Tuesday, August 28, 2007

Ge mig ett I!!

Jag ska till IKEA. jippi, jippi. Imorgn ska jag dit, pank och utan egna ytor så min relation med IKEA kommer även denna gågn stanna på den smått kyligt distanserade, ändock full med glödhet längtan. Började läsa guldkompassen av Philip Pullman, måste vara förbered inför julens storfilm. Det är även bra om jag har något sånär hum om storyn eftersom mina ögon antagligen kommer ploppa ur skallen under de första minuterna av filmen. Jag menar, kolla bara in karln.


Hade idag gjort dinkelpaj med sötpotatis, chevre och spenat. Varpå jag hör min syster högljutt klaga: när började man stoppa gräs i maten?
Man kan aldrig vara profet i sitt eget land, eller vad står det i bibeln blyger? Antagligen har jobbslutandet rubbat mina cirklar. Gjorde en pastasallad i söndags med kyckling, feta, jordnötter och fänkål. Tyvärr lite väl mycket balsamvinäger. För att rädda situation hade jag i ananaskross. Enough said. Jag är inte klok, jag kan inte placeras i tvrutan - min bästa kompanjon borde isf bli bb- natascha. Borde iaf dra publik.

Monday, August 27, 2007

När ska jag ha tid att ligga på soffa, pilla mig i naveln och äta praliner för akassepengarna?

Så då vaknade man till 7 graders värme och regn. Det var min karriär som brunbränd solochvårare på lövstabadet. Nåja. Hade väl inte funkat så många månader till. Får för mig att karriären är lite mer begränsad på storsjöbadet. Halv tio i dag blev jag så inskriven på AF. Kvinnan förklarade vänligt för mig att jag nu skulle söka jobb. Hakan for i golvet, ofrivilligt. Vad är det som de kräver av mig? Har de inte fått pengar för att fixa jobb åt mig?? Herreminje, vad kräver de inte..Vad tror de om en? Som tur var kunde jag ta ut min ilska på stepbrädan på ett lunchpass. Länge sedan jag körde ett sådant pass. Höll på att ge upp under uppvärmningslåten. Ehum. Det var den kondisen. Tur att jag kunde återhämta mig på bibblan sen. De bjöd på kaffe och bulle på grund av invigningen av deras nya look. De hade flyttat lånedisken 2,5 meter och snurrat på den. Otroligt roligt att sitta vid ingången och begrunda människors vanemönster. Sedan gick jag ner på AK och avundsjukt spionerade på nystudenternas inköp av pennor, block och pärmar. Såg en till utseendets vilsen flicka som stod och studerade sitt nya lånekort, ville ge henne en kram men det skulle kanske skrämma henne. Vad vet jag? Hon kanske skulle få intrycket att vi i denna stad är vänliga, positiva och framåt. Det vore dumt med falsk marknadsföring.

Luddet var av den uppfattningen att jag skulle satsa på den gastronomiska gebiten. Att slå ihop sig med Zazzi och Nordström skulle ju vara häftigt, men jag skulle nog känna mig lite malplacerad. Ungefär som att hoppa i Klufts tights och köra 10000 meterslopp. Imorgon. MEn jag skulle ju kanske hålla ögonen öppna för en ny kollega till den svenska versionen av Two fat ladies Cooking. Minns ni den serien?? Ingen Paulun där heller.


Ni ser väl att det är jag som sitter där i glajjerna? Guu, det är som gjoort!!

Sunday, August 26, 2007

projekt, jag behöver projekt.

Jag behöver ett projekt. Min andra dag som arbetslös, eller börjar man räkna första vardagen efter? I alla fall, här börjar höstterminen imorgon, och min "ledighet". Jag funderar på att riva ut böckerna i bokhyllan och sortera oläst och läst, men är rädd att det kan resultera i depression. Imorgon ska jag försöka att inte hänfalla åt total anarki, jag planerar en viss uppshapning. Men det får vi väl se, att besöka arbetsförmedlingen är väl inte känt som det mest uppiggande.

Monday, August 20, 2007

Jag förstår att han ville ta det via telefonen.

Mor tutas skrott utför smärre justeringar på vår släktgård, i veckan skulle fondtapet upp i köket.
I torsdags ringde han mor och var mäkta irriterad, vad i hela FRIDEN var det på dessa tapeter??? Träd, sade min mor lite fundersamt.

