ett halvårs smsande mellan mig och detsomvar hjärtat har förvarats vanskligt i mobilen. Det har varit till tröst många gånger. Nu håller jag på att sakta och omständigt sms för sms flytta från mobil till mail. Bort från mobil och daglig påminnelse till en mapp i mailen med möjlighet att någon gång gå tillbaka för att minnas en fin tid. En tid med fjärilspirr och bergochdalbana.

Men fy för hundan vad för tidigt det var att ta tag i detta. Inte vill jag heller vänta. De måste ut ur mobilen. Jag måste inse vad som just har hänt.

Han har tappat intresset. Och jag vet inte varför jag blir galen av den tanken. Han är knappt en fempoängare, alldeles för mycket vanlig trött människa på alldeles för många år.

Men han var min trötta gubbe. Bara för några månader sedan fanns ett brinnande intresse. Någonstans på vägen blev det svalare. Och efter vår verkliga träff så dog det helt?

Tro dock inte att jag har givit upp. Han ska tillbaka i fållan. Han ska vara min på pappret.

en kort bara

God jul älskade vänner, god fortsättning och nu kör vi hårt mot ett GOTT nytt år!



(hur det gick med detsomvar hjärtat? jo...den korta versionen. jag citerar hjärtat: det klickade inte.)

imorgon ska jag träffa detsomvar hjärtat. i det vi kallar verkligheten.

Jag skulle kunna sammanfatta det med

nervös
nervösare
nervösaste

Vi var på bar inatt. Den där mycket ökända.
Till vänster om min barstol stod en lagerarbetare som höll sig på benen genom en ständig kontakt panna-barbord. Han hade vissa kommunikationsproblem även om hans vilja ända var väldigt påtaglig. Han kunde inte yttra ett ord till mig, inte nåt som var begripligt i alla fall.

Däremot så tyckte han det var mycket mer enkelt att prata med mina bröst. Det var en lång diskussion.

Fascinerande att det var enklare med flertal, något som brukar vara väldigt svårt annars.



Nej, det blev inget där eftersom jag blev räddad av mina vänner.

Dag 02 – Min första kärlek

ja. Ok. Jag har aldrig haft den rätta smaken vad gäller killar.

Jag var kanske 4-5 år och inhalerade sidorna i Okej som jag bara något år tidigare inhalerade sidorna i leksakstidningarna. På min vägg ovanför sängen hade jag en väldigt avklädd bild av mannen ovan. Med ryamatta i nitjacka. Och jag var dödligt kär. Till min morfars stora förtjusning, aldrig innan eller efter har jag blivit så retad.

när jag införskaffade boken om OKEJ 80-talets största poptidning hade jag ändå en förhoppning att få se den hiskeliga bilden igen. Men med distans kommer även förnuftet och bokens författare kunde nog läsa av den förmodade fellanseringen av killen som sexsymbol. Därför är allt som återfinns väldigt påklätt. Vissa saker ska stanna kvar i årtiondet.

Så här i efterhand kan jag berätta att det inte har givit några men för livet, jag klarade att missa både sångprogrammet och hans stora roadshower. Däremot kvarstår den förfärliga smaken, fråga bara mina vänner.

Gud, vad jag är glad att detta är en anonym blogg.

Dag 01 – Om mig

jamen skitenkelt.

Enligt Google är jag 47 miljoner år gammal men ändå inte länken mellan apa och människa.
Så det är väl en ganska bra sammanfattning.

helst skulle jag vilja vakna upp en dag och inse att jag är Annika Norlin. Men till dess kan jag gå med på det här också.

Diskussion om julbord med mor.

"ja, jag ska då absolut inte ha sallad på bordet, inte ett blad. Det tvingar ankan* oss att äta till förbannelse! Jag ska ha grisfötter, det ska jag ha!"

"men mamma, du gillar ju inte ens grisfötter!"

"och?"

Logik ligger i våra gener och underlättar alla diskussioner.

*syster och nyblivet hälsofreak