Monday, December 29, 2008

kategorin att ha bråttom.

Vad jag intalar mig själv i kön på konsum när den mycket alkoholiserade mannen bakom mig ska betala endast två saker: Världens största köttkniv. Och ett salladshuvud.
"han måste ha tröttnat på att matlagningen tar så mycket tid."

Personligt meddelande till den granne som just i denna stund bränner av hela sitt arsenal av nyårsfyrkverkerier: jag är rädd för att du kommer bli lite förvånad imorgon.

uppdatering av fundering:
undrar om det är samma karl?

när man har levt under Murphy's lag liiite för länge.

När jag har åkt tågh***te den senaste tiden har det som aldrig slagit fel. tåget har antingen (eller allt) varit

*försenat
*överbokat
*stillastående
*för kallt
*för varmt
...och så vidare.

Det är inte utan att bara företagsnamnet ger mig kallsvett. Så i värsta julruschen och huvudstadskaoset hade jag inte väntat mig nåt annat. Döm därför om min misstänksamhet när jag klev på tåget och rakt in i en tom salongsvagn med stora sittplatser och fina gardiner. Det var jag och en tjej till, i min ålder, i vagnen. Vi tittade på varandra och sade nästintill unisont: "det här kan inte vara sant." Och vi bestämde oss för att det nog var nåt lurt med det hela. Så vi satt oss, tätt intill varandra på de nedfällbara stolsryggarna i vagnen, alldeles vid de dragiga fönstrena. Där satt vi i en och en halv timme, hon hade sin väska uppe på min. I en tom vagn, med stora puffstolar. Och vi var eniga om att skulle vi lyfta på baken skulle det ju bara ta några sekunder så skulle stolsägaren dyka upp, så vi satt lydigt kvar. Vi talade inte ens högt, utan viskade till varandra där vi satt och såg vår egen spegelbild i fönstret.
Nej, självklart kom det inte en kotte till vår vagn. Det enda utomstående ansikte jag såg var den unge tonåring som satt i den tysta avdelningen och stirrade på oss. När jag klev av tåget, krokryggad av det förbannade träsätet, nickade min reskamrat och jag till varandra i tyst samförstånd.

Om det nu var dolda kameran så kan ni ju i alla fall vinka åt oss där i tvrutan.

Aida fårskalle minus hundra - SJ 1 poäng.

Sunday, December 28, 2008

så någon borde bli den första.

så efter 10 dagar med fingrarna begravda i olika godisskålar är det så dags för det stora allvaret igen. Jobbet kallar. Kommer antagligen lida stora sockerdarren lagom till lunch vid kl 11. jag och selectamaskinen kommer bli buddies igen. Kaffe kan stilla abstinensen något. Hej, det finns ju faktiskt folk som överlevt avgiftningar tidigare.

Tuesday, December 23, 2008

tidsplanering, den starka sidan.

Det här med tidsplanering kan verkligen vara ett aber. Alltså. Kanske till och med så att det inte är min starka sida, alls. Jag tycker att vi tar ett enhälligt beslut om att flytta julen bara någon vecka sådär. Jag skulle känna som att allt vore så mycket trevligare om det var lucia i övermorgon istället. Det skulle ju faktiskt ge en mer rättfärdigad anledning till att jag står och bakar lussekatter klockan halv tre på natten. Lussebak utan saffran, ska poängteras. Eftersom det verkar vara vedertaget att saffran är slut sedan flera veckor, upplyste hemköpskassörskan mig om. Var har denna världsnyhet av rang försvunnit? När det väl är något som händer som påverkar mig ganska direkt och inte bara strumpvalet till senaste premiärklänningen för Angelina Jolie.

Hemköp och jag har umgåtts idag, särskilt den blonda kassörskan och jag.
18.10 storhandling
- God Jul!
- God Jul!

19.30 mandeln
- God Jul!
- gojul.

21.30 ingen saffran
- tyvärr....God Ju
- nej.

hur jag löste saffranproblematiken? Curry och rom. spriten lär ju göra barna lugna i alla fall.

Sunday, December 21, 2008

tyst min mun, så får du socker.

"meh, kom du ut ur garderoben nu??"

Min hälsningsfras till gamle chefen vid möte i hallen på gårdagens glöggkalas.

Tuesday, December 16, 2008

recept ska läsas noga.

jag hoppas ni inte missar jättebra adventskalender hos bokomaten, idag var det recept på glögg- och fikonbollar.

bara en liten fråga,bokomaten, ska glöggen vara varm när fikonen ska dra åt sig spriten..? Kanske en självklarhet, men jag säger som min vän som skulle skriva av mitt recept på banankaka "jag skriver SKALADE bananer, så jag inte glömmer bort det, man kan aldrig vara för tydlig".

hur du än löser situationen så vet att det kommer upp på nästa lönesamtal.

Så, ni är på väg från en av Sveriges mer kända stora djurparker. Kvällen är kommen, det är mörkt och dimmigt som skitig lammull. Det är du och din blivande chef i företagsbilen. I en korsning vill han svänga vänster, du säger höger. Skarpt. Som den ledare han är låter han dig köra höger. Efter ett tag försvinner gatuljusen, efter ännu ett tag försvinner asfalten. Din magkänsla börjar alltmer signalera "rödflagg, pucko". Vad gör du?

1. Vägrar svara på tilltal, tittar endast på vägen, ökar farten, fortsätter rakt fram och ignorerar den alltmer skrikande rösten i ditt huvud "det är fel, fel, fel - vi kommer komma fram i Finland!" (Känd på kontoret för skygglappsmetoden, rakt mot skogen utan att blinka)
2. Låter det gå ett tag och sedan säger du väldigt självsäkert: "nu kanske du tror att jag inte vet var vi är, och så må vara, men någonstans här framme borde väl Stockholm vara eller Sundsvall för den delen. Och där borde det ju finnas någon karta. Så du kan väl berätta om din vision för vår avdelning samtidigt som jag parerar för vildsvinen." (Känd på kontoret för fjäskmetoden, rädda dig själv genom att smöra dig blå - kräver viss talang)
3. Gör en gangstersväng värdig Hollywood, med skrikande däck, sprutande grus och ett elakt strupvrål. Din chef kommer garanterat inte nämna det faktum att ni vänder tillbaka till ruta 1 och börjar om. Han kommer inte ens nämna att du faktiskt svänger vänster i korsningen där du tidigare så ståndaktigt valde höger. Faktum är att han kommer nog inte säga någonting. (Känd på kontoret för fel metod, när det ändå är kört)

För egen del blev det ett hopkok av alla tre, men jag är ju bara inhyrd. Jag är som hajmat redan. Det sista han frågade innan han försvann in på sitt hotellrum, lätt svettig i pannan, var "och hur länge räcker din anställning?". Min strålglans må ha knockat honom.

Sunday, December 14, 2008

har du alla bestick i lådan då?

(min kollega diskuterar med en nyanställd blond tjej, 20+ år)

"-...och det är ju inte bra, man kan säga att lyset är tänt men ingen är hemma.
- Åh det gör jag också, jag brukar ha tänt fast jag inte är hemma!"

All heder till min kollega som fann sig snabbt och började diskutera elpriset. Själv stod jag dubbelvikt av skratt bakom ett pallställ.

Thursday, December 11, 2008

Varför jag önskar metro hade en frågespalt.





