What it takes.

Hej vänner, jag är kvasibibliotekarie. Eller. Den senaste bokhajpen på bloggar runt om mig är en tegelsten 900 sidor. Om en australienare som bekostar sitt knark genom rån åker dit, rymmer, hamnar i Bombay, hamnar i den undre världen, öppnar sjukvårdsmottagning (!), jobbar åt maffian, smugglar vapen till afghanistan och hamnar i nytt fängelse. Du vet sånt där som grannen har för sig när du ligger på soffan och pillar på naveln för det småduggar illa ute.

Vad vill jag ha sagt med det då? Vad talar emot enligt mig? 900 fukin' sidor, myllrande uppskattningar är INTE min grej, tycker inte om när en text myllrar av färger, lukter osv. jag känner mig fånig och utestängd eftersom jag uppenbarligen saknar den fantasin. Suck. Men då är det ju bara att låta bli att läsa boken, mja...om det var så enkelt nu. För du förstår, jag läste någonstans att Johnny Depp ska spela huvudrollen i den här filmen. Och DÄR tändes mitt intresse. Suck, jag är en fjant. Och det är just det som gör att jag inte borde få kalla mig själv bibliotekarie, det får jag ju egentligen inte ändå...men När man sätter litteraturen högst ska inte triviala skvaller om bokfilmatiseringar med Johnny Depp få mig att dregla.

Anyway, hos Linda K hittade jag denna fantastiska leksak. Klä din bibliotekarie.

Jag vet vad du tänker luddet, vart är piskan? Men för egen del så faller valet självklart på kronan. Kan mycket väl se mig själv skrida längs hyllorna med den där på huvudet. Måste bara hitta jobb på ett bibliotek som är stort nog för denna briljans att de kan bortse från den förfallna personligheten.