Sunday, January 30, 2011

jo och polisen tog honom, på den sista långa färden.

Tänk vad fantastiskt det är med lokaltidningen ändå. Och särskilt i kombination med människor som har bestämt sig för att dryfta sina åsikter.

Som när någon lite mer påverkad människa bestämmer sig för att ta tag i sitt liv och kanske satsa lite mer på sin musikaliska ådra. en gitarr, tänker han där han sitter. Så han knatar till musikaffären. Springer in, rycker åt sig en gitarr och tar sikte på ytterdörren. Tyvärr gick det sådär. Han tar några varv runt kvarteret och funderar på att sådana små petitesser ska inte stoppa honom. Så han stormar butiken än en gång, den här gången tänker han att något är bättre än inget och tar det första bästa. En banjo! Sen springer han.

tänk dig den signalementrapporten på polisradion.

denna lilla händelse renderade ungefär 150 kommentarer från olika läsare av lokaltidningens hemsida. Endera uttråkad lokalbo tävlade i dåliga ordvitsar.

ändå gillade jag denna bäst.

"Det här var, strängt taget, ingen bra idé. Två gånger på en och samma dag. Jobbade han på ackord kanske? Han flydde visst hals över huvud för att senare tappa stämningen helt vid gripandet."


Jag ba': guuu är det inte handboll på tv snart?? Det är ju den bästa sporten. Lite större karlar, snarare stora träd med breda axlar, och så fantastiskt orakade. Och tänk när lövet sitter där i soffan och ger sina analyser i en helt underbar kostym. Andnöden är total. Eller snarare kan jag citera Stefan rakt av: jag vet inte vad jag har i puls, men det är inte hälsosamt.

Min kollega, när hon skickat runt ljudväggen för att se på bilden ovan: Han ser ut som en grottmänniska going Ellosmodell.

Spela roll, han kan få mer än gärna presentera årets topp tio i bokreakatalogen.
Jag har bearbetat hela januari och dess bergochdalbana genom att läsa Ladies av johan Hakelius i sakta mak. Alla dessa galna kvinnor som levt på denna jord. Eller främst på den lilla ö vi kallar Storbritannien.

Nu tycker bibblan att jag skulle ha lämnat tillbaka denna för längesen. Vi är väldigt osams för jag tycker de borde kunna göra ett undantag. Det är ju inte en bok, det är ett andningssnöre.

Linn är så cool att jag oftast kvider mig blå av avundsjuka när jag läser genom hennes inlägg. Och så är det liksom just another fucking blog.

Friday, January 28, 2011


Ibland behöver man bara få bloggsurfa sig bland de stora molnen på himlen, stänga ute alla dammråttor och apfula tapeter från 1990talet. helst rakt in i mackapären som letar fram de bästa hembilderna att dregla över. sen kan man sitta där och sucka och stöna och önska att ens hyresvärd inte var en ensamstående karl från norrlands inland som tycker du ska vara tacksam över att få extranycklarna efter ett halvår. Och att det är väl förbaskat bekvämt att ha storkökskänslan på köksinredning. Lätt att göra rent, lätt att dölja fula skavanker (?).

När man bara vill ha det så här

FUCK

man ska inte vänta för länge säger folk. Man ska inte vänta för länge för då kan någon annan hinna före.

jo, det är faktiskt sant.

Men visst blir man lite förvånad när någon typ har skrivit hela din uppsats och givit ut den som bok? Och det värsta är att det är ett ganska etablerat namn så det är ju inte precis att man kan gå och Dan Browna honom i Argobladet..

Jag var först, ok?

Thursday, January 27, 2011

Mamma säger att det som behövs är tid. Att det är för jävligt allt och man bryter ihop sjuttielva gånger och man vill bara dö. Och sen går det just aldrig helt över, men man kan fungera i längre stunder.


Fint. Undrar just var jag är på den skalan.

Tuesday, January 25, 2011

det är därför jag inte är klar med min utbildning. Man måste ju kunna äta kakor på jobbet, vad ska man annars göra?

