Aidaho på jakt efter

Jag tror faktiskt hon sniffade på mina kläder när jag gick förbi.

2011-02-08T22:30:00.002+01:00

såna här preggos alltså.

Sitter mittemot en på jobbet. hon är i fasen jag är hungrig hela tiden. Som idag övergick i "det måste finnas choklad någonstans häromkring". Flera gånger om dagen spänner hon ögonen i mig och säger:

"det luktar choklad här! är det du som sitter och smygäter?!"

Åh gode gud, det vore att utmana ödet.

snart har vi vårt eget lilla tivoli här på gatan

2011-02-07T22:09:00.002+01:00

än en gång så har jag krupit runt i fosterställning med min livlina på telefon. Det var inte bara måndag, det var helvetesmåndag. Jag kände mig redo för bara vika ihop och ge upp. Och som vanligt har min vän pallat upp mig med trucken. Och jag skäms nåt gröneneligt för att jag är så himla jobbig. För att jag inte bara kan ta mig i kragen och hänga upp den på kroken.

Och allt är bara ett virrvarr av han sa och och jag tror det betyder. Och jag säger med gråten i halsen att helvete vilken jävla lång månad det här har varit på bergochdalbanan och jag önskar bara mig tillbaka till höstens detsomvar hjärtat. Och min kloka vän brister ut i skratt och säger, månad?? Den här karusellen har ju pågått i mer än ett halvår. Du har ju drönat i backen var och varannan dag över det här aset. Och hon har så rätt. Före decembers övergång i konstant kris i olika banor så var det ju mer ett jojoband han höll mig i. Det är bara jag som önskar mig tillbaka till det jag har målat upp som början.

Men sanningen är att det har varit en karusell av olika sort från dag ett. Den fina vännen har ändå den förmågan att poängtera att någorlunda bättre är det ju. Du mår ju som mer stabilt än för bara några veckor sedan.

Och då är det ändå skit nu. Att min fina vän ändå kan säga detta.

Håller jag möjligtvis på att få byta karusell igen? Kan jag få önska en plats i farfars bil då?

Ska vi slå ihop ett och ett kanske?

2011-02-07T22:03:00.003+01:00

- men du, finaste du. Är det inte så enkelt att världen inte går under just idag, trots att du har varit redo att trä på sydvästen och ställa dig nere vid älven. Det kanske är så enkelt att det än en gång är den tiden på månaden? Du vet att det är exakt på dagen en månad sen du klappade ihop förra gången och bara storhatade allt och alla? Och vad var väl det om bara lite pms?

- ja..ha. Du menar att jag inte ska ringa pappa än en gång för att berätta att det är psyket nästa för mig?

- ja, du behöver ju inte skrämma upp din mor heller.

- försent.

2011-02-07T22:00:00.001+01:00

"men tänk att jag har då alltid tyckt att alla norrlänningar är så trevliga. Tills nu! Du måste ju vara den felande länken."

Man tackar och bockar, och tänker tillbaka till sin urmoder Ida som var ändå hur många miljoner år gammal som helst. Tänk att det ligger i namnet ändå.

Day 01 – The best book you read last year

2011-02-06T15:52:00.002+01:00

2010 måste gå till historien som mitt värsta läsår hittills. Statistiken tvärdog vid augusti, ungefär samtidigt som detsomvar hjärtat kom tillbaka från semestern. Plötsligt hade jag inte tid, jag hade min egen Bridget Joneshistoria att fokusera på.

men jag läste några delar av Per anders Fogelströms Stockholmsböcker på vårkanten och drabbades av total Stockholmslängtan. Skulle jag plocka fram tidsmaskinen skulle jag transportera mig själv genom Storstans historia. Fullständigt fascinerande. Likt en Karlsson på taket skulle jag sätta mig på taknockarna i Gamla Stan och bara se allt.

En annan fantastisk bok, jag vet en endast men jag bara måste, är ju Johan Hakelius döda vita män. Även om Ladies slår än högre så börjar vi på en hög nivå.

Slutligen förstår jag bara inte...läste inte jag igelkottens elegans förra året? Jag hittar den inte i mina listor. Den var ju också fantastisk i all Parisromantik men var det redan 2009?

Och jag blevo 30 detta årtal?

2011-02-06T15:47:00.003+01:00

Vaknade vackert bakis halv två på söndag eftermiddag. Ansiktet var som snödrivan vid vägkanten och jag kände mig mer än lovligt medioker. Var det det här min mor slet en hel graviditet för, liksom?

har slöbläddrat bokreakatalogen och insett att jag har för lite pengar och för lite utrymme. Även denna gång. Har slölyssnat på Neil Young och slötittat på Seinfeld.

Och träningen vore att jämföra med Mount Everest, men kan min vän Sara se det som en möjlighet så kan jag väl inte vara värre?

Och nej, det var inte jag denna gång.

2011-02-06T03:01:00.003+01:00

"jaha!! Den var den andra högern de menade!!"

när man är sist in i en teatersalong och inser att din plats inte alls är på vänster sida salongen. Då är det inte läge att först titta på sin högra hand och sen ut över människohavet som stirrar tillbaka.

visst blir man lite nyfiken över just begreppet "den andra högern".

2011-02-05T14:02:00.002+01:00

Bokhora!

behöver de någon presentation?

Sveriges mest kända bokblogg. Har av mig följt sedan inlägg nummer ett. först var jag skeptisk, eftersom jag följt flera av de inblandades bloggar och tyckte att det var lite tråkigt att deras kreativitet skulle in i en mall. Men jag har älskat det. Och de har fyllt mina bokhyllor flera gånger om. Fått mig att åka tåg till höger och vänster för att ramla in på olika bokhandlar för att fråga efter deeen boken. De har även givit en bra skjuts för fenomenet bokblogg, plötsligt fick de etablerade recensenterna något svettigt erkänna att "vanligt" folk kan ha åsikter som påverkar.

Bokhora. Till folket.

Vad säger ni? Ska vi?

2011-02-05T14:00:00.001+01:00

Den förra utmaningen mynnade ut i ingenting. Eftersom den blev väldigt personlig och kunde inte riktigt hanteras av mitt humör. Men det här ska vi väl klara?

30 days of books

Day 01 – The best book you read last year.
Day 02 – A book that you've read more than 3 times.
Day 03 – Your favourite series.
Day 04 – Favourite book of your favourite series.
Day 05 – A book that makes you happy.
Day 06 – A book that makes you sad.
Day 07 – Most underrated book.
Day 08 – Most overrated book.
Day 09 – A book you thought you wouldn't like but ended up loving.
Day 10 – Your favourite classic book.
Day 11 – A book you hated.
Day 12 – A book you used to love but don't anymore.
Day 13 – Your favourite writer.
Day 14 – Favourite book of your favourite writer.
Day 15 – Favourite male character.
Day 16 – Favourite female character.
Day 17 – Favourite quote from your favourite book.
Day 18 – A book that disappointed you.
Day 19 – Favourite book turned into a movie.
Day 20 – Favourite romance book.
Day 21 – Favourite book from your childhood.
Day 22 – Favourite book you own.
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven't.
Day 24 – A book that you wish more people would've read.
Day 25 – A character you can relate to the most.
Day 26 – A book that changed your oppinion about something.
Day 27 – The most surprising plot twist or ending.
Day 28 – Favourite titel.
Day 29 – A book everyone hated but you liked.
Day 30 – Your favourite book of all time.

häng på vettja!

2011-02-05T13:09:00.003+01:00

jag har mått lite bättre på sistone. Sådär som när man åker bergochdalbana och det är det där mellanläget som gör att du ska kunna andas några sek. Man håller nästan andan för att man inte vet om det kommer gå neråt eller rakt uppåt.

Igår satt jag hemma i soffan, fejschattade med några vänner, åt godis och läste tidningar. Jag hade bara gråtit en gång denna dag och det var i duschen av ren trötthet och förtvivlan efter att ha blivit inkallad till gruppchefen idag. Men det gick snabbt över. Kvällen var lugn. Jag råkade även bläddra på fjärrkontrollen och ramlade rakt in i fuckin helvetes broarna i madison. Just den där scenen när det är över och hon sitter i passagerarsätet och tittar ut på Clintan som står mitt i vägen, i ösregnet, och stirrar tillbaka. Bara blicken, inte ett ord. På två sek stortjöt jag.

Så tillbaka till URs serier om östländerna och populär historias biografinummer.

URs tablå kan också funka.

2011-02-02T22:31:00.002+01:00

det som är skit med att vara hjärtekrossad.

jag har en väldigt begränsad ram för vad jag klarar av när det kommer till kulturkonsumtion:

krigsdokumentärer, böcker om att träna och musik på språk jag inte förstår. Obs, inga låtar där man kan ana vad som sjungs.

väldigt begränsad.

2011-02-01T22:39:00.002+01:00

Yoga alltså.

"finn din balans i ödmjukhet."

Jo, ja tackar ja. Här står jag på ett ben och leker flygplan. Med samma dragningskraft till marken som ett vikt papper.

