Thursday, October 30, 2008

-i brist på annat. Och i behov av värme.

Efter att ha satt min vapendragare på tåget och sedan blivit ensam kvar, tog jag en mycket rask promenad. den blev än mer rask när det stilla regnet övergick till skyfall/snöregn och graderna pendlade mellan någon minusgrad och någon plusgrad. När jag äntligen kom in blev det stora pölar iskallt vatten på golvet in till duschen. Nu torkar jag. Och i väntan på det fyller jag i denna lista jag fann på en bokblogg.

Senaste impulsköp:Ett par vantar på åhlens, mycket bra sådana, insåg jag nyss.
Bästa promenad: just nu min lilla promenad från hotellet, förbi fabriken och vidare ner till svarttjärn och genom några villaområden och sen tillbaka. Hemma är den bästa rundan helt klart upp till kyrkan på ön, via färjhamnen och sen tillbaka via campingen.
Favoritdryck: vatten, först och främst. Ilande kall mjölk.
Bästa förfestmusiken: får inte ta för mycket plats, får inte vara för konstig eller lugn. Löjligt enkel och något alla känner igen.
Reser helst till: städer där jag vet det finns bokaffärer. I plural.
En bra gå bort-present: Hembakade kakor i burk med recept bifogat..
Favoritlyxartikel: riktig tvål som luktar gott.
Tidning jag gillar: Vi, Filter, Allt om film, matlagningstidningar och månadsmagasin. Uttråkade situationer kan ge intresse till de flesta tidningar.
Favvosajt: Adlibris, bokus, Amazon.
Favoritförort: ingen aning.
Fikar gärna på: i stockholm hurry Curry, i katrineholm linas på hörnet, i ösd tolvan en kall vinterdag, i närheten av östersund byhuset på rödön, i jämtland kretsloppshuset i mörsil, i umeå rost.
Favoritaffär: Uppsala english bookshop, lundeQ, pocketshop. Åhlens brukar funka.
Bästa skönhetstips: se till att ge kroppen det den behöver i måttliga mängder. Sömn, vatten, nyttig mat, träning, frisk luft, andrum, tankeverkstad.
Bästa lunchställe:fabriksrestaurangen just nu..
Favoritgrönsak: paprika
Favoritfärg: Röd
Favoritdjur: katt och hund.
Snyggaste kvinna: jag gillar leila och nigella. Och cathrine zeta jones.
Snyggaste man: Viggo. george clooney. Daniel Craig.
Bil: inte då.
Världens bästa nu levande regissör: Tim Burton. Och han som gjorde Amelie från Montmartre.
Stjärna jag vill träffa: nej, skulle bara få ren ångest av att inte komma på ett enda vettigt ord att säga.
Favvoskor: skönast möjliga...alltså inte stålhätteskorna på jobbet.
Bästa diet: nutelladieten
Modeförebild: borde väl skaffa en sån kanske..
Mest överskattade affär: bik bok?
Bästa fyllekäket: salt
Dansar helst till: ett gott humör.
Senaste fyndet: klänningar på lindex.
Favoritprodukt på apoteket: reflexer är bra.
Favoritblogg: har flera men mina vänner besöker jag flera gånger om dagen, bokhora likaså.
I min dvd-spelare: Beror helt på, för det mesta något med brittisk humor.

känner ni för att ta upp pinnen - så gör det gärna..:)

Wednesday, October 29, 2008

för det rätta flåset

ett evinnerligt stånkande i de hemska fabrikstrapporna.

-....alltså...jag tror jag måste köra en sån här nutelladiet...det här funkar inte..
-....du...menar...en sån här nutrilettdiet..
-näää, den är ju så tråkig!!!


Word, sista!!

Så klantigt!!


Idag hade de förväxlat mitt horoskop och jungfruns. Tur jag märkte det.

Tuesday, October 28, 2008

dags för nästa fas.