Hur tänkte man här då? I norrland är det ju rätt vanligt med jakt också, inte just på vildsvin då. Själv är jag inte alls intresserad av jakt och har väl inte så stor koll på vapenlagar. MEN. Vad man kan tycka är ju att tyngre vapen som stora hagelgevär och bazookas är liite överkurs i jakt, det blir som inget kvar av det tänkta bytet. Samtidigt kan man ju inte vara alltför återhållsam. Må vara så att man tänker don efter person, men är belysningen ändå inte lite väl vågat? Ska man slå dem i huvudet med en ficklampa eller pratar vi stora strålkastare som ska göra vildsvinen blinda (är inte det djurplågeri)?

Jag har ju även för mig att man som jägare måste ha licens, kommer vi behöva söka licens för att få äga ficklampor? Hemma på polisstation kan man lämna in vapen anonymt, kommer detta leda till att jag kan lämna in min ficklampa där när den är slut? Det vore jättebra eftersom jag alltid tycker det är lite lurigt det här med sopsortering på elektroniska saker.

Är det någon som har kört en konsekvensanalys på detta beslut?

Tuesday, December 9, 2008

jag har levt excel idag.

dagens antal

lussekatter: en, köpt tre...ska man riskera sockerchocken?
kaffekoppar: 18. Testrunda på den nya selectamaskinen.
illamående av kaffemage: ett. men det räckte
glad överraskning: EN stor. En vän från gamla jobbet dök upp och gav mig en kram.
dålig mening att börja med: "men aida, bor inte du på hotellbacken? vi åkte förbi där nu och brandkåren var där och alla stod ute på gatan."
filer från chefen: tre. Och ett glatt mail när han fick till ett diagram. Han är som lite söt ändå. "jag går hem när jag är klar", var jag dum att svara på hans fråga.
bryta ihop: tre på förmiddag. en på eftermiddag.
"vad sa du att du hade gjort sa du?": min kollega lyckades på nåt sätt sätta ett filter på min stora produktionsfil så alla datum försvann och ersattes med ett standard plus att varannan rad blev knallrosa. Det är mer än vad jag kan. Jag har lärt henne bra. Var det inte nog kröp det fram att en annan person som också har tillgång till filen har inte riktigt förstått hur den funkat och istället för att FRÅGA bara skrivit yes på allt oklart. YES av alla ord.
flytta över skulden från mig själv: "så det brast hos mig för att jag tog emot en skadad produkt, det brast hos m. för att den tog in i system, den har sen stått på hyllan ett par veckor och det är först nu som du påtalar mitt fel?? då tycker jag ändå att det är hos er det brast senast." I'm bad. Men det var han som började.
kollegor som var hemma för att han var rädd: en. Möjligtvis att jag hörde lite fel. Men jag kan inte komma på vad det skulle ha kunna varit. Och ja, det var chefen som var den talande igen. Den här gången var jag bara tyst.
fundering om skogshuggarn lider av pms: sjuttielva.
försöksmail att muntra upp skogshuggarn: fem
gånger jag intalat mig att låta bli: lika många
telefonsamtal som värmt hjärtat och påmint mig om att jag tycker om människor: fem
lyssningar på dave matthews "diggin a ditch" och "big fish" för att jag saknar en person som lärt mig lyssna på dave: tio

Ja, brandkåren ja. Det var visst någon som duschat, länge och varmt. Om han duschade med brandlarmet som duschsvamp framgick aldrig.

Monday, December 8, 2008

nääämen...

..tänk om man skulle ta och bryta ihop lite. Det är ju ändå snart fukin'tisdag.

as good as it gets.

"Den bästa jag som går att finna". BAH!! Ett skämt.

En dag räckte det, och det funkade inte ens fem minuter för den delen, sedan bröt jag ihop och ringde den bästa jouren. Om jag sätter reglerna för att jag inte under några som helst omständigheter ska förlora mitt goda humör, varför ska de då envisas med att göra mig förbannad?

Efter funderande har jag nog kommit på varför jag inte riktigt kan slappna av när chefen är omkring mig, förbaskade karl. Han har poängterat att han läst mitt cv. Och det är väl inget konstigt med det, förutom att jag hakar upp mig på min rubrik som han bevisligen har läst "utåtriktad, glad och lugn". Vilken dag som helst nu kommer jag bli påkommen. Any day now.

Har du läst så här långt har du gjort det bra. tänk att det bara är måndag än så länge. Och det här positiva tänkandet skulle räcka hela veckan.

jag vill inte veta nåt mer.

För någon vecka sedan började jag läsa duktighetsfällan av joanna Rose och Aleksander Peski. Inte ett bra val. Har blivit så rädd för boken att den nu ligger under alla mina böcker, med framsidan neråt och bokryggen mot väggen.

På ryggfliken står följande påståenden
Är du i riskzonen för duktighetsfällan? Försök att värdera följande påståenden
1. jag tror att jag ibland försöker bevisa mitt värde genom att vara duktig
2. Jag känner ibland att jag måste vara lite bättre än andra för att duga för mig själv
3. min självkänsla är alltför mycket beroende av vad jag åstadkommer i mina dagliga sysslor.
4. Jag känner ibland ett inre tvång att åstadkomma något värdefullt i livet.

Förstår ni..Det här är bara ryggfliken! Nej, men nu tycker jag vi alla tar en varsin färgpenna och drar ett rött streck över varje rätt påstående på skärmen.

jag har läst..

Åsa Linderborg - mig äger ingen

"En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans. Leif är den lokala fotbollsstjärnan som gifter sig ung och tar jobb på fabriken där både hans pappa och bröder jobbar. Han är en schablon av den manlige arbetaren. Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om sin pappa, om manlighet och klass. Men i Mig äger ingen växer en annan, mer komplex, bild fram. Åsa Linderborgs pappa är totalt stolt över sitt arbete - men hatar det innerligt, han sköter inte hygienen - men är en pedant i hemmet, han drömmer om socialismen - men föraktar de som organiserar sig. Han är utlevande och drastisk, men också hämmad och blyg. Alkoholen är ständigt närvarande i vardagen.Med den värkande kroppen full av känslor försöker han lotsa sig själv och sin dotter genom ett snabbt föränderlig folkhem från 1970-talet till i dag."

Ja, inte är jag snabb heller när det kommer till bästsäljande. Och varför inte kan man ju undra när man tokläser en sån här bra bok. Våra öden är inte samma på något sätt förutom det att växa upp med en ensamstående pappa och strävan efter att ändå få till ett fungerande familjeliv. Väldigt gripande bok som kryper under huden.

Sunday, December 7, 2008

giv mig styrka.

Idag såg jag en bekymrad tomte vid en gran när jag tog min dagliga promenad och jag kan inte annat än att hålla med honom. Det här går inte. Jag har, för några år sedan, träffat en och annan som faktiskt tyckte jag var både snäll och trevlig. Det var ju ett tag sedan som vi sågs, men jag skulle ändå vilja kunna ge sken av att det fortfarande gällde. Visst kan man väl förändras, men det vore löjligt om all förändring vore till det sämre.

Därför är min tanke att från och med NU ska jag vara det bästa jag som någonsin går att finna. Och jag hoppas ni håller en eller annan tumme för mig. vi börjar med denna vecka.

Ett lämpligt mantra vore "tyst min mun så får du socker", ett mer akut kanske "nu håller du käften". Riktigt akut får jag ta handfatet på jobbtoaletten. En panna mot det kalla kaklet kan stilla en och annan brinnande tanke.

