freakin' pajas

pajas. Det är mitt andra namn. Jag har idag fått be om ursäkt till kund, kollega och en och annan avdelningschef. Efter att ha jagat runt dem hela förmiddagen så slog det mig under eftermiddagen att allt var mitt fel...Tro mig, detta får jag äta upp. Som tur var förlängde min chef mitt kontrakt igår. För det kan han väl inte ändra på, eller? Jag vet, under bättre stunder, att man inte ska sammankoppla prestationer med personlighet - men just nu så gör jag undantag för denna regel. Har fullt upp med att banka pannan i väggen. Pajas.

Försökte av misstag att logga in på bloggen med namnet pajas. Blogger påstod att det inte fanns någon medlem med detta namn. Det är frågan, blogger, det är frågan. Var inte så säker.

Åt idag lunch i stans högst belägna restaurang. Inte mitt val att fara upp där, de påstod att utsikten var mycket vacker och det tror jag säkert. Annars var väggen och tapetstrukturen mycket intressant. Konstigt att man kan äta när man lämnat magen flera meter ner på marken.

Nu måste jag få höra Snow Patrol. Funkade nästan med I remember Love. Annars tänker jag inte fara på jobbet imorgon. Det är väl inte för mycket begärt. Naomi Campbell (tror jag) ska ha miljoner för att kliva upp ur sängen. Jag vill höra en låt. Man måste ha perspektiv. Förutom när man är en pajas.

Förlåt!!

Skrutt är otröstlig. Och samtidigt ganska arg på mig. Först skulle hon göra alla läxor innan Desperate Housewives började. När vi startar femman är det Hockey. Tröstande säger jag att hon kan få kolla på Osaliga andar på fyra plus istället. Där är det fotboll.

Sen hittar hon inte pennvässaren. Hela världen är emot henne.

Dagens låt. eller snarare veckans

Snow Patrol Chasing Cars

Den sitter i huvudet och snurrar. Och tack för det - igår var det Bengtzing och Markoolio....

Vem är egentligen värst?

Jag vill först bara säga att jag är ett stort fan av både sagan om ringen och Vänner. Men det är nästan att jag blir lite trött på detta ständiga behov av att pressa konsumenter på pengar. För på hur många olika sätt kan man verkligen ge ut samma film/serie och folk kommer fortsätta handla..? Snart borde det bara vara kvar att klippa samman alla bortklippta scener och ge ut det. Visst, jag kan hålla med om att denna samlingsbox med ALLA avsnitt av vänner var verkligen ett intressant objekt. Men det finns ju redan en samlingsbox med ALLA avsnitt men då utan något extramaterial. Likt finns det även möjlighet att köpa de olika säsongerna separat i olika versioner, med eller utan extramaterial. Och jag ska inte ens börja räkna upp alla versioner det finns av sagan....

Eternal science och sunshine

Mannen som gjorde Eternal sunshine on a spotless mind har även gjort The science of sleep, aktuell på dvd. Inte helt lätta filmer. Eternal sunshine gjorde min biobesökande vän alldeles tokarg samtidigt som jag var alldeles drömsk. Filmaffischen ovan är mer talande än vad den svenska är, dessutom grymt snyggare. För när tankarna håller på att äta sig ur hjärnan vore filmens handling inte ett helt otänkbart alternativ. Det som får mig att fundera är varför avlägsnas ögonen/sluts ögon när det handlar om minnen som ska tas bort? Sitter tankarna och minnena verkligen i ögonen?

Vill man inte bli hemligt kär i Jim Carrey är Eternal inte ett bra val....då ska man nog satsa på Ace ventura.

The science of sleep sägs vara en vacker och drömsk kärlekssaga.

Solsken återkommer även i dvdaktuella Little miss Sunshine, historien om den amerikanska familjen av idag och behovet av att hålla samman i människans jakt på den egna lyckan.

Jag hinner inte MED!!!!

Ska alla omtalade böcker bli film? Och då omtalade filmer som man vill se på en gång och inte vänta tills man hunnit läsa boken? Och sen kan man inte bestämma sig om man ska läsa boken först eller se filmen först? Hur det än blir så förlorar man en upplevelse. Och tänk om man väljer "fel" upplevelse först. Eller så blir det davincipannkoda av allt. Apropå davinci så är Audrey Tatou även med i Ensamble, c'est tout - schmäck!!!!!

Dessutom så är Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam förra årets vackraste pocketbok. Jag vågar knappt öppna den för att låta bli att förstöra omslaget. Och tänk om boken inte är så bra som den ser ut?

Sommartid

Somnade raklång på golvet framför tvn. Inte alls skönt.
Sommartid tar knäcken på mig.

Något annat som tar knäcken är Persson, vår egen Göran, det är så man drar efter andan när han svingar sin yxa. Man vet inte vad som kommer att träffas. Det blir så sorgligt träffsamt när han i ett kort ögonblick förfasar sig över dagens media som är alltför konfliktcentrerad. Och vilket media har han sedan valt att genomföra bikten i? Jag sitter och retar upp mig en hel del på dokumentärens brister och Görans hårda sida som är markant belyst. Men när man i en kort sekvens får se honom linka bort i korridor, plågad av höftproblem, så rinner det mesta av mig. En äldre man i smärtor, en äldre man som försöker förstå varför han möter sånt mothugg. En människa, till syvende och sist.