Jag-har-mens-och-mensvärk-och-om-du-säger-ett-ord-till-så-kommer-jag-bita-dig-i-näsan-alternativt-skrika-rakt-ut.

harettfruktansvärthumöridagsåpassadig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Du har möjligtvis inte lite choklad som jag kan få?

Monday, October 27, 2008

not my proudest moment.

I tonåren led jag väldigt hårt av det stora abret mensvärk. Det tog kål på mig en gång i månaden. Jag var lite som den här fågeln i buren hos professor dumbledore i harry potter. Jag antändes och förkolnade och på tredje dagen uppstånden.(..var det verkligen i harry potter jag läste om det?? Mental notering, kolla upp tredje dagen.)

I alla fall, den värken lyckades jag övervinna i mina tidiga tjugo år..men nu är den vännen tillbaka. Värre än någonsin eller bara vad jag minns. Igår låg jag i fosterställning varvat med framstupa sidoläge. Över telefon körde blyger andningsövningar, vattnet kan vi väl säga hade redan gått. Knogarna körde jag med jämna mellanrum i väggen. Så mot kvällen stillnade värken och jag lallade omkring, lycklig med alvedon i kroppen.

klockan fem imorse vaknade jag av att värken var tillbaka, en härlig arbetsdag låg framför mig och jag bet i kudden. Hela förmiddagen stod jag uppallad mot en vagn, när jag inte stod inne på toa med pannan mot det svala handfatet. Att sitta på kontorsstolen var inte ett alternativ. Det enda jag hade för min inre syn var den stackars kvinna som spydde av mensvärk, i direktsänd tv. Plötsligt hade jag all förståelse för henne. Efter lunchen var det färdigthavt. Jag var nere för räkning och hade redan skrämt upp varenda karl på avdelningen. Skulle bara köpa lite ipren, sen skulle jag hem och ligga under täcket. Mödosamt, ungefär som ferdinands mamma på julafton, vankade jag till stan.

På apoteket hittar jag inte kontokortet. Inte någonstans. Var hade jag det sist? I fickan på jobbet. När jag skulle betala lunch.Vanka tillbaka till jobbet. Krypa på golvet på alla toaletter jag besökt under dagen, alla avdelningsgolv inklusive förrådet och skrämma upp alla karlar än en gång.

Vanka från jobbet, ringa banken för att spärra kortet. Plats 145 i kön. Efter 70 svordomsramsor svarar Micke. Micke lär ha haft en fin historia att berätta på eftermiddagskaffet. För en mycket stirrig kvinna med stora andningsproblem och små tjoande (för att släppa ut smärtan) ville få kortet spärrat.
-ja, nu när kortet är spärrat så behöver ju jag....ehhh...pengar....kan jag ta ut pengar på banken?
-...........ja, det är väl ungefär det du kan göra på en bank..., säger micke, .....om du har en legitimation förstås!
Tack ska du ha, micke, hur mycket du än ställer dig tvivlande till saken är jag faktiskt myndig och innehar leg.

På banken hade de visst Sveriges samlade PRO på besök. Där står jag som en saltstod och försöker andas mig genom smärtorna, när jag plötsligt inser att jag inte har den minsta aning om vad mitt kontonummer är. det är som ett enda stort mörkerhål i mitt huvud, hjärnan kan bara bokstavera till smärtlindring nu. När så det blir min tur att stapla fram till kassan tar jag tag i bänken ställer mig i 90 grader och börjar gråta, med pannan vid skyddsglaset. jag orkade inte mer. Jag lyckades skrämma upp den stackars bankkvinnan som hämtade beredskap, men till slut efter några telefonsamtal fick jag mina pengar. Jag kände mig så dum och skamsen, allt jag ville var att få krypa ner i hotellsängen, med virad fleece runt magen. Istället fick jag 3 timmar ofrivillig ångest. Och det hjälper inte ipren mot. Det står inte på paketet i alla fall.