Come onnnn, you must give me some...

Tänk att bibliotekarier håller så krampaktigt i den stora katalogsluntan/bibeln "vårens böcker". Tjock härlig katalog, utgiven av Svensk bokhandel, med de större förlagens planerade utgivning inför kommande termin.

Finner mig varje gång stående i en budgivning som skulle kunna liknas vid knarkhandel. Sen får jag låna katalogen, i utbyte mot lånekort/skor/kläder eller nåt annat beroende på bibliotekariens storhetsvansinne. Eller hur nära en fikarast man dyker upp. Sen får jag bara sitta en halvmeter från patrullerande personal.

Men för den första sniffning av katalogsidorna är det klart värt det. Det gäller bara att inte bläddra för fort så man får en snefix av alla möjligheter.

Så fort man sedan är klar kan man ge sig tusan på att halva personalstyrkan står givakt, att ge din vardag lite mer spänning vore då att börja springa mot utgången med luntan under armen. Jag skulle kunna sätta pengar och min stora trollkarlshatt på att Börje, 63 och överbibliotekarie sedan förra sekelskiftet, skulle göra en touchdown på dig innan du nått till larmgången. Eventuellt använda låneautomaten "elefant" på hjul som bowlingklot och du som kägla.

jag har läst

Anneli Jordahl - Att besegra fru J.

"Anneli Jordahls biografi om Elsie Johansson är en bok om kvinnor, litteratur och klass i folkhemmet. Efter en karriär på Postverket debuterade Elsie Johansson som författare i slutet av 1970-talet med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. I dag räknas hon som en av våra främsta författare. Den delvis självbiografiska romantrilogin om Nancy är blivande klassiker och författarskapet är besläktat med föregångarna i den svenska arbetarlitteraturen: Maria Sandel, Maj Hirdman och Moa Martinson. Med känsla för beat och melodi skildrar Elsie Johansson språnget från fattigstuga till mexitegelvilla."

Elsie Johanssons Nancytriologi är något av det bästa jag läst. Helt golvad var jag när jag plöjde böckerna. Biografin om Elsie Johansson är inte långt efter, glödande. Jordahl har fiffigt utgått från teman som vävs samman med Elsies liv. Det blir inte personligt på samma sätt, men jordahls favoritteman klass och kön kan verkligen berätta historien. Jag läser boken under natten och tuggar nästan fel när jag håller frukostmackan i ena handen och boken i den andra.

Elsie Johansson har även skrivit boken "kvinnan som mötte en hund", det mest skrämmande jag läst på flera år. Om man har ett uns rädsla för att bli gammal och ensam ska man inte, ICKE, läsa denna bok. Jag mådde fysiskt dåligt när jag läst slutet.

Friday, December 5, 2008

Avsnitt sjuhundraelvatolv i serien "du vet att.."

Du vet att du jobbar på en elektronikfabrik...

när de har installerat nya kaffeautomater i det nu berömda fikarummet, de ser så här shiny och hightech ut. Men fortfarande med mycket framträdande knappar.



Och ändå står karln, ingenjörutseende enligt skolexempel A, framför dig i kaffekön och väser till kaffeautomaten "KAFFE LATTE, MED SOCKER!!".

Och då gör vi en liten enkätsundersökning:
hur skulle du göra för att inte genera karln
1. sträcka fram fingret runt hans axel och trycka på knappen Kaffe Latte, med socker
2. vänta tills han ger upp/alternativt går och hämtar testutrustning för felsöka och då passar på att ta din kopp kaffe..så länge maskinen funkar, liksom.
3. Kör mail to:fabrik_alla_anställda "obs! kaffaautomater fortfarande inte röststyrda, har någon felanmält till Selecta? /Tjejen med stolproblem"

Thursday, December 4, 2008

hur det blev som det blev. Bloggens existens helt enkelt.

På svt play/ go'kväll kan man se reprisen av onsdagen den 3 decembers avsnitt. Där gör de ett reportage från min lilla hemby. Så förutom en stor portion av dialekten så får ni även receptet på vår paradrätt där hemma. Om ni har problem att se programmet så får ni även receptet här:
Flötgröt
Beräknat för 6 portioner
1 liter grädde
1 dl vatten
Vetemjöl

Koka upp vattnet. Slå i en liter grädde och koka upp. Sikta i vetemjöl till lagom konsistens. Vispa till en slät gröt

Servera med kokt röding och salt


Häri ligger nog förklaringen till hela min brokighet i besticklådan.

jag klarar inte ens av stålmannen.

I mina unga år var min stora favorit Greta Garbo. Jag hade aldrig sett en film med henne, men var fullständigt fascinerad av den mytologiska ikon som skapats. Så sval och mystisk. Ingen visste nåt om henne. Hon var helt enkelt höjden av skönhet och mysticism. Jag var helt inne på att bli som Greta. Hemlighetsfull, cool till gränsen kylig. Jag vill flyta in i mängden och ändå synas, en sorgsen samtidigt stark själ. Det går väl sådär. Att påstå att mina coola utstrålning slår folk med häpnad vore förmätet. Det händer hela tiden andra saker som slår folk med häpnad.

*jag framställer mig själv som ett pervo inför min nya chef
*jag sitter och mumlar för mig själv när jag skriver på datorn, och börjar sedan gapskratta högt åt ett mail. Det kan folk lätt misstolka för att jag skrattar åt mig själv.
*jag söker sex under andra människors skrivbord
*jag har konstant kommunikationsproblem pga språkförbistring

och idag gjorde jag mig allmänt känd på hela avdelningsplanet. Vid den kända eftermiddagsfikatiden satt vi och drack kaffe tillsammans i det stora och fullsatta fikarummet, i godan ro. Några stolar bort sitter min kollega och retas med mig. För att ge igen tänker jag helt enkelt nypa honom i armen. jag sträcker ut min arm och strävar nå honom, jag sträääcker mig än längre i sidled och tippar över. Med en skräll rasar jag av min stol och in under bordet.

Den otroligt läckre hantverkarmannen som jag har haft ett gott öga till under alla dessa månader satt vid bordet bredvid, jag behöver nog inte längre bekymra mig om hur jag ska skapa kontakt med karln. Han skrattade så han satt smörgåsen i fel strupe. Därför var det lite svårt att avgöra vilket av det som gjorde att tårarna rann på honom.

Jag tror jag kan avregistrera min anmälan till kursen "how to talk the talk, how to walk the walk". Vi måste helt enkelt börja på mer grundnivå, "how to sit on chair without bilbälte and armstöd".

Wednesday, December 3, 2008

det har du verkligen inte med att göra.

Jag kommer ut från toaletten, korsar golvet i vårt lilla kontorslandskap och ska sätta mig igen vid mitt bord när följande ordväxling sker..

(min chef, ganska högt från sitt kontorsbord några meter bort) "Aidaa, va gjorde du på toaletteeen?"
(jag, efter att ha tappat öronen och hakan flera gånger om, mycket indignerad) "VAD. SA. DU???..Det tänker jag inte berätta för dig!!!
mina kollegor stannar nu upp och ser vääldigt förvirrade ut...men inte alls lika otroligt förvirrad som min chefs ansiktsuttryck.
(Min chef, efter att ha hämtat sig något av förvirringen) "jag sa, vet du var annette ee?"
(jag, pionröd om öronen, sjunker jag ner bakom min skärm) "....jaha, neej jag tror hon är borta vid kaffeautomaten..."