Uppdat.
Hej och hå, det jag försvarar i första hand är människovärdet. Det är en människa det handlar om, en människa som känner sig missförstådd, hotad, less. Det jag inte försvarar är människan i detta enskilda fall som anser sig ha rätt att använda medierna till att klanka ner på andra. Det jag inte försvarar är denna människas människosyn. JAg känner mig bedrövad över det faktum att jag inte förstår tanken bakom dokumentären, alla dessa år och den nerdragna skyddskölden - och det är detta som valts att visa. Jag vill inte tro att en människa kan vara så hård och elak, inte genuint. Jag blir ledsen av tanken att den politiske ledaren verkligen avsätter tid och plats och i sin "ensamhet" ändå bara fortsätter med sina sparkar. Finns inga andra sätt att idag profilera sig? Dagens ledare i lokaltidningen sade verkligen något tänkvärt, det är antagligen försent för Göran att skriva sina memoarer, man finner ingen nyfikenhet längre efter dokumentären.

La vie en rose

På fredag har den premiär - filmen om Edith Piaf. Jag vill se, Jag vill se, Jag vill se.

I lokaltidningen inte ett hum om filmen men kanske man kan se den i Umeå?

Pinsamt!!!

Det absolut värsta jag vet i tv-väg är när stackars människor gör bort sig eller andra eller när det bara blir pinsamt. Därför har jag lite svårt att fatta varför jag skulle absolut hyra Borat. Jag kan säga att det var en snabb film för mig för när jag väl inte satt och småsjöng för mig själv med fingrarna i öronen snabbspolade jag. Gud, vilken pinsam karl. Det enda jag såg egentligen var när han försökte förstå vad en sköldpadda var för något.

Sedan hyrde jag även PAris, je t'aime. Mest för den vackra framsidan. filmen i sig, nja. Det var en episodfilm med ganska tråkiga episoder som berättades i Parismiljö.

21 gram och babel

När jag bodde på annan ort så lånade jag en kväll 21 gram. En film med Benicio del Toro och Naomi Watts. Jag tänkte så smått att det skulle vara lagom att se till middagen innan jag skulle vidare på annat. Filmen var en mental magsmäll och maten bara växte i munnen. Sen skulle jag försöka resa mig ur fotöljen. Det var inte lätt. En film om försoning och förlåtelse, något vi alla behöver men till vilket pris och inbland är det verkligen inte lätt. Idag kommer jag inte riktigt ihåg handlingen, men däremot känslan. Därför borde man väl se hans nya film Babel. Jag ska bara vara på rätt humör och kanske vara lite mer förberedd än förra gången.

Alltid efter

I helgen filmade jag. Jag låg i soffan och såg film med andra ord. Det bästa var att jag bar hem Saltön första säsongen och förflyttades till svensk västkustsommar i flera timmar. Jag slukade sommarlukten och kärleksjakten och all längtan. Nu önskar jag bara att andra säsongen snart kommer i hyrbar version så jag får frossa i vintrigt öliv och snålkalla havsbrisar, november i själ och hjärta. Det är nästan att jag tror att andra säsongen är bättre (går det?), mest för jag är en sucker för kala klippor i snålkalla vinterstormar, insnöade människor med endast längtan som en livgivande bärare och avsaknaden av värme. Ge mig en norsk historia om mörker, vinter, det stora lugnet och kylan och mina tår krullar sig av lycka. Jag skulle antagligen bli den lyckligaste eremit om någon satt mig i en liten stuga med fönster mot havet och fotogenlampan lysande över mina böcker. Vinden vinande kring knuten och havslukten i kläderna. Sen att jag är fullkomligt panikst rädd för att befinna mig på vatten behöver ju inte ingå i tanken. Jag har i allafall börjat läsa Lärns böcker om Saltön mest för att jag måste få veta vad som händer. Det idiotiska med att sprida ut tvserier på flera veckor och sedan halvår mellan säsonger, suck.

Kundvagn på rymmen

Läste just en tidningsartikel om Kirunaflytten som ska gå av stapeln. Ett sånt otroligt coolt projekt. Och man tycker norrlänningar är sävliga? Tänk att liksom kläcka idén en tisdagmorgon i kommunhusets fikarum. Och att någon verkligen funderar över det och sen - japp, det gör vi!

Det som gjorde mig riktigt riktigt fnittrig var den lilla informationsrutan kring de stora byggnaderna som stadshuset och den vackra kyrkan. För att flytta på dessa giganter så ska man alltså gräva upp dem och sätta hjul på dem...Men fatta så roligt. Jag får bara bilderna i huvudet av dels en krånglande kundvagn men även tanken hur man liksom puttar fram dem längs vägen efter varandra. Och sen så kommer det en sned kurva så det det bär iväg åt ena eller andra hållet. Ett stadshus på rymmen och en hel befolkning som springer efter. Lite som när man lånat en kundvagn ut på en IKEAparkering, gånger 1000. Jamen så roligt!!!!!

hahahahahahahahahahahahahaha......

Bilder från Kiruna Kommuns hemsida.

En familj av idag

För er som inte har varit på besök....Så här ser det ut hos oss. 4 rum på 97 kvadrat.

