Monday, March 31, 2008

Jag kan jobba över, men jag MÅSTE vara hemma före halv 8.

Vad som är bra med att jobba: dagens tråktimmar går lite fortare och TV3, 19.30 "Sjukhuset" känns plötsligt lite närmare. Jag harnågot att göra i väntan på dagens höjdpunkt.

Vad som är mindre bra med att jobba: jag måste kliva upp så okristligt tidigt om jag ska fortsätta med mina frukostvanor. Att hinna se 4 avsnitt av gamla sjukhuset via TV3s hemsida innan bussen som går kl 6. Blir lite jobbigt....

Sunday, March 30, 2008

Min gamla garderob.

När jag förut bodde in heaven, hade jag en egen garderob. Med två skåp och mycket plats. Så mycket plats faktiskt att jag förvarade mina bibblioböcker där. Det blev mindre högar i min lilla etta och sen så slapp jag de där gliringarna varje gång jag hade besök. För gliringar vart det annars. Om högarnas existens. Och ibland så fick jag lite dåligt samvete, för jag hann ju faktiskt inte läsa alla de där böckerna och kanske jag höll lite extra på någon bok som någon annan stackare väntade i en evighet på. Bibblosadism kallas det. Och jag hade massor med bibbloböcker hemma, de ingav mig trygghet. När textmaskinen spottade ut lånekvitton på bibblan, brukade jag stå högröd bredvid och humma lite till entonen. Om jag inte hann att stoppa utskriften. Bokhögen brukade mest likna skyskrapor i sitt vinglande. Om jag inte kunde somna på nätterna brukade jag sätta mig i garderobsdörren och bläddra i "mina" böcker. En del böcker hade jag så ofta och så länge att de började kännas som mina egna. En farlig tanke. När jag så släpade kassarna med böcker till återlämning, ibland fick jag ett behov av rensning, brukade jag våndas över min arma rygg. Hur länge ska den klara detta släpande? Cykelstyret klarade det inte. Det fick jag ständigt återkomma till verkstaden, med vingligt styre och skaka förundrat på huvudet när mekanikern undrade vad jag hade sysslat med.
Idag saknar jag min kära garderob, den lilla som jag har idag får inte ens plats med en stackars pocket. Nuförtiden måste mina miniskyskrapor ligga framme i vardagsrummet. Till allas förtret.

Jag har just plockat böcker från ett högljutt ras nyligen. Därav detta meningslösa inlägg. Jag har inte så mycket att göra idag. Jag har bara beställt ännu ett stort bokpaket från adlibris...

gode gud.

Jag kommer alltså gifta mig med Hugh Grant....

Inget ont om de smilgroparna, men han borde använda dem mer än de där valpögona. Och inte klä sig i sådana där hosor. Det klär inte honom...

Jane Austen och jag.

I am Elinor Dashwood!


Take the Quiz here!



Jag är visst väldigt lillgammal, med fina tänder och tråkigt lojal mot min familj. Jag har känslor men de kommer fram när det brister. Jag skyler över dem.

Saturday, March 29, 2008

Med risk för att förstöra stämningen.



Vad ni än säger, det är denna kvinna jag ser när jag tittar mig i spegeln. Men jag är ganska cool med det.

Varför repriseras inte Sally, denna kvinna, denna unikum?

Köpts fri.

Har som vanligt på en sen fredagkväll fastnat framför tvns mer obskyra kanaler, i kvällens avsnitt av Conan Obrien så skämtas det om svenska apotekens försäljning av dildos. Jag förstår faktiskt inte vad folk stör sig på i detta. JAg tycker faktiskt att det är en bra idé! Dels för att det faktiskt är ett hjälpmedel som andra, viagra ska man visst få bidrag till. Men hjälpmedel i form av dildos är visst en annan sak, då ska man vistas i sexaffärer. Inte i apotek? Varför inte? I den lokala tidningen ondgjorde sig en äldre man över detta, det var visst för lata och de borde inte få det så lätt. Ska man straffas för att man har det svårt att träffa någon som vill tillfredställa en? Eller att man kanske inte VILL träffa någon och hellre fixar den biten för egen del? Eller bara tycker att det vore en kul grej och lite omväxling?

Det är väldigt tröttsamt att vi alltid ska bestämma vad andra behöver.