Märk väl att hon inte sa värdighet.

Fast det är nog sjukt jobbigt det också.

2011-02-01T00:19:00.002+01:00

Brukar berömma mig själv för att vara väldigt duktig på att göra flera saker samtidigt.*

Men efter träningen så kan man lätt vara lite för trött och ofokuserad för att veta vad tungan säger. Pratade med en människa på väg ut från ett väldigt jobbigt pass ikväll. Berättade att jag var väldigt nervös inför imorgon för jag har bokat ett pass vodoo. Och jag har inte gjort det så många gånger så jag är väldigt rädd att jag kommer göra fel. Och vad jag minns så var det sjukt jobbigt.

Det var först när jag kom hem som jag insåg att det var bara i mitt huvud som jag hade sagt yoga. Undrar om människan gick hem för att kolla träningsschemat? Och undrar om hon någonsin kommer stå bredvid mig på steppasset igen?

*kära vänner, låt mig leva i min livslögn.

Ännu ett kapitel i boken: mina tekniker är ett särskilt släkte.

2011-02-01T00:18:00.000+01:00

tekniker: "Pms är ju bara ett påfund, jag brukar säga till gumman att det är bara att tänka bort det. Skärpa sig liksom."

saker jag tänker påminna dig om nästa gång du ringer och ber mig skynda på för att du håller på att frysa bort.

jo och polisen tog honom, på den sista långa färden.

2011-01-30T21:35:00.004+01:00

Tänk vad fantastiskt det är med lokaltidningen ändå. Och särskilt i kombination med människor som har bestämt sig för att dryfta sina åsikter.

Som när någon lite mer påverkad människa bestämmer sig för att ta tag i sitt liv och kanske satsa lite mer på sin musikaliska ådra. en gitarr, tänker han där han sitter. Så han knatar till musikaffären. Springer in, rycker åt sig en gitarr och tar sikte på ytterdörren. Tyvärr gick det sådär. Han tar några varv runt kvarteret och funderar på att sådana små petitesser ska inte stoppa honom. Så han stormar butiken än en gång, den här gången tänker han att något är bättre än inget och tar det första bästa. En banjo! Sen springer han.

tänk dig den signalementrapporten på polisradion.

denna lilla händelse renderade ungefär 150 kommentarer från olika läsare av lokaltidningens hemsida. Endera uttråkad lokalbo tävlade i dåliga ordvitsar.

ändå gillade jag denna bäst.

"Det här var, strängt taget, ingen bra idé. Två gånger på en och samma dag. Jobbade han på ackord kanske? Han flydde visst hals över huvud för att senare tappa stämningen helt vid gripandet."

2011-01-30T17:39:00.002+01:00

Jag ba': guuu är det inte handboll på tv snart?? Det är ju den bästa sporten. Lite större karlar, snarare stora träd med breda axlar, och så fantastiskt orakade. Och tänk när lövet sitter där i soffan och ger sina analyser i en helt underbar kostym. Andnöden är total. Eller snarare kan jag citera Stefan rakt av: jag vet inte vad jag har i puls, men det är inte hälsosamt.

Min kollega, när hon skickat runt ljudväggen för att se på bilden ovan: Han ser ut som en grottmänniska going Ellosmodell.

Spela roll, han kan få mer än gärna presentera årets topp tio i bokreakatalogen.

2011-01-30T17:30:00.002+01:00

Jag har bearbetat hela januari och dess bergochdalbana genom att läsa Ladies av johan Hakelius i sakta mak. Alla dessa galna kvinnor som levt på denna jord. Eller främst på den lilla ö vi kallar Storbritannien.

Nu tycker bibblan att jag skulle ha lämnat tillbaka denna för längesen. Vi är väldigt osams för jag tycker de borde kunna göra ett undantag. Det är ju inte en bok, det är ett andningssnöre.

2011-01-30T17:28:00.001+01:00

Linn är så cool att jag oftast kvider mig blå av avundsjuka när jag läser genom hennes inlägg. Och så är det liksom just another fucking blog.

2011-01-28T20:18:00.002+01:00

Ibland behöver man bara få bloggsurfa sig bland de stora molnen på himlen, stänga ute alla dammråttor och apfula tapeter från 1990talet. helst rakt in i mackapären som letar fram de bästa hembilderna att dregla över. sen kan man sitta där och sucka och stöna och önska att ens hyresvärd inte var en ensamstående karl från norrlands inland som tycker du ska vara tacksam över att få extranycklarna efter ett halvår. Och att det är väl förbaskat bekvämt att ha storkökskänslan på köksinredning. Lätt att göra rent, lätt att dölja fula skavanker (?).

När man bara vill ha det så här

FUCK

2011-01-28T20:14:00.003+01:00

man ska inte vänta för länge säger folk. Man ska inte vänta för länge för då kan någon annan hinna före.

jo, det är faktiskt sant.

Men visst blir man lite förvånad när någon typ har skrivit hela din uppsats och givit ut den som bok? Och det värsta är att det är ett ganska etablerat namn så det är ju inte precis att man kan gå och Dan Browna honom i Argobladet..

Jag var först, ok?

2011-01-27T18:54:00.001+01:00

Mamma säger att det som behövs är tid. Att det är för jävligt allt och man bryter ihop sjuttielva gånger och man vill bara dö. Och sen går det just aldrig helt över, men man kan fungera i längre stunder.

Fint. Undrar just var jag är på den skalan.

det är därför jag inte är klar med min utbildning. Man måste ju kunna äta kakor på jobbet, vad ska man annars göra?

2011-01-25T22:47:00.000+01:00

2011-01-25T21:22:00.000+01:00

‎

When I get sad, I stop being sad and be awesome instead

Rysk Rollo utan pistol

2011-01-25T20:49:00.003+01:00

Nu vet jag en sak. Det är inte grönare på andra sidan mattan. Alla gånger jag sagt att "om jag bara fick nöta lite, bevisa för honom att jag är en bra människa. Då kommer han ändra sig om att han tröttnat." Man ska inte önska saker som man inte vet att hantera.

Nej, det sa inte klick för detsomvar hjärtat. Och jag sa: det är lugnt, jag är ingen klickmänniska. Jag måste nöta ner människor.
Men jag är varken eller. Har någon bestämt sig så spelar det ingen roll vilka spel du spelar.

Nu vet jag hur det känns att stå där, jobba alltför nära en person som sagt nej, tack och hej. Och bara vilja slå honom i huvudet samtidigt som man femitvå-raggar. Med livet som insats och en fantastisk förmåga att bita i den bit av lillfingret man får. Emellanåt.

Den dag jag får pengar ska jag forska på den där "kille som bara bestämmer sig för att sluta"genen, sälja den som på pillerburk.

2011-01-24T21:53:00.002+01:00

så här går det: bra. Fötterna upp och huvudet i sanden. Och jag håller ihop. Hela jävla tiden, hela jävla jag. Som något karlssons klister.

Men jag är så sjukt trött. Alla tider på dygnet förutom när jag äntligen får lägga mig i sängen. Då sätter tankarna in. Jag ligger där i mörkret och snurrar och känner hur min kropp värker på alla sätt. Av träning, av trötthet och av allt som bara ligger därimellan.

Och jag är så sjukt glad. Hela tiden. Peppar peppar peppar folk så de ska orka. För jag orkar inte. För jag bryter ihop på alla möjliga omöjliga ställen och tider. Mitt i en träning slår det till och plötsligt rinner tårarna. Eller varför inte på ICA. Eller på jobbet. Och det är ingen idé att försöka göra något annat än att vänta ut det. Gå undan och snorgråta. För att sedan fortsätta. Det enda problemet är att om jag redan tyckte jag var en hopplös varelse så blir det inte bättre när man ligger och gråter på en matta mitt bland 30 andra människor som gör situps.

Och det är inte hans fel. Det är mitt huvud som åker någon slags bergochdalbana som jag glömt att betala för. Det enda jag hör är min egen ensamhet. Min egen omöjlighet.

2011-01-23T21:22:00.003+01:00

jag "såg" P3 guld på tv igår. Såg, är att ta i. För jag gömde mig mest bakom skämskudden. Och ljudet drog jag ner så fort Kitty tog ansats för att börja prata.

Det enda som var behållningen var denne snygge karl. Och tack och lov räddade hans 30 sek hela min kväll.

Men med panik på rösten måste jag nu fråga mig, vad har hänt? Var är det P3 som jag vuxit upp med? Håller jag på att bli tant? På riktigt?

2011-01-23T21:16:00.002+01:00

Mikebike och Miss Muffin är två rediga typer som får mig rosig om kinderna av lycka. De är så fantastiskt bra, allt som bloggeri ska handla om liksom. Och så lever de ihop.

För hennes version av det hela Tuffast av alla
För hans version av det hela Bloggfrossa och Mannen som blev trött

2011-01-20T22:57:00.003+01:00

Tänk vad fint med sport där regler finns. Jag menar handbollens

Stürmerfoul

sug på den liksom.

Förbjudet att springa in i någon som står stilla.