Hall
Liten, avlång sak. Med garderober sprängfyllda med skor från de senaste 15 åren. Ingen ska gå skolös och vem vet när någon kanske kommer på besök och behöver låna? Plus väskor - 4 tjejer, ni kan ju gissa. Sedan har vi en gigantisk hallmöbel som sväljer säkert en halv dagisklass. Nu sväljer den ridkläder, skidor, Jackor, sommarkläder, gympakläder och antagligen en och annan borttappad skolbok. Under en längre period har även min gamla stora bokhylla stått mitt på hallgolvet. Snart kommer det stå en cykel där istället.

Mammas sovrum
En dubbelsäng som tar upp halva rummet. Två gigantiska hyllor som tar upp den andra halvan. Där har mamma viktiga saker. Som inte ens hon vet vad det är.

Skrutt 1s rum
Brorsans gamla tvbord, till radion. Sängen, som är egentligen mammas. Min gamla soffa, som vi bråkar om vems det är eftersom den är gigantiskt skön - men det är min. Brorsans stora och tunga soffbord, som är egentligen pappas gamla. Min (brud)kista, smockfull med nåt, går ej att flytta. Mitt gamla stora vita IKEAskrivbord, fylld med hästtidningar. Bredvid det ett databord, med den döda datorn. Min cdhylla, ganska fylld till bredden. Garderober, med kläder för flera generationer och maskerader.

Köket
Marsvinens rum. Så ganska mycket hö på golvet. Och det är en dum idé att prassla med påsar för då börjar de vissla på mat. Stor kökssoffa och ett stort rött matbord och en massa stolar. Och ganska mycket disk. Ständigt och jämt. En posthög för mig, en posthög för min bror som inte gjort adressändring och en gigantisk ansamling papper på kylskåpet. Sånt som mamma anser vara av största vikt. Någon vandringsled som ändrat riktning, en bild på universums nya planeter och en intervju med en 94årig gubbe som just tagit sin examen i jurudik och träningsschema osv.

Skrutt 2s rum
Brors gamla klumpiga fotölj. En stor hylla som just nu bebos av mina fotoalbum och skruttens smink. Min gamla, gamla säng. Mitt gamla sängbord. Mitt gamla vardagsrumsbord med min tv på. En bänk framför databordet, där min gamla dator står. Ovanför en ditställd hylla med brorsans gamla motortidningar och sladdar. Ovanpå garderoberna alla mina vännerband.

Två toaletter

Lagret/ eller det som var vardagsrummet en gång
7 bokhyllor som är överfulla, dubbla rader och inbökat där det går. Två bänkar som för tills nyss var min garderob och mammas gamla, gamla köksbord som används som skrivbord där ligger alla min papper till uppsatsen och alla böcker som inte får plats i hyllan. Mitt köksbord som bara står, med fyra stolar. Mammas trasiga fotölj. Mitt tomma cdställ. Min tvbänk, oanvänd. Skruttens sängbord. Brors stora soffbord. Brorsans hörnsoffa och brorsans golvlampa. Mammas golvlampa. Ett tvättställ. En dvdhylla, proppfull. En tv mitt på golvet. Min säng med videoband under. Min chiffonjé. Mina tidningar ligger under chiffonjén. Mammas trädgårdslejon i sten, Leo. Bakom soffan står mammas massagebord och under soffan ett ishockeyspel och en dvd....

själv står vi på balkongen lutade mot väggen och sover.

Den maten

Blyger ställde en mycket relevant fråga till mig - jag måste laga mat som andra måste sätta sig ner och rita av sig något. För mig försvinner saker ur huvudet när jag får koncentrera mig på mat och göra något med händerna. Som tidigare har berättats är jag långt ifrån grön om fingrarna, så därför är inte blommor min grej. Men mat är. Men precis som det är med trädgårdsmänniskor är mitt humör direkt beroende av utfallet. Så blir något äckligt eller misslyckas på annat sätt blir jag sur - ordentligt sur. Men jag lagar inte mat varje dag. Jag äter rester flest dagar i veckan.

Creme Catalana är i alla fall ett brutalt skämt. Jag hoppas Anna Bergenström hörde mitt avgrundsvrål ända in i kammaren.

Ignorans?

Nej jag ignorerar inte era kommentarer, men jag blir tokigt less på bloggsidans tröghet i att fatta varför jag också skulle vilja SVARa på era uttal....

Så nu vet ni...

Jamen det skulle jag ha sagt

Varför, varför kommer man alltid på vad man skulle ha sagt flera timmar senare? Det som skulle ha suttit som en schmäck eller som en padda i väggen. Det som skulle ha avgjort allting. Jag brukar intala mig själv, bara för mitt eget välbefinnande, att hade jag sagt si eller så istället för den regelbundna svadan DÅ hade personen A eller B kanske börjat tycka om mig bättre. Alternativt börjat tycka att jag har humor/ är charmig/ snäll/en bra person. Beroende av mitt intresse i saken.

På jobbet finns en man i min närhet och han driver mig till vansinne, inte bokstavligt, men bara det att jag inte kan ge upp tanken att jag måste få honom positivt inställd till mig. Jag kan med andra ord inte släppa tanken på honom och bara därför så hoppar den ena grodan efter den andra ur min mun. Sen går jag in på toa och kör huvudet i toapappershållaren. Förutom att jag nu måste vara extra rädd om mitt huvud så börjar det bli en ekonomisk (toapappers)fråga för företaget....