Saturday, October 25, 2008

mitt glamourlösa singelleverne.

Idag har jag gjort storstan, huvudstaden till och med. Alarmerande mycket folk där. Och lät gjorde de också. Kände hur mitt humör sjönk nedanför knäskålarna, fotknölarna, liktorna och slutligen fungerade som cementklump rent allmänt. Men vad fint det är i stockholm!! Det fick jag verkligen bevisat där jag gick samma kvarter om och om igen (jag hittar inte så bra i stan, så jag kör på säkra kort). Man kan väl säga att jag har ritat min egna karta med bokhandlarna som nattfyrar i mörkret. Till det hör det snart traditionella besöket på Hurry Curry, Indiskas cafe, där man både fikar lunch och middag. Väl värt ett besök! Lunchen blev deras morotskaka med kaneldoftande philadelphia och ett berg av nötter. Middagen några timmar senare, samma tjej som tog betalt, blev deras blandtallrik med gult ris, kikärtsgryta och lite kryddig kyckling. Och riktigt gott bröd!!

När jag så återkom till den lilla byn, så slog tystanden mot mig. Det var behagligt skönt tyst. Tills jag kom på hotellet som jag i natt ska dela med ett gäng tonårselefanter som just i skrivande stund tränar längdhopp alternativt leker hela havet stormar (jag vet inte den exakta åldern på dom).

På mitt rum har vi gjort den dagliga bloggkollen samtidigt som webbradion spelar jubileumsprogrammet med Spanarna. Snart är det sängdags. klockan tio på en lördagkväll. Nog är man ett wonder of excitement.

Thursday, October 23, 2008

Ha ångest med stil i alla fall, om du nu måste.

för några helger sedan fick jag frågan av blyger om jag minns nått av mina latinlektioner. Jag kan ärligt säga att det gör jag inte, ärligt med en touch av ren ångest över tiden som går och utrymmet i hjärnan som fylls av...ja, vem vet. Det hade väl varit bättre att ha nått vettigt där, typ latin? Hittade i alla fall detta och jag säger så här, behöver man som människa idag kunna nåt mer latinskt utryck?


- Sum in merda profondissima.
- I'm in deep shit.

Wednesday, October 22, 2008

Som det gamla vårdbiträde du är: tänk när hon själv blir gammal och bor på äldreboende,vad kommer hon kräva för hjälp då?

Metodsal på undersköterkseutbildningen, Umeå

Lärare ~60 visar på en docka hur man tvättar en sängliggande person, underförstått äldre patient, i underlivet.
Kvinnlig student ~25: Asså, ska vi trimma dem också?!
Lärare ~60: Var då?
Kvinnlig student ~25:: Ja, men… könshåret!


lånad från tjyvlyssnatpunktse

Tuesday, October 21, 2008

man måste skaffa sig ett nytt perspektiv.

Idag var jag inte nådig. Idag var det endast min goda uppfostran som stoppade mig/smällde mig över käften. Tyst min mun så får du socker. Ut,ut,ut stormade jag ur grottan och ner på stan. När jag är förbannad måste jag gå, gå vart som helst bara ilskan får fortsätta ut genom benen och ner i marken. För varje steg. så där gick jag och tjurade och letade fel på allt och alla. Det är inte svårt att hitta när du väl har börjat leta.

Så gick jag in på Åhlens och hittade ännu en anledning att sura. Juldekorationer. De satte fram julsakerna i flera led när jag stormade in. Jag kände att jag blev än surare tant. För det var ju för tidigt (egentligen inte, va?). Men så hörde jag det lilla barnet i barnvagnen bakom mig:

- Mamma, mamma! Titta, dom ska ha KALAS!! Dom ska ha ett fint kalas!!

Nå, var inte det ett perspektiv att anamma, så säg?

Monday, October 20, 2008

Hösten när alla vettiga människor for på semester på annan ort och glömde informera mig.