Åh, då har jag nog satt den upp och ner.

Sunday, August 19, 2007

Norrländsk höst

En ganska höstlik helg är över. Jag har fått krama om luddet en sista gång så nu är det väl officiellt höst antar jag. Idag har jag fått mig till livs smördegsinbakad spenat med chevre och valnötskärnor, till det ugnsgrillad kyckling. Sallad med linser, avokado, paprika, soja och limesaft. Gott, gott. Något som inte var lika lyckat var smördegsinbakad svartvinbärstryffel. Fråga mig inte hur jag kom det, men det som egentligen skulle vara mosade svartvinbär kokade i grädde med nersmält choklad för att fylla ett pajskal blev istället lagt i ett smördegspaket. Jag gillar inte att göra pajskal, löjligt egentligen för jag hittar inget fullgott alternativ. Mycket fyllning i ett skört paket, resulterade i ugnsbad. Tur nog, så är familjen på väg in att rädda mig från rester.
Nu börjar så min sista vecka, helst skulle jag ihelgen ha letat reda på mitt recept på smörgåstårta, men någonstans i mig säger nåt att jag orkar inte. Och vilket projekt sedan. Helst ska jag göra två stycken på två olika dagar för att även kunna fika en sista gång med min gamla avdelning. Även om vår kontakt är halvdan nu för tiden. Jag har nog fortfarande inte fattat att jag slutar. På måndagmorgon när resten av familjen börjar sin höst så ska jag inte ta vägen någonstans. Jag hoppas verkligen att jag får tag i ett jobb snart igen så jag kan unna mig några veckor mellan jobb.

Nåväl, jag hoppas ni mår bra mina vänner där ute. Nu när ni börjar dra på er höstgaloscherna igen.
Nu ska jag sitta och sura över att jag inte bor i Stockholm och därmed har missat följande:
Det längsta bokbordet idag
Saerimners smakfestival till veckan

Vart sitter övervakningskameran?

Vår dator har bestämt sig för att vi är nästintill blinda hela bunten och slammar på med textstorlek 18. Seriously, jag behöver ionte mina glasögon ens. Men jag får likförbannat ont i huvudet. Det konstiga är att vissa sidor har fått behålla sin storlek vilket gör att i vissa, det som en gång var normala, fall dyker mitt huvcud till endast millimeter från skärmen. My good, my age.

Saturday, August 18, 2007

Rotary

På Säkert!s konsert under yran spelade Annika en ny sång som handlade om den välsignade och livviktiga gemenskapen, den som går före allt eget tänkande och ett eget tycke, den hette kort och gott Rotary.

Flickan är bäst, och jag hoppas verkligen på nytt material inom det närmsta.

Tyvärr Blyger, jag har verkligen ingen aning.

Blooghilfi

Helt konstigt. När jag klipper in bilden på den nuvarande boken så får jag välja om bilden ska krympas så den passar. Den rutan är ifylld. Och ändå blir bilden ett enda bludder. Småsaker är det som gör oss tokiga.

Nu kommer äntligen regnet.

Jag har väntat hela dagen.

näsan är kort.

och just nu orkar jag inte se längre än den.

har suttit framför tvn och låtit tårarna trilla till "det är något som inte stämmer". Bra film, sorglig som tusan. Och konstig. Den är alltså verklighetsbaserad och handlar om Augusten som blir bortadopterad till sin mors psykiater. Så fort filmen var slut stormade jag adlibris och beställde hans memoarer. Pocket, 40 kr. Nice. Förutom att jag hade redan en beställning inne så det blev inte så billigt paket after all. My good. Min boksamling och jag, vi är ett kapitel i sig.

Egentligen borde jag verkligen spara mina pengar till senare höstdagar när kronorna ska bli kaffekoppar på biblioteket. Jag ska skriva uppsats. Jag blir arbetslös på fredag, men jag har inte riktigt tid att fokusera på det. Herreminje. Det är så mycket som ska göras, jag har inte tid med att gräva ner mig.