Och nu, ett gigantiskt hopp.
Jag har just återkommit från en lysande konsert med Tomas Andersson Wij på Gamla teatern. Jag älskar denna man. Långt ner i stolen sjönk jag och lät hans melodier sudda ut konturerna. Underbara, Underbara Tomas. Som ett perfekt avslut, efter applåder och busvisslingar, kopplade han ur förstärkaren, ställde sig i trappen och sjöng med sin turnekompis Jennie Abrahamsson. Publiken satt andäktigt tyst, rysningarna längs kroppen underbara.
Här är texten till

Där får jag andas ut (avsked till en svensk pedikant)

"En gång var jag sorgsen nu har jag köpts fri
Inte längre slav under minnets tyranni
Ännu smärtar såret från ödets spjut
men jag har ett hem nu där jag får andas ut

Vart än vägarna bär vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
i hans nåd faller jag
där får jag andas ut

En gång var jag bunden nu har jag köpts fri
Inte längre slav under världens tyranni
En gång var jag hunsad av maktens stora män
Nu är han min herre som dog för kärleken

Vart än vägarna bär vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
i hans nåd faller jag
där får jag andas ut"

Sov gott, vänner! Och andas ut...

Thursday, March 27, 2008

Veckans lästrio: Deckare.

Nu ska jag ta mig i kragen och hänga på lästrion, startad hos Petra. Jag har haft mina tankar om att hänga på bokfemman som har funnits runt om bland bokbloggarna. Men jag är ju så lat, så när jag väl ansträngde mig..ja,då var det för sent. Men nu en en färsk tre från mig.

"Årets första lästrio är, så här i påske-krims efterdyningar: Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter!"

Mina favvisar är...

Stephanie Plum i bytes-serien av Janet Evanovich
En kanske lite otippad stjärna som man tar helt till sitt hjärta. Mest för Evanovich blinkningar till den stenhårda deckargenren..

Robin Hudson, författare Sparkle Hayter
En annan okrönt drottning med fallenhet för reptiltunga och tung cynism. Måste älskas.

Barbara Havers, författare Elizabeth George
För hennes totala oglamorösa tillvaro.

Skulle gärna vilja sparka in Miss Marple på listan, men hon kan ju få ett litet tröstpris. I väntan på att de tre föregående damerna ska komma upp i samma ålder. Som Janet Evanovich fortsätter att mata oss med Plumska äventyr, ska man väl inte vänta sig något annat än att PLum och Morelli bråkar sig ända in på äldreboendet.

Och nu ett lokalt inslag.

Härikring rasar nu en hetsig debatt om psykiatrin och vården. Det är inte högt i tak, sägs det. Själv ska jag inte säga för myclet, jag vet inte riktigt vad det hela handlar om. Om jag förstår rätt, så har de anställda varit med i en undersökning om arbetsmiljö (på uppdrag av arbetsgivaren, är min gissning) och när resultatet inte uppfyllde förhoppnigarna skrevs ett veckobrev från ledningen där man som utomstående lätt skulle kunna se det hela som ett hot om en kollektiv bestraffning. Nåja, det var inte därför jag nämner saken. Ni som läser här vet att jag är otroligt självcentrerad och låter mycket lite sila genom filtret. Men här är en av kommentarerna som lokaltidningen fick emotta.

"Vad gör dessa 250 anställda inom psykiatrin i ... Det låter i mina öron som en orimligt hög siffra. Hur många vårdtagare finns det? I länet bor ju ca 120000 invånare och flertalet är väl friska...."

Bara 250? I detta län? Jag har beställt extralås till dörren. Sägs dessa änglar upp så tänker jag inte gå ut mer. I detta vildland av dårar. Nej, jag vänder på argumentet. Flertalet är i behov av vård. Det märker man ju bara när man åker bussen på morgnarna.

Harkel, harkel.



Min syster skrutt 1 har en ganska allvarlig åkomma, det är en total hängivenhet gränsade till knarkande av Tokio Hotel. Gruppen Tokio Hotel. Se ovan för identifiering. Han med sprethåret och kilolager av smink är alltså min blivande svåger. Han framkallar något som kan likna paniik och ångestattacker. Det som jag ser som positivt är att möjligtvis kan min syster halka in på ett sminksponsoravtal vilket gör att mina utgifter kan sina något. Under min arbetsbefriade period har min syster drömt flera nätter i rad om att jag har börjat arbeta för dessa snorvalpar...gissa vad man skulle behöva öronskydd och starka muskler för att undkomma alla galna fjortisar. Dessutom så kan jag ju bara tänka mig hur det är att spela extramamma till 4 grabbar i övre tonåren som får göra som de vill. Dessutom så är de tyskar.