Jag fortsätter läsa Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Det är så obehagligt, jag kan nog inte uttrycka det på något annat sätt. Inatt släckte jag lampan, lade ifrån mig boken när jag så insåg att jag var tvungen att lägga fram passerkortet inför morgondagen. Jag kunde inte kliva upp ur sängen. Och ju mer jag intalade mig skarpt att jag var löjlig desto mer drog jag täcket över huvudet. Som straff var jag tvungen att kliva upp utan att tända lampan. Idag lånade jag en ny bok på bibblan, drottningen vänder blad av Alan Bennett. Det är sagan om den brittiska drottningen som av ren artighet och god uppfostran lånar en bok av den stackars bibliotekarie som blivit skrämd av drottningens illbattingar till hundar. Sakta men säkert öppnas en ny värld för den annars mycket illitterata drottningen. Men denna förändring ses inte som positiv av alla när drottningen börjar tycka och tänka alltmer. Visst låter det lite som en saga som skulle ha kunnat skrivits av H.C. Andersen? Den här boken ska nu få ligga uppepå Människohamn när jag släcker lampan om natten.
Att se filmatiseringen av "låt den rätte komma in", John Ajvides debutskräll, om vampyrer i Blackeberg, känns för tillfället lite för vågat. Jag kanske ska satsa på någon barnmatiné.

På jobbet blev jag idag inkallad till chefen och satt i jobb. Jag förstod att rävan skulle ta poängen, ändå surt när det händer. Jag är nere på minuter i min nedräkning till hemfärd.

Saturday, October 18, 2008

Nu måste vi tala allvar, hörni.

Nästa gång du besöker en bokhandel så ta dig en funderare, visst är det mysigt, alla dessa blad samlade inom pärmar, alla tankar nedskrivna på en hel drös olika sätt, olika känslor ska framkallas. Ströva mot pockethyllan, se hur de trängs de små oskyldiga bladen och de mjuka pärmarna. De får knappt plats och får trängas med grannar och andra tankar helt utifrån bokstavsordning. Högt och lågt om vartannat. Det är kärlek i alla dess former, smärta, roliga saker, konstiga saker, hemska saker, påhittat, sant. Helt utan rankning. Det borde ta udden av det hela, göra det ganska menlöst och ofarligt. Jamen, det finns ju så mycket annat att göra, läsa gör ju bara gamla tanter och farbröder. En och annan bilderbok kan man ju ge bort i någon doppresent till något barn, när fantasin tryter.

Och ändå, vilket vapen boken är. Med sina oskyldiga sidor med bokstäver.

En liten bok som denna, i tunna böjbara pärmar, oansenlig. Står inte på någon hylla långt upp, för sig själv, utan kan nås av alla. På pockethyllan. Och du får köpa den, om du vill, ingen kan tvinga dig till det, ingen kan tvinga dig att låta bli. Det kostar dig några stycken tior att bära hem boken.


Denna lilla bok, Gomorra-resa i Camorraland skriven av roberto Saviano, har jag inte läst än. Jag kan inte uttala mig om språket, stilen, upplägget, handlingen. JAg vet inte om jag kan ta den till mig, om det är den viktigaste bok jag kommer läsa. Inga av dessa funderingar kan jag svara på än. Det är en bok. Jag har inte läst den än. Men det är fritt för mig att gå och skaffa den...så fort någon butik öppnar.

Och faktum är att vi borde införskaffa den och läsa den. Både du och jag.

För denna lilla oansenliga papperssamling inom pärmar innebär just nu, idag, att Roberto Saviano inte är en fri människa. Han måste hålla sig gömd undan det mordhot som den italienska maffian har uttalat. Han ska vara död innan jul, har de sagt. för att han har skrivit om deras historia och deras inverkan idag.

Att berätta något i en bok är fortfarande ett vapen och maffian har valt att hota med det vapen de känner till.

