då visste jag att jag var hemma.

En av de första stora tjocka pluggböcker som jag fick stifta bekantskap med på universitetet var en tvådelad historietäckande lunta som handlade om litteraturen i Världen och i Sverige. Ganska torr, akademisk och inget att läsa pärm till pärm. Men något som fick mitt hjärta att blomma var beskrivningen av en personlighet i en bok som jag nu glömt titeln på:

"han framstod som en uppblåst, ideell frasvåffla."

Nå säg mig, är detta inte komplimangen av dem alla? Jag menar, utifrån vad man trycker på så kan det verkligen vara både en komplimang...eller ett nedgörande. Vad vet jag? Iaf var det enda gången som den boken fick mig att skratta. Vilket gjorde att jag höll den boken högt genom alla mina studieår. Skolböcker som får en att le är endast ett fåtal.

BTW, en anledning till att jag läser Bokhora är att där har jag mina gelikar. Och vad får mitt hjärta att bli varmt än bekännelser som att man virar in sina böcker i påsar innan man stoppar boken i handväskan. Förstås. En gång när jag var en arbetande figur blödde mitt hjärta varje gång som den förbaskade matlådan i sin HMpåse gnodde av sig färg på mina älskade böcker i väskan. Det var ju förstås böckerna jag skulle ha stoppat i påsar. Nu när jag införskaffade fint pocketomslag till väskan, inköpt i Uppsala, är jag orolig för att det fina omslaget ska ta skada. Men då stoppar man ju en påse runt den sen! Tack för tipset. Minje, jag är ju nästa Karin med sprethår på Äntligen hemma. Betyder det att jag äntligen ska få jobba med snyggBjörn? Gaowsa.

What it takes.

Hej vänner, jag är kvasibibliotekarie. Eller. Den senaste bokhajpen på bloggar runt om mig är en tegelsten 900 sidor. Om en australienare som bekostar sitt knark genom rån åker dit, rymmer, hamnar i Bombay, hamnar i den undre världen, öppnar sjukvårdsmottagning (!), jobbar åt maffian, smugglar vapen till afghanistan och hamnar i nytt fängelse. Du vet sånt där som grannen har för sig när du ligger på soffan och pillar på naveln för det småduggar illa ute.

Vad vill jag ha sagt med det då? Vad talar emot enligt mig? 900 fukin' sidor, myllrande uppskattningar är INTE min grej, tycker inte om när en text myllrar av färger, lukter osv. jag känner mig fånig och utestängd eftersom jag uppenbarligen saknar den fantasin. Suck. Men då är det ju bara att låta bli att läsa boken, mja...om det var så enkelt nu. För du förstår, jag läste någonstans att Johnny Depp ska spela huvudrollen i den här filmen. Och DÄR tändes mitt intresse. Suck, jag är en fjant. Och det är just det som gör att jag inte borde få kalla mig själv bibliotekarie, det får jag ju egentligen inte ändå...men När man sätter litteraturen högst ska inte triviala skvaller om bokfilmatiseringar med Johnny Depp få mig att dregla.

Anyway, hos Linda K hittade jag denna fantastiska leksak. Klä din bibliotekarie.

Jag vet vad du tänker luddet, vart är piskan? Men för egen del så faller valet självklart på kronan. Kan mycket väl se mig själv skrida längs hyllorna med den där på huvudet. Måste bara hitta jobb på ett bibliotek som är stort nog för denna briljans att de kan bortse från den förfallna personligheten.

oy with the poodles already!

Har alltid haft fördomen att de lider av en kulurellt högstående slowtalking på P1. Ha, jag och mina fördomar. Provat föra anteckningar utifrån en utbildningsdebatt på OBS någongång? Jaowsa. De pratar om min uppsats eller ja, det som borde vara underlag i min uppsats och jag bränner bläcket på papprena så det viner här inne. Det framkallar radiovågor i etern. Måtte jag få igång hjärnan så det blir bra. Om jag inte får handkramp av det innan. Vad folk tycker då? Kan de inte bara kort säga om de är för eller emot?

Men kom fram därifrån nudå. ge mig din tass. den andra också.