Nu skulle de ha spelat nästa vecka i Stockholm, skrutt 1 har engagerat hela familjen till att köpa biljett, tågbiljett, fixa boende osv. Och ja, ingen av oss skulle följa utan övervakning skulle ske i form av släkt och vänners föräldrar. I tisdags kom domen, sprethåret ska opereras och turnen läggs på is för ett tag.

Ni kan ju bara gissa illvrålet och tårarna.

Nu funderar skrutten att åka ändå. Har ju tågbiljetter och boende. Och ledighet från skolan. Ungslyngeln ska alltså till storstan för att "kolla läget".

Denna orättvisa.

Själv funderade jag på att offra mina små besparingar för att följa. Finns ett stort urval av saker jag skulle vilja göra. Postmuseet har en utställning med Selma Lagerlöfs brev, Andy Warholutställningen är omtalad och hyllad, likaså Toulouse-Latrec på Moderna. Alla saker har jag presenterat för skrutt som alternativa utflyktsmål. Har mött ljummen respons. Nu blir det ingen resa av för egen del. Ska klistra etiketter och dricka Selectakaffe. I'm going back.

Tuesday, March 25, 2008

Vidderna vida.



Igår gick jag medvinden, stans vinteraktivitet. Uppkörda spår för sportfånar i alla dess slag. Själv är jag ju bara en lightversion av det där så jag tog mig fram via apostlahästar, även om jag sneglade avundsjukt på de som seglade fram på sins skridskor. Även om jag vet att jag aldrig skulle kunna segla fram på samma sätt. 4 timmar marathon var det frågan om. När jag äntligen kom upp på land hamnade jag på fel sida järnvägsspåren och gick vilse i ett bostadsområde.

Känslan av vilsenhet fortsatte idag när jag fick stå till svars framför arbetsförmedlingen. Vad HAR jag egentligen sysslat med?

Några andra som känner av vintern, visst blir man lite full i skratt? Även om man kanske känner lite med den stackare som skottar. där kanske man skulle kunna rycka in med en hjälpande hand?

Thursday, March 20, 2008

Alla tecken, check!

Jag är löjligt gråtmild för tillfället. Jag gråter till nästan allt. Av utmattning, av glädje, av ilska och av sorg. Idag började jag gråta över den till brädden fyllda av en cynikers livsvisdomserien "mitt liv som död". För några dagar sedan sprakade mina hårtestar av ilska och jag gick runt och sparkade på dörrar och möbler och fräste för det mesta.Och jag är galet sötsugen...på choklad. Jag grät av lycka när jag fann ett högst intressant brownierecept. Jag måste prova snarast!!

här, kolla in svartbönoribrownies!
Hur gott låter det inte?

Vad säger ni? Kvalar jag in i PMSgruppen?

Förvånad?

Tuesday, March 18, 2008

Bert?

Vårt svar på jamie Oliver är visst BERT KARLSSON. KArln ska nu göra en Jamie i sitt matprogram Matakuten. Han ska skaka hyfs i sveriges skolmatsalar. Bert? Är det bara jag som såg hans tamper med Anna Skipper i Du är vad du äter? Tillåt mig vara skeptisk. Får han genomslag så kommer jag göra matlådor till HELA familjen.

På frågan om vad som han ansåg skulle förbättra skolmaten, svarade Bert att han tycker om potatismos.

Måtte inte Jamie förstå vad vi toksvenskar håller på med.

Sunday, March 16, 2008

Jag tänker till och med peka.

Jag är på uselt humör. Jag är så sur så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är arg på mig själv, andra, livet, Gud, ja vi kan fortsätta den här listan om ni vill. Jag är. så. sur. Hmm, luddet påstår att det finns så många fula saker men behöver inte ställa sig och stirra på dem.
äh, jag säger så här. Jag känner för det nu, ok? Jag tänker stirra ögonen blå.

Saturday, March 8, 2008

Nöjd nu?