Ta strid för de mänskliga rättigheterna och fundera över det vapen som gömmer sig inom de mjuka bokpärmarna.

Man måste se nya saker.

Idag har vi besökt fina Norrköping, jag och sambon. eftersom det var första gången jag var i denna stad måste jag säga att vi klarade oss bra. Vilken mysig stad. Först besökte vi Arbetets museum i strykjärnet, en sevärdhet i sig. Solen tittade fram när vi strövade i fabriksområdet och det blänkte vackert i vattnet.



bild från www.ifbrfn.se

Sen besökte vi den lilla kvartersoasen Knäppingsborg som var helt otroligt mysigt. där ramlade vi in på teochkaffecompaniet och drabbades av akut adventslängtan. Jag kan tänka mig att det slår alla mysfaktorer att sitta där och kura med levande ljus och stora tekoppar. en annan tokmysig butik var Mimmis visthus med hyllrader av olika varor från saltå kvarn och andra spännande ekologiska, närproducerade varor. Jag blev alldeles lyrisk. Hade någon givit mig en grytlapp och en spisplatta hade jag ställt mig rätt upp och ner på plats och rört i grytor. Arrggh, vad jag saknar mitt kök.



bild från picasaweb.google.com

Resterande tid av dagen kom att spenderas i stadens labyrinter av shoppinggallerior, för i norrköping är det mesta samlat i dessa tre, eller var det fler, gallerior. Vi gick och gick, åt alla möjliga vädersträck. Ibland gick vi genom någon dörr och hamnade i friska luften. Ett steg till och man var plötsligt inne i en ny galleria. Slutligen hamnade vi i en mycket bra galleria tyckte vi, lämpligt stor och hanterbar. Det visade sig vara biohuset i centrum.

I alla fall hittade vi många nyttiga saker, sambon "hittade" ett par riktigt snygga stövlar (det var egentligen jag som ville ha dom, men ska inte köpa nya skor nu), själv införskaffade jag myskläder till hotellet och en mössa.

Bästa fyndet var den tesort som min vän sökt med ljus och lykta på annan ort i sverige, ska överlämnas vid nästa träff. Rättvis handelbutiken är da shit.

Matfrossan för dagen blev besöket på pappa grappa, italienskt med vedugnsbakad pizza (fårost, skinka, mozzarella, parmesan, rucola osv) med ett glas vitt vin till, världens minsta espresso (två teskedar hett vatten över tjugo kaffebönor) och RIKTIG italiensk tiramisuglass...

Mathållning här på söder är värt ett eget inlägg någon dag, just nu är den under all kritik. Hamburgare och pizza om vart annat, chokladen där emellan och på jobbet alldeles för mycket maskinkaffe.

Norrköping blir det definitivt igen. Jag måste kolla mer!! Även prova restaurangen på stadsmuseet.

Thursday, October 16, 2008

Att skrämväcka harar som läst skräckböcker till sömns, hotellservicens få glädjeämnen.

Jag har hamnat i mitt återkommande spänning/deckarkoma igen. Eftersom det brukar gå en lång tid mellan djupdykningarna lär jag mig aldrig:

Jag är den lättskrämdaste hare.

Läser nu John Ajvide Lindqvists bok Människohamn. -nedkrupen under hotelltäcket fick jag en nästintill klaustrofobisk upplevelse så jag sökte mig till ett kvällsöppet café. Väldigt smart, agatha.Sen när jag skulle gå hem var det ju mörkt.

Hujedamig, vad fort det gick. Högt för mig själv reciterade jag den blomstertid nu kommer.

Som tur var läser jag även Bodil Malmstens senaste "sista boken från finistere". Den läser jag innan jag släcker lampan. Vad kan trösta knyttet om inte riktigt, redigt vemod, snudd på gnäll och självömkan, från jämtländska fjällvärlden.