Hm, blev då lämnad ensam idag för några timmar. Och vad gör jag? Rotar fram en gammal countrysamling som vi köpte för 15 år sedan. Country al a 1990tal. Achy breaky heart, säger jag bara. Blir alldeles knottrig av minnen av dansundervisning i skolan, 1-2-3, 1-2-3..osv. Blir lite skuttig och på bra humör. Tänk att det kan vara så skönt att vara ensam i en stuga mitt ute i skogen och hoppa runt till gamla skamklassiker. Stackars katten gömde sig under köksbänken. Med tanke på att hon är som en kalkon, är hon värd all heder för det stora jobbet att åla sig in. Sen låg hon där och ynkskrek, hon hade fastnat.

För den observante glömde jag nämna en bok i samlingen igår. Jag tog med bilden av Anders Paulrud sista bok, en otroligt vacker pärla som lyser i bokhandeln. För vem som helst att införskaffa. Så gör det. Nu nämner jag den. Anders, Anders, Anders Paulrud.

Själv ska jag införskaffa Tageboken, och tydligen även senaste numret av Femina eftersom det ska finnas en artikel där om boken. yey. Tanken slog mig i morse att jag fort vill läsa ut historikern för nu vill jag läsa om Tage, sen slog jag på tvn och där var Malou med sitt soffprogram beige. Hon viftade med boken i 2 sekunder och sade något om läsupplevelse. Räckte för mig.

Nu ska jag fortsätta dämpa min ångest. JAg skriver men det börjar kännas alltmer som en kamp mot klockan. Jag måste, måste, måste göra klart nu!! Varför går klockan då så obarmhärtligt?

oy, samla er här mina små lamm. Nu ska vi lukta på böcker.

När vädret absolut inte vill vara enligft våra traditionella vintertankar då kan man försjunka i stora tegelstenar (tjocka böcker alltså, det andra mer riktiga stenen kan vara nog kallt).

Här är det ultimata för bibliofiler. Elisabeth Kostova - Historikern. Det enda jag inte tyckte om var den onda bibliotekarien. Finns inga sådan i verkligheten, ju. Sura och vrånga, ok. Men rent ut elaka, hmm. Därför är det inte den enda gången jag fnyser lärju när jag läser. Men boken är ju så mysig när flickestackarn letar sin far och resten av den akademiska världen verkar det som. Plus att Florens viner förbi i hennes europaresa. Dracula handlar om, även om jag försöker glömma det och intressera mig för vurmandet av boksamlingar och dunkla vrår. Mörk och tät dimma och någon väntar där ute på dig.. * Läs också Diane Setterfields den trettonde historien om bokgnagandet är din grej.

När så du tuggat färdigt på pocketomslaget hoppar vi vidare till nästa bok.

Här har vi den nästa upplevelsen. Ung flicka i 1920talet (1930?) och Stockholm som drabbas av den stora besattheten. Hon lär sig den hårda vägen att stå på egna ben och bli vuxen och längta efter sin förlorade kärlek...Claire. Här har vi nåt för oss alla som försjönk in i maria Gripes skuggvärld, men med en liten tvist...:) Och ett underbart språk att sovra i. * läs Gripes skuggserie om du missat den!

Sen ska vi kanske ruska om hormonerna lite när vi njutit ner oss i den underbara kärleken. För vad kommer efter "och de levde lyckliga..för en stund". Den ultimata upplevelsen om man känner behov av att hitta någon mer där ute som också vill ruska om och slå något hårt i världen. Maria Sveland - Bitterfittan. *Vill du gå vidare...så vore kanske vardagsfeminism boken för dig?

Så då har vi gått över till mer tänkvärt. Livet - Jorden - Döden presenterat i tre bra böcker

Bodil, bodil, Bodil. Nu vet ni kanske vid det här laget att Bodil det är min grej helt enkelt. Nu säger hon åt oss att komma och hälsa på henne om tusen år. Så medan vi sitter här och väntar då läser vi boken och funderar över livet och vad sjutton gör att man bara sitter här?

Ska man hälsa på Bodil, då får man gå genom mycket skog, tur man läser Kerstin Ekmans senaste bok då. Tegelsten om skog, hur kul låter det? Well, hon utlovar ju manligt sällskap..