Kontaktannonsen som jag skrev...eller kunde ha skrivit? Vem vet, inte ni..hahhahahaha.

UPPDAT.

Jag gick in på London review of books personal ad och fann denna kontaktannons.

" The complete list of my sexual conquests: 1994-95 – Anna; 1996 – Julia, Alison; 1997 – Italian girl at Karl’s party, Claire (Clare?), Jessica (fingered); 1998 – Anna again (big mistake), receptionist at my second temp job (possibly called Helena), Becky (I was in love but she went back to her boyfriend); 1999 – Jeremy’s girlfriend; 2000-01 – Karolina (deported); 2002 – woman at night club, woman at night club, woman at night club, woman at Stewart’s barbecue, Stewart (accidental coming together of groins, the three of us were naked and very, very drunk), woman at nightclub; 2003-06 – Evil Satanic Bitch Whore; 2007 – the internet. LRB-reading women to 35 – don’t pretend your relationships have been any less incongruous and unsatisfying. Write to probably the most normal guy you’ll ever see in a lonely heart advert and maybe we’ll end up friends or lovers or despising each other and wincing every time we remember our awful one-night stand or maybe we’ll get married or have children. Writing’s a good start though. Man, 29.box no. 04/01 "

Jag är kär och ni kan inte hindra mig, jag har redan skickat svar.

Friday, March 7, 2008

kulturkvinnan i mig på diet.

En närstående föreslog att vi skulle skippa let's dance för att se K special om en fotografkvinna. Jag fick kallsvettningar och andnöd. Jag är kulturtant, jag ska inte välja populistiskt skit framför högklassig dokumentär som säkert är svartvit mer än hälften av tiden. Men det gör jag. Det är inte sant. Fördärvet är här. Med det här arbetslediga livet har jag nu fyllt med tvserier upp till öronen. Det är gilmore girls och Will & Grace och Grey's Anatomy och Christine och Sjukhuset och Womens murder club och Men in Trees och Private practise och Vänner och Seinfeld och CSI Miami och CSI crime investigation och Jay Leno och Oprah och Rachel Ray och Ally Mcbeal. Det enda stället jag drar gränsen är vid Keno, jag tror det är på grund av det svåra språket. Det är helt absurt, jag får inget gjort. Men ge mig en serie med människor som har sex och som sårar varandra till höger och vänster och jag är alldeles fast. Hmm, det är kanske därför Keno inte passar in, de har ju inte ett så vilt rykte om sig den däringa gotlänningarna. Sjukhuset från Uppsala är väl den som sticker ut på den fronten men den har ju allt annat.

På radion nuförtiden får man så mycket nya insikter och lärdomar, idag berättade de om den brasilianska djurkliniken där man kan lämna in lilla Pluto eller Fido eller vad det kära hundbarnet heter och få Botoxsprutad hund tillbaka. Äntligen så får Botoxen visa vad den går för, jag menar hur skrynkliga pannor är det väl inte på hundar nuförtiden? Sen när hunden kom tillbaka hem så ska väl en viss konvalescenstid infinnas och vad är väl då inte bättre än att placera hunden framför tvn där man kan visa den nya dogmovien med vackra vyer över katter, andra hundar och brevbärare med lugnande musik. Till det får hunden dricka den nyutkomna hundölen Long Tail ale med biffsmak. Självklart alkoholfri, för annars vore det ju knasigt. Eller? Allt detta jag nu har berättat är bara vad jag lärde mig på radio idag. Och ni tycker det är konstigt om man gräver ner sig i sjukhusserier där det stora problemet är att hålla koll på de två som inte har legat med varandra.

Wednesday, March 5, 2008

Trött på mitt boktjat?

Vill läsa in dig på böcker, men har inte riktigt varken tid, ork eller lust?

Kolla in Bookaminute. Här får du essensen av böckerna. Mycket kortfattat vilket gör att du sen kan slå det i huvudet på vem som helst. Varför inte börja med Bilbo av Tolkien, en sån där tjatad bok som egentligen - hur bra är den?
Nåjå, här kommer sammanfattningen.