Några sekunder senare hör jag min chef och skogshuggaren, som sitter bredvid chefen.
(skogshuggaren) "nu är ju den stora frågan, vad var det aida hörde egentligen?"
(min chef) "säkert något snuskigt.."

Min mailkonversation med och uppfostran av skogshuggaren spårade snabbt ur. De vänliga orden "snälla söta rara" i kombination med "kan du göra.." blev alldeles på tok och urartade till att skogshuggaren nu sjunger en sång till min ära, den går ungefär såhär
"aida är som tokbäst, hurra, hurra,hurra"
Det är helt ok för mig, men jag funderar på i vilken form som arbetsförmedlingen kommer godta den som arbetsbetyg. Med noter, eller insjungen på skiva? Skiva kan ju bli lite lurigt, den här dialekten kan knäcka även den mest tränade. Det har vi ju sett bevis på.

På eftermiddagen skulle jag sen räkna produkter, de stod lite här och var. Bland annat på en liten hylla alldeles vid en äldre dam, lite finare, och hennes kontorsbord.
(jag, halvt på alla fyra på golvet)"en,två,tre....fyra...fem..."
(äldre dam, söker ögonkontakt) "är det nåt du söker?"
(jag, tittar upp men försöker inte tappa räkning)".......sex......"
(äldre dam) "nå, låt inte mig störa"

min chef grundade nog sitt påstående på nåt när han diskuterade med skogshuggaren.

Tuesday, December 2, 2008

Bah. De tål ju ingenting.

Mail:
"skogshuggarn, kan du kolla upp det här produktnumret i din fil? Tack snälla söta du"

Svar:
"jo, så här: yada,yada,yada,yada. Jag gör sånt här jox för dig, du behöver inte säga snälla sööta, jag blir så generad"

Mail:
"meeh... Ni killar tål ju ingenting. Funkar det bättre med tråk-, bråk- eller gammskogshuggarn?"

Förhoppningsvis får jag svar imorgon, så här kan det ju inte fortsätta. Jag kör min snälla roll fram till jul, har ju en känsla av att tomten ser en bättre här nere på södern, inte lika många träd i vägen.

Sunday, November 30, 2008

nä, du kanske inte skulle ha gjort det.

samtal med mor.

-det är en kvinna på jobbet som ska sälja sin micro billigt eftersom de har flera. Så jag sa att jag skulle köpa den. Det blir ju jättebra...den kan ju du ha i din lägenhet, du som inte har någon micro...du kan ju få den i julklapp. Men så bra, då har jag ju löst det klapproblemet....men...då skulle jag ju inte ha sagt nåt om det till dig...så. Nu får du glömma att du ska få en micro i julklapp.

I want it all and i want it now.


Jag säger som gynning. Ha en peaceful advent, älsklingar.

jag har läst...

Nick Tosches - "Skärseld - berättelsen om Jerry Lee Lewis"

"Jerry Lee Lewis dramatiska och förtärande liv är det mest sägenomspunna i rockhistorien. "Skärseld" (Hellfire) är en stormande och fängslande biografi som hyllades världen över när den gavs ut första gången 1982. I dag betraktas den som en amerikansk klassiker. Jerry Lee föddes i Louisiana, in i en släkt märkt av stort mod och ännu större galenskap. Under hela sitt liv har han slitits mellan pingströrelsens stränge gud och alkoholens, drogernas och rock'n'rollens djävul. Som fjortonåring framträdde han nätterna igenom på sjaskiga klubbar och vid tjugoett års ålder spelade han in "Whole Lotta Shakin' Goin' On", låten som gjorde honom till stjärna. Men karriären lades i ruiner, när det blev känt att han hade gift sig med sin trettonåriga syssling. Under de kommande tjugo åren skulle Jerry Lee - som vanligt okuvlig och vild - resa sig ur askan, den här gången som countrystjärna, för att sedan återigen förlora allt till sina egna, inre demoner."

Jisses, amalia, vilken bok. Tänk att ha en sådan levnadshistoria att Nick Tosches bestämmer sig för att skriva ner den. Tänker en del på boken "mannen utan öde", som jag upplevde blev allt starkare ju närmare slutet. Hur hela boken upplöstes med upplösning av allt sunt förnuft. På samma sätt snurrar Tosches beskrivning in i galenskapen tillsammans med Jerry Lee Lewis demoner. Har knappt lagt ner boken sedan första sidan, för en biografi är det ett bra betyg.

varför jag önskar min bror var en bloggare.

Resande regeringsmedlemmar borde vara bloggare. En bloggare vet vikten av regelbundenhet till gränsen av överambition. När resdagboken inte blivit uppdaterad på flera dagar börjar kallsvetten sprida sig i nacken.

I mina unga gymnasieår var vi ut på tågluffarrundan i Europa, nedresan gick med flygande fläng. Danmark, Berlin, tågstation i Prag och ner till Venedig. Efter någon dag med italiensk glass och spaning efter den italienske mannen kom vi oss för att slå ett litet telefonsamtal hem. Och möttes av röststyrka inte långt från en uppretad AIKklack. Hade inte alperna varit i vägen hade vi kunnat låtit bli att slösa pengarna på telefon och bara förlita oss på de nordliga vindarnas förmåga. Det är inte ett beteende som jag tycker resande ska ta efter. Ok, om jag gör det, jag vet ju ändå vad jag håller på med och största farozonen i bokhandlar är väl om man har för vana att gå under stegar. Att få August strindbergs samlade verk i huvudet kan göra ont på många sätt. Men lillebror har varit dum nog att nämna både bungyjump, dykcert och klippklättring i sina inlägg.

hur får man tag på en lillebror som geografiskt är placerad på andra sidan jordklotet?

jag har läst..

Claudia carroll: I never fancied him anyway

"Cassandra never set out to be a psychic, least of all a famous one, with her very own magazine column, plus a glamorous TV slot thrown in for good measure. Well, let's face it, it's not exactly a career choice you might make, now is it? But, whether she likes it or not, ever since she was a little girl, Cassandra's been able to see things, so vividly and clearly, it can be, well, a bit frightening. In fact, scrap that, it's terrifying. You see, the thing is ...she's never yet been wrong. Not once, ever. So here's the biggie: while she can make life and relationship predictions with 100 per cent accuracy for everyone around her, including her three best friends, Chantal, Jo and Marc, then why oh why does she get her own love life so disastrously wrong? And then there's the way her astonishing gift just seems to go clean out of the window any time there's a guy in the room that she fancies..."

En bok som uppfyller alla regler inom genren. Men ändå helt ok sällskap en sen lördagsnatt när man vill mota bort funderingarna. Hade jag fått önska, så kunde väl Claudia Carroll ändå försöka bryta sig loss något från reglerna. Det blir för slätstruket och korrekt, för att uppfylla chicklitmallen.

Saturday, November 29, 2008

Tillbaka till de young days.

Nu minns jag varför det var så himla tröttsamt att gå på vuxenfest när man var barn. För de barn som var bjudna fick helt enkelt fylla de långa tråkiga stunderna när vuxna bara åt eller pratade, med att springa runt. Runt, runt, runt. Och helst skrika för full hals av ren ysterhet.

Det är fantastiskt att barn inte är hesa mer ofta. Och att de aldrig får träningsvärk dagen efter.