Det vore inte min blogg om jag inte sopade upp några kokböcker också. Här några som jag vill lovebomba.

Först Sara Begner, som skrivit den bästa kokboken på denna sidan nyårsstrecket. Bara massa goda, saftiga och grönspirande recept som gör att mitt hjärta hoppar glädjeskutt. Nu är vi inte riktigt på samma nivå att vi jämkar jämt. Vadå, att en chokladbollssmet vore så god att det räcker med att äta högst en eller två. Menar hon då i sekunden?

Min man har knåpat ihop ytterligare en bok till samlingen, denna är väl helt ok även om jag kanske, för första gången, ställer mig lite skeptisk till ämnet. Var ska jag plantera hela den här trädgården som han tjatar om hela tiden? I garderoben eller under sängen? Och den här fördömda pastahysterin? Enough already!

Och ännu en GIbok, de har funnit sitt vinnande koncept. Och jag önskade verkligen att jag kunde strunta i det...Jag ger inte så mycket för dietböcker. Det egentligen är lika tråkigt som böcker med titeln "100 recept med potatis". Men böckerna har en viss vinnande charm i att det BLIR gott. Det är sant. Och det ondgör min lyckliga stjärna. För då måste jag stå där i kön med boken och skämmas.

Leila, Leila, Leila, Leila....My goddess! Nu kommer hennes kakbok. Nu säger jag inget mer. Det är bara så att det är köpkrav här.

Tycker man det här är en tråkig kategori finns alltid....Bananer och mjölk.

Så en lite blandad kategori på slutet.

Först en ny bok av Laura Stoddart. Det gör mig så lycklig, denna gång med kärleksaforismer. Perfekt bok att ge som present om "istället för en blomma" av sven nordqvist är slut. Om ni undrar varför så bemöda er att kolla in Lauras helt underbara egna värld med figurer.

Sen har vi lite mer för den vågade personen. Lost girls collected. Lite Bokporr, jojomen. Och de berättande figurerna är inga mindre än välkända barnboksflickor som återberättar sina vilda upplevelser. Ger lite nya perspektiv på världen...:)

Slutligen Dorothy Parkers samlade. En kvinna med en rapp tunga och som en gång sade " en drink till och jag hamnar under värden". Sådana sympatiserar jag med. Funderar på att ta med den tjocka och snygga boken till Skottland. Där är traditionen att äta Haggis med whisky. jag visste väl att jag inte var den första att använda whiskey som spädande effekt i mat.

Slutligen vill jag visa mitt nästa inköp och mitt sista tips. Klas Gustafsson skriver bra och sprakande biografier. Han har förut levandegjort både Beppe och Cornelis. Här kommer nu TAGE!! Och jag bugar i tacksamhet med kliande blädderfingrar. Fortsätt så, klas, möjligtvis att du tar min lista på fler personligheter jag vill att du skriver om.

1. Monika Z

2. Fred Åkerström

3. Tove Jansson

Har ni något önskemål? Sandemo, luddet? Eller Jill?

Hej månen, det är Andersson i nedan.

Vad i sjutton gubbar, jag tror jag har blivit upptäckt. av P3 Populär. Kan ni tänka er? Det finns liksom ingen annan förklaring, tycker jag. För min uppfattning är att de har tagit min blogglista och avverkar dem en efter en. Igår var det Taffel och idag var det Bokhora. Alla mycket bra val, men jag förstår inte varför de brutit bokstavsordningen. Är det för att det hela ska sluta i ett enda stort fyrverkeri med Luddet, Blyger och mig i en tre timmars kavalkad? Jag börjar redan nu lista våra samtalsämnen.

Vad tror ni är bäst
att koppla upp våra mobiler mot det nationella radionätet?
Eller ska vi prova på en reunion i ordets rätta bemärkelse? I en radiostudio?
För att knocka medborgarna i en enda bejublad perfektion.

För Tagenördar, ja det var vår mäster Tage jag syftade på i rubriken. Jag anar att vår karriär och visdom aldrig kan uppmätas dit.

Dunkelt var det här, tyckte jag kände något nyss...kanske det var mel brooks näsa.