Monday, August 13, 2007

ursäkternas psykologi

Tvivelaktiga handlingar kännetecknas av 2 saker: att det finns en person som är ansvarig för dem, och att det finns en förväntan på en förklaring. Omgivningen vill höra något, den ansvarige förväntas förklara sitt beteende, också för att minska den inre spänning som uppstått som en följd av att vara ansvarig för en tvivelaktig handling. Kort sagt: en självbild måste repareras.
Shlomo Hareli

Jag har gjort en dum sak på jobbet. Nu hoppas jag bara hinna sluta innan den upptäcks.

Sunday, August 12, 2007

Sommarens fem bästa..och fem sämsta

En del påstår att sommaren har gått mot sitt slut och att nu börjar hösten, vill inte riktigt gå med på det men samtidigt gör ju det hösten lite längre här i de mer nordligare vidderna. Så då är det väl dags att lista de fem bästa sakerna och de fem värst, helt enligt Malin.

De fem bästa med sommaren 2007:
1. Paris. Det var ett slit och en massa mindre roliga saker hände och vi höll på att gå varandra på nerverna, men nu känns det som det ändå var det bästa med sommaren.
2. Böckerna. Jag fick tillbaka min läslust och förmåga att verkligen uppskatta de böcker jag läste.
3. Vännerna. jag fick träffa mina vänner.
4. Vädret. Faktiskt. Jag tycker inte om tokvärme, likaså tycker jag inte om tokregn. Variation, tack.
5. Sommaren är inte slut än så jag lämnar denna öppen för att kunna uppmana till bättre saker ska ske för att fylla kvoten...

De fem sämsta med sommaren 2007:
1. Jag får inte fortsätta på jobbet.
2. Inte längre så nyköpta skorhilviten som förstört all glädje med mina promenader och ökat familjens plåsterkonsumtion med 300 procent.
3. Mitt humör och välbefinnande. Let's leave it there.
4. Matvanor försämras i värme, har nog en ganska direkt koppling till punkt 3.
5. Uppsats oklar.

Blyger och Tarmluddet, om ni lever...ni är taggade.

Nu ska jag laga mat och dricka vin, howdi på er.

Gudomlig chokladnötskaka

Jag har varit ganska självständigt ensam hemma här i helgen, jag har satt in nästan alla mina kort från Paris till tvbilden av Gilmore Girls säsong två, enda anledningen till att jag inte har sett sista skivan i dagens ruskväder är att jag tvunget var att kolla på vår nya internetanslutning som varit familjens aber denna vecka. Mor tuta blev väckt av telefonförsäljare från Domkem (heter inte riktigt så) och tackade ja till vad som helst för att få slut på samtalet. Inte rätta sättet skulle jag vilja säga. Men vi fick ett nytt modem, tack. Men när det dök upp var det en massa strul så till slut ville hela familjen bara skicka tillbaka allt, men när vi då ville återgå till vårt gamla vek sig försäljaren dubbel av skratt, vårt modem var antikt likaså vårt gamla avtal. Altt blev så struligt så nu sitter vi här med nytt avtal som gäller både bredband och telefoni, och en miljon sladdar över hela lägenheten. För vår gamla modemkabel går genom en igensatt dörr och en uppsatt bokhylla. Så den får sitta kvar, nu har vi en modemkabel som når till alla rum om man så skulle leka tarzan med den. Det är så fult, men jag vill inte säga nåt eftersom det på moderns min kan avläsas att det är mitt ansvar att fixa till det. JA, jag sitter ju och bloggar från skruttarnas dator i ett annat rum så till viss del fixat. Då har vi bara två till problem, måste koppla samman modem och telefonjack i köket med ytterligare en kabel och sedan blev vi lovad en router med installation. Tro mig jag är skeptisk till båda.

Jag lyssnar på Amos Lee, försöker komma på vad för matlådor vi ska äta i veckan, det gapar tomt i frysen, förutom stackars marsvin som fortfarande ligger i nedre lådan. Min mor fikade på konditori med arbetskollega igår och jag ringde när de var på väg hem och bad att de skulle köpa med kaka hem till mig. Det blev en pekanpaj, den var så smältande god mot gommen att jag till sist bad mor att äta upp sista biten, det kändes som jag blev galen av lycka. Till mor har jag idag bakat renee voltaires chokladnötskaka, vilket enkelt sätt är att köra i matberedaren först alla sorters nötter och frön som finns i skafferiet (hassel, pumpa, mandel, pistage, sesam), sedan köra ett ett halvt paket digestivekex. Blanda allt i en vid bunke. Smält 300 gram choklad i ett vattenbad, slå på eventuellt lite konjak, späd med 1,5 dl grädde. När det är klar blanda med nötter och kex. Blanda noga. Banka ner i en plastfolieklädd brödform, ställ i frysen tills det har stelnat, cirka 3-4 timmar. Skär i tjocka skivor.