Wednesday, October 15, 2008

Jag är spion på arbetsträning.

Idag var det lite lättare än mördartisdagen som var igår. Ett samtal som jag inte kände mig så trygg inför gick någorlunda smärtfritt, det kändes inte lika hopplöst idag. Efter jobbet tog jag min dagliga sightseeing av samhället till fots. När jag så gick där i fabriksområdet och hoppade i diket för var och varannan långtradare så slog mig tanken: det är ju faktiskt jul snart!! jul betyder böcker att kunna önska av andra.

Jag avslutade min promenad på bokia, där jag dreglade över hyllorna. Men jag tycker faktiskt man kan förnya det här list-tänket. Jag travade böckerna i olika högar,utifrån genre förstås, och fotade dem med mobilen. Lite diskret förstås.

När jag så står där med kokböckerna vinglandes i två olika högar och mobilen lite lätt framstucken ur fickan, som den coole amatörfotograf man är, tittar jag i förbifarten upp och ser två butiksbiträden som tittar tillbaka. Med en obeskrivbar min.

Vad säger man då?

själv fick jag bara fram en mycket suspekt harkling.

Jag är ganska säker på att de har extrainsatt säkerhetsmöte ikväll.

Monday, October 13, 2008

kan man ha tourettes i huvudet?

Började mitt sunda liv idag efter alltför mycket sängpotatisande. Gick rakt ut i den mörka skogen utanför fabriksdörren.

Vad man inte vill ska slå en som en insikt, när man är vilse i skogen kring en mörk och dyig tjärn och kommer ut på en stor åker när man hade väntat sig fabriken eller iaf bebyggelse..:

"är det inte i södra Sverige de har vildsvin i skogen? och hur skrämmer man iväg sådana? Är det samma principer som med björnar, fast de här har stora betar? Och skulle jag kunna hålla undan grisen om jag tar fast i betarna/tänderna om det blir ett chickenrace? Eller kan jag klättra upp i ett träd...kan svin klättra? Kan JAG klättra? "

Saturday, October 11, 2008

Nyanser i tillvaron.


På annan ort fanns höstfärgerna sprakande. Och mitt i bilden finns en god vän. Vad allt blev bättre.

Tuesday, October 7, 2008

saker du aldrig lär dig.

1. skvallra inte, låt bara bli.

Idag gjorde jag bort mig. Inte på ett hahalustigt-sätt, utan slå pannan hårt i toaväggen-sätt. Och jag vet inte om de två drabbade insåg vad som hände/jag hade gjort. Att jag mailledes skvallrade och sedan hade mailet uppe på skärmen samtidigt som de stod bredvid, är rent sagt klantigt. Hur jag än ser tillbaka på situationen finns den gnagande oron kvar. För det var inte värt det! Det var rent skitsnack nedskrivet i stundens leda, inte något som jag är beredd att stå till svars för. något som kanske är sant, men ändå inte borde få ligga dem till last. Sen kan jag faktiskt inte fortfarande förstå om de såg vad som stod, berodde deras dagshumör på mitt slarviga handlande?

Och vad som händer med mig efteråt? Jag har mer ågren över "om de kom på mig" än för vad jag faktiskt hade gjort. När jag nu läser genom detta inser jag att det verkar gräma mig mest att bli påkommen och så hemskt är det väl. Det är sant att man inte ska skvallra och det enda jag kan säga är att jag var tvungen att häva över lite av allt det inombords på en annan människas bord för ett tag. En människa jag visste klarade av mitt förtroende. Tyvärr verkar inte jag själv förtjäna ett sådant.

Den människa som just nu går mig närmast dagligen förtjänade inte sådant beteende från min sida.

Just nu orkar jag inte skriva nåt lustigt försök till fyndighet, jag försöker bara orka med mig själv.

Sunday, October 5, 2008

Häcken är död, utbrast hon förfärat.