Jag läser historikern. Mysiga, mörka och dunkla bibliotek och jakten efter Dracula. Bra språk, lagomt flyt i texten och något dorky när det kommer till Dracula. JAg har väl sett alltför många dåliga filmer på ämnet.

Samtidigt sneglar jag på snygg klänning från Topshop. Hittar den inte på deras hemsida, däremot på Lindas Blogg. Vill ni veta exakt hur många Topshop det finns i Norrland?

Just du är min hjälte.

Skynda er in på bodils blogg och läs om den vanliga människan. Schmack som paddan i väggen, säger jag, vad kvinnan är klok.

Själv är jag väldigt upptagen med Petter och hans fyra getter. Stör inte.


Uppdat.
Eftersom många i min närhet vet hur det är att vara på biblioteket i studentärenden, vill du veta hur bibliotekarien ser på dig? Well, lyssna och förstå världens gång.

Vad är det för tips?

Luddet tycker att jag inte ska läsa gråtböcker (man behöver faktiskt rensa kanalerna emellanåt och jag har slutat gråta åt min egna miserabla situation - det nya som gäller bit hårdare) och på min höjd läsa "Petter och hans fyra getter".

Luddet...

Ehh, tycker du verkligen att jag i min framtida yrkesroll ska lovprisa Petter och hans fyra getter i tid och otid? Då kommer min rädsla för tonårsklasser verkligen vara befogad!

Hur ledsamt låter inte Petter och hans fyra getter egentligen? Fullkomligt miserabelt, vilken livssituation gömmer sig inte bakom denna rubrik? Jag börjar nästan tåras av bara tanken. Hade han bara råd med fyra getter? Kommer han få fler, eller färre? DEt är något olycksbådande över det hela. Jag känner det på mig.

Eller Luddet! Är det en av dina knaspornagrafiska tidsskrifter? Som jag måste läsa med ögonbindel och tryckkoksknapp på öronen för att släppa ut lite luftånga mellanåt? Titeln får mig verkligen att fundera. Vad är denna Petter för något som har fyra getter?

Heath

på en sen natt-timme läste jag boken Svart dam av Maria Fagerberg. Jag låg på rygg och lät tårarna rinna ner mot kudden. Snörvlandet var det enda som verkligen hindrade mig från att vända bladen. Att läsa om en ung kvinna mitt i livet som snabbt insjunknar i dödlig sjukdom och blir inte bättre, fy f**n. Det är så sorgligt, jag läste med andan i halsen. Jag kände mig som en anhörig som hade sittplats vid sängen ända till slutet. Jag var med när den lilla dottern försökte ta in mammas tillstånd, jag var med när hennes man försökte vara stark men ändå svek, jag var med om den fina vänskap som ett schackparti innebar, jag var med i kampen om värdighet och ett bra bemötande. Det gjorde ont i hela min kropp, ögonen flimrade och halsen var torr. När jag lade undan boken låg jag i mörkret och lyssnade in tystnaden och kände en glädje över att leva. Så vaknar jag och läser nyheten att skådespelare Heath ledger har dött i natt. Ännu ett litet barn som måste ta in sin förälders död. Dagen känns så sorglig.

Börsoro. My god.

Har en läggning att läsa ekonominyheter med feta rubriker. Bara för att se om det har förändrats under natten. Att jag plötsligt förstår vad de menar. Oftast så har det inte ändrat sig. Någon som förstår vad de skriver är artikelns författare oftast...men de är raderna fick mig lite full i skratt, trots innebörden kanske inte är att skratta åt (vad vet jag).

"Följden blev brutala kurskast. Direkt efter sänkningen steg OMX cirka 3,5 procent, vilket sedan åter utraderades på en enda halvtimmes ny pessimism. Men så blev det glatt igen - och vid stängning stog index på plus 3,6 procent."

visst låter det underbart. Som ett sportreferat.

Hittat hos favoritBodil.

”We were shooting a scene and he´s like: Adrien, I need you to climb up the building. And I want you to go up to the roof and I want you to climb out the window. And I want you to hang and they´re going to shoot at you. And I want you to slide off the building and hold on to the gutter and then you´re going to fall. And I said: Has anyone tried this before?And he said: Hollywood actors! Come on, I show you, I show you.And he runs up the building, sixty-eight years old, climbs out the window and hangs from the window, slides down the roof of the building, hangs from the gutter, jumps down to the ground, brushes himself off and he said:There, somebody did it. Now do it.”