When I get sad, I stop being sad and be awesome instead
When I get sad, I stop being sad and be awesome instead
When I get sad, I stop being sad and be awesome instead
When I get sad, I stop being sad and be awesome instead
When I get sad, I stop being sad and be awesome instead
When I get sad, I stop being sad and be awesome instead
When I get sad, I stop being sad and be awesome instead
When I get sad, I stop being sad and be awesome instead

Rysk Rollo utan pistol

Nu vet jag en sak. Det är inte grönare på andra sidan mattan. Alla gånger jag sagt att "om jag bara fick nöta lite, bevisa för honom att jag är en bra människa. Då kommer han ändra sig om att han tröttnat." Man ska inte önska saker som man inte vet att hantera.

Nej, det sa inte klick för detsomvar hjärtat. Och jag sa: det är lugnt, jag är ingen klickmänniska. Jag måste nöta ner människor.
Men jag är varken eller. Har någon bestämt sig så spelar det ingen roll vilka spel du spelar.

Nu vet jag hur det känns att stå där, jobba alltför nära en person som sagt nej, tack och hej. Och bara vilja slå honom i huvudet samtidigt som man femitvå-raggar. Med livet som insats och en fantastisk förmåga att bita i den bit av lillfingret man får. Emellanåt.

Den dag jag får pengar ska jag forska på den där "kille som bara bestämmer sig för att sluta"genen, sälja den som på pillerburk.

Monday, January 24, 2011

så här går det: bra. Fötterna upp och huvudet i sanden. Och jag håller ihop. Hela jävla tiden, hela jävla jag. Som något karlssons klister.

Men jag är så sjukt trött. Alla tider på dygnet förutom när jag äntligen får lägga mig i sängen. Då sätter tankarna in. Jag ligger där i mörkret och snurrar och känner hur min kropp värker på alla sätt. Av träning, av trötthet och av allt som bara ligger därimellan.

Och jag är så sjukt glad. Hela tiden. Peppar peppar peppar folk så de ska orka. För jag orkar inte. För jag bryter ihop på alla möjliga omöjliga ställen och tider. Mitt i en träning slår det till och plötsligt rinner tårarna. Eller varför inte på ICA. Eller på jobbet. Och det är ingen idé att försöka göra något annat än att vänta ut det. Gå undan och snorgråta. För att sedan fortsätta. Det enda problemet är att om jag redan tyckte jag var en hopplös varelse så blir det inte bättre när man ligger och gråter på en matta mitt bland 30 andra människor som gör situps.

Och det är inte hans fel. Det är mitt huvud som åker någon slags bergochdalbana som jag glömt att betala för. Det enda jag hör är min egen ensamhet. Min egen omöjlighet.

Sunday, January 23, 2011



jag "såg" P3 guld på tv igår. Såg, är att ta i. För jag gömde mig mest bakom skämskudden. Och ljudet drog jag ner så fort Kitty tog ansats för att börja prata.

Det enda som var behållningen var denne snygge karl. Och tack och lov räddade hans 30 sek hela min kväll.


Men med panik på rösten måste jag nu fråga mig, vad har hänt? Var är det P3 som jag vuxit upp med? Håller jag på att bli tant? På riktigt?


Mikebike och Miss Muffin är två rediga typer som får mig rosig om kinderna av lycka. De är så fantastiskt bra, allt som bloggeri ska handla om liksom. Och så lever de ihop.

För hennes version av det hela Tuffast av alla
För hans version av det hela Bloggfrossa och Mannen som blev trött

Thursday, January 20, 2011

Tänk vad fint med sport där regler finns. Jag menar handbollens

Stürmerfoul



sug på den liksom.

Förbjudet att springa in i någon som står stilla.

Den som skrev den lagboken kan aldrig ha varit på stan en lönelördag, då allt man vill är ett giltigt frikort att gå bowlingklot på hela massan.
på tv börjar nu en serie i Ricky Gervais regi, en idiot på resa. Lite på gränsen vad jag klarar av i medkänsla men ändå klarar Karl det fantastiskt. Inte behöver jag Rickys hårda hånskratt åt sin väns cyniska inställning. Karl klarar förmedla känslan själv och jag finner vissa guldkorn i hans kantiga kulturkrockar med Kina.

I mitt eget liv så har jag intagit samma inställning till världslitteraturen. tyvärr drabbas bara de närmsta i min omgivning av detta. I vår fina bokcirkel där vi samlas runt den öppna spisen och dricker te och diskuterar "nu vill jag sjunga dig milda sånger" känner jag mig som en Lilla My i trettioårskris. Jag gnäller, säger emot och bara skrattar rått åt den fina boken. Vore det inte för de fina tekopparna skulle jag säkert hoppa i soffan också.