Men jag tycker den ser ut att ha överlevt.

alla dessa bra idéer.

när man jobbar som vi gör nu, kan det bli väldigt lugna kvällar. Vi somnar runt kl 9 efter att ha kämpat i timmar med ögonlocken. Att då komma på att man ska ha en afterwork kan ju verkligen räknas till de bättre idéerna. Om sedan den sker på annan ort är det ännu bättre. Igår var det egentligen en officiell utgång för oss nordbor i den andra staden, men nehh, dit skulle inte vi gamlingar. Nej vi skulle äta kina och gå hem och titta på tv. MMmmmm.

Först och främst, att säga att vi skulle ut och göra den lilla orten osäker var att ta i. Det var snarare den andra vägen om. När den stora avdelningen ska göra social träning på de interna så släpps de av bussen här på lördagkvällar, första paret ut: två äldre män med ungt kvinnligt sällskap. Männen hade fullt upp med att sjunga melodifestivalklassiker som la dolce vita och den där senaste låten med etype, när de inte skällde på kvinnan att hon inte skulle gnälla. Tyvärr blev även kyparen förlöjligad när han inte förstod spritbeställningen. Med tanke på att den inte innehöll några konsonanter så sympatiserade vi med kyparen.

Andra mannen ut: vid bardisken satt en medelålders karl med byxorna bekvämt på halva baken. Han körde en minivariant av jeopardy och han var sin egen alldeles kära Magnus, skrikandes ut: "Vad är huvudstaden i kroatien?" osv.Sen hyssjade han alla eventuella fridsstörande element. Jag var ett sådant.

Tredje mannen ut: han satt bordet bredvid. han tappade en butterflykniv i golvet.

Fjärde kvinnan: efter knivincidenten kände vi att det var dags att byta ställe. Då gick vi till stadshotellet, och det var då det började bli väldigt colin nutley-surrealistiskt. Tomt dansgolv, om inte för några tuffa tjejer som står i ring och dansar. Killar som sitter på stolar runt om och tittade på. Vita, kala väggar, lite discorök och hög musik. Sedan började ett visst tjejgäng utmärka sig. De anspelade ganska hårt på att de var väldigt lesbiska för kvällen. En var nog mest intresserad av sin egen bakdel. Den andra var intresserad av allt, stoppade inte ens för golvpelarna runt dansgolvet. Den tredje försökte intensivt att ragga på en kvinna som var ute med sin man.

femte killgänget: försökte förtvivlat att få med oss in på en annan pub där kvällens begivenhet var tre blonda iförda badkläder storlek minimal.

Så här fortsatte kvällen. När så mitt sällskap lallade hem längs gågatan, spridande lovord över den mycket duktige kock av världsklass som försett dem med pommes och bea, var de mest förundrade över att de inte blivit så hemskt runda under fötterna. (red.anm. tro inte ett ord). Att den grillägaren var villig att förse dom med sån häxblandning, jag fick en gratis dricka för min insats som ledare, och att det inte snöade. Det gjorde den lilla orten till sveriges underbaraste stad. (red.anm. tro fortfarande inte ord.)

Vid tre hade jag äntligen fått lägga mig i min säng, efter att ha dragit min samboende kollektivare ur hotellets trädgårdshäck där hon helt enkelt följde den tomma pommesasken i slowmotion (red.anm. hon glömde släppa). Jag lovar härmed att nästa afterwork ska jag ta med mig arbetarrocken ut, när man knäpper ihop armarna på den får man vara ifred. Ska bara set till att hålla mig undan när bussarna kommer tillbaka runt nattkröken för att hämta åter sina boende, ser de mig vingla runt i fångströja är man ju avslöjad.

Thursday, October 2, 2008

särskilt om man kan backa också.

vad som inte är bra om man är gästarbetare på annan ort och bor i hotellkollektiv: mensvärk. Vill bara kura ihop mig som en stor, tung boll och rulla över någon.