Monday, April 28, 2008

På dagordningen för veckan.

Att klippa navelsträngen.

Och plötsligt känner jag mig mer strutsaktig än någonsin.

Jag blir aldrig mer än mina stora ord och mina små fötter.

Sunday, April 27, 2008

Jag kan inte andas.

Jag ligger på golvet under skrivbordet och kippar efter luft.

Säsongsfinal av Sjukhuset på TISDAG!!!!!

Vad ska jag göra sen då? VA? Var det någon soom tänkte på det kanske?

Wednesday, April 23, 2008

Talk to the hand.

Jag har börjat gå den stackars tysken på nerverna, han är nästintill gråtfärdig över den idioti som jag besitter. Så det är lika bra ni bekantar er med Tysken, min nya kontorsråtta. Idag skickade jag ett mail och bad om ursäkt för min existens och förklarade att det var onödigt för honom att ta ut all ilska på en gång, det vore bättre för hans hjärta om han pytsade ut ilskan lite smått varje dag. Jag menar jag har ju bara jobbat tre veckor på avdelningen, tänk vilken rota jag kan ställa till med till sommaren när min arbetskollega har semester och jag ska vara ensam på posten. Då kan vi diskutera skadereducering. Så upp med hakan, tysken. Och sluta gnäll. DEt är lika bra att du börjar älska mig. Med mailet skickade jag min autograf på ett morgonkort av mig själv (se nedan). Det måste bli svårare att skälla på mig om han sätter upp min bild vid kontorsbordet.



Förresten heter stackarn finger i efternamn, mailet fick rubriken TALK TO THE HAND. Snälla nån, Blyger, finns det någon förlåtelse för en sådan som jag?

(vad jag har förstått så är Perrellis nya läppar det nya bloggämnet, att hon gjort det för att få än mer röster på något sjukt sätt. Jag ser det mer som en säkerhetsförsäkring, jag tror helt enkelt det är hennes försäkringsbolag som har tvingat henne till något slags skydd. Hennes diet har gjort henne till en festivalfara, för stark fläkt och hon kommer flyga iväg, förhoppningsvis landar hon på läpparna.)

Tuesday, April 22, 2008

Att göra avtryck är min önskan.

Men tjenare, hur är läget med er?

Själv lever jag vidare med mitt livsmotto, att göra avtryck i världen. Med stora steg. Idag har jag retat upp en tysk så jag kände mustascherna fladdra ända hit. Porrchefen har jag duckat för hela dagen. Nu ska jag akta mig för Tyskland också. Kan bli tufft det här.

Monday, April 21, 2008

Herreminje.

Nä du, Ray Kluun, jag finner dig inte längre värdig att dela plats med min matlåda i väskan. Nu åker du ut. Jag klarar inte av ditt "buhu, min fru med de vackra brösten har opererat bort det bästa hon har och vi har inte sex längre och då är det ok för mig att sätta på allt annat i min omgivning. Och oj, vad jobbigt när min fru konfronterar mig och jag vet inte vad jag ska säga när hon ställer krav, hur kan hon göra så mot mig." JAG BLIR SÅ TOKFÖRBANNAD. JAg stoppar ner glasborgen istället en hemsk barndomsskildring...för det lär ju verkligen lugna mina morgonnerver. Tillfället som är minst lämpligt att vara i min närhet alternativt tilltala mig - MORGON. Fel bok i morgonstund och det är dags för min bitchstund.

Åt lunch med min gamla avdelning och vi hade väldigt trevligt tillsammans, min gamla chef sällade sig även till sällskapet. Han sade inte så mycket utan gled bara ned på en stol och bläddrade i ett reklamblad, alltså alla tecken för att all konversation går in men man tänker inte delta. Då går en person från en annan avdelning förbi och börjar prata ganska högt med mig och min kompis, vi har ett långtgående skämt på gång som vi avhandlar varje gång vi ses. Frågan var om det verkligen var lämpligt idag. Vi har kommit så långt i skämtet nu att endast en replik räcker för att dra ner asgarv. Vart jag vill komma? Karlstollen viftar med ett papper mot oss och ropar till mig...."här är nåt för dig som gillar porr!!" Nu pausar vi här, KOM IHÅG att detta alltså var ett långtgående skämt. Så mellan oss var det en himla rolig replik i vårt käbbel, så JAG SA INTE EMOT. När jag så samlar ihop mig och reser mig från bordet får jag ögonkontakt med min gamla chef...han är inte med i skämtet.

Jag kommer aldrig mer få jobba med den avdelningen. Herreminje...vad jag skäms.

Friday, April 18, 2008

Saker som förvånar mig. Och inte.