Den som skrev den lagboken kan aldrig ha varit på stan en lönelördag, då allt man vill är ett giltigt frikort att gå bowlingklot på hela massan.

2011-01-20T20:32:00.002+01:00

på tv börjar nu en serie i Ricky Gervais regi, en idiot på resa. Lite på gränsen vad jag klarar av i medkänsla men ändå klarar Karl det fantastiskt. Inte behöver jag Rickys hårda hånskratt åt sin väns cyniska inställning. Karl klarar förmedla känslan själv och jag finner vissa guldkorn i hans kantiga kulturkrockar med Kina.

I mitt eget liv så har jag intagit samma inställning till världslitteraturen. tyvärr drabbas bara de närmsta i min omgivning av detta. I vår fina bokcirkel där vi samlas runt den öppna spisen och dricker te och diskuterar "nu vill jag sjunga dig milda sånger" känner jag mig som en Lilla My i trettioårskris. Jag gnäller, säger emot och bara skrattar rått åt den fina boken. Vore det inte för de fina tekopparna skulle jag säkert hoppa i soffan också.

Nästa gång ska vi diskutera Doris Lessings gräset sjunger. Jag tror i hemlighet att mina fina vänner i detta nu, likt Ricky, planerar att skicka iväg mig till andra sidan jorden.

2011-01-20T20:29:00.001+01:00

Sara Begner är en cool tjej som har lyft Coop ordentligt. Hennes version av Vår kokbok är lysande. Hennes blogg är som en mysig kaka till eftermiddagskaffet.

2011-01-18T21:12:00.000+01:00

när allt annat sviktar så är någon redo att satsa på mig. Minst 22 år till, faktiskt.

Csn. Men ändå liksom.

2011-01-16T13:47:00.001+01:00

Bibliotekarier måste utveckla en speciell sorts av humor. Gärna bitter, cynisk, elak och helt heelt underbar. A Librarian's guide to Etiquette är av denna sort.

mina vänner

2011-01-15T18:54:00.003+01:00

Aenigma eller Kajsa är väldigt fantastiskt sprakande. här har vi en modetok med fötter både i Jämtland och Stockholm. Jag har inte riktigt kommit underfund med om hon möjligtvis är dotter till en av mina gamla kollegor men vad spelar det för roll? Själv brukar jag hamna här när jag vill se sprakande färger, en tjej som går sina egna vägar och som är väldigt cool!

Det jag fastnade för hos Kajsa är förmågan att rota i garderober och finna det lilla extra. Något som har varit en avundsvärd egenskap för sådana som jag, uppvuxen way out till höger om möjligheten att springa i affärer och införskaffa det senaste. Som ett litet extra plus har Kajsa även gjort ett flertal inhopp i lokaltidningen hemma (vi delar hemtrakter), som frilansande journalist.

I vår kommer Kajsa även synas i tv, när hon är med i någon slags satsning på femman. Nog kommer det bli lite spännande att se ens bloggerska live.

2011-01-15T18:42:00.002+01:00

Ska man på After work och springer hem från jobbet så ska man inte:

1. strunta i de förbestämda kläderna som ligger på golvet för att dyka in i garderoben för att leta Något Annat.
2. Duscha, peela, raka på samma gång.
3. Strunta i något iordningställa-vinglas för att i all hast kasta i sig en stärkande klunk whisky.

Särskilt den där sista om man är lat och sen och inte redo för att klättra på diskbänk för att få ner något glas. När tanken kommer: varför inte bara smutta lite på flaskan?

Det är då man kommer som bandagelars till träffpunkten med både skärsår på haka och ben. Skruvkork gör ont mot haka.

När jag stod i baren såg jag att detsomvar hjärtat hade lämnat ett sent mobilsvar. Jag fick en liten sång som tröst. Varför han plötsligt fick för sig att ringa vid elva på en fredagkväll ska jag inte ens fundera över men jag vet att även han var onykter.

2011-01-15T18:36:00.003+01:00

Msn. Jobbet. Fredag.

Aidaho: Jag tror jag är inne i fas 2.
Finaste vän: Jaså?
Aidaho: jag är görarg.
Finaste vän: men det är väl bra? då kan nästa fas vara totalt gå vidare?

Jo, det kan det. Förhoppningsvis snart eftersom jag är väldigt rabiat punkt nu. Tangenterna på datorbordet flyger till höger och vänster.
Denna vecka med pms och krisande tar på krafter. Idag är jag som färdig.

Då ligger man på soffan och håller tummarna för 92årige morfar som fått åka in till sjukhuset för 711gången. Lämnat sitt lilla hus och sin lilla fru hemma och ligger ensam på avdelningen. för, som doktorn säger, hans hjärta är trött.

Och är man 92 så är det ett giltigt skäl. Och finaste, älskade morfar jag vet att det inte är att jämföra men det känns som vi är två om det just nu. Jag önskar bar att du håller ut tills vi ses igen. Jag måste få träffa dig en sista gång, min älskade älskade morfar.

öppet brev

2011-01-14T18:04:00.003+01:00

Hej Aidaho,

finaste finaste virrpanna. Kan du vänligt men bestämt kliva ur stoftet som du krälar i framför den stängda dörren. Jag skriker mig blå av förtvivlan, är det här ett beteende värt dig? Är det här du?
Sätt ner foten, säg nej. Säg vad i helvete. Säg vad som helst bara du protesterar. För nu får det fan i mig vara nog.

Vänligt bestämt från hon som du låst in i garderoben,
Förståndet

P.S. FÖR I HELVETE LÅS UPP DÖRREN OCH SLÄPP UT MIG!!

Högst personligt

2011-01-13T21:20:00.002+01:00

MEEN du! Finaste, finaste du! Har en plats på min egen lilla himmel och där strålar du som stjärnorna. En stor bragdmedalj har du på kavajslaget, en sån där prålig som drar ner tyget. Så att alla ser vilken älskad vän du är!

till min vän som tappert håller sina armar runt mig i stormen

Jag ska fankemig köpa kommunen och se till att det där bygglovet skrives i husgrundens cement.

2011-01-13T21:12:00.002+01:00

så här bearbetar jag saker. Att älta mig genom väggen och sen fortsätta på andra sidan. Så bare with me.

Idag säger kontot 32,50 kr men jag tänker ändå fulunna mig morgondagens After Work. Och alla mina vänner, jag lovar att stoppa mobilen längst in i garderoben.

Baksmällan kommer att botas med pluggeri och träneri. Straffas ska jag.

Eller som mina systrar skrek från tvsoffan efter julbordet och Kalle på julafton: Aidaho, Aidaho - sluta diska!! Kom hit!!! Det är en KAAARRLLL på tv!!

Bara random liksom.

2011-01-11T22:18:00.002+01:00

dag två. stabilare?

detsomvar hjärtat ringde upp och så fick jag sitta och lyssna på när han jobbade. Bara så att inga andra skulle vara dum med mig.

På kvällen berättade jag för min far att jag funderade på professionell hjälp, för min mamma att jag kommer aldrig träffa en karl och hon inte kan förvänta sig några barnbarn. För min fina vän att jag bryter ihop.

Någon mer som jag ska skrämma upp? Jag börjar få in vanan.

2011-01-10T21:39:00.001+01:00

jag har pmskossan på besök. Idag har jag skrattat så jag fick ont, grinat tills tårarna fryst på mina kinder och vrålat så jag blev hes.

Det var dag 1. Halleluja.

2011-01-09T00:39:00.002+01:00

För några dagar sedan var det än en gång, för miljonte gången i ordningen, superkris a la Aidaho. Det var framför det högintelligenta programmet om två män och den där halvingen. Inget man skriver hem om, något som av någon anledning alltid är på tv. För någon har bestämt att det är roligt. Lite som den där Möller som någon har bestämt att han absolut ska få visa sina tänder på tv.

AAAnnnyhoo

där kom så den där människan Berta in i rutan och min hjärna sa pang. "DET. DÄR. ÄR. JU.JAG!" Allt som americanos tycker är föraktligt ihopsamlat i en kvinna. Och ensam. Och hård, för överlevnad. Och ganska bedrövlig. Ingen "riktig kvinna"..
Och det är sådär jag kommer sluta. och blablablablablabla och supersnörvel
Man ska fan låta bli amerikanska sitcoms om man har livet kärt.

det man ska göra är att läsa om excentriska och fina människor som går sina egna vägar. Som tur var ramlade jag över Johan Hakelius bok om engelska ladies. första kapitlet läses med ett enda stort leende. Jag ska inte bli berta, jag ska bli de där två i "two fat ladies".
Vars farmor bodde i ett tält i vardagsrummet för att återuppleva de safariresor som hon aldrig gjort men velat göra. Vars fullständiga namn bestod av 11 namn varav det sista var efter moderns favoritgris (föräldrarna blev så lyckliga efter att ha satt det första namnet så de drack till och då följde de tio andra bara på köpet liksom). Och slutligen, vars skoterhjälm prydde kistan när hon fördes till sin sista vila. Skoterhjälmen som bars när den överviktiga sjuttioåriga gamla damen susade fram på sin skoter, ofta åt fel håll på Londons enkelriktade gator.