Vi människor är så duktiga på att vara tankeläsare på amatörsnivå. Det som skrämmer är känslan av att han är ganska likgiltigt inställd till mig. Vi människor drivs bekräftelsebehov. Får man inte bekräftelse blir det nästintill en hotfull situation, kanske på grund av otryggkänslan.

Och nu babblar jag...

Planering kallas det

Jag har gjort superdupergod fransk linsröra med grillade paprikor, selleri, avokado och puylinser. Jag har gjort ugnspannkaka smaksatt med kokosmjölk och persikor. Till det ska vi äta kycklingröra med fetaost och soltorkade tomater. I ugnen bränner jag creme catalana.
Men det är bara den lilla grejen - var är resten av familjen? Ska jag äta allt själv eller?

Imorgon är en annan dag

Vi har klivit upp, jag har bläddrat i mina kokböcker och planerar dagens middag - tre rätters - ska gottgöra efter gårdagen. Ena skrutten ska få diska för att gottgöra efter gårdagens rundsläpning i stadens sko- och klädaffärer. Vi har sett Alla älskar Raymond samtidigt som vi äter knäckebrödsmacka i soffan, söndagsklassiker. Ikväll ska vi se jamie Oliver påta i trädgården, han är ett sånt välkänt fenomen i denna familjen. En gång i tiden gick han under epiteten "mannen jag ska gifta mig med" vilket gjorde att de två skruttarna som då var än mindre presenterade och kände mig som kvinnan som gillar Ior och ska gifta sig med nakna kocken.

Snön vräker ner och det är allmänt inneväder. Och jag är lite orolig inför morgondagen. Liten sån där söndagsångest ligger och gnar. Jag kanske ska sätta mig med min uppsats. Sida 1, rad 1. Inledning. Varför jag ska skriva denna uppsats? 1. jag vill ha min förbaskade examen. 2. datorhilvitet gick sönder. Ilska är visst en bra drivkraft. Vad ska man ha för drivkraft för att möta sina kollegor imorgon? Jag får tänka positivt, jag har bara jobb månaden ut. Sen behöver de inte träffa mig något mer.

Läkaren är en fin kille från mitt gamla liv, vi kände varann inte så mycket så vi är väl bara varandras substitut för goda minnen. Det gör mig grymt nervös. Hur sjutton lever man upp och livnär nåt sånt?

Ut i verkligheten med er, alla fina människor. Vet att jag älskar er. Vet att jag är tacksam attt jag har er. Vet att jag kommer gno mig fast hur fort ni än springer åt andra håll....

För att klargöra

Ja. Min/vår dator har dött. Tack vare mottagen låt. På tyska. Jag har alltid vetat att det där språket skulle en dag hoppa upp och bita mig i baken.
Ja. Min uppsats var på den datorn. Och nu finns den inte mer. Jo på ett USBminne version 1.0. Ren rådata med andra ord.

Läkaren

Han ringde i onsdags. Det kallas visst uppföljning och är något relativt vanligt inom vården. Fast denne man ringde från sitt kök på kvällen. Vi ska höras till veckan.
Dessutom överföll jag en gammal gymnasiekollega på systembolaget igår.
Min jakt på vänner i denna stad intensifieras.

I Evighet

sjöng Tomas Andersson Wij förra lördagen kl 20.01 på SVT. Förtvivlat letade jag numret till röstningen. Jag skulle rösta på Tomas any time, any day. Igår besökte han Gamla teatern i Östersund. Och jag valde personalfest....
Som sagt jag tycker inte jag har råd med att vara så dum.

Att inte ha kontroll

Härmed vill jag be om ursäkt till mina kära vänner för mitt beteende under det gångna dygnet. Veckan hade ju inte varit den bästa och så när kvällen för vår personalfest kom så var min toleransnivå ganska låg. Jag for in i dimman ganska rejält, vilket inte händer mig annars. Är det något jag har svårt för är att tappa kontrollen i alkoholsammanhang. Sen att göra det i gemenskap med arbetskamrater gör det inte bättre. Det går inte att supa bort problem för dagen efter så är de tillbaka i fördubblad styrka med en rejäl baksmälla till på köpet. Min dåliga vana att proppa munnen full med snus gör även att läppen är ganska öm idag.

Inga skandaler vilket jag tackar för, jag är för tråkig för att kunna komma på något att ställa till med. Däremot har väl munnen gått som tågvisselpipor i tunnelsken.

Idag har jag fått sjava runt i affärer med skrutt som skulle kolla på skor och kläder. Jag tycker inte synd om mig själv för det är mitt egna dåliga beteende som satt min hälsonivå idag. Jag är bara irriterad över min egen dumhet och förmodar att jag ska tänka över detta länge och väl. Jag tycker inte att jag har råd att vara så dum.