30årskalaset fortsätter, men nu börjar det märkas att timman är sen. Mycket barnagråt.

Jag har läst...

Anette Kullenberg "Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet"

I OLM, Ordfronts litterära magasin, nämndes Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök, skribent och modeikon under 50-och 60talen. Men den lilla notisen sällade sig inte i leden med de positiva recensioner som har hörts under hösten. Äntligen fick jag ord för min uppfattning om boken.

Annika Hallman benämner biografin som årets besvikelse, Kullenbergs resultat är alltför rörigt och skvallrigt för att ge en komplett bild av både yrkesmänniskan och den privata Marianne Höök.

Den återkommande känslan jag hade under läsningen av Kullenbergs bok var att kvinnan har issues. Inte Marianne, utan Annette. För här ska alla gardiner rivas ner, tills du stirrar in i ett laestidianskt vardagsrum. Och då gardinerna in till det privata, dit Annette aldrig fick tillträde under sin vänskap med Marianne. Hon drar sig inte ens för att dra fram en misstänkt incest, helt under Annettes egna bevisföring. Lite väl "maggastart" som man skulle säga hemma.

När jag väl läst boken "vet" jag en massa om Mariannes karlatycke, pengaproblem, såriga familjerelationer osv. Det hela känns som ett mer djuplodat reportage i en tidningsblaska. Att kvinnan var en känd skribent och krönikör sätts i bakgrunden, vad som var hennes ämnen och hennes sätt att skriva. Det får jag nog läsa mig till i den tegeltjocka antologi med Hööks texter, som ges ut i veckan. Känns lite tudelat eftersom det även denna gång är Annette som har haft ett finger med i framställningen.

Lovely lördag.





hela hotellet är abonnerat för ett 30års kalas. Därför har jag pluggat in Anna ternheim i ipoden. Årets skiva månne, om man bara ska se till öppningsspåret. Dagen gav adventsbesök i norrköping, vädret var grått och dimmigt och alltför varmt. Men trängsel, små barnkörer och julmarknader gjorde att man ändå fick känslan för det. På arbetets museum hade de en rättvis julmarknad, intressant koncept som lyfte fram organisationer som arbetar för en bättre värld. Mitt på golvet stod en liten fiolorkester och förärade marknaden med finstämda julsånger. Med grym hjälp av alla små påpälsade barn i barnvagnar. För egen del blev jag alldeles snurrig av allt barnskrik och värmeslaget.

Butikerna i centrum var välbesökta men jag gjorde viktiga besök som Te&Kaffecompaniet, där man köper vitt te och lakritskola. I knäppingsborg hade man de obligatoriska matmarknaderna utomhus, för en norrlänning var det exotiskt att se grödorna samsas med julgranarna. Hade det varit hemma hade det ju inneburit att man köpte maten redan nerfrusen.

Nu ska jag mysa under filten med Ordfronts specialnummer om litteratur och en grym biografi om Jerry Lee Lewis. Jerry är väl ingen av mina idoler, men Nick Tosches bok är en riktigt grym musikbiografi.

Luddet, den köpta laktritskolan är grym, men den kommer inte i närheten av den hemkokta vi åt i ditt kök för många herrans år sen...

UPPDAT.
Vita påsen innehåller ett vitt te, "white Christmas". Smak av julkryddor, vanilj och lite grädde. Tokgott och väldigt behagligt. Vitt te ska behandlas ungefär som grönt te, vattnet ska inte kokas utan värmas till 80 grader. Sen ska teet stå och dra ganska länge, upp till 10 min, men främst efter tycke och smak.

Friday, November 28, 2008

vad jag skulle få i julklapp om jag finge bestämma..

jag har behov av en stor fin ullpläd. Man måste ha något gammalt att dra över sig.


Under filten kan man passa på att dricka te ur fina muminmuggar.


Och titta på mcdreamy och mcsteamy och en massa blod..


Sen kan man ju ha värsta ABBApartyt.


jag har inte sett matakuten. Vissa bilder av Bert i badet har gjort mig allergisk men Carolas idéer skulle jag gärna kolla upp.


Nigella Express. Expressfart in i köket.


årets endorfinkick. För alla som överlevde november.


Hördu Luddet, är du säker på att du inte ska ge din syster en julklapp iår? Hur perfekt är inte detta, Ugglas bloggbok? Fast det förstås, du står ju på god fot med karln så du har väl redan läget under kontroll?

på spåret lär mig allt jag behöver.

Först säger de att kiwibäret kom till nya zeeland, sen pratar de om frukten. Kan de bestämma sig? Frukt eller Bär?

Lustigt nog så benämner man dollarn på nya zeeland som kiwidollar..?...jag skulle vilja kalla det monopolpengar.

Kolla här bara.

den mest lustbetonade händelsen idag.

3. det är fredag.
2. det var baconlindad kyckling till lunch.
1. jag jobbade över för att diskutera excelproblem med en snusande karl.

Thursday, November 27, 2008

Påkommen.

HEJ KOMPIS!! Jag saknar dig.

hur sjutton hittade du mig då?

jag bara lånar lite.

Min argumentslista några inlägg bort satt visst myror i huvudet på min omgivning. Jag är ju känd som granitnunnan, möjligtvis dynamitnunnan de bra dagarna. När jag väl nämner ett visst intresse för det motsatta könet, ja det är det motsatta som gäller för min del, sätter en del kaffet i fel strupe. Jag har helt enkelt varit singel för länge. Och faktum är, jag trivs med det eller snarare något annat skrämmer mig. Jag har fullt sjå med att försöka få min tillvaro pusslad som den är. Men. Jag är fortfarande mänsklig när det kommer till behovet av uppmuntran och bekräftelse, ibland mer än andra. Jag är riktigt gåpåig om jag känner att jag får ett gensvar i mitt flörtande/gnabbande. Jag tycker det är riktigt roligt om jag känner det klickar på humorfrekvensen. Det inspirerar mig och kickar igång min kreativa munhuggarsida. Ibland så folk hukar. Så länge inga djupare känslor blir involverade. För det här med kärlek är det svåraste jag vet. Då backar jag. Därför tror jag mig mer säker med "upptagna" människor, ringmärkta. Är människan/karln inte upptagen då blir mitt beteende väldigt komplicerat, på gränsen till knäppt.

Den nämnda karln lever väldigt fridlyst vid min sida på jobbet nu, han kommer få göra det också. Jag lånar honom bara i mina tankar. Jag är inte kär, jag garvar bara så det gör ont när vi får sitta och munhuggas. Så länge han låter bli snusdosan, för när den åker fram gör min mage ett liten volt...det är då jag lever farligt.

nu är det slut på allvaret, nu återgår jag till min bok om en kvinna som är synsk och ser sin framtid med sin bästa kompis karl. Ni hör ju var jag får mina referensramar ifrån.

Wednesday, November 26, 2008

hello my darling.

Hos Läser&funderar kan man idag hitta denna fantastiskt lovande bild.


Det är min Viggo i den nya filmen the road, som bygger på cormac mcCarthys roman med samma titel. En fars vandring med sin son genom ett framtida USA, genom förstörd natur och andra faror.Nu ska jag verkligen läsa boken, och föreställa mig en skägglurvig Viggo precis in i minsta bokdetalj. Lovely.

Jag tänker inte säga ett ord om bristande kvalité.


Inge mer öl för dig, gubben.