Sån ska jag bli! Livet är fan inte över för att han inte vill ha mig. Och jag kanske revanchflörtar med mitt förstånd som insats men livet ska göra ont för i slutänden är det livet som ska upplevas. Som trettioåring. Och som 70åring. Och jag vill inte sitta som 70åring och skämmas över att jag vågade, trots att det gick åt fanders. Jag ska vara stolt!

2011-01-09T00:32:00.003+01:00

Problemet med årskrönikor typ den om fotbollsfesten i somras?

Det är lätt att börja gråta.

Inte för att de stackarna gör nåt vackert.
Inte för att det är synd om dem, överbetalda svettiga snorungarna.
Inte för att jag minns så mycket förutom det mål som absolut inte skulle göras av spanjacken.

Utan för att människor med hjärtknip börjar gråta för minsta lilla och det vet de om de där jäklarna som tonsätter programmen.

om man inte passar sig så kommer man börja grina till Oddasat.

Hej från tjejen som börjar ha nåt otalt med SVT

2011-01-09T00:24:00.001+01:00

problemet med lite för dåligt kokta gröna linser?

De kan förstöra en hel lördagskvälls glassbuffe.

Hej från tjejen med magknip

2011-01-09T00:15:00.002+01:00

Såhär rastlös har jag aldrig någonsin varit, det känns som mitt inre helt utan förvarning bara upplöses i atomer. Flera gånger om dagen. När så än en dag kan läggas till handlingarna så vet jag inte om jag ska vara tacksam eller förtvivlad. Jag hatar att vara rastlös. Denna känsla har inte varit min tidigare, ensamvarg har inte varit mitt problem utan en fin nödutgång som varit nödvändig. Mitt eget sällskap har varit ok, jag har inte saknat något. Nu saknar jag massor. Jag önskar bara de massorna var lättare att precisera.

hej 30årskris? hej olyckligt kär@nyskildkarl.nu?

Hur i helvete har jag kunnat vara så dum? Av alla problem jag skapat så måste detta platsa på 10itopp?

Jag fick ett sms från detsomvar hjärtat i onsdags: "vad skulle jag göra utan dig? Bäste Aidaho"
Ord jag skulle behöva säga till mig själv istället. Någonstans finns det gamla jag som jag saknar förtvivlat just nu.

I backspegeln

2011-01-04T23:29:00.002+01:00

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut? Ja, jag for till en annan stad för att stiga in på ett hotellrum. tillsammans med en person jag aldrig träffat.
Höll du några av dina nyårslöften? Eh, nej. Inte detta år heller
Fick någon du känner barn? Fick någon jag känner INTE barn snarare...
Dog någon som stod dig nära? Nej.
Vilka länder besökte du? eh, nej. Sundsvall räknas det?
Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011? Lite mer ordning. Lite mer coolhet.
Vilket datum kommer du alltid att minnas? 17 dec.
Vad är det bästa som hänt dig under året som gått? Mycket fina vänner. Mycket fina stunder med magpirr.
Vilket var ditt största misstag? Låta ältandet ta större plats än vad det borde
Vilket var ditt bästa inköp? En ny mobil. Även om den inte är bra så är den bättre än vad som jag hade i händerna innan.
Vad spenderade du mest pengar på? att leva på sparade pengar innan anställning.
Vad gjorde dig riktigt glad? Fina människor som förgyllt mitt liv.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Åh magsjukan i påsk var inte att leka med.
Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010? Oskar Linnros låt
Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år? Värsta berg- och dalbanan
Finns det något du önskar att du lagt mer tid på? Snarare prioriterat annorlunda.
Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på? ältande
Hur var din julafton? fantastisk på ytan, kaotisk inombords.
Blev du kär? Med råge.
Vilket program har varit det bästa på tv? vet inte vad jag har sett alla timmar jag har stirrat.
Hatar du någon som du inte hatade förut? Nej.
Vilken var den bästa boken du läst under året? har jag läst?
Vilken var din största musikaliska upptäckt? rockkanalen på radion.
Önskade du dig något som du fick? Ja!
Önskade du dig något som du inte fick? Ja.
Vilken var årets bästa film? inception var inte dum. Likaså den där om valen och örnen.
Vad gjorde du på din födelsedag? Åt en fantastisk picknicksfrukost på finvännens vardagsrumsmatta. Fick ett sms från detsomvar hjärtat
Vilka var de bästa människorna som du träffade? Han igen.
Hur skulle du beskriva din klädstil? Klänning och strumpbyxor.
Vad fick dig att må bra? Smsen, de är otaliga och fantastiska.
Vilken kändis var du mest sugen på? Var det i år som George clooney var i stan?
Vem saknade du? Herr vett och sans.
Vilken var din bästa månad? augusti och december
Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre? Effektiviteten.
Hur kommer nästa år att skilja sig från det här? Det kommer bli fantastiskt!

2011-01-02T23:01:00.001+01:00

gott nytt år fina människor!

Det här är året för uppstyrning! Redan kan jag boka av första träningspasset för året. Imorgon ska jag boka av första telefonsamtalet med detsom var hjärtat sedan före jul.

and we're going to be just normal.

2010-12-29T21:43:00.002+01:00

ett halvårs smsande mellan mig och detsomvar hjärtat har förvarats vanskligt i mobilen. Det har varit till tröst många gånger. Nu håller jag på att sakta och omständigt sms för sms flytta från mobil till mail. Bort från mobil och daglig påminnelse till en mapp i mailen med möjlighet att någon gång gå tillbaka för att minnas en fin tid. En tid med fjärilspirr och bergochdalbana.

Men fy för hundan vad för tidigt det var att ta tag i detta. Inte vill jag heller vänta. De måste ut ur mobilen. Jag måste inse vad som just har hänt.

Han har tappat intresset. Och jag vet inte varför jag blir galen av den tanken. Han är knappt en fempoängare, alldeles för mycket vanlig trött människa på alldeles för många år.

Men han var min trötta gubbe. Bara för några månader sedan fanns ett brinnande intresse. Någonstans på vägen blev det svalare. Och efter vår verkliga träff så dog det helt?

Tro dock inte att jag har givit upp. Han ska tillbaka i fållan. Han ska vara min på pappret.

en kort bara

2010-12-27T23:25:00.001+01:00

God jul älskade vänner, god fortsättning och nu kör vi hårt mot ett GOTT nytt år!

(hur det gick med detsomvar hjärtat? jo...den korta versionen. jag citerar hjärtat: det klickade inte.)

2010-12-16T22:05:00.001+01:00

imorgon ska jag träffa detsomvar hjärtat. i det vi kallar verkligheten.

Jag skulle kunna sammanfatta det med

nervös
nervösare
nervösaste

2010-12-12T14:30:00.002+01:00

Vi var på bar inatt. Den där mycket ökända.
Till vänster om min barstol stod en lagerarbetare som höll sig på benen genom en ständig kontakt panna-barbord. Han hade vissa kommunikationsproblem även om hans vilja ända var väldigt påtaglig. Han kunde inte yttra ett ord till mig, inte nåt som var begripligt i alla fall.

Däremot så tyckte han det var mycket mer enkelt att prata med mina bröst. Det var en lång diskussion.

Fascinerande att det var enklare med flertal, något som brukar vara väldigt svårt annars.

Nej, det blev inget där eftersom jag blev räddad av mina vänner.

Dag 02 – Min första kärlek

2010-12-05T13:30:00.004+01:00

ja. Ok. Jag har aldrig haft den rätta smaken vad gäller killar.

Jag var kanske 4-5 år och inhalerade sidorna i Okej som jag bara något år tidigare inhalerade sidorna i leksakstidningarna. På min vägg ovanför sängen hade jag en väldigt avklädd bild av mannen ovan. Med ryamatta i nitjacka. Och jag var dödligt kär. Till min morfars stora förtjusning, aldrig innan eller efter har jag blivit så retad.

när jag införskaffade boken om OKEJ 80-talets största poptidning hade jag ändå en förhoppning att få se den hiskeliga bilden igen. Men med distans kommer även förnuftet och bokens författare kunde nog läsa av den förmodade fellanseringen av killen som sexsymbol. Därför är allt som återfinns väldigt påklätt. Vissa saker ska stanna kvar i årtiondet.

Så här i efterhand kan jag berätta att det inte har givit några men för livet, jag klarade att missa både sångprogrammet och hans stora roadshower. Däremot kvarstår den förfärliga smaken, fråga bara mina vänner.

Gud, vad jag är glad att detta är en anonym blogg.

Dag 01 – Om mig

2010-12-04T23:21:00.002+01:00

jamen skitenkelt.

Enligt Google är jag 47 miljoner år gammal men ändå inte länken mellan apa och människa.
Så det är väl en ganska bra sammanfattning.

helst skulle jag vilja vakna upp en dag och inse att jag är Annika Norlin. Men till dess kan jag gå med på det här också.

2010-12-01T23:37:00.000+01:00

Diskussion om julbord med mor.