Bilbo Baggins
Ah, now for some peace and quiet. Oops, someone's at the door.
Balin
We're dwarves. I'm the merry one.
Dwalin
I'm the happy one.
Fili
I'm the young one.
Kili
I'm the other young one.
Dori
I'm the funny one.
Nori
I'm the joyous one.
Ori
I'm the cute one.
Oin
I'm the jolly one.
Gloin
I'm the silly one.
Bifur
I'm the one with the funniest name.
Bofur
I'm the one with the looniest name.
Bombur
I'm the fat one.
Thorin
I'm the one with a distinct personality.
Gandalf
Now that you're all here, let's go on a quest.

(They get captured by TROLLS, and it is DANGEROUS, because they almost get EATEN. Then they get captured by ORCS, and it is DANGEROUS, because they almost get EATEN.)

Bilbo Baggins
What have I got in my pocket?
Gollum
I don't know.

(They get captured by SPIDERS, and it is DANGEROUS, because they almost get EATEN.)

Smaug
I'm an evil dragon. Hiss hiss.

(Bilbo Baggins turns INVISIBLE, and then some obscure co-star SLAYS the dragon, and it makes a MESS.)

Bilbo Baggins
I'm going home. Peace and quiet, here I come.

THE END

Nu är denna boksamlingen endast på engelska, så du som hoppades läsa in Mobergs utvandrarsvit i ett huj, glöm det. Finns inte. Men för att parafrasera en viss "80 romaner för dig som har bråttom". Sviten skulle nog se ut så här.

Alla
Elände, Elände, Elände

Alla
Sjösjuk och elände
Löss?

Alla
Misery, Misery, Misery
Indianer?


Vill du istället veta vad du ska läsa härnäst? Prova What should I read next.

Tuesday, March 4, 2008

Hade en lite konstig dröm inatt.

Jag läste mina böcker till ögonen stöp inatt. Vilket gjorde att jag drömde nåt helt konstigt.
Jag var på semester, en Jane Austen booktour iklädd skrymmande (gravid?)klänning med bahytt (me & mr darcy av Alexandra Potter), kärade ner mig ordentligt i en skäggklädd argentinare med klara gerillatendenser (Che av Björn Kumm). Eftersom vår framtid var något oviss, det hade något med gerillan att göra, blev vi placerade i en inrättning för människoöverskott (enhet av Ninni Homqvist). Där gick jag vilse i det stora och mörka biblioteket (nattens bibliotek av Alberto Manguel) men blev räddad av två mumintroll varav det ena var klart alkoholpåverkat (Två - ett konstnärsäktenskap av Märta Tikkanen).
Jag är mest glad över att jag inte har börjat läsa Göran Perssons memoarer om sina vägval och minnen. Funderar på hur Göran skulle ha dykt upp i denna dröm.

Jag hade en liknande knasig dröm för några dagar sedan när jag somnade i livrustkammarens föremålsförteckning. Samma dag hade jag läst om konstkuppens förehavanden när den berömda målningen skriet rövades bort. Drömde att jag sprang genom Stockholms gator i Gustav II Adolfs gulddräkt med den uppstoppade hästen i hasorna.
Jag börjar fundera på att inte läsa så mycket innan jag ska sova. Kanske jag borde sätta upp en tavla att titta på istället.
Annars ska nu dagen fortsätta med kakbak till kvällens kafferep, själv ska jag fortsätta min filmfrossa. Kvällen bjuder på bra film på trean - Garden State - och spännande sjukhusserier. Tur man inte har viktigare saker för sig. Livet hankar sig fram, möjligtvis håller jag på att bli knäpp.

Sunday, March 2, 2008

Confessiontime.

Jag är en boknörd. Det vet jag nog. Men jag älskar min bokhylla, sömnlösa nätter kan spenderas med blicken vandrandes över hyllorna, smekandes bokryggar. Och är det något som gör mig ledsen är att se bokhyllor som inte får utveckla sin pontential, som inte får visa vad de går för utan bara bära upp någon futtig porslinsgroda. Nej, prydnadsaker är inte godtagbara som den bärande delen i en bokhyllesamling. Jag har spenderat helgen, min lediga helg, med att läsa bokbloggar och främst min favorit Trashionista, en amerikansk blogg med fokus på chicklit. Jag ÄLSKAR chicklit och därmed även bloggen. Bloggen har hållts igång i tre år nu, vilket innebär att jag har läst VÄLDIGT många inlägg i helgen och då främst de med boktips. Min önskelista på böcker har exploderat, det är precis som min kropp helt enkelt reagerar med en allergisk reaktion på mitt alltmer allvarliga köpstopp efter bokrean. Egentligen, jag har så många olästa böcker i mina hyllor att jag borde vara sysselsatt flera år framöver. Men hur kul är det? Och adlibris medlemsserver skulle nog helt enkelt krackelera under min önskelista.