Grym självdistans.


Made by china. Står det på gubben med papperskrona och ölburkar som armar. Gjord av mina kinesiska sambos på hotellet.

Tuesday, November 25, 2008

ynk

jag har pms. Och inte den vanliga graden av ilska och aggressioner. Nej, jag är alldeles förtvivlad. Jag bara gråter. Min fina vän och jag diskuterade det där en gång, under en svår period, att om det inte vände snart skulle tårkanalerna vara så vältränade att man skulle få väldigt höga kindknotor..bara lite felplacerade.

Idag gjorde jag en argumentslista över min livssituation. Efter det satt jag på toaletten och grät en stund.

Nackdelar med min situation:
jag arbetar 70 mil hemifrån
jag bor på ett pensionat
jag umgås inte med människor på min fritid
de människor som jag måste umgås med tycker jag inte om
de människor som jag måste umgås med tycker inte om mig
jag är intresserad av en karl med familj

Fördelar
jag har ett jobb och en lön

Och det är därför jag stannar.
Här pratar vi inte längre om problem att få ändan ur vagnen. Jag försöker bota mig själv ikväll genom en påse godis, en bok och en adventsljusstake från åhlens. Och Anna Ternheim på ipoden, "what have i done?".

tänk vad lite pms kan göra med en, när novembermånaden nästan är slut.

Monday, November 24, 2008

hur man än vänder sig så är guldbaken bortom hjälp.

vad ska en stackars norrlänning göra när man åker till söderns höjder och glömmer understället hemma? Man besöker fina åhlens och köper guldiga leggings och går omkring på hotellet med en underlig känsla av att vara Blondobella på rymmen.

Sen går man på jobbet och inser att det är något fel på värmpumpen som står och sprutar in varmluft rakt över skrivbordet. Plötsligt går man omkring med en underlig känsla av att vara blondobella med fel kläder för en gång skull.

när jag var yngre var macgyver min stora kärlek.

Nu är det nog med pulversoppa. Bara tanken ger mig kväljningar. Efter lite bloggläsande hamnade jag hos sisterfood. Lite tips senare och min matkorg såg lite roligare ut. Införskaffade buljongtärningar, ett paket couscous och en drös olika smakkombos till det: nötter, tonfisk, kikärter på burk och torkad frukt. Karvade ner lite buljong i muggen, hällde på couscous. På med kokat vatten. Det fick dra en stund, med lite torkade aprikoser och nötter. Det hela fick ätas med tesked men det var det lätt värt.

självaste macgyver skulle nog gå ner på knä. Förstås, efter att ha pluggat igen nyckelhålet med tuggummi.

Sunday, November 23, 2008

nu står det fast.

min granne äter godis. Det prasslar godispapper. Kan man knacka på och gnåla åt sig? Är det tillåtet om man redan har borstat tänder och klätt sig i sin finaste pyjamas?

Back to business.

Jag är i söder igen, till hotellets lugna vrå. Nu behöver jag nästan en veckas återhämtning efter det norrländska levernet. Nedresan var återigen ett kaos med en halvtimmes landningsförsök på Arlandas nya ishockeyrinkar, en halvtimme senare hade de visst börjat styra om trafiken till andra orter.

SEN var det dags för det jag fasat för hela veckan. Närkontakt med SJ igen. Jag hamnade bredvid en rödnäst med en viss tobaksodör. Efter fem minuter kom så det väntade beskedet: "tåget är överbokat, det kommer inte finnas platser att sitta på. Det är beklagligt, men inget att göra åt."

...jo, nog vet jag vad man skulle kunna göra, kära SJmaffia.

På arlanda inköpte jag en riktigt smarrig matlåda med matkornsallad med en massa olika bönor, ugnsbakad paprika, groddar och en härligt grön örtcreme. Stället hette typ Goosh, prova på!! Jag införskaffade även en liten burk fruktsallad, några bitar ananas, äpple, jordgubbar och melon. Grymgott. Och helt klart en annan dimension än den big mac jag käkade som middag igår. Dagens matlåda inhalerades under den 20 min långa tågfärd med arlanda express.

Dagens inköp på pocketshop:
"förbjuden frukt" av Sarah Addison Allen
"dumpa matthew" av jane fallon
Det spelar ingen roll hur många olika klassiker jag står och fingrar på, jag går därifrån med någon slags chicklit ändå. Jag måste ha snart ha fingermärkt vartenda ex av murakami som pocketshop har sålt den senaste månaden, men han har fortfarande inte fått följa med.

Nu ska jag fortsätta lyssna på min granne som läser tidningen inne på sitt rum..

Saturday, November 22, 2008

jag och mina idéer.

Igår var det fest.

Imorse var det inte fest. Faktum var att jag inte ens var bakfull, jag var fortfarande full. Fantastiskt att man ändra mening om nåt så radikalt över en natt. Idag, till exempel, tycker jag inte det är en strålande idé att snusa general och dricka whisky som shots. Inte alls.

Har även somnat i sängen, pussandes på kameraskärmen. Det var ett kort på min bror.

Var även fundersam om jag inte var ensam i lägenheten i natt. Eller har jag helt enkelt slängt kläder till höger och vänster av ren lycka att vara hemma igen? Och diskat hade jag gjort. Och städat efter kvällens förfest. Ett vuxenpoäng må jag väl få spara?

Sen fanns det inte ett enda matkorn till frukost imorse. Jag ville ha gröt och bröd. Jag handlade på statoil. Och kom hem med glasspapper (glassen åt jag på väg hem, i minusgrader), julmust och 2 liter apelsinjuice. 2 liter. Och jag som inte ens gillar apelsinjuice till frukost.

Thursday, November 20, 2008

En enkät, jippi!

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Värsta? som i dålig? Då kan jag inte säga någon på rak arm, läser inte ut dåliga böcker. Och om jag gör det så raderar jag dem ur minnet. Värsta som hemsk? Senaste var john ajvides böcker som gjorde mig alldeles kallsvettig.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Min första stora läsupplevelse var borta med vinden av margaret mitchell, vid 11års ålder. Vad jag nu förstod av den boken då.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Säger John Ajvide igen. Människohamn, fy sjutton.

4. Vad använder du som bokmärke?
En riktigt skämmeserkännande kommer här, frågan är om jag någonsin skulle erkänna det om ni frågade mig igen, jag viker hundöron i bibbloböcker. Är så ego att jag är rädd att glömma mina bokmärken i böckerna annars. I mina egna brukar jag antingen använda hjärtegem från ordning&reda eller bokmärke från pocketshop. Något som man verkligen kan trycka in i boken så de inte ramlar ur.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Gärna till helgfrukost. På busshållplatsen, på bussen eller andra färdmedel. I väntan. Vid matbordet. Framför tvn. I badkaret. När jag har lagt mig. När jag inte kan somna.

6. Vad var den första bok du läste?
Skulle tro det var Asterixalbum. Pappas favorit.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket. Billigt och lättburet.

8. Vilken bok läser du nu?
Två – Köp inte den här boken! mitt år med köpstopp av Ann-Christin Gramming och Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök.

9. Och vilken sida är du på?
Annettes bok sid 250, Ann-Christins bok sid 89.

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Kokböckerna klottrar jag i. Som en ren minnesgrej, vad jag hade i mer eller mindre, ev gradskillnader osv De brukar även få vissa oplanerade bomärken, som på sätt och vis är väl hela grejen med kokböcker. Brukar jag trösta mig med. Andra böcker är jag mer sparsam med. Om jag inte blir redigt uppretad. Som med Davinci-koden. Sen gav jag bort boken till min far, som frågade efter ett tag om han fått ett rec-ex..