"ja, jag ska då absolut inte ha sallad på bordet, inte ett blad. Det tvingar ankan* oss att äta till förbannelse! Jag ska ha grisfötter, det ska jag ha!"

"men mamma, du gillar ju inte ens grisfötter!"

"och?"

Logik ligger i våra gener och underlättar alla diskussioner.

*syster och nyblivet hälsofreak

Så vill ni veta skillnaden? Vill ni, vill ni?

2010-11-29T22:30:00.002+01:00

Näppeliga skillnad skulle jag säga.

Vilket lurendrejeri. Men vad kan man vänta sig av den däringa tidningen. Nu köpte jag bara del ett, men för det priset fick jag endast två nya recept.

Tack och hej från lurad konsument.

Men du och jag jamie, där är inget förändrat.

jag göör't. Jag med.

2010-11-28T22:33:00.001+01:00

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

2010-11-28T13:25:00.002+01:00

Ett av mina tydligaste barndomsminnen är min morfar placerad längst ut på tvfotöljen, framåtböjd mot tvn med handen kupad bakom ena örat för att höra skidresultaten över allt barnstim. De där karakteristiska skidklockorna som pinglade från tvn ger mig en känsla av trygghet, likaså knarret från skidorna i snön och de vackra frostmolnen som skidåkarna andades i kylan.

första advent ska avnjutas framför jaktstart från Finland. Med glögg, pepparkakor och 15 minus utanför fönstret. Jag hoppas min morfar har en lite mer avslappnad stil i soffan idag. Även om jag vet att den kupade handen bakom örat finns kvar.

Glad advent på er fina människor!

nej vad hände?

2010-11-28T13:19:00.003+01:00

Inget tror jag.

Men jag behövde visst andas andra bloggar och andras liv. Min var ju så tråkig.
Jag har läst och begrundat och inte hittat ett enda ord som var mitt till bruks.

Men ska vi prova igen? Dra ner ambitionerna och finna något att berätta för er.

2010-10-30T11:51:00.002+01:00

och vi besökte festivalen igår. Det var loney, dear och glesbygd´n och fina fina vänner som värmde i höstmörkret. När jag gick hemåt i natten singlade snön ner och detsomvar hjärtat ringde.

Idag skulle jag fixa hem brunkullans röda te, mat och fika till morgondagens gäster och städa. Jag måste bara lyssna klart på fina loney. En gång till.

för bästa höstresultat...prova loney,dear ni också.

2010-10-27T21:28:00.002+01:00

det fullkomligt öser ner regn. Det som kan vara positivt är att det kanske får bort det värsta fasaddammet som legat som en hinna på våra fönster sedan de rev ner alla balkonger förra veckan.
Det som inte är positivt är att det inte finns en fast punkt att gå på i hela stan. Folk är som bambisar på hal is.

Och jag som skulle köpa mig Alice Munro på pocket, inte kommer jag uppför backen till stan. Det kan vara ett verk av min plånbok?

vill du se mina nya gardiner?

2010-10-26T21:22:00.003+01:00

Detsomvar hjärtat har övertalat mig till att filma mig själv. Det är inte lätt att prata så mycket och se så lite av varandra.

Vet ni hur fånig man kan känna sig när man står och filmar sig själv med en mobilkamera? Vad ska man prata om liksom.

2010-10-26T21:19:00.002+01:00

"ursäkta vet du möjligtvis hur man bräserar ankbröst på bästa sätt?"

Frågan du kanske inte väntar dig av en yngling när du införskaffar färdighackad sallad på konsum.
Mina kollegor vill få det till att han flörtade, men jag tror han ärligt nog skulle fira löningsdagen!

2010-10-23T22:47:00.001+01:00

vad är väl som att halvslumra till det välbekanta ljudet av plogbilar? Vintern är på gång, det känns i luften.

jo, jag tackar!

2010-10-21T21:54:00.000+01:00

jag fick som jag ville.

Fyrväktaren av Jeanette Winterson.

Omläsning av världens bästa bok

2010-10-21T18:00:00.002+01:00

ikväll ska fem personer träffas för den första bokcirkelnträffen. Då ska vi ta med minst två boktips för att sedan tala för att vi ska läsa just den.

Detta ska bli lösningen på mitt läskoma. Men hur svårt är det då att komma på två böcker som man vill dela med fyra andra människor?

kul skämt, kul.

2010-10-19T21:11:00.001+01:00

fick sms tidigt imorse.

"Norges värsta flygolycka inträffade imorse, ett 2sitsigt Cessnaplan störtade på en kyrkogård utanför oslo. Norsk räddningstjänst har grävt fram 826 kroppar men befarar att siffran kommer stiga framåt kvällen. "

först fick jag alldeles kallstopp i huvudet, ånej vad har hänt nu?? Tio sekunder senare funkade hjärnan igen.

2010-10-18T19:13:00.002+01:00

men käre värld, hela dagen ett enda stort aber. Köpte mig choklad på vägen och bäddade ner mig i soffan. Sen kom jag på att chokladen låg kvar i köket och jag hade glömt slå igång tvn.

Men det är ju ändå inte nyttigt med choklad och det är väl inget på tv heller just.

Det här med wingman är inte min grej

2010-10-16T16:57:00.002+01:00

Vi hade after work igår. Lilla avdelningen, en hel del alkohol och Idol.
Det konstaterades att jag var den enda singeln och av ren ansvarskänsla hade jag plötsligt 10 wingmens när vi stormade krogen.

De fick snabbt sikte på ett killbord längre bort och inom några minuter hade den delegationen i sin tur skickat fram SIN wingwoman. Det utbröt en högljutt dealande som mest påminde om en kohandel. Själva fick vi singlar inte komma till tals.

Men det föll på tre saker: jag var inte blond, jag var för gammal och jag hade inte nog stora bröst. Endast en av dessa känns i efterhand som befogad. För egen del hade jag gärna hellre krupit ur mitt eget skinn och sen ätit upp det.

Medmänniskor som lever i förhållande får gärna tipsa om andra singlar, men det är en hårfin gräns till att man känner sig som en vara som slumpas bort.

Egopepp!

2010-10-16T16:52:00.002+01:00

om en timme ska jag överräcka en present till en mycket kär person som gått och förlovat sig med en annan människa. Och flyttat ihop. Det sopade undan benen på mig men jag tänker gå, vi försöker på nåt sätt ändå finnas kvar i varandras liv. Och de är fina ihop, de passar bättre än vad vi någonsin gjorde.

Men hur mycket ok jag ändå är med det hela har jag givit mig själv tillåtelse att göra av med pengar på trevliga saker idag. En kokbok och en fin klänning från Rut senare och jag känner mig lite mer förberedd.

Steg ett: visa sitt beroende.

2010-10-09T17:04:00.012+01:00

Bokomaten frågade idag om gränsen är nådd? Har vi införskaffat nog med kokböcker, hur många kan man egentligen ha? Nå, jag vet att mer vettiga människor i min närhet menade att den gränsen klev vi över för många år sedan och om jag så skulle stå på styltor och hoppandes försöka nå någon slags uppmärksamhet så skulle ingen vid gränsen ens se mig. Det är lite som de brukar säga om den kinesiska muren och månen....att de skulle se varandra är rent humbug. För ingen av de kan se. Nåja, eftersom Bokomaten har tagit första steget i programmet så följer jag efter.

först har vi hyllan med de lite mer oanvända som jag ändå inte har hjärta att avlägsna, en dag kanske min skolfranska ramlar in i skallen igen och då kan jag ju faktiskt använda den helt fantastiska chokladboken (helt på franska), den italienska "turist"boken har affektionsvärde från Florens, smakfulla avvägar är hemifrån och Raw food bläddrar jag i för att kolla på hennes fantastiska tänder.