Den onämnbara

lever och frodas kan jag väl säga. Trodde jag tills i torsdags. Eftersom vår dator då kaikade ihop under ett hårt virustryck. Så nu är den liksom svart och tom. Och jag står bara och svär över den. Och vet inte riktigt hur det ska gå. Har satt internetsladden på min gamla dator och kan på så sätt hålla mig öevande. Något som inte är lika levande är den där uppsatsen.

jag är inte här

nej men hur gick det här till?

jag skulle ju hålla mig borta härifrån. Fast jag låg och stirrade i taket och insåg att det var lika ansträngande som att skriva ett inlägg. Så mycket krävs det när jag häver ur mig gnäll inlägg...
Som tur var kurerades jag väldigt bra när tarmluddet ryckte i humorspaken eller snurrade på humorratten..? Beroende på läggning? Vi har nu lagt upp stora planer inför tarmluddets, blygers och min egen framtid. Det hela började med tarmluddets fundering kring lokförares höga löner. Sedan började brainstorming. Visst är det underbart med människor som kan få hjärnan att spraka? Värre är det med sådan som får hjärnan att brinna, men de behöver vi ju inte ta upp här.

I allafall ska jag nu skaka fram pengar för att köpa ett tåg till oss tre, sedan ska vi börja med olika utbildningar. Det är egentligen bara blyger som kan följa sin bana, en del hittar rätt utan att man behöver lägga sig i..;)

om jag inte var så snurrig skulle jag säga att det är tisdag idag

Hade två minuter på mig att ta mig från hem till busshållplats kl 6 imorse. Att det spöregnat under natten och sedan frysit på var något jag inte riktigt tog in förrän jag klev på helt fel ställe/fläck och for som en stenfylld vante i backen. Jag slog i huvudet rejält. Men jag studsade upp och sprang ifatt bussen. Väl på jobbet började jag må illa, kallsvettas och känna en tilltagande metallsmak i munnen. Vänster arm värkte efter landningen. Jag började snart ta in mina kollegors förmaningar och insåg att jag nog borde kolla upp hur jag egentligen mådde. Att gå på yrsel, virrighet och viss tröttnad är lite svårt när det är den vanliga känslan varje morgon före frukost.
Slutligen stoppade en av mina chefer mig i bilen och skjutsade mig till akuten. JAg fick hålla i en hundbajspåse utifall olyckan skulle bli påtaglig.
Väl på akuten stoppade de syreslangar i näsan på mig och lade mig i ett rum. Där skulle illamåendet trappas ner och jag skulle vila. När jag väntade på läkaren så fick jag fylla i en olycksfallsbeskrivning, så där låg jag och ritade en mycket utförlig beskrivning av vår garage utfart och den speciella lutningen på vägen där jag for omkull. Tanken slog mig då att en umeåvän berättat för mig att en läkarstuderande och körkompis från umeå flyttat till min stad för att göra tjänst i två år. Jag låg där och funderade på om han nu var i samma byggnad som jag. Någon stund senare knackar det på dörren och in kliver doktorn. och vem tror ni det var? Jamemen.

Trevligt var det. Även om jag kände mig löjlig med slangarna i näsan. Efter lite konversation så skickade han hem mig. när vi sedan klev ut i korridoren så sade han högt - jamen då ringer jag dig så vi kan ta en fika någon dag. Så skaffar man sig vänner i denna stad... Undrar vad hans kollegor trodde hade försiggått bakom vår dörr? Han tog i och för sig inte mitt nummer, för det stod i journalen. Nåt ska de ju vara bra för.

Så nu är jag hemma för kurering. Ingen tv och ingen dator, stränga order.

Ajdå.

Jag ska nog sluta nu.
Puss på er

Kött the neverending story

Min mor tog över kastrullerna idag och har gjort ett hedervärt räddningsförsök på min köttgryta från igår.Precis som blyger heroiskt och diplomatiskt framhöll ska kött puttra under en längre period. Jag hade inte puttrat nog länge.

6 sex om mig

Jag har grunnat hela helgen och det får bli dessa...

1. Likt tarmluddet sköjs jag vid blotta tanken vid att tugga på tyg, handdukar, bomull...blä.blä.
2. Gråter ofelbart varje gång jag ser extreme homemakeover.
3. Kan vid vissa tillfällen dregla i bokaffärer.
4. klappar mig på huvudet två gånger varje gång jag sätter på mig en mössa.
5. Hatar tanken på att stoppa in/ut fötter eller armar i mörka, okända utrymmen.
6. Kallsvettas när människor ställer matematiska frågor till mig och vill ha ett snabbt svar.

Nu finns det även att tillgå en blankett för avsägande av vänskap. Den går att beställa via min blogg och orsakskrav är borttaget.

Film

Eftersom jag är ensam hemma denna vecka så har jag tvn alldeles för mig själv. Har sett en del film. Kill Bill var extremt blodig och egentligen ganska banal, men fotot var snyggt och det blev ändå en ganska snygg berättelse, även om jag gömde mig bakom kudden en stor del av slagsmålscenerna plus den mycket otäcka scenen i film 2. Scenen involverar jord, en kista och en levande människa. Vilket var mer än vad jag kunde tåla....

Sen struntade jag i danstävlingen för att istället se Kim Cattrell från Sex and the city förklara den sexuella dragningskraften oss människor emellan. Eller ja, det var väl tanken. Det mesta gick ut på att Kim gick omkring och såg småpilsk ut i olika länder samtidigt som amerikaner gav sin "vågade" synpunkt på samspelet mellan människor....Kändes lite Malenas fräcka fredag i censurerad version. Dokumentären ska bygga på kims bok med samma titel. Är lite fundersam på vad den boken månne innehålla. Kims ansikte ur sjuhundraelva olika vinklar?

Varför inte ta ämnet på allvar? Det är ju en fråga som ändå har dominerat vår tid på jorden. Men vad för svar går att finna?

Ikväll ska jag så se en gammal klassiker. Eller vad ska man kalla den? Keanu är inte världens mest spännande skådespelare. Och berättelsen är så toksvår att första att jag bara måste se den igen. Första gången drev jag lillebror till absolut vansinne eftersom jag ärligen inte förstod någonting.

Jag har sett del 1, men del 2 ska även den visas på tvn så det är väl bäst att bättra på sin filmkunskap.

Till veckan kan man äntligen hyra Borat för en kväll. Något jag verkligen har sett fram emot.

Återkommer..

Med min lista över knäppheter över mig själv. Måste se över listan. Vill ju inte göra mig av med vänner....

Mika

Hans disco/dans/trallskiva gör mig väldigt optimistisk inför våren. Jag motar tröttheten i grinden genom att stompa mig genom slasket i takt till Grace Kelly, Big girl, love today osv...

Enkelt tips

Låt inte kött koka lika länge som potatisar tar tid för att bli klar i ugnen. Det kan bli väldigt, väldigt segt.

Bara ett tips.

Lösa Boliner

...100 personer ska gå från jobbet. Mest inhyrda. Den del av personalen som jag tillhör. Räknar för tillfället dagarna som jag fortfarande kommer genom grinden med mitt passerkort. Förvånar mig lite om jag får gå, förvånar mig mycket om jag blir kvar. Sitter löst, sitter väldigt löst.

....min bästa tonårskompis var i tidningen idag. Med sin bebis. Satt gröten i fel strupe. Ingen upplevelse att rekommendera.

Åh, nu är det...

...dags för Lingonrap!

da..da..da..da.d.a.
Här sitter jag och hoppar i takt.

Undrar var mor tuta tog vägen?

tihi...

Jag lyssnar på Euskefeurats avskedskonsert på cd....

min mor är ganska måttligt road.

tihi. tihi.


"Jag skiter i det sexuella, jag behöver ingen fjälla,
för om det pockar på så vet jag var jag kan få
tillfredställa min libido
jag får allt av min ski-doo."

Är Ronnie Eriksson Sveriges roligaste karl/silverräv? Skulle tro det.

I go Matblogg!!!

De flesta knatade hem tidigt från jobbet för att vara med sina sportlovande barn, så då packade jag ihop tidigare för att åka hem och ta hand om min mamma. Det blev storhandlande och sedan matlagning. Och bara för att det blev supergott tänker jag här delge mitt recept på....

Mammas måndagsbiffar
först skalar man tre potatisar och kokar potatisbitarna i en kastrull.
I en annan kastrull fräser man hackad purjo, typ 1 dl, med ca 2 dl dinkelris i olja. Efter ett tag har man i ca 4 dl vatten, lite grönsaksfond och salt och peppar. Låter detta koka sakta ca 20 min.
I en bunke har du sedan en halv avokado skivad tillsammans med en burk blandade, sköljda bönor. Kör detta till en smet med hjälp av stavmixer. Ha sedan i de kokta potatisarna och mosa ihop det. Blanda sedan i även riskoket. Slutligen tar man en creme fraicheburk, smaksatt med konjak och kantareller. Salta, peppra, ha i lite basilika och ca 2-4 msk potatismjöl. Eventuellt ett ägg. Låt det sedan stå och dra samtidigt som du ställer till den ugnsomelett som är kanon att äta till.

Ta andra halvan avokadon, skiva ihop den med några klickar av bredbar smaksatt ost, tex creme bonjours grekiska vitlök. blanda ut det med 3 ägg, vatten och lite salt. Slå det i ugnsform och låt det stå inne tills den stannat till, typ 20 min.

Slutligen steker du små runda plättliknande biffar på smeten. eller så gör man som jag som är värdelös på att steka biffar, plättar och pannkakor - står med näsan uppe i stekpannan samtidigt som mor får steka.

Grymt gott blev det ialla fall.

Uppfinnarjocke - vår hustomte?

Följande saker har vår hustomte tagit för egen räkning

- mammas reservbilnycklar
- mitt pass
- min favoritsommartröja
- videoband Astrids Jul
- en massa sockor
- skohornet
- gudfadern del 3
- skiftnyckeln

Vad kan man då dra för slutsatser av detta?
Han är enbent eftersom han bara behöver en sock i paren
Han är reslysten och åker gärna till varmare breddgrader
Fast längtar hem under julen
Antagligen är han på sicilien
Det som kan bli svårare för honom är att hitta bilen som mamma har sålt
Plus att jag inte fattar vad han ska skohornet till eftersom inte en enda sketen sko försvinner ur vår garderob.

Det läskiga är att på grund av stölden av gudfadern så kan jag inte sluta föreställa mig Marlon Brando som dvärg smygande likt tomten på julafton med det gigantiska underbettet. Och skohornet i högsta hugg. Bara den är den yngre versionen av Marlon, typ från Linje lusta. Fast det som förtar det sexiga i det hela är de rosarandiga sockorna.

Kan man få två semestrar i år?

Nå, säg mig: tycker ni inte det låter som lite romantiskt - mor tuta, två tonårsskruttar och jag i paris fem dagar? Istället för svensk midsommar, så blir det parisisk sådan. Det är nu skrivet i sten. Jag som är ett vandrande franskt lexikon ligger nu varje kväll inför sömnen...

...elle s'appelle, ill sa pill....

Eller hur det nu var?

E.E. Cummings

Jag bär ditt hjärta med mig (Jag bär det i mitt hjärta)
jag går aldrig utan det (Varthelst jag går går du, min kära, och
vadhelst som görs av bara mig är gjort av dig, min vän)
mig skrämmer
inget öde (för du är mitt öde, kära du) mig fattas
ingen värld (för du är min värld, min sanna)
och du är allt en måne evigt önskat
och allt en sol ska evigt sjunga att du är.

här är den djupa hemlighet som ingen vet
(här är rotens rot och knoppens knopp
och himlens himmel av livets träd som växer
högre än en själ kan våga eller sinnet dölja)
och detta är det under som skiljer stjärnor åt.

jag bär ditt hjärta (jag bär det i mitt hjärta)

tråkig vuxen

Igår stötte jag ihop med en gammal arbetskollega på stan. Hela begreppet liteväl stort för vi hade egentligen inte så mycket kontakt och vi jobbade inte så mycket med varandra. Men efteråt så har vi någonstans fått en en liten kontakt. första gångerna jag såg honom var han alldeles för söt för att min mun skulle kunna sätta samman regelrätta meningar, men på nåt sätt har han beslutat sig för att jag går att prata med. Konstigt det där med pojkar, så fort de träffar en tjej som de kan prata med utesluter det alla andra alternativ. Jag går inte in på den diskussionen.

I alla fall så är den här killen enormt social, utåtriktad, charmig och främst spännande. Företagsam är ordet jag söker. Det går oftast ett halvår mellan de gånger vi träffas och då har han alltid nya projekt på gång. Han är några år yngre än mig men när jag jämför våra liv känns det som den ålderskillnaden är omvänd. På den tid som jag känt honom har han varit utomlands flera gånger i upptäckande syfte, har han jobbat i nordligaste norge för att samla ihop pengar och nu skulle han dels till andra sidan jordklotet - igen - för att i sommar göra medelhavet. Sen skulle han börja plugga till hösten.

Jag är inte längre attraherad av honom på det vanliga sättet, nu ser jag upp till honom. För vad jag ser är en nulevande människa. Jag tänker mig honom som en person som inte låter saker vänta. Jag vet att livet inte alltid kan vara så, men jag kan tänka mig att han lättare kan se sakers ordning och möjligheter. JAg anar att ni tycker jag glorifierar honom, han är nog i största sannolikhet en vanlig människa som stöter på motigheter. Men just nu upplever jag sådan här tillfällen som rena ändsparkar. Jag borde använda detta möte som inspiration och motivation.

När han så hade gett mig en genomgång av sina planer, sade han i nästa andetag: - hur går det med uppsatsen?. Varför vet hela världen om mitt nederlag? Jag kände mig som en liten lort. Har sedan spenderat helgen i ren frustration. Vill ni veta the real deal med min uppsats? Nä det vill ni inte men här är den.
Den är aptråkig. Den är dålig. Jag kan inte komma på en anledning varför jag ska göra klar den (ja, jag vet examen - men vilken examen sen. Det är en tråkig sak bland alla andra tråkiga saker i min vardag som måste göras. Jag tror mig inte om att kunna skriva en godkänd uppsats.

Vad jag ville med detta inlägg förutom att sänka er in i söndagsdepressionen? Jag ser oss som ytterligheter som på nåt konstigt sätt har mötts. JAg är den tråkiga vuxna som kommer mögla framför tv som melodifestivalen och let's dance, som jag egentligen inte vill se.

Handbok

Handböcker är en bra genre. Men ibland kan man ju undra om allt verkligen går att lära sig via det formatet.

Såsom de handböcker jag såg på bokrean. Introduktioner till karate och kickboxing.
Är ändå lite nyfiken på hur man lär sig alla utrop och uttryck i böckerna? Är de fonetiskt utskrivna? Följer det svarta bältet med i en ficka längst bak? Do not open until you are ready.

Bokrean 2007 - den inbundna sanningen

Detta blev alltså resultatet av bokrean 2007. Dels hade jag beställt böcker via Bokus och adlibris, sedan tog jag även lite sovmorgon på tisdagmorgon för att köa utanför affärerna. När jag sedan ramlade ut från butiken stötte jag på en arbetskollega med nästan lika många kassar. Tyvärr är det inte så lätt att gömma undan kassar med böcker utan det är bara att erkänna vad man hållt på med. På onsdag eftermiddag släpade jag hem ett 8 kilo tung paket från posten. Ändå väntar jag ytterligare sändelse från adlibris.

Romaner
Vindens skugga - rekommenderad läsupplevelse
Landet i mitt hjärta av Isabel Allende - författartips från mor
Priset på vatten i finistere av Bodil Malmsten - En bodilklassiker
Eragon - Såg inte filmen ska läsa boken
Saltön av Viveka Lärn - Likaså missade jag serien
Honungsbiets hemliga liv - mamma jämförde denna med stekta gröna tomater
Goda omen av Terry Pratchett - Hög skrattfaktor
Elva minuter av Paulo Coelho - miss
Påven Johanna - ledsnat på att låna den på bibblan och glömma läsa den
Julblandning med Katarina Mazetti - viker mig dubbel när spritsmugglaren firar jul
Hantering av de odöda - omtalad svensk rysare
Tacka katten för det av Herman lindqvist - gillar kåserier

Facklitteratur
Språk för vuxen tro av Ylva Eggehorn - Blyger, kolla upp denna!!!
New yorkguide
Vad varje svensk bör veta - Vad Jag borde veta
Grus av Hans Alfredsson - Världshistorien förklarad av Hasse
Från snickerboa till Villa Villerkulla - Astrids filmhistoria ren barndomsminnen
Ursäkta - taffliga ursäkter och bortförklaringar
De sju livgivande dödssynderna - vet inte riktigt vad det är...
100 höjdare av Fredrik och Filip - såg inte serien men gillar boken, nutidssverige
Henrik VIII:s sex hustrur - kan inte riktigt förklara inköpet. Tjock blodig historia
Svenska formgivare - Gillar tygkänslan när man håller i boken
Så Ung? Och så duktig! - Obligatorisk läsning för tjejer av idag. Såsom blyger och luddet.
skarpa tungor och kloka kvinnor - citat av snabbtänkta kvinnor.

Chick lit
I hennes skor - filmen bra, boken bättre. Älskar dikten i slutet.
Stolthet och fördom - Klassiker. Mr darcy.
Bröllopsfeber - Köper de flesta ickelästa chicklit på rea.
En shopaholics bekännelser - Har den redan i både svensk och engelsk pocket men....

Kokböcker
Mmmm Malins (Söderström) mat - Svensk duktig kock
Nigellas sommarmat - mest för zucchiniplättreceptet
En bulle i ugnen, mat för gravida - blir lite blind när det gäller kokböcker, är ju inte gravid
Citrusköket - Snygg kokbok av Caroline hofberg, skribent i Land
Leilas middagstips - leila är bäst! (Beställd)
Anthony Bourdains franska kök - fransk mästerkock. Lär ju aldrig laga nåt ur denna.

Så det var min lista. Något sånär sansad med jämförelse med tidigare år. Dessutom mer blandade genrer. Har nu kämpat i flera dagar för att få in böckerna i redan fulla bokhyllor. Anar en viss blick i min mors ögon, har lovat att inte gå på någon mer rea. Blir då lite svårt när de börjar med halva reapriset om några veckor. Har egentligen inte mer plats i hyllorna och har inte plats för fler hyllor.

Skämtet som slog tillbaka

I onsdags så var jag inkallad till chefen. Min söta, snälla, snygga chef och jag skulle ha "kvartssamtal". Utvärdera och diskutera mål. Innan jag skulle in så pratade jag med min far på telefonen.
-Pappa, jag ska in till chefen nu. Vi måste prata.
- Men varför det?
- nä du vet, jag är ju så ouppfostrad och oförskämd så att mina kollegor har klagat. Det går inte få någon ordning på mig.
- Men VAD har du gjort nu då?
...
- Men pappa, jag skämtade bara.
- Jaha, men man vet ju hur du kan vara.
- !!!!

Det är som jag säger, det är inte bara av barn och fullisar man får höra sanningen. Även gamlingar tenderar att vara sanningsenliga.

När jag sedan kom hem och återberättade episoden hör jag när jag lämnar köket min syster vända sig till mor och säga:
- Ja, jag är då på hans sida.

Varför jag älskar Jan Berglin

Nu så kanske man inte ser vad som står men har jag lyckats så går det att länka sig vidare till Jan Berglins hemsida för att där läsa den i normal size. Tyvärr fanns inte min favoritstrip där men jag kan ju återberätta den. För det är ju skoj...


Två personer diskuterar schlager.
- Men röstade du på Carola??
- Jag vågade inte annat. Hon marscherade runt med fanor och liksom sade: rösta på mig annars startar jag ett krig! Ett schlagerkrig!

Jan Berglin är för mig Svensk Humor att likställa med Brittisk humor. De som känner min humor anar att det kan vara något att kolla upp.

Apropå Carola så har Tomas Andersson Wij en schlagerbonus på sin alldeles färska cd "en introduktion till Tomas Andersson Wij". Han tolkar Carolas en evighet på ett sätt som gör att själen fylls av ludd. Plötsligt får låten en hel ny innebörd.







Det var faktiskt en genidrag av P3redaktionen som ringde in Tomas till "LAntz i p3" när det var schlageryra i Sverige förra året. De bad Tomas tolka det vinnande bidraget och han gjorde det med bravur. När hans hemsida sedan blev nedlusad av förfrågningar och låten cirkulerat en hel del på internet så stoppade han in den till slut på sin nya skiva. Jag tycker det egentligen är ganska talande för hela skivan, som ska vara en introduktion. Tomas tar en låt, en ganska banal sådan, och tomasifierar den till ett mästerverk. Behöver man en bättre presentation.

När det var schlageryra i Sverige...det var ett dumt uttryck. Det är det jämt skulle jag vilja påstå.