I detta fall alltså.

1. Min gamla arbetskollega känner denna person som behandlas i detta fall.
2. Detta händer alltå efter en krogtur, vilken kille kommer då på att hälsa på hos sin...syster....det brukar vara andra relationer man känner sig manad att underhålla då.
3. Att man kan få SÅ briljanta idéer efter en krogrunda.
4. Att räddningsledaren lyckas kväva sitt skratt i intervjun.

Denna veckan, ett liv.

Först så vill de dra in vår ledighet, sedan blir vi varslade och människor står och gråter på produktionsgolvet av frustration och trötthet. När de inte sitter på bussen och gråter över sin ovissa framtid. Sedan arbetar jag alldeles på tok för mycket och gråter på bussen av hunger och trötthet. Och idag stod jag där ensam i mitt vagnbibliotek av burkar när mobilen ringer och jag får veta att min pappa ligger isolerad på Åbos universitetssjukhus på grund av en allvarlig inflammation i hjärtsäcken. Jag stapplade snabbt från vagnarna, tänk själv hur länge skulle jag få betala av en vält vagn med 15*500000kronorsmaterial. Efter att ha blivit hemskickad av chefen, försökt göra mig förstådd i den finska växeln ("PAPPA, HAAAALLLLÅÅÅ, jag vill praa-t-a med min pappa. Han är rund om magen och har en fin mustasch. Har ni honom där?") och gråtit ikapp med pappas fru har jag nu tänkt ge upp den här veckan. Återkom nästa vecka. JAg struntar i det här nu.

Som tröst och istället för att mysa med en gosig katt, har jag krypit upp i soffan med Leilas nya kakbok (beställd igår, i brevinkastet idag - någon på bokus visste). Måttenheterna och bilder på kokostoppar och chokladpavlova lugnar mina nerver.

Jag har förresten lyckats skrämma mig genom den finska växeln och fått prata med pappastackarn, han var väldigt andfådd och har mest vilat ikapp de dödsångesttimmar som han spenderade ensam på ett vandrarhem utanför åbo. Det var kanske inte riktigt en hjärtinfarkt, eller jag vet inte...De sa så först men de tog tillbaka det när jag fick panik. Det han tyckte var jobbigt var att han fick så lite kaffe. Kommer han hem snart och blir frisk lovar jag trotsa den extrainsatta bevakningen på jobbet och plocka hem Selectakaffeautomaten till honom. Eller så rullar jag ner den till packen så får de köra den i vakuumpaketeringen och köra den med lastbil. Bara för honom.

Thursday, April 17, 2008

Kärlek, lycka och mina kokböcker.

(jag fortsätter läsa "en sorts kärlek" av Ray Kluun)

"Till min andra födelsedag sen cancern började fick jag en cykel av Carmen, men inget sex. Efter hennes julklapp har vi inte gjort det mer. JAg har glömt hur det känns att vara i Carmens hand, mun eller inne i henne. Och om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag försöker inte heller. Carmen har cancer och bara ett bröst och jag har Rose."

Att karlsloken kan sätta ett likställande och mellan de två tillstånden, jag blir så arg att håren på min kropp reser sig.

Han tycker sig kunna rättfärdiga sin otrohet för att hon hade cancer. Hans nya sammanfattade det på ett bra sätt när karln började tvivla på sin kärlek till Carmen, det hela handlar om att han förväxlar kärlek med lycka. Kärleken är inte slut för att man är olycklig över tingens tillstånd.

Efter en slitig dag med 13arbetstimmar så klickade jag hem Leilas nya kakbok bara som ren kompensation. Jag skriver av det som studiemedel, något ska väl användas som motivation när Luddet ska komma hem.

Jag önskar jag hade något mer att berätta för er men just nu är min hjärna blank och jag skulle behöva sova. God natt med er!

Tuesday, April 15, 2008

Meh.

På min tredje vecka läggs varslet. Information om vilken tid man ska ducka för rivningstrucken.

Monday, April 14, 2008

Släpps imorgon.



Kakbok för tusan.

Vem är det jag har retat?

Så nu era små puddingar ska ni lyssna på mig. JAg vet att jag har svårt att övertala er till att följa den superba serien "sjukhuset". Säkra källor berättar även att det BLIR en säsong till. Nu radas de goda tingen upp sig. Vad händer då? JOOOO, ni förstår, nu börjar en halvtimmes program varje dag med NIGELLA, vår egen lilla köksgudinna ska lära oss matlagning express - INTE bara banan och mjölk, blyger. Så du måste kolla...Och när kan man då njuta av denna kreation? Jo på 4an kl halv 8 på kvällarna. Vänta nu...På 3an kl halv 8 är det ju...Sjukhuset. RAVGNI!!! som vänner till mig skulle säga. Vad göra, vad göra? Vem är det som har planerat att göra mig gråtfärdig?