Sen har vi de två häftiga kvinnorna Voltaire med snygga böcker och vissa fall väldigt roliga recept, vissa fall lite konstiga. Fran Warde och Joanne Harris skrev två franska kokböcker som är minst sagt fantasieggande "och en dag..". O Liv är mer intressant än vad det hiskeliga omslaget är. Paolo Roberto mer spännande än vad jag tänker erkänna. ICAs böcker tillförlitliga och helt enligt modet har jag även en klimatsmart ådra..(till trots alla träd jag har försakat med mina böcker).
Sen har vi den vegetariska sidan hos mig, som är stark även om den inte är dominerande. HElt klart favoriten är vegetariskt från Ulriksdal, Hannes är ju jag lite förtjust i - hans vinterkalas säger jag inte nej till. Malin Landqvist brukar skriva för tidningen VI och har väldigt härlig syn på mat, saknar tyvärr hennes sommarbok. Cranks är stora på den vegetariska planeten även om deras böcker är ganska oanvända i här hemma. Tina är väl ingen nyhet? Och Lena och Gösta är färgsprakande i överkant men har varit en del av mitt liv så deras livsnjutarbok är en påminnelse om mina rötter. Och ja, jag är kär i Paul...har ju ingen grill så jag kan ju inte ljuga.
Anglofilen i mig blir här avslöjad, även om Anthony Bourdain är något av ett wild card här? Jamie är anledningen till hela det här missbruket. För min del skulle han kunna släppa tre böcker om år och jag skulle köpa varenda en...vänta lite, är det inte det han gör redan? Sophie Dahl är som en liten fantastisk bakelse, kolla in henne på youtube bara..och läs både hennes och farfar Roalds böcker sen. Gordon är lite mer än vad jag klarar på tv, men på papper är han ganska trevlig. Pluras bloggbok fick mig att hoppa av förväntningar när det blev klart att han skulle släppa en kokbok. Jag har slötittat på hans program och det hela fick ju en något fadd eftersmak när det blev tal om fängelse för mannen. Men recept det kan han. Husmorsorna är trevliga men kanske lite harmlösa. En kvinna med sting är dock Cecilia Vikbladh som kan konsten att twista ett recept. Mycket tillförlitlig för att rocka på kakfikat. Claes Karlsson är ett steg efter.
Så kommer vi till de svenska drottningstronen, jag önskar ibland jag var Monika Ahlberg. Oftast är vi tyvärr inte överens, men jag har inte givit upp hoppet. Caroline Hofberg är fantastisk (tjuv eller inte..). Jag har av någon anledning ansett Allt om mat som dödens tråkig, på sistone har de överraskat mig. En nyfunnen vänskap som håller på att styra upp mitt liv. Något som verkligen styrt upp mitt liv är GI och även om Paulun var den första så är Ulrika köksdrottningen här hemma. Säger hon hoppa, så gör jag det. Hon har till och med fått mig att börja köpa kvällstidningar sen det började dyka upp GIbilagor med sida upp och sida ner med Ulrika. Tidningarna syns i vänstra hörnet.
I mitt nästa liv vill jag återfödas som Nigella. Hon kan skriva, hon kan laga mat och hon är dödens snygg. Lite som hennes senaste bok. Saltå Kvarnboken är ett måste, anser jag. Sketabra. Morberg för när du vill vara lite grabbig, hans nya är på inköpslistan även om jag varken jagar eller känner någon som gör det. Men jag när en hemlig önskan om att kunna hantera en stek..ska det vara så svårt? Sen älskar jag uppslaget när han visar upp de självklara klädvalen för de olika jaktutövandet. Så snyggt. Bonniers kokbok är tyvärr väldigt oanvänd. Lite tråkig?
Fler svenska donnor som jag gillar, Sara Begner som jag fick ett litet konstigt intryck av på tv men som har övertygat i dels hennes recept men även hennes roll i att shapa upp Coop. Deras senaste Vår kokbok är ju helt toksnygg. Mia Öhrn är väl ett vanligt inslag i svenskens hyllor? Även om Elisabeth Johansson är ett strå vassare..Särskilt i snygga böcker. Husmanskosten är också snygg, Köp hem 5 höll på att åka ut efter några fadäser - något jag är tacksam för att jag lät bli nu. Kristina Eriksson är en doldis som överraskar. karolina Sparring likaså. Chocolate och Zucchini är den stora bloggen som blev bloggbok. Införskaffad i Paris. Mycket trevlig läsning!
Anna bergenström borde vara en självklarhet, en stor hjälp under studieåren. Rosendahls är den enda "nya" kokboken min mor äger, förutom bonniers kokbok från mitten av 80talet (och några kokböcker jag sållat ur som hon nog inte ens vet att hon nu äger). Den är därför en stor del av mina fikastunder med mor. Leila är vår svenska Nigella, förtrollande även om de flesta recept fortfarande är på listan som ska provas. Där har systrarna snarare gått före. Svenska kakbiblar. Klara Desser är min andra GIvän som hjälpt mig i flera panikstunder.
Slutligen min minihylla, med de mindre böckerna. De vegetariska guldkornen av Malin Landqvist och Lisa Förare Winbladh, 70tals version av anna Bergenström - fräckt snodd från mormor, lite julie child, lite Sanna töringe. Lite mer av ICAs små vita bokryggar, boken om kladdkakor är ju trevlig men den om cheesecakes är ju en dregelvarning. Cecilia Vikbladhs senaste som var en riktigt guldgruva. Och slutligen riktiga klassiker i Hirams kokböcker, helt bildporrsbefriade men härligt tecknade och hållbara recept trots snart 50 år på nacken.
(ursäkta den något dåliga bildkvaliteten. Jag kan visst inte bete mig i närheten av så många kokböcker)

Fejkskånskan är väl den bredaste?

2010-10-05T22:10:00.003+01:00

jag har ett telefonjobb, jag jobbar med hela sverige på ett bräde så att säga. Vad jag också har är ett sjukt språköra (tyvärr alltför disträ att använda det till något vettigt som imitationer och sånt, har hört att det kan vara ett givet partytrick), det säger bara pang i skallen när jag pratar med folk och så ett tu tre så tar jag efter melodi och språk.

Och ja, detta har jag fått poängterat för mig mer än en gång.

Mitt språköra påverkar mitt jobb, senast idag i ett samtal med en äkta malmöit. Efter tio minuter hörde till och med jag hur det lät. Och den stackars skåningen avbröt mig till sist och sa: "alltså, nu måste jag få veta från vilken del av skåne du kommer ifrån för jag kan verkligen inte placera din dialekt."
Tro mig gubbe lilla, det har jag försökt göra i hela mitt liv. Och jag är norrlänning från första början.

Men tänk de stackars öron som behövt lyssna på min fejkskånska...hurvas.

min plånbok gillar det inte, men jag gör det lätt!

2010-10-05T18:39:00.000+01:00

äta eller ätas. Snart en redogörelse, i en blogg nära dig!

2010-10-03T10:38:00.002+01:00

för lite mer än ett halvår sedan började jag ett nytt jobb, flyttade in i en ny lägenhet, försökte få pengarna att räcka till, fick beskedet att mina vänner skulle flytta till stora äpplet (ungefär samtidigt som jag landade i vår stad) och träffade detsomvar hjärtat.

Sen dess har jag inte kunnat läsa. Jag tror jag in alles har avslutat två eller tre böcker sammanlagt. Det känns jättekonstigt att nu kliva in i höstmörkret och inte orka krypa ner mellan bokpärmarna som tröst.

Ändå fortsätter jag släpa hem böcker från bibliotek och från bokhandlar, läsa bokbloggar och flytta runt dammet på böckerna hemma. Jag vill så gärna hitta den där boken som ska förändra allt.

2010-09-30T18:19:00.002+01:00

jag kanske ändå i efterhand kan säga att jag är lite glad att jag slapp trängseln på bokmässan. För stora folksamlingar är ju inte att leka med. Inte om man bara vill flanera runt och bläddra i böcker.

#bortförklaring när det kommer till 4 nya kokböcker under v39.

en bal på slottet, absolut döötråkigt.

2010-09-23T19:04:00.002+01:00

om man av ekonomiska skäl inte kan närvara vid årets bokmässa i Göteborg så ska man bara bunta ihop alla medier man brukar och stoppa det så långt in i mörka garderoben som det bara går. Det är en ren plåga att lyssna på p1, se tv eller bara ränna runt bland bloggar, twittrar och statusuppdateringar. Alla är på bokmässan i Göteborg. Till och med mormors kära vän och granne i den lilla fjällbyn har begivit sig. Är möjligtvis hela norrland tömt? rör jag mig inte så kommer den automatiska belysningen slockna?

Dagens besök på bokhandeln var en given vink om vad som pågick i en annan del av Sverige, vagnarna dignade av nya böcker. Om jag nu inte kan närvara så spar jag en hel stor slant på resa, boende, mat, kläder och en massa nya böcker. Jag spar även in på rygg och fötter.

Sådant borde väl premieras med ett bokpaket från Bokus eller Adlibris? Ett stort sådant? Med till exempel Nigellas nya kokbok. Och minst två kokböcker till... Det vore ju ändå minimum av vad vi skulle ha fått med oss hem från Götet.

lite kusligt ändå

2010-09-21T18:46:00.004+01:00

hur sjutton kan familjemedlemmar känna på sig att man köper godis för matpengarna?

"lägg ifrån dig den där skyffeln och gå hem och ät riktig mat!"

40 mil bort, för fanken, 40 mil!

det kostar på min pedagogiska ådra

2010-09-19T15:24:00.002+01:00

mortuta är inte överdrivet dataintresserad eller orienterad för den delen. I våras fick hon brev från hyresvärden att det nu var bestämt att det inte längre skulle vara ett comhemhus utan det var upp till var och en vad de ville ha. Roligt skulle kanske vissa säga, min mor fick totalt panik. Sen dess har hon tjatat sönder alla "datamänniskor" hon känner. Hon tycker inte om val när hon inte vet vad det gäller. Det som är ännu värre är ju att comhemmailen kommer försvinna. "men använd din gmail då, mamma, jag gjorde ju en åt dig förra året". Fast vi var lite oense vems ansvar det var att komma ihåg lösenord på sånt. Jag tycker att det räcker att jag försöker betala ica med min portkod och dra mitt passerkort från jobbet för att komma in i min eget trapphus, att hålla reda på mammas lösenord är lite utanför mitt ansvarsområde.