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
jodå, nog är man ytlig även inom detta område.

12. Sidantalet, då?
En tjockare bok blir endast läst på hemmaplan. Kånkas inte runt på samma sätt som andra böcker. Blir oftast bortprioriterad.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Bara i kokböcker..;) Där är det alltid bra att veta slutet. Jag måste känna att författaren tar efterrätter på lika stort allvar som jag..;)

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
kokböcker...förstås. Och ja, jag läser sådana från pärm till pärm. annars brukar mina omläsningar alltid sluta i haveri, på ett eller annat sätt.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Felläsningar i recept kan orsaka problem. Tunga kassar från bibliotek kan ge ömmande armar och rygg. Har även haft närkontakt med möbler när man är ute och vandringsläser. Något allvarligare än så kan jag inte komma på.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Kör utfasningsmetod. Först hamnar böckerna i de lägre hyllplanen, sen om de fortfarande inte väcker intresse kan de hamna i raderna innanför. Sen blir det kassar i garderoben.. Sen kan det bli långtidsförvaring på annan ort eller så blir det nästa kupan. Eventuellt prackar jag på någon stackare. Men detta gäller böcker som inte jag gillar/kommer att läsa. Andra håller jag kärt fast vid. Men de kan bo hos faddrar eller morföräldrar.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
ja..

18. Just det, läser du i badrummet?
jovisst. Vad ska man annars göra när man badar?

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Har flera anteckningsböcker med lästa titlar från olika år, en viss lätt statistik följs även. Men de innehåller inga recensioner av nåt slag. Möjligtvis en liten krumelur om boken var en pärla. Jag trodde det här skulle bli en bokblogg men det har ju verkligen inte utvecklat sig så, på grund av olika karaktärsdanande problem. Har långa önskelistor på både Bokus och Adlibris, flera år gamla. De rensas emellanåt. Sen körs det välbeprövade lappsystemet med önskade böcker. Och mobilbilder från bokaffärer, om jag inte blir alltför uttittad.

Ta det här gärna som en utmaning..:)

När man väl planerar.


Man skulle kunna gissa att jag inte bryr mig om att det är snöstorm ute. Och det är väl nästan sant. Så går det om man planerar festkläder i augusti.



förresten, jag har märkt att man kan ta extra betalt av filmutgåvor med mycket extramaterial. Därför kan man i bakgrunden skymta ett vanligt svenssonbadrum. Se det som bonusmaterial. Och vet att jag kommer ta hutlöst betalt för den råa levnadskildring.

Wednesday, November 19, 2008

kreativa diskussioner.

Störtskön ung dam på 4 år satt i frisörstolen bredvid mig.

(frisör) - så..ska du vara lucia i år?
(tjej, med rågblond kalufs) - näää...jag har redan varit det, jag var lucia förra året. I år vill jag vara stjärngosse.

Såklart, tyckte man det första var tråkigt så kan man ju pröva annat.

Själv var jag inte lika spirituell när jag skulle föra diskussion med frisören.

(frisör) - har du barn?
(jag) - nä..alltså, jag jobbar på **nics.

Det som inte hördes här men som jag tänkte var ett radikalt byte av samtalsämne. Istället blev det en förklaring på min barnlöshet. Kreativt men förvirrande.

Mitt ilandsproblem för dagen.


Vem sjutton är det som värmer sig vid muminpappans eld på nya muminmuggen? Får de bara hitta på nya figurer sådär huxflux?

Monday, November 17, 2008

ständigt dessa hjälpmedel. Eller stjälpmedel.

-syrran, det är aldrig så att du tagit hjälp av översättningsprogram på internet? Eller har jag missuppfattat Barack Obamas politik?

"Som tack för att Iran flyttat alla amerikanska hantverksmän till Afghanistan ska de få en lös hand."



Det var längesen som engelska läxan var ett sådant glädjeämne.

Det är bara Don Carleonehakan som saknas.

Idag besökte jag mitt gamla jobb. De få som var kvar där då, förstås. Mycket omtumlande känsla. Krama på gamla chefer, snacka skit, dricka selectakaffe ur min gamla mugg (fortfarande odiskad...) och nysa så de ekade i de stora, tomma hallarna. Sedn skyndade jag vidare, på väg hem insåg jag att jag glömt att hälsa på min gamla vapendragare, ett skämmessamtal senare stod det fast att jag måste upp dit igen innan veckan är slut. Det första jag såg när jag gick genom dörrarna på jobbet var förresten ett gäng från södern, så jag tågade fram och slog bestämt fast att jag aldrig kom undan dom, de var väl av samma mening. Men de lovade att ta med lite snö tillbaka. Så något gott.

Nu ska jag fortsätta gapskratta åt min brors internationella körkort. Han ser ut att vara vipmedlem i den ryska maffian, alternativt norrlandsmaffian. Hur ska han någonsin få hyra en bil?

Saturday, November 15, 2008

Idag är det bra.


Ute snöar det. Jag har en hög böcker att bläddra i. Jag har en kopp te och snart ska det badas. Gårdagen är glömd. Sj förlåten.


10 min senare.
Alltså, jag har egentligen bara något steg till badkaret men jag kan inte slita mig från köksfönstret. Det var det här jag saknade i söder. Snön. Jag är alldeles mållös. Jag kan inte bestämma mig om jag ska kasta mig ut och göra en snöängel eller en påve. Skulle det nu slå till och bli 35 grader kallt, då är det frågan om att jag skulle ställa mig på balkongen och joddla.

Friday, November 14, 2008

Snabb rapport.

Gert,

jag är försenad. det bästa du gör är att masa dig från flygplatsen. Jag uppskattar tanken men just nu är jag så mordiskt förbannad att jag inte kan lova din säkerhet. Det enda som är positivt är att jag har passerat mälaren, befinner mig äntligen på arlanda. Sist jag gick i skolan låg det ovanför stockholm. Om de nu inte har vänt på kartan sen jag lämnade skolan. Allt ovanför stockholm ser jag som norrland nu.

SJ, er ska jag ta hand om på måndag. Har ni riktig otur sammanfaller det med min PMS.

Inte för att jag önskar det.


Men skulle jag bli av med någon väska så är den högra den minsta förlusten. Bara tvätt. Jag är på väg hem. Äntligen. Det är nästan så jag förväntar mig att gert möter mig på flygplatsen. I rosa träningsoverall.

Thursday, November 13, 2008

Folk kan ha problem med hundhår i smörbyttor, Är man singel och desperat kan man ju handla på ica i *åker. Kanske Börje med ryan har handlat samma da

En kille på jobbet försökte förklara graden av bondhåla som han bor i jämfört med denna metropol, varför måste alla göra det så fort man berättar att man är norrlänning? "om du besöker icabutiken vid sommartid, så är ungefär 90 procent av karlarna utan tröja. De far och handlar i bar överkropp!" Jag har fortfarande inte förstått problematiken i det. Besökte icabutiken här i stan på väg hem, bara för att stämma av vad som exakt räknas till sommartid. Inte så många vinterjackor men mycket tröjor. fortfarande höst, då.