Nästa gång ska vi diskutera Doris Lessings gräset sjunger. Jag tror i hemlighet att mina fina vänner i detta nu, likt Ricky, planerar att skicka iväg mig till andra sidan jorden.


Sara Begner är en cool tjej som har lyft Coop ordentligt. Hennes version av Vår kokbok är lysande. Hennes blogg är som en mysig kaka till eftermiddagskaffet.

Tuesday, January 18, 2011

när allt annat sviktar så är någon redo att satsa på mig. Minst 22 år till, faktiskt.


Csn. Men ändå liksom.

Sunday, January 16, 2011


Bibliotekarier måste utveckla en speciell sorts av humor. Gärna bitter, cynisk, elak och helt heelt underbar. A Librarian's guide to Etiquette är av denna sort.

Saturday, January 15, 2011

mina vänner



Aenigma eller Kajsa är väldigt fantastiskt sprakande. här har vi en modetok med fötter både i Jämtland och Stockholm. Jag har inte riktigt kommit underfund med om hon möjligtvis är dotter till en av mina gamla kollegor men vad spelar det för roll? Själv brukar jag hamna här när jag vill se sprakande färger, en tjej som går sina egna vägar och som är väldigt cool!

Det jag fastnade för hos Kajsa är förmågan att rota i garderober och finna det lilla extra. Något som har varit en avundsvärd egenskap för sådana som jag, uppvuxen way out till höger om möjligheten att springa i affärer och införskaffa det senaste. Som ett litet extra plus har Kajsa även gjort ett flertal inhopp i lokaltidningen hemma (vi delar hemtrakter), som frilansande journalist.

I vår kommer Kajsa även synas i tv, när hon är med i någon slags satsning på femman. Nog kommer det bli lite spännande att se ens bloggerska live.
Ska man på After work och springer hem från jobbet så ska man inte:

1. strunta i de förbestämda kläderna som ligger på golvet för att dyka in i garderoben för att leta Något Annat.
2. Duscha, peela, raka på samma gång.
3. Strunta i något iordningställa-vinglas för att i all hast kasta i sig en stärkande klunk whisky.

Särskilt den där sista om man är lat och sen och inte redo för att klättra på diskbänk för att få ner något glas. När tanken kommer: varför inte bara smutta lite på flaskan?

Det är då man kommer som bandagelars till träffpunkten med både skärsår på haka och ben. Skruvkork gör ont mot haka.


När jag stod i baren såg jag att detsomvar hjärtat hade lämnat ett sent mobilsvar. Jag fick en liten sång som tröst. Varför han plötsligt fick för sig att ringa vid elva på en fredagkväll ska jag inte ens fundera över men jag vet att även han var onykter.
Msn. Jobbet. Fredag.

Aidaho: Jag tror jag är inne i fas 2.
Finaste vän: Jaså?
Aidaho: jag är görarg.
Finaste vän: men det är väl bra? då kan nästa fas vara totalt gå vidare?


Jo, det kan det. Förhoppningsvis snart eftersom jag är väldigt rabiat punkt nu. Tangenterna på datorbordet flyger till höger och vänster.
Denna vecka med pms och krisande tar på krafter. Idag är jag som färdig.

Då ligger man på soffan och håller tummarna för 92årige morfar som fått åka in till sjukhuset för 711gången. Lämnat sitt lilla hus och sin lilla fru hemma och ligger ensam på avdelningen. för, som doktorn säger, hans hjärta är trött.

Och är man 92 så är det ett giltigt skäl. Och finaste, älskade morfar jag vet att det inte är att jämföra men det känns som vi är två om det just nu. Jag önskar bar att du håller ut tills vi ses igen. Jag måste få träffa dig en sista gång, min älskade älskade morfar.

Friday, January 14, 2011

öppet brev

Hej Aidaho,

finaste finaste virrpanna. Kan du vänligt men bestämt kliva ur stoftet som du krälar i framför den stängda dörren. Jag skriker mig blå av förtvivlan, är det här ett beteende värt dig? Är det här du?
Sätt ner foten, säg nej. Säg vad i helvete. Säg vad som helst bara du protesterar. För nu får det fan i mig vara nog.