Jag var vänligheten själv och förklarade att hon skulle leta efter en lapp där det stod hennes namn snabela och gmail.com på. Då blev hon alldeles tokig, varför i hela friden hade jag fixat henne nåt som hon ändå inte kunde använda när comhem försvann? "Men mamma, .com står inte för comhem.."

När vi löste den frågan över telefon kom sedan hennes andra fråga: nästa gång jag kommer hem kanske jag kan visa hur man laddar ner sån här film från nätet?

Jag hoppas hon har glömt det tills det är dags..

ibland reagerar man inte som väntat.

2010-09-18T21:50:00.004+01:00

likt mitt bloggalterego har jag haft svårt att träda fram inför de människor som kommit mig väldigt nära de senaste månaderna. Detsomvar hjärtat har tjatat mig gul och blå genom sms och kodade telefonsamtal på jobbet att göra nåt så enkelt som att visa mig som den jag är. vi har ju aldrig setts, bara pratat varandra sönder och samman. Stötts och blötts, krockat, glidit undan men ändå cirkulerat runt varandra. Mycket kan jag men inte vara så sårbar och uppenbart naken. Där är mitt självförtroende obefintligt. Jag har glidit undan, lovat för att sen inte hålla och ibland bara skrattat. Han gav sig inte. Igår skickade han ett mms där han klätt av sig in på bara skinnet, inte modellsnygg men det finaste jag sett. Inte farligare än så, var budskapet.

Inatt drack jag vin med några kollegor. Vi pratade, skrattade och bara tog det lugnt. När jag kom hem fipplade jag ihop ett godnattsms. Men ändrade mig, vände kameran mot mig och gjorde det som varit min rädsla. Inte mer (trots att jag önskade vara mer), inte mindre (trots att jag borde vara det). Imorse när jag tog fram mmset för att fundera över vad jag egentligen hade gjort insåg jag att mitt omdöme kanske inte var det bästa kl 3 på natten efter ett antal glas vin. Nog fick han se mig. Mer än planerat.

Ändå känner jag mig nöjd. Vad gör det att han fick se mer av mig, när det han fick se ändå är mina tillgångar. De tillgångarna är ju nåt som killar gillar. Och mina är väldigt fina.
Är det någon som jag vill ska uppskatta dom så är det ju han.

Hade jag varit mitt någraåryngrejag så hade jag grävt ner mig i blomjorden och skämts ihjäl.

nu fick han nåt att fundera över

2010-09-18T16:55:00.006+01:00

När jag sprang in på ak för två dagar sedan och rev åt mig ett ex av följande bok fick jag faktiskt en gapande expedit att utbrista: meeen du fick mig just att förlora vadet. Vi fick dessa idag och jag var först av tanken att inte lägga fram de förrän om en månad men jag blev övertalad. Jag kunde inte se att någon skulle köpa denna än. Men jag hade fel.

Japp, det hade du. För det är ju ändå Cecilia Vikbladh och jag tänker prova mig fram till vad som verkligen ska bli julens kakor. Då behöver man faktiskt några månader till hjälp. Denna otroligt snygga bok är väl värd den hunka det kostade på bokhandeln. Du borde prova också. Om du inte går på någon diet, då är det läge att blunda för att du vill prova ALLT! Vad sägs om: julig butterkaka med vaniljkräm och mandelmassa, chokladkaka med kaffesirap och dadlar, julkaka med amaretto, kanelbrownie med saffransglasyr, knäckigt kardemummavetebröd och spröda saffransskorpor? Det bästa med Cecilia är ju att det blir så sjukt gott. Om du inte har provat hennes tidigare böcker: medelhavsmat för svenska kastruller och Cecilias fikastunder så har du en trevlig höst framför dig!

Boken var så sjukt snygg så jag var in och köpte ett ex till min bakglada kompis. Samma expedit idag, som gav mig en lite konstig blick. "en till?" "Va? nej, jag har inte köpt den här tidigare..."

2010-09-16T20:18:00.002+01:00

Idag lånade jag med mig en bultsax från jobbet. här skulle sprättas förrådslås.
Sen skulle jag hjälpa min kollega genom att ta hem hennes cykel. Och två handväskor.
Sen blev jag sen så genom staden rejsade jag på cykel, med en bultsax lutat mot styret. Håret på ända, handväska på varsin axel, ett fast grepp (?) om saxen med hjälp av två tummar och ett pekfinger på höger broms. Som för den delen skrek så fort jag svängde något. Med resultatet att jag plingade på medtrafikanter och bad de vänligt att ta sig "ur vägen!" och cyklade som någon annan tjuv.

Slutade med att dråsa in i cykelstället utanför hemmet lagom för att möta min granne. Samma granne som jag har haft en diskussion om cykelrummet i källaren, som jag inte använder "eftersom jag inte har någon cykel". Viftade glatt med bultsaxen och sprang sedan in.

Nästa gång vi sågs var när jag kom ut ur förråden med bultsaxen och klippta lås. Jag tänkte stoppa henne och säga att det inte var som det såg ut. Men hon hann låsa sin dörr innan jag hann.

Nu sitter jag i soffan och funderar på att jag skulle kunna ställa mig i trapphuset och ropa ner i hennes brevinkast: "jag är bibliotekarieutbildad!! Jag källsorterar!! Jag är en snäll människa!"

2010-09-10T19:52:00.002+01:00

jag kan ha världens fredagsmys för mig. Ett paket på posten så lägligt till helgledigheten.

hon kanske har lite problem med ett husbygge samtdigt som hon försöker lösa mina..

2010-09-08T21:21:00.003+01:00

så jag kanske ringde min stackars fina vän som låg hemma i en fruktansvärd huvudvärk. För att beklaga mig över mina problem. Helt enligt reglerna för god vän...

"det är kommunens fel! det är vad det är!"
fick jag till svar. En omöjlig instans som någon.

2010-09-08T19:07:00.002+01:00

nog för att saker ska strula men jag hatar när andra börjar lägga sig i. särskilt då andra är en omskrivning för högt uppsatta människor med möjlighet att bestämma utan att jag kan göra ett skit åt det.

Detsomvar hjärtat och jag har ju minst sagt varit till 110 procent strul, härligt, botten, stormande och fullständigt fantastiskt samtidigt. Ikväll ringde han och var väldigt låg. Efter ett möte med de högre makterna så är det bestämt att han ska få nya uppgifter. Det är lösningen tills vi ser om läget blir mer stabilt eller dalar än mer. I så fall kommer han få gå.

De nya uppgifterna inkluderar inte mig på något sätt. Om han får gå än mindre.

Jag ville inte ha hjälp att lösa min situation. inte efter bara några månader. Kunde vi inte få hålla på så här ett tag till i alla fall?

är det bara jag eller...

2010-09-07T20:19:00.001+01:00

skrivs det inga bra böcker nuförtiden?

Jag har en vinglig hög vid sängen. Halvlästa böcker som mest dammar och rasar omkull i tid och otid.

och så blir man väldigt självupptagen.

2010-09-06T17:48:00.004+01:00

konstigt vissa saker liksom. Som det här med kärlek...eller bara kär lek. Något har ju pågått i några månader. Spännande så det har sprakat, vissa dagar har magkänslan varit det enda som gällt. Och den har skrikit njut, ge av dig och se till att spraka. Och det var så lätt, jag kunde! Jag kunde verkligen få intresset att bestå. Nyfikenheten fanns där.

Med hösten i antågande så är det svårare att spraka. Och likt de senaste årens magplask har känslan av att tråka ut infunnit sig. En fin linje att balansera på oavsett om det är måndag morgon eller fredag natt, att sköta sig. Att inte falla för frestelsen att tjata. Att vara den starka. Att visa vem som förlorar (och det är inte jag..).

Är det så att årstiderna har börjat följa mitt kärleksliv, att den ena kräver den andra?

paj to die for

2010-09-05T17:14:00.004+01:00

Jag blev lite förvånad efter att ha läst bokomatens kommentar på mitt förra inlägg. så förvånad att jag var tvungen att gå och vända upp och ner på mina färgglada koppar. Jag är verkligen inte bra på att värdera gamla saker, särskilt såna som funnits i släkten, men om bokomaten har sina koppar fint inslagna i förrådet i väntan på fint besök, så borde jag ana. tänk att vi som små fick leka med dessa koppar...därför finns det bara två kvar. Den tredje var jag tvungen att slänga, med sorg i hjärtat, eftersom det var en väldigt tydlig spricka kant till kant. De är ju till för att användas.

Ändå blir jag väldigt förvånad varje gång jag öppnar morföräldrarnas skåpluckor, där finns mycket fint som jag sett skymta förbi på antikhandlar och i retroinslagen på tv och i bloggar. Min främsta fundering är hur snappade min mormor upp detta? En av Rörstrands främsta kunder är en kvinna som bor i en liten by mitt ute i skogen i fjällvärlden. Närmare norge än någon svensk storstad. Vad dum man var som ung, när man skaffade egen bostad och min mormor prompt ville att man skulle plocka i hennes skåp istället för att köpa nytt. Då fnös man åt hennes sparsamhet och gamla bunkar, istället köpte man billigt skräp.

