Jag har läst...

Anette Kullenberg "Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet"

I OLM, Ordfronts litterära magasin, nämndes Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök, skribent och modeikon under 50-och 60talen. Men den lilla notisen sällade sig inte i leden med de positiva recensioner som har hörts under hösten. Äntligen fick jag ord för min uppfattning om boken.

Annika Hallman benämner biografin som årets besvikelse, Kullenbergs resultat är alltför rörigt och skvallrigt för att ge en komplett bild av både yrkesmänniskan och den privata Marianne Höök.

Den återkommande känslan jag hade under läsningen av Kullenbergs bok var att kvinnan har issues. Inte Marianne, utan Annette. För här ska alla gardiner rivas ner, tills du stirrar in i ett laestidianskt vardagsrum. Och då gardinerna in till det privata, dit Annette aldrig fick tillträde under sin vänskap med Marianne. Hon drar sig inte ens för att dra fram en misstänkt incest, helt under Annettes egna bevisföring. Lite väl "maggastart" som man skulle säga hemma.

När jag väl läst boken "vet" jag en massa om Mariannes karlatycke, pengaproblem, såriga familjerelationer osv. Det hela känns som ett mer djuplodat reportage i en tidningsblaska. Att kvinnan var en känd skribent och krönikör sätts i bakgrunden, vad som var hennes ämnen och hennes sätt att skriva. Det får jag nog läsa mig till i den tegeltjocka antologi med Hööks texter, som ges ut i veckan. Känns lite tudelat eftersom det även denna gång är Annette som har haft ett finger med i framställningen.