Thursday, August 9, 2007

Biobesök i värmen

Vi såg nyaste Harry idag. Fruktansvärt bra, jag var tvungen att kämpa mot mina tårar på slutet. och mitt behov av att springa till toaletten. Och det stod även klart att jag är en otroligt dålig läsare, handlingen var som morgontidningen - nytryckt för ögonen. Hade inte ens ett uns minne av något som hände i boken, kopplingsbart till filmens handling. Men förstås det gjorde filmen alltmer intressant.

Innan filmens start fick även se reklam för Guldkompassen, vilket ska bli årets julfilm - hoppas de på. Även denna gång bygger filmen på fantastisk boksaga. Och tack så mycket, Daniel Craig i skägg!! My god. Dessutom motspelerska Nicole Kidman. Mycket bra val. Hon smälter liksom in i isvärldsfärgerna. Ett tag såg det ut som Daniel kysste ett isberg.

Jag tror inte det finns tid.

Idag när jag stod på bokhandeln och kollade in saker och ting höll jag för en stund en ny liten pocket i min hand, munnen var alldeles torr. Det var en av alla dessa klimatböcker som kommit på sistone, jag ville verkligen gå till kassan och betala boken, stoppa den i väskan och sätta mig i ett hörn och verkligen förstå. Men jag kan inte. Jag får andningssvårigheter. Jag tror inte det finns den tid som krävs för att vi ska kunna rädda det här. Det känns för stort att greppa. Eller rättare sagt mina små försök känns inte som nog. Därför skärmar jag mig och låter hotet förbli odefinierat men även rädslan okontrollerbar. Hur ska det gå?

jiggiti jogg!!

Det regnar här, det regnar!! Jag blir så glad. Jag får lust att hoppa i vattenpölar av ren pur glädje och lycka. Äntligen ett väder som matchar humöret. Dessutom så kunde jag nu verkligen beställa min nya dvdbox med gott samvete. Allt går så mycket bättre när det regnar.

Jag citerar min mor som var extremt less på omvärlden igår:
"tyst, prata inte med mig, jag vill inte ha in dig i mitt huvud just nu."

Så, precis så, är det.

Wednesday, August 8, 2007

Låt bli, mina fingrar, låt bli.

Jag har en enerverande tanke som inte släpper mig för en minut. Jag måste beställa nästa säsong av Gilmore Girls och den nya boken om Shopaholic.

Ironin är överväldigande.

Värmen

Den gör mig galen. Jag orkar inte göra nåt. Samtidigt när jag väl genomlidit dagen och har ätit en tallrik fil och slutligen kan lägga mig raklång på gräset med min tjocka bok uppslagen. Väl då, då kan jag njuta.

Något hårt, någon?

Jag är på illa humör. Mycket illa. JAg känner långt inne i mig att jag skulle må bra av att slå något hårt i huvudet eller någon annan kroppsdel. Hårt och länge. Nu. Jag är så förbannad. Och jag vet inte varför, jag är bara så onödigt förbannad. Jag är ett åskmoln på två ben som stirrar ut människor och chefer och omvärld och bygger på min irritation när jag märker att folk viker undan, svarar med samma mynt eller inte är allmänt trevlig. JAg vet att man ska leva enligt den gyllene regeln, behandla andra som man vill bli bemött. Men vad sjutton, måste man jämt börja??

Och jag vill sluta jobba. Nu. Jag börjar känna att de inte är värd min tid. Mitt humör. Min närvaro. Mitt slit. För vad?

Harry, min harry.