Vad är då chicklit? Ni vet, de här böckerna man brukar kunna inhandla på olika större mataffärer och busstationer. De böckerna som ofelbart har en långhårig man med stenhårda bröstvårtor och något vitt skynke draperat kring kroppen som av en händelse har gått sönder. Skynket, inte kroppen. Och sedan ligger det någon flickstackare (mager, vacker, blond) antingen vid mannens fötter, runt hans hals eller klamrandes i hans famn. Harlequin brukar förlagsnamnet vara. Ehum....det är inte chicklit. Även om jag i vissa dåliga fall undrar vad som är skillnaden. Och ibland så kan jag hitta gamla harlequinböcker som har tryckts om enligt de nya chicklitramarna, med andra ord bara bytt omslag. Nej, chicklitens stora genomslag var med Bridget Jones och eventuella frågetecken nu är inte trovärdiga. Bridget kan man inte ha missat. När sedan Marian Keyes äntrade scenen fick genren sin egna drottning, Danielle Steel var aldrig påtänkt. Danielle är mer Harlequin, enligt mig. Sedan har genren verkligen exploderat. De känns igen på sina färggrälla omslag, de brukar ha kroppsdelar eller fjärilar eller nåt annat myspysigt.
Som exempelvis de här.
Handlingen uppfyller oftast något av dessa kriterier
Kvinna i 25-35 årsåldern, en problematisk familj alternativt kompisgäng, issues från det förgångna, ett arbete som inte är karriärsdanande, ett obefintligt kärleksliv, ett behov av nya vägval.
Det som är underbart är att dessa kriterier är möjliga att placera in i olika subgenrer vilket har utvecklats främst i det stora landet i väster. Där har chicklit genrer som ska tillfredställa den pryde, den mindre pryde, den övernaturliga fenomenintresserade, den som är nyförälder, den som har vuxna barn, den kristne osv. Själv har jag förkärlek för de böcker som sysslar mest med problematisk uppväxt kontra obefintligt kärleksliv och personer som behöver en spark i baken. Eventuella utarbetade och bedragna småbarnsmammor går bort. Jag tror det är någon identifikationsgrej. Det kanske säger något om mig som läsare att de två chicklitböcker jag läser nu heter "me and mr Darcy" (mr Darcy från the land of Jane Austen, för den som inte läst Stolthet och fördom eller för den delen grinat framför den 6 timmar långa kostymfilmen) och "remind me again why I need a man".
Kritiken mot chicklit är oftast att det är skräplitteratur, ur ett feministiskt perspektiv är det komplicerat. Är det en genre som fördummar eller belyser? Samtidigt är det en genre som det ses ned på, för att det är för kvinnor av kvinnor. Oftast. Och ok, det finns en massa dåligt skräp inom genren. Men även pärlor som jag tror och hoppas ska gå till historien. Tyvärr ska sägas att om man ser till historien så har kvinnor verkligen svårt att hamna inom kanons murar och risken finns att genren gör att murarna fortsätter vara intakta. Däremot så är Jane Austen fortfarande ett känt namn, skulle hon ha skrivit böcker idag skulle det räknas inom chicklit.
Ett långt stycke boknörderi från min sida. Jag har dagdrömt om att öppna min egna bokhandel med bara chicklit. Själv skulle jag husera affären iförd min klänning och bahytt a la Austen. Karlar utan kostym och hatt göra sig icke besvär att försöka komma genom dörren. Sedan skulle jag ha afternoon tea varje eftermiddag.
Förresten hittade jag lite nya bloggar, bland annat om en kvinna som är gilmore girls fanatisk och bloggar inlägg om sin strävan att bli en gilmore. Vad jag tycker om med nätet är att man kan alltid hitta någon som är lika knasig som du själv är. Jag har även hittat diverse bokhandlartips som ska besökas när jag far till New York. Förresten tänker jag då bo på det nyöppnade bokhotellet som har tagit boknörderiet till nya extrema nivåer...