Adrien Brody, blir övertalad när han ska spela in en scen.

I love it. Det är så vi funkar. :)

Varför jag bara ÄLSKAR bloggar.

Då kan man ju få reda på var man beställer sitt lilla LibraryLoverspaket! Och rosa är det ju! Dessutom så skvallrades det om att det fanns även muggar på gång. Det går ju bra med mitt nya nyårslöfte, eller hur? Mindre bra med det där löftet att stoppa köpandet...*ehum*
Idag fick jag en liten minnesbild från mina tonår, när jag hade flyttat från min lilla uppväxthåla till den andra tonårshålan (innan gymnasielillstaden) och jag träffade på min gamla skolbibliotekarie som grabbade tag i mig och frågade mig när jag skulle flytta tillbaka eftersom deras statistik dramatiskt sjönk när jag flyttade...bibliotekshora snarare än bara lover? Och då redan i unga år...vojne, vojne.

Ett annat ställe som var himla bra är kalendarium på förläggarnas sida. där får man reda på att bokrean 2008 börjar 26 februari. Och katalogerna kommer tidigast 16 februari. Sen är det ju bara att välja ska jag åka på Book fair i bologna, London, Frankfurt eller Göteborg? :) På allihop om jag får välja själv.

Imorse fick vi våra första två lamm för i år. Små spinkiga svarta ulltussar vinglar nu runt inne i ladan. Och man kan ju krama ihjäl dem om man finge. Som små katter med för långa ben. De fick namnen Ditte och Jonas. Ditte hade lite problem att hålla benen i styr, hon stöp lätt när benen råkade viras ihop. Jonas den vildingen var så smal att han sprang fram och tillbaka genom spjälorna på matbordet.

Jag har gjort slut med Doris Lessing. Inatt efter 160 sidor slängde jag boken i väggen med frustrationens tårar. 160 sidor nobel i alla fall. Och då får jag väl återgå till mina pseudoharlequin, och förlikas med faktum att jag inte var den finkulturella som jag verkligen hade hoppats på. Lisa på bokbloggen menade på att boken hade varit av de bästa böcker hon någonsin läst. Så nu kan jag inte identifiera mig med Lisa heller då. Får väl gå till biblioteket och kolla antalet Hälgeböcker som finns inne för utlåning...

lärju!

Jag är ensam hemma. En lyx som infinner sig oregelbundet och plötsligt, och njutbart. Vad göra, vad göra? Se reprisen av Let's dance. Lyssna på SÄKERT! på min ljudnivå. Jag har en ganska hög placering här vad gäller kunskap, konstigt nog. Och jag ska spela mina skivor så fort det är mys på gång. Men Säkert! är en vuxenskiva, alltså en skiva man spelar när man är ensam hemma/ har egen lägenhet och kan spela utan avbrott med möjlighet att kunna insupa texternas geniala lyster. Säkert! är så bra, så bra. Hon hade ju tänkt först att döpa skivan till lärju först, vi med geografiska samband nickar medkännande.
skriva blogg. Skriva uppsats. Och titta längtansfullt ut genom fönstret. Solen ligger på så vackert mot skogsbrynet på andra sidan vägen. Men det är riktigt förädiskt. För det har regnat och blåst hela natten. Och det går att spegla sig i isgatan utanför bron. Håller mig inne trots allt. Och hoppas på snö och minusgrader.

Nästa besök i Uppsala kommer infalla under februari. Vilket innebär SEMLOR, vilket för tanken till Café Linne. Finns det liksom något annat mer traditionsfyllt? Jag hoppas kunna lura med mig en kär vän på ett eller annat sätt. Annars får jag väl äta själv.

Just nu läser jag Doris Lessing, för jag läste hos min favoritbokbloggare Lisa på Expressen att det skulle man göra. Men hur mycket jag än kommer överens med Lisa, så gör jag inte det med Doris. Jag läser nu 50 sidor per dag, skrivet i kontrakt. men jag förstår fortfarande inte vad boken handlar. Hade det varit en annan bok hade jag lagt ner för länge sedan. Konstigt att en gammal krutgubbes pengar ska innebära ren pina för mig idag. Förutom dynamiten då.