Idag fick jag vänta fram till kl 17.52. Efter ungefär 90 minuters datasystemsdiskussion* kom så snusdosan fram. Värt varenda sekund. Det enda jag inte gillar är att han envisas med att avsluta mina meningar. Det ligger i den norrländska mentaliteten att prata långsamt, men man kan ju börja undra om jag kommer från Kalix.

Nu ska här packas. Imorgon bär det av till de norrländska skogarna, jag ska omprogrammeras, rebootas. Snusdosan kommer inte längre ses som ett fridlyst exemplar, snusdoften kommer nu ligga mer som ett dis över gatorna och jag kommer få tala till punkt. Ett och annat bad med mina nya kokböcker kommer även ske. Kanske även ett bad med mina nya jeans.

uppdat

*ja alltså, diskussion och diskussion. musarm brukar vara en känd kontorsåkomma. Kramp i leendemuskler och halsmuskler efter att ha nickat på givna markörer (helt efter tycke och smak) kan vara nog så farligt.

Wednesday, November 12, 2008

saker jag funderar på om de går att köra i vattenkokare.

*glögg
*kelda soppor
*billys panpizza
*frysta kanelbullar
*fryst fiskfilé
*potatis
*rispåsar...de där de gör reklam för på tv, ni vet


har ni några förslag?

That's what I do.

Mitt jobb.

Excel till 74 procent, flörta med karlar 150 procent (jag är humanist inte matematiker). Jag är inte så orolig över hur de ska uppfatta mina kommentarer eftersom jag är så pinsamt dålig på flörta, det skulle väl vara om de misstog det för en förolämpning då.

Detta med anledning av förra inlägget och de telefonsamtal som det har inneburit.

"men har du glömt bort att snusa idag, skogshuggarn?" sa jag, när han rullade över stolen till mitt bord. Efter att ha försäkrat mig om att han inte var min chef. Han kommer aldrig hinna undan när jag kastar ut lassot.

Braskande avslöjanden i inlägg nr 500. Please stick around for the next 500. They may be better, funnier and even smart...

Tuesday, November 11, 2008

han skulle kanske behöva vara skogshuggare än då? Man är ju från norrland.

Att bo på hotell ska ju vara en flykt från vardagen, ren lyxtillvaro skulle man väl kunna säga. Det intalade jag mig själv när jag, efter en lång dag, åt upp den sista decilitern av filpaketet med musli och sedan åt mina knäckemackor med creamcheese över papperskorgen. Som sällskap brukar jag kolla in mina favoritbloggar. Förstå mitt dammmoln av torr knäcke som pustades ut ur min mun när mitt modem sakta men säkert rullade fram bokomatens senaste inlägg. En häftig inandning och dammet lade sig som klister i halsen.

På jobbet har jag idag fortsatt min "var-snäll-med-världen-kampanj". Hittills många pluspoäng, och några avdrag. Jag förstår att jag får minus för att jag poängterade en arbetskollegas oförmåga att tugga tuggummi och läsa mail samtidigt. För att sekunden sedan fråga om hjälp att finna ett borttappat kolli på 115 kilo. Att jag sen får stå balanserande på flera kollin ute i kallkulverten ser jag som bot. Sen kanske jag kan kompensera det med att jag inte gungade över min stol i ryggen på den karl som tog sin lunchefterrätt i form av en snus. Det hade liksom blivit en form av katapulthångel. Tidigare nämnda kollega med snusdosa har slutat snusa i närheten av mig. Antingen läser han denna blogg eller så har min desperata uppsyn varit en hint nog. Jag vet inte vilket av alternativen jag skulle föredra.

I det första eller andra avsnittet av "new adventures of old Christine" så bearbetar christine det mycket oväntade beskedet att hennes exman skaffat en ny, yngre christine med att snabbt ljuga ihop att hon faktiskt också träffat någon ny. som beskrivning av den nya karln får hon fram att han har mörkt hår och är skogshuggare. Varje gång jag ser denna sekvens viker jag mig dubbelt av gapskratt. En klockren tolkning av människans oförmåga att finna sig i oväntade situationer.
"-Nej, jag kan faktiskt inte ge dig mitt privata hemnummer så du kan ringa med dina excelproblem under mina fem futtigt ihopskrapade semesterdagar.....(säg att det skulle kosta dem alltför mycket..)...det är så dålig mottagning där jag bor..."

Tror ni min arbetskollega köpte det? "där jag bor.." mitt i centrala norrlandsmetropolen?! Fast skulle snusdosan få uppdrag att ringa skulle jag svara, anytime. Han skulle inte ens behöva betala.

Min egna skogshuggare med mörkt hår, här nere på slätten.

UPPDAT. Och förklaring.
ja alltså. det där med mailet och tuggummit. Det var ju som mitt sätt att flörta med karln. Han är ju så förbannat charmig och söt. Jag...eh, är inte precis berömd för att bemästra flörtandets konst.

Sunday, November 9, 2008

Now we're talking, baby!

JASPER FFORDE:THE FOURTH BEAR Skickad
CARROLL, CLAUDIA:I NEVER FANCIED HIM ANY Skickad
EHDIN, SANNA:SANNAS MATBOK : FÖR DEN SJÄ Skickad
SÖDERBERG, MAJA:MAJAS KLIMATMAT Skickad
ARKÅSEN, HENRIK:EKOLOGISKA SMAKER : ÄKTA Skickad

Adlibris!!

Vilken lycka, två paket att hämta ut på lördag!

undrar om samma nacksving fungerar när man ska hämta hem ungarna från byn?

När jag var i tonåren var det kutym att man fredagskvällar skulle stå och huttra i gäng på byn. Det var som obligatoriskt att man hängde vid någon fotbollsplan eller på skolgården. Det var mörkt, förutom någon slags gatubelysning i fjärran, killarna hade moppar och de äldre killarna raggarbilar som endast få utvalda fick värma sig i. Och man höll på att hacka sönder tänderna, men ändå stod man där och hängde i väntan på att något skulle hända eller att, i de flesta fall, något span skulle dyka upp. Det klassiska norrlandsbyscenariot.Med åren blev man förståndig. Eller bara bekväm. Fredagsmyset blev mer värmebetonat. Och de iskalla skolgårdsbänkarna byttes ut mot soffan. Eller någon gång emellanåt ett barhäng. Man fick komma in från kylan helt enkelt.

Detta funderade jag på i fredagsnatt. När en blivande präst och en blivande bibliotekarie låg bokstavligt talat i den frysta leran vid det oupplysta skjulet, vid fotbollsplan och det gamla bruket. Lockandes och pockandes, ropandes och hackandes tänder försökte vi få med surtanten som stationerat sig under skjulet. Surtanten i en ålder, som inte ens alla sammanslagna gamlingar prästen och bibliotekarien vårdat skulle uppnå, var väldigt kelig. Men inte så pigg på att bli varken lyft eller hemburen. Precis som gamlingarna på hemmet var väl inte slutledningsförmågan den bästa. "Det är kallt och mörkt, jag är hungrig, dessa galningar står och skriker på mig, jag fortsätter sitta här helt enkelt."

Kreativiteten hos prästen och bibliotekarien nådde inga gränser. Slutligen hade vi förutom kvällsmaten även burit ut möbler som surtanten borde ha något förhållande till (filt och vardagsrumsbord). Nu i efterhand kan man ju förstå surtants skepticism till att krypa in i vardagsrumsbordet, mitt