Vänligt bestämt från hon som du låst in i garderoben,
Förståndet

P.S. FÖR I HELVETE LÅS UPP DÖRREN OCH SLÄPP UT MIG!!

Thursday, January 13, 2011

Högst personligt

MEEN du! Finaste, finaste du! Har en plats på min egen lilla himmel och där strålar du som stjärnorna. En stor bragdmedalj har du på kavajslaget, en sån där prålig som drar ner tyget. Så att alla ser vilken älskad vän du är!


till min vän som tappert håller sina armar runt mig i stormen


Jag ska fankemig köpa kommunen och se till att det där bygglovet skrives i husgrundens cement.
så här bearbetar jag saker. Att älta mig genom väggen och sen fortsätta på andra sidan. Så bare with me.

Idag säger kontot 32,50 kr men jag tänker ändå fulunna mig morgondagens After Work. Och alla mina vänner, jag lovar att stoppa mobilen längst in i garderoben.

Baksmällan kommer att botas med pluggeri och träneri. Straffas ska jag.

Eller som mina systrar skrek från tvsoffan efter julbordet och Kalle på julafton: Aidaho, Aidaho - sluta diska!! Kom hit!!! Det är en KAAARRLLL på tv!!

Bara random liksom.

Tuesday, January 11, 2011

dag två. stabilare?

detsomvar hjärtat ringde upp och så fick jag sitta och lyssna på när han jobbade. Bara så att inga andra skulle vara dum med mig.

På kvällen berättade jag för min far att jag funderade på professionell hjälp, för min mamma att jag kommer aldrig träffa en karl och hon inte kan förvänta sig några barnbarn. För min fina vän att jag bryter ihop.

Någon mer som jag ska skrämma upp? Jag börjar få in vanan.

Monday, January 10, 2011

jag har pmskossan på besök. Idag har jag skrattat så jag fick ont, grinat tills tårarna fryst på mina kinder och vrålat så jag blev hes.

Det var dag 1. Halleluja.

Sunday, January 9, 2011

För några dagar sedan var det än en gång, för miljonte gången i ordningen, superkris a la Aidaho. Det var framför det högintelligenta programmet om två män och den där halvingen. Inget man skriver hem om, något som av någon anledning alltid är på tv. För någon har bestämt att det är roligt. Lite som den där Möller som någon har bestämt att han absolut ska få visa sina tänder på tv.

AAAnnnyhoo

där kom så den där människan Berta in i rutan och min hjärna sa pang. "DET. DÄR. ÄR. JU.JAG!" Allt som americanos tycker är föraktligt ihopsamlat i en kvinna. Och ensam. Och hård, för överlevnad. Och ganska bedrövlig. Ingen "riktig kvinna"..
Och det är sådär jag kommer sluta. och blablablablablabla och supersnörvel
Man ska fan låta bli amerikanska sitcoms om man har livet kärt.


det man ska göra är att läsa om excentriska och fina människor som går sina egna vägar. Som tur var ramlade jag över Johan Hakelius bok om engelska ladies. första kapitlet läses med ett enda stort leende. Jag ska inte bli berta, jag ska bli de där två i "two fat ladies".
Vars farmor bodde i ett tält i vardagsrummet för att återuppleva de safariresor som hon aldrig gjort men velat göra. Vars fullständiga namn bestod av 11 namn varav det sista var efter moderns favoritgris (föräldrarna blev så lyckliga efter att ha satt det första namnet så de drack till och då följde de tio andra bara på köpet liksom). Och slutligen, vars skoterhjälm prydde kistan när hon fördes till sin sista vila. Skoterhjälmen som bars när den överviktiga sjuttioåriga gamla damen susade fram på sin skoter, ofta åt fel håll på Londons enkelriktade gator.

Sån ska jag bli! Livet är fan inte över för att han inte vill ha mig. Och jag kanske revanchflörtar med mitt förstånd som insats men livet ska göra ont för i slutänden är det livet som ska upplevas. Som trettioåring. Och som 70åring. Och jag vill inte sitta som 70åring och skämmas över att jag vågade, trots att det gick åt fanders. Jag ska vara stolt!
Problemet med årskrönikor typ den om fotbollsfesten i somras?

Det är lätt att börja gråta.


Inte för att de stackarna gör nåt vackert.
Inte för att det är synd om dem, överbetalda svettiga snorungarna.
Inte för att jag minns så mycket förutom det mål som absolut inte skulle göras av spanjacken.