Hoppsan, nu är skivan slut, måste sätta igång igen.

När jag måste.

Jag är ganska känslospeedad. För att kunna ta kontrollen över mig själv brukar jag späka mig med böcker, inte med piska som andra.
För att kanalisera min advent/julstämning någonstans måste jag läsa kapitlet granen i boken det osynliga barnet av Tove Jansson. Det kapitlet när mumin råkar vakna upp mitt i julstressen och blir rädd för allas stress och rädsla för att inte hinna. Tages kapitel om Karl Bertil i Sagor för barn över 18 år är förbjudet att läsa, det går bort för den riktiga julafton. Får jag inte höra saxofonen i bakgrunden som ger mig gåshud ja då får det vara.
För att kanalisera min kärlekstörst brukar jag läsa Bridget Jones dagbok, gärna det kapitlet i bok 2 (den som ingen gillar) där Bridget Jones rejält berusad skriver julkort till alla hon känner. Känner jag mig melankolisk måste jag läsa Edith Södergrans dikter. Känner jag mig nostalgisk över svunna tider måste jag läsa Dan Anderssons dikter. Milrök är ett sådant vackert ord fast jag inte riktigt vet vad det betyder.
Är jag ledsen vill jag läsa Mark Levengoods bok Sucka mitt hjärta. Känner jag mig vilsen vill jag läsa Bodil Malmsten, helst hennes böcker från Huset i Frankrike, för att känna att även vi uppvuxna på landet kan bestämma oss för att göra nåt. När jag längtar tillbaka till Umeå brukar jag plocka fram Sagan om ringen, längtar jag till Paris tar jag fram Nick Hornbys bokkrönikor. Allt för att förflyttas till första läsupplevelsen.

Och nu har jag äntligen en bok att ta till när mitt huvud exploderar av ilska och bitterhet. JAg måste inköpa "Bitterfittan" av maria Sveland. Och det måste ni också. Så otroligt befriande att läsa och identifiera sig med en kvinna som låter sig vara bitter och arg. Och löpa linan ut i huvudet. Den har beklagats över att vara upprepande. Nå, säger jag, hur är man inte själv när bitterheten och ilskan river? Och är det inte härligt att få känna att man inte behöver låsa in känslan, enligt svensk traditionell uppfostran. Och det bästa är att man läser ut boken på en kväll eller en periods ilska.

gyllene hjärta

Med mina två liv
Jag vandrar i stillhet
över tidens ängar
Och skarfrusen snö
En söker i djupen
En svävar i vinden
För att alltid mötas
I hopp om ett hjärta av guld
En lever det som är
En söker det som borde
Jag ser dom le
åt varandras tafatthet
Men dom skulle ge livet
Om dom bara kunde
För att finna
Detta hjärta av guld
Regna regn regna
Skölj mej ren
En himmelens kyss
På mina ögon
Och jag ser
Lyckan i att begära
Det jag vill
Men inget mer
Med mina två liv
Ska jag vandra i stillhet
Som två spegelskepp
På spegelsjö
Och söka för att finna
Detta gyllene hjärta
Och leva av kärlek
Och vishet
I ro

Eva Dahlgren

ljuva konspirationsteori.

Ekonyheterna. Reportage om den analkande stormen som ska lamslå södra Sverige. Reporter möter den unga bonden, intervjun genomförs på ett kalhygge.

- Förut kom det ut två älgar här på hygget, vad kan det betyda?
- nää..det betyder nog ingenting.

Slut på reportaget.

Jag är en pank lus.

Dagens besök i Gävle renderade:
en flaska tamarisoya, märke Renee Voltaire
en burk mineralsalt, märke Renee Voltaire
tidning ELLE mat och vin, trots köpstopp
en burk medicin, en tablett om dagen (måste antagligen ha burken bredvid väckarklocka, kommer glömma)
en klänning från Lindex (gravid kvinna-varning)
ett par läderstövlar

Och nu undrar ni säkert vem jag är? Senast jag tittade på kläder? Innan jag slutade jobba. Senast jag kollade skor? Hmm, gympaskor i slutet av juli...tror jag. Alltså. jag är aldrig överens med kläder, än mindre skor. Klänning är söt även om man egentligen ska väga 20 kilo mindre än vad jag gör (tänk bambi på två ben), men vägde man så skulle man kanske välja en annan klänning? Men nu orkade jag inte fundera på det. Den är grå och söt och man får plats med minst två bullmagar under. Stövlarna ska vara till klänningar och andra finkläderstillfällen. Dop, anställningsintervjuer osv.