På bussen hem från jobbet idag hamnade jag bredvid barnvagnen eftersom jag måste åka när hälften av stans invånare ska åka från ena sidan stan till den andra. I barnvagen satt en snorig, dreglande unge som var väldigt upptagen med att nysa sig själv i handen. Tills jag kom och satt mig med min reflex dinglande från jackan, plötsligt såg jag en knubbig, slemmig barnhand greppa tag om min reflex och stoppade den i munnen. Några nanosekunder funderade jag på att göra upp ett illvrål, men då skulle jag väl ha väckt den stackars slitna modern ur sin dvala. Allvarligt, hon såg så sliten ut så jag var rädd att jag hade satt mig bredvid ett förklätt monster. Därför valde jag den plågade främlingsminen av ett påtvingat leende som egentligen döljer paniken. Sedan när ungf*n var så snäll att sluta suga på min reflex så greppade ungen tag i mitt byxben. Jag tror han ville torka av handen...Jag älskar barn. Men idag var det verkligen mina barn, dina ungj***lar.

Annars har mitt arbete inneburit att jag läser igen på bussen, det är väldigt skönt att sitta i den arla morgonen och njuta av en bok. Om man nu kan påstå att man njuter av "en sorts kärlek" av Ray Kluun. Av andra bloggar har jag förstått att det är en väldigt sorglig bok, den sanna skildringen av en mans hantering av fruns bröstcancer. Men än så länge känner jag bara hur blodet kokar på mig, han är FÖR ärlig (paradoxalt..) Jag vägrar skriva en ÄKTA mans hantering..Jag förstår inte hans värderingar av ett öppet förhållande (för sin egen del då, eftersom frun har fullt upp med att ta bort bröst och bli skallig för att kunna göra detsamma på sitt håll), jag förstår inte hur FAN han kan välja att bli avsugen av en okänd kvinna i en hiss i Miami när hans fru ligger i Amsterdam och försöker få ihop sin krackelerade värld och samtidigt ta hand om deras 1åriga dotter. Till hösten ska det visst komma en fortsättning, ett efter fruns bortgång och hans nya äktenskap - hur går man vidare?, för han träffade ju en ny när hans fru höll på att dö...JAg kommer inte ta i den boken med tång, jag har fullt upp med att inte kasta boken i huvudet på de karlstackare som kliver på bussen på morgnarna. Ska den här boken få mig att gråta så är det av frustration.

Tuesday, April 8, 2008

Åsså var det usse och tusse, och tre stora dvärgar.

Vid min återgång till arbetet så fick jag ett nytt omklädningsrum, med fler skåp och eh, blandad könsfördelning. Det har varit intressant på mer än ett sätt.
jag har börjat notera två killar som brukar ramla in samtidigt som jag, notera som i glo storögt runt skåphörnet. För, för första gången i mitt liv har jag mött riktiga datanördar som är inne i WoWträsket. De är helt inne i sitt snack och det är helt ofattbart för en utomstående. Vilket gör det både skrattretande och spännande. För gu' vilka ord de använder sig av. Och man vet inte om det är bra eller dåligt att bli jagad av stronder...eller vad det nu var? Jag måste alltid glo runt skåphörnet för att kolla in ansiktsuttrycken hos de här tokarna, det kan ju ge hintar om vad man ska tro.
Förresten, så har min kropp ställt in sig på sparlåga, vi missade totalt marsruschen. Idag stod jag öga mot öga med en skäggmuskig karl som var inte bara snygg, han var hoppahuleiäggstockarna-snygg. Jag blev alldeles vimmelkantig.

Det enda fetnegativa i mitt liv är vårt förbund här hemma is going in wrong direction. Vi vet faktiskt snart inte vad vi ska göra. Finns det någon tonårsjour någonstans?

Monday, April 7, 2008

vad taskigt.

Vad i hela friden säger man?

Jag släpade mig hem efter ett väldigt aktivt träningspass efter en ganska hård arbetsdag. Efter maten upplever jag ett ganska stort chokladsug. Varpå min syster säger att hon ska baka en kladdkaka. När jag så börjar återhämta efter dagens episod av Sjukhuset inser jag att det inte luktar kaka...Mycket konstigt. Och sen slår insikten mig, jag har lämnat mina förbundsförvanter ensamma i köket med kaksmet. Mycket riktigt, det blev ingen kaka. Så nu sitter jag här, fortfarande sjukt chokladberoende.