Så Harry är klar. Sagan har nått sitt slut. Att läsa den på engelska var ok. Fast är det så smart att läsa en serie i 7 delar till största del för att sedan avsluta med le grande finale på engelska. Nej. För plötsligt är vart enda ord fullkomligt okänt. Första ord att grubbla över...wand. Jaha, trollspö, ok, då läser vi om sidan. Och boken, handlingen, jag grät på slutet. Vi satt i bilen och jag hade längtat hela veckan efter denna stund när jag inte skulle behöva slita mig från boken för att hålla utkik efter busshållplats, nej, jag kunde lugnt försjunka i de sista 150 sidorna utan att bry mig om omvärlden. Mamma skulle köra, skrotten skulle sitta bak med sitt älskade aftonblad, lyckan var gjord...trodde jag. Med en halvtimme kvar insåg jag att jag var tvungen att sluta. För det första ville mor ha sällskap, men inte att hon erkände det utan gjorde den klassiska, ställde en fråga väntade svar, väntade några minuter till omvärlden kopplade bort igen för att sedan fortsätta på sitt ämne. Ok, det är väl ok. Sedan blev det mer dramatiskt, min mor körde bilen mitt ute i skogen när vi plötsligt hamnade mitt i ett genrep inför en flyguppvisning. Min mor blev alldeles till sig och hade hon inte haft fönstret uppvevat skulle hon nog ha hängt halvvägs ut. Nu var hennes stirriga blick till 90 procent ovanför trädtopparna samtidigt som hon skpade sitt egna soundtrack till uppvisningen. Själv skrek jag mest - KOLLA VÄGEN!!! Och Det var spännande värre med både mötande och tvära kurvor. Till slut tvingade vi henne att stanna bilen och kliva ur. Sedan kunde jag inte fortsätta min läsning eftersom hjärtat bultade för hårt. Men så låg jag sedan i min säng ute i vildmarken med mörkret tätt omkring mig och tystnaden kompakt och äntligen fick jag veta hur det slutade.

Ja, jag grät.

Wednesday, August 1, 2007

Frid

"Du blir aldrig färdig, och det är som det skall"



För denna mening köpte jag en hel bok med Tomas Tranströmers samlade dikter. Anser det fortfarande vara värt varenda krona.

Halvlek

Halva veckan har gått. Mor tuta har återigen klivit in på scenen. Plötsligt går det inte att dansa samba näck på morgonen ätandes sin havregrynsgröt. Inte för att jag gör det. Men det stör mig att inte ha alternativet öppet. Det har även framskridit i min potterläsning, mer än halva är gjord. Är nästan mer förundrad över att jag kommit så långt utan någon som vänligt har avslöjat hela avslutning, mer det än själva bokens innehåll. Har samtidigt släpat hem otroligt mycket från bibblan, så jag befarar total kortslutning när sista sidan är läst. För att underlätta spänningen har jag börjat smygläsa Ann Söderlund och Hannah Rosanders bok På smällen! - från A till bebis... Nä, jag är inte väntande, bara nyfiken. Inte lika avogt inställt, är rädd jag fick en överdos när jag besökte Björkarnas stad senast, har väl inte hämtat mig än. Är ganska säker på att rehab börjar så fort skruttarna ramlar innanför dörren.

Har nu mindre än 4 veckor kvar på jobbet. Nog för att jag inte alla dagar har älskat mitt jobb, men är rädd för den dag när jag kommer vakna arbetslös. De människor jag kommer möta dagligen är de personer som finns innanför dessa väggar. Ärligt skrämmer det skiten ur mig. Jag kommer bli galen. Bara för att spä på så ringde min bror och frågade om jag skulle ta över deras lägenhet när de nu skulle flytta. Var det så dags nu? Jag har gått och trånat efter denna fråga i ett år och så kommer den nu, när jag måste säga nej. Kändes som att vara sjösatt och tacka nej till första livbojen som räcks fram. Knäckande. Igår besökte jag även platsbanken, fann något intressant, men det blev ratat av mor eftersom det var bättre att jag stämplade kanske ett tag och då skrev klart den förbaskade uppsatsen. Och ja, jag vet att det är förnuftigt. Men jag är rädd. När jag är så totalt utkastat så måste jag se rädslan i vitögat. I värsta fall även sanningen. Att jag är inte bra på det där, den är inget bra. Och jag måste söka jobb. JA, jag är så munter för tillfället.