Jag kollade även de sedvanliga bokställena, fingrade på nya pocketar, rumsterade om i personalens bokvagnar - de får skylla sig själva om de lämnar de ovakade - bläddrade i nya kokböcker. Men nu är jag pank, och jag kan inte komma hem med fler böcker eftersom det kom ett paket på 10 böcker som min mor löst ut. Dessutom är jag fullkomligt fast i "Bitterfittan" och "Shakespeare & Company - min boklåda i Paris". Smart att kombinera, den första gör mig än mer införstådd med celibatet och den andra gör mig redo att använda tiden till annat. Fara tillbaka till Paris till exempel. Åh, vad jag längtar tillbaka.

Vad jag längtar efter mer är en djurfri zon. Är förbaskat less på pinkande katter, getter och får på rymmen och understimulerade hundar som bits (!). Börjar bli mer och mer mindre vänlig med dem. Anabolaråttan hemma är ungefär den storlek som jag kan med för tillfället. Inte gjorde min dagsutflykt med 70 maskar saken bättre.

Om jag spelar blott en dag, då vill jag att du ska gasa.

Har spenderat dagen med att köra en gammal tramporgel runt staden och i detta regn. Visade sig att folk inte alls är intresserade av orglar, inte piano för den delen heller, och vill man ha en orgel så räck upp handen. Vi har tre. Varav en har åkt ärevarv runt stan, snabbt gick dt också så inte tangenterna skulle kärva ihop av slask.

Jag hann iaf kolla in boklådorna på varje ställe, får nästan något gåsmammigt över mig när jag ser en sliten Simone de Beauvoir sticka upp ur en pocketbråte i en låda. 5 kr. Hör nu här, vill jag bara skrika, så här gör man inte! På väg ut snabbade jag mig att plocka upp boken och stryka ut omslaget och lägga ner boken lite fint så att någon annan stackare som HAR 5 kr kan förbarma sig. Men det värker i hjärtat! Skulle jag jobba på ett sånt ställe skulle jag låsa in kunderna tills de tar med sig en bok hem i alla fall.

Kråke Katt och jag är mycket osams för tillfället. Inatt delade vi åter säng. Mysigt tyckte hon, och jag, att det var. Särskilt mysigt att bita mig i stortån vid halv 7 imorse. Ja, jag sände dig en tanke, Blyger, bra va? Men vad upptäcker jag innan stadsfärd? Jo, Kråke har KISSAT ner min väska! Min fuskläderväska från HM! Min älskade väska som det går ner 5 böcker i om man knölar. Jag blir galen och stampar i golvet hårt, hårt, medan jag väser spott genom tänderna. Och Kråke ligger på köksbordet och ger mig nonchablicken. Inköpt kattsand och låda idag. Ställde i ordning på köksgolvet, pappa tog ett stadigt grepp i Kråke Katt/ Kråke Kalkon och satte ner henne i lådan. Hur lär man en gammal katt att gå på huset? Nåväl det var som att sätta ner en handmixer. Sanden sprutade och Kråke flög. Som tur var stod vi som i en ring runt och fick vår beskärda del. Resten av sanden ligger nu mellan de glesa golvplankorna.

Måste väl då.

Så "ett hål i mitt hjärta" är den äckligaste film jag någonsin sett. Jag VÄGRAR se Lilja 4-ever. Och nu så har Lukas lyckats snärja filmvärldens nya stjärnskott till nästa projekt. Gael García Bernal spelade Che Guevara för ett tag sedan i Dagbok från en motorcykel. Och jag har för mig att det var en bra film, hade fullt upp att torka dregel ur ansiktet. Och nu ska han spela, antagligen något äckligt, i Lukas nästa film. Måste se det då. Eller.