Sunday, April 6, 2008

Mitt Afrika.

Som del av mitt nya liv (?) så har jag plockat fram ett antal klänningar som fröken ska börja sjava runt i. Som grädde på moset har jag lånat mammas leggings, eftersom klänningarna annars är en fara för omgivningen. Jag är en jeanstjej, uti fingertopparna. Har haft en panikkänsla hela dagen av att ha glömt byxorna någonstans. Tanken var att börja min vecka med klänning men isf måste jag även börja veckan med att dricka vin till frukost. För att stärka mig...

Har idag gjort en kycklinggryta till middag och några matlådor. DEt var kanelstångar, kardemummakärnor, saffran, nejlikor och så vidare...Hela trapphuset luktart inpyrt badhus i turkia. Kryddångorna gjorde mig glansig i hela ansiktet så känslan av svett var alltid närvarande.

Saturday, April 5, 2008

Veckans Lästrio: Geografi.

Dags för veckans utmaning i lästrion...Hos Petra kan denna vecka läsa följande fundering.

Vilka är dina tre favoriter bland skildringar av olika geografiska platser - och vad har du själv för relation till platsen!

Ok...Så här ser det nog ut

Kerstin Ekmans Vargskinnet-triologi och Händelser vid vattnet
Det finns ju inget ställe här omkring som faktiskt heter Svartvattnet, men det är ändå allmänt känt att hon skriver om sina hemtrakter (eller är det vad vi här omkring vill tro?). Men känslan finns där, möjligheten och förmågan att skriva in snålblåsten och fjälluften i historierna. Den Äger Kerstin Ekman.

Herbjörg Wassmos Dina-serie
En ren slukarserie för Norgefantaster. Det karga och vackra hos landskapet återfinns i de trasiga och likt starka karaktärerna i Wassmos böcker. Lite mer romantiskt lagt är böckerna av Karin Elstads serie om gården Innhaug, men även här spelar naturen en roll.

Min pågående läsupplevelse Utrop av Céline Curiol blir den tredje i veckans trio. Paris spelar en stor roll i denna bok om den anonyma kvinnan som vandrar Paris gator. Man upplever både det vackra, det farliga och det obeskrivliga vävs samman i både kvinnan och staden.

Bubblar gör helt klart Gösta Berlings Saga av Selma "tjugan" Lagerlöf som fick mig att förflyttas från de jobbiga studierna i norr till den täta och mystiska skogen hemmavid. Ett rent andningshål.

Friday, April 4, 2008

Shut up and sleep (with me)...

klockan är midnatt. jag har varit vaken i 19 timmar fullt ös. Hur ösigt det nu är att jobba och sedan stormfika med arbetskollega i flera timmar. Ute regnar det lapptussar. Jag borde med andra ord sova nu.

Jag har fått frågan om vad som pågick ovanför mitt huvud. Nu kan jag svara. Visade sig att min arbetsgivare skulle ha informerat mig om en ändring i arbetssysslor, vilket ett flertal väntade på. En omplacering var nödvändig för att saker och ting skulle fungera. Det stod klart redan i måndags, men jag informerades igår. Min nya avdelningschef blev väldigt exalterad över min ankomst och gav mig en spontan kram. Blev så överrumplad att jag nästan tog med henne när jag ramlade baklänges, hon är ju som ett litet rö.

Slutligen har jag än en gång förundrats över killars tankeförmåga. Blev så förvånad över en generös handling riktad mot mig under dagens lopp att jag nog framstod både som dryg och disträ. Men handlingen utfördes av en person som både ignorerat mig och flera gånger försökt sätta mig på plats. Och idag var det, för stunden, som glömt från hans sida. Men mig kan han inte längre lura, jag vet att det finns där någonstans.

Och nu märker jag att det barkar hän. Nu ska jag lägga mig och sova. Förhoppningsvis hinner jag läsa i alla fall en sida ur Shantaram, den tegelsten på 900sidor som jag har fått hem på kortlån från biblioteket.

Jo en liten sak till....
Helgen bringar riktig jamie oliverfrossa. Kunde hämta ut ett fint och tjockt paket från min kokboksklubb idag, det var fina och tjocka nyboken av husguden i mitt kök. Från cdon har jag sedan fyndat den första tvserien med Jamie för 30 kr/delen. Där finns fina minnen av tvkvällar hemma hos luddet i gillestugan. Vi såg SommarErnst och Nakenjamie. Satt vi och pratade länge nog blev det även något avsnitt Twin Peaks.

Wednesday, April 2, 2008

Kommunikation.

Något pågår ovanför mitt huvud/ bakom min rygg. Återkomer när jag vet nåt.