Nåja, det var en liten parentes. Det jag tänkte var att ge er receptet på den fantastiskt grymgoda äppelpajen. Den måste provas!

Äppelpaj med kanel och porter

Deg
5 dl vete
2 dl farinsockr.
1 msk kanel
150 gr smör, kallt
3-4 msk vatten, kallt

Fyllning
5 äpplen
2 dl muscovadosockr
1 1/2 dl portvin
100 g mandelmassa
1 msk råsocker
1 tsk kanel

Blanda mjöl, farin och kanel. Arbeta ihop med tärnat smör till en smulig blandning. Droppa i vatten. Låt vila kallt 1 timme.
Sätt ugnen på 175 grader. Skala, kärna ur och dela på äpplen. Blanda muscovado och portvin i stekpanna, låt koka upp på medelvärme. Lägg i äpplen, sjud i 5 min. Vänd försiktigt. Plocka upp äpplen, låt sirapen koka ihop för att sen svalna. Se upp så den inte fastnar bara *egen erfarenhet*
Dela i två delar, tryck ut den ena halvan som botten i en form. Riv mandelmassa och fördela över pajbotten, lägg dit äpplen med snittytan neråt. ringla över 1 msk av sirapen. Lägg den andra deghalvan som lock. Pensla lock med vatten. Rör ihop kanel och råsocker och strössla över. Skär små lufthål. Grädda i 40-45 min.
Ät med vaniljsås och lite sirap.

Tro mig, enkelt. Och vansinnigt gott!

2010-09-04T21:30:00.003+01:00

en annan kväll kom en vän på besök och vi åt fin äppelpaj med vaniljsås. Den var inte att leka med, den var tokgod. Så vi hade inte tid att invänta kameran. Eller kaffet...

Receptet var Elisabeth Johanssons. En stjärna på min kockhimmel.

2010-09-04T21:25:00.003+01:00

jo nog var det något att blogga allt.... även om min inte blev lika snygg som i boken så smakar den mer än att bara tugga på bokpappret.

Recept ur tårtor och bakelser från en liten smula. en mycket trevlig bok.

2010-09-04T21:18:00.002+01:00

jag är förresten hejdundrandes förkyld och ligger på soffan. Kraxar, häsandas, snorar och hostar i ett enda stort potpurri. Det enda som gjort min dag är en fantastisk lax i purjolökssås, coleslaw och färskpotatis. Toscapaj till efterrätt.

Hade jag inte kunnat laga sån fantastisk mat så hade jag utvisat mig själv för längesen.

vad sjutton hände?

2010-09-04T21:12:00.002+01:00

plötsligt gick en månad när allt och inget hände:

tekniskt haveri på många plan kan sägas. Dator och mobil och tappade förrådsnycklar. Tappat förstånd och tappade vänner. Tappade kollegeflirt och tappade läslust. Dundrade in i förkylning och dundrade in i höstkylan.

MEEN

hittade tillbaka till bloggen. Det är väl alltid nåt. Och jag tror bestämt att vi ska ta det från början. För jag har saknat er. Hoppas ni har haft tålamod att vänta medans jag vände upp och ner på datorn och funderade på att slänga mobilen i hamnen/ från höga kustenbron.

Som sagt här händer allt och inget och det är väl en bra grund för en blogg, kära vänner!

Totalt nederlag

2010-08-08T12:02:00.003+01:00

var på ett trevligt mingelparty i natt. Trevligt trevligt.

Hamnade i en livlig diskussion med en man som ansåg att storlek på bröst inte var så noga, det var frekvensen som bestämde om de var bra eller dåliga.

Frekvensen? WTF? HUR?

och inte kunde jag övertyga honom om att han inte kunde mäta frekvens på så sätt heller. Är inte det beviset på min totala oförmåga att övertyga?

2010-08-04T22:27:00.002+01:00

jag är på något obstinat humör.

inte är jag överens med leif mannerström. Köpa OXFILE för att stycka ner i en simpel gräddsås och sen kalla det biff stroganoff. Nej du, vännen, så simpelt till en sån dyr penning?

inte är jag överens med lars kepler. Jag fick hårragg av den dåliga sorten av bara första meningen. Nej man döper inte stjärnan till Erik Maria Bark. Inte är det spänning att historien ska berättas ur precis varenda liten persons synvinkel. Utveckling tack.

inte är jag överens med vädret. 14 grader, skyfall och ett jäkla väder. När jag ska gå hem från jobbet. Jag skulle ha kunnat klätt av mig kläderna och stoppat de i en påse för att gå hem naken, INGEN var ute så de hade kunnat se mig.

inte är jag överens med min knäppa kollega som började denna fantastiska dag med att jämföra mig med en löptik. Jag svarade med att slå upp fönster på vid gavel och se hur det förstörde frisyren. Vi är i vår bästa ålder på jobbet.

inte är jag överens med mina galna vänner som planerar en möhippa. Om bruden är vegetarian så är inte restaurangen med endast skaldjursbuffe det bästa valet.

inte är jag överens med livet. Jag skulle vara rik och obekymrad på gränsen till lycklig nu. Innan 30.

2010-07-31T22:48:00.002+01:00

en smärre explosion i skafferiet framtvingade en städpatrull och en genomgång av kryddhyllan. Jag kan konstatera att jag inte behöver köpa en burk kummin till i hela mitt liv.

Min fundering är vad har framtvingat detta kumminbehov? Vad har jag ens använt kryddan till? Jag kan inte komma på ett enda recept med kummin i...

2010-07-30T17:31:00.002+01:00

nu är det tamigtusiken 4 gången jag försöker återlämna mastodontklumpen om Ingmar Bergmans regi. en 7 kilos katalogklump med helt otympliga mått, ungefär som en bananlåda, har jag återigen släpat genom stan för att helt förtvivlat banka pannan mot bibliotekets låsta dörrar. Jag kanske ser i syne, men sista gången tyckte jag mig se en av bibliotekarierna stå och fnissa bakom gardinerna.

Senast tog jag snedvägen förbi affären och handlade, staplade alla varor på boken och travade hem. Sätter jag nacksnöre på boken kan jag börja använda det som fällbord på fjällvandringarna. Och läsa högt om sjunde inseglets alla inspelningsdagar för mina medvandrare.

planering!

2010-07-29T18:48:00.003+01:00

jag ska ha ett projekt för hösten. Leif ska det heta. Och det kommer involvera mig och Leif.

2010-07-21T22:11:00.000+01:00

vem kan tänka i den här värmen?

Jag drar till fjällen för att fira av min födelsedag, fira av min väns förlovning och för att livet är underbart. Oavsett hur mycket man än lyckas strula till det.

2010-07-18T18:40:00.003+01:00

aftontidningen *densamma som ville hjälpa mig i valdjungeln* påstår att den rätte hittar man först efter tolv olika grodor.

kan det stämma? Och är någon tidsram inräknad? För egen del känns det som jag håller på att avverka dessa i formel1-hastighet.

Free - All Right Now en lördagkväll

2010-07-17T21:43:00.000+01:00

2010-07-17T21:29:00.002+01:00

jo, jag anar att ni undrar hur det har utvecklat sig med karamellens msn. Efter lite velande hittade jag en liten sak på det stora nätet som vi hade diskuterat. Vad är väl mer harmlöst än att skicka något sånt på en mail. Så jag knåpade ihop ett litet brev och skickade. Sen så några timmar senare så underrättade jag karamellen om att det kan vara dags att kolla mailen.

Lagom till min jobbdags och hans första semesterdags början fick jag ett svar i telefonen: du måste skicka det rätt ju! Det är till denna [mailadress] du ska skicka det.

Men då gör jag väl det. Jösses, vad jag kommer sakna karamellen under de tre kommande veckorna. Trots att detsomvar hjärtat ändå har hintat att han är tillbaka snart, för "att äntligen kunna tjafsa med kontorsråttan igen".

--dagens bridgetsammanfattning.

2010-07-17T21:15:00.002+01:00

Vi var två kontorsråttor som jobbade idag. Under några lunchminuter läste vi aftontidningens hemsida för sjuttielfte gången. Kvar var valundersökningen, vad ska det röstas på?

Nu kan jag tycka att om man sätter noll förtroende för ett partis ledare, politik och förmåga att leda landet borde det innebära att man kan stryka det från listan. Så tyckte både jag och min kollega. Så tyckte inte "sveriges mest lästa hemsida". Varför vara så tråkig tyckte de.

Men jag hade ändå mer "tur" än min kollega som visst skulle rösta på ett av landets mest avskydda samling.

"Du Annapanna, jag tror det här är lika tillförlitligt som en gps i storstans förort."

2010-07-15T20:44:00.001+01:00

jag doppade mina fötter i älven ikväll. Det var inte lite ovarmt.

Anders Lundin fick föra sin allsång för sig själv på torget, jag hade nog att kolla på i hamnens pensionärsdans.