Utan för att människor med hjärtknip börjar gråta för minsta lilla och det vet de om de där jäklarna som tonsätter programmen.

om man inte passar sig så kommer man börja grina till Oddasat.

Hej från tjejen som börjar ha nåt otalt med SVT
problemet med lite för dåligt kokta gröna linser?


De kan förstöra en hel lördagskvälls glassbuffe.


Hej från tjejen med magknip
Såhär rastlös har jag aldrig någonsin varit, det känns som mitt inre helt utan förvarning bara upplöses i atomer. Flera gånger om dagen. När så än en dag kan läggas till handlingarna så vet jag inte om jag ska vara tacksam eller förtvivlad. Jag hatar att vara rastlös. Denna känsla har inte varit min tidigare, ensamvarg har inte varit mitt problem utan en fin nödutgång som varit nödvändig. Mitt eget sällskap har varit ok, jag har inte saknat något. Nu saknar jag massor. Jag önskar bara de massorna var lättare att precisera.

hej 30årskris? hej olyckligt kär@nyskildkarl.nu?

Hur i helvete har jag kunnat vara så dum? Av alla problem jag skapat så måste detta platsa på 10itopp?

Jag fick ett sms från detsomvar hjärtat i onsdags: "vad skulle jag göra utan dig? Bäste Aidaho"
Ord jag skulle behöva säga till mig själv istället. Någonstans finns det gamla jag som jag saknar förtvivlat just nu.

Tuesday, January 4, 2011

I backspegeln

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut? Ja, jag for till en annan stad för att stiga in på ett hotellrum. tillsammans med en person jag aldrig träffat.
Höll du några av dina nyårslöften? Eh, nej. Inte detta år heller
Fick någon du känner barn? Fick någon jag känner INTE barn snarare...
Dog någon som stod dig nära? Nej.
Vilka länder besökte du? eh, nej. Sundsvall räknas det?
Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011? Lite mer ordning. Lite mer coolhet.
Vilket datum kommer du alltid att minnas? 17 dec.
Vad är det bästa som hänt dig under året som gått? Mycket fina vänner. Mycket fina stunder med magpirr.
Vilket var ditt största misstag? Låta ältandet ta större plats än vad det borde
Vilket var ditt bästa inköp? En ny mobil. Även om den inte är bra så är den bättre än vad som jag hade i händerna innan.
Vad spenderade du mest pengar på? att leva på sparade pengar innan anställning.
Vad gjorde dig riktigt glad? Fina människor som förgyllt mitt liv.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Åh magsjukan i påsk var inte att leka med.
Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010? Oskar Linnros låt
Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år? Värsta berg- och dalbanan
Finns det något du önskar att du lagt mer tid på? Snarare prioriterat annorlunda.
Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på? ältande
Hur var din julafton? fantastisk på ytan, kaotisk inombords.
Blev du kär? Med råge.
Vilket program har varit det bästa på tv? vet inte vad jag har sett alla timmar jag har stirrat.
Hatar du någon som du inte hatade förut? Nej.
Vilken var den bästa boken du läst under året? har jag läst?
Vilken var din största musikaliska upptäckt? rockkanalen på radion.
Önskade du dig något som du fick? Ja!
Önskade du dig något som du inte fick? Ja.
Vilken var årets bästa film? inception var inte dum. Likaså den där om valen och örnen.
Vad gjorde du på din födelsedag? Åt en fantastisk picknicksfrukost på finvännens vardagsrumsmatta. Fick ett sms från detsomvar hjärtat
Vilka var de bästa människorna som du träffade? Han igen.
Hur skulle du beskriva din klädstil? Klänning och strumpbyxor.
Vad fick dig att må bra? Smsen, de är otaliga och fantastiska.
Vilken kändis var du mest sugen på? Var det i år som George clooney var i stan?
Vem saknade du? Herr vett och sans.
Vilken var din bästa månad? augusti och december
Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre? Effektiviteten.
Hur kommer nästa år att skilja sig från det här? Det kommer bli fantastiskt!

Sunday, January 2, 2011

gott nytt år fina människor!


Det här är året för uppstyrning! Redan kan jag boka av första träningspasset för året. Imorgon ska jag boka av första telefonsamtalet med detsom var hjärtat sedan före jul.

and we're going to be just normal.