undrar om samma nacksving fungerar när man ska hämta hem ungarna från byn?

När jag var i tonåren var det kutym att man fredagskvällar skulle stå och huttra i gäng på byn. Det var som obligatoriskt att man hängde vid någon fotbollsplan eller på skolgården. Det var mörkt, förutom någon slags gatubelysning i fjärran, killarna hade moppar och de äldre killarna raggarbilar som endast få utvalda fick värma sig i. Och man höll på att hacka sönder tänderna, men ändå stod man där och hängde i väntan på att något skulle hända eller att, i de flesta fall, något span skulle dyka upp. Det klassiska norrlandsbyscenariot.Med åren blev man förståndig. Eller bara bekväm. Fredagsmyset blev mer värmebetonat. Och de iskalla skolgårdsbänkarna byttes ut mot soffan. Eller någon gång emellanåt ett barhäng. Man fick komma in från kylan helt enkelt.

Detta funderade jag på i fredagsnatt. När en blivande präst och en blivande bibliotekarie låg bokstavligt talat i den frysta leran vid det oupplysta skjulet, vid fotbollsplan och det gamla bruket. Lockandes och pockandes, ropandes och hackandes tänder försökte vi få med surtanten som stationerat sig under skjulet. Surtanten i en ålder, som inte ens alla sammanslagna gamlingar prästen och bibliotekarien vårdat skulle uppnå, var väldigt kelig. Men inte så pigg på att bli varken lyft eller hemburen. Precis som gamlingarna på hemmet var väl inte slutledningsförmågan den bästa. "Det är kallt och mörkt, jag är hungrig, dessa galningar står och skriker på mig, jag fortsätter sitta här helt enkelt."

Kreativiteten hos prästen och bibliotekarien nådde inga gränser. Slutligen hade vi förutom kvällsmaten även burit ut möbler som surtanten borde ha något förhållande till (filt och vardagsrumsbord). Nu i efterhand kan man ju förstå surtants skepticism till att krypa in i vardagsrumsbordet, mitt ute i den mörka natten. Antagligen hårt drillad att inte följa med främmande människor. Slutligen fick bibliotekarien, iförd tjocka vantar, ett snabbt grepp på surtant och med bestämda steg närmade vi oss mål. Efter följde prästen, i panik springandes med vardagsrumsbord, mat och nycklar.

The queen of the drama