ja. Ok. Jag har aldrig haft den rätta smaken vad gäller killar.
Jag var kanske 4-5 år och inhalerade sidorna i Okej som jag bara något år tidigare inhalerade sidorna i leksakstidningarna. På min vägg ovanför sängen hade jag en väldigt avklädd bild av mannen ovan. Med ryamatta i nitjacka. Och jag var dödligt kär. Till min morfars stora förtjusning, aldrig innan eller efter har jag blivit så retad.
när jag införskaffade boken om OKEJ 80-talets största poptidning hade jag ändå en förhoppning att få se den hiskeliga bilden igen. Men med distans kommer även förnuftet och bokens författare kunde nog läsa av den förmodade fellanseringen av killen som sexsymbol. Därför är allt som återfinns väldigt påklätt. Vissa saker ska stanna kvar i årtiondet.
Så här i efterhand kan jag berätta att det inte har givit några men för livet, jag klarade att missa både sångprogrammet och hans stora roadshower. Däremot kvarstår den förfärliga smaken, fråga bara mina vänner.
Gud, vad jag är glad att detta är en anonym blogg.
No comments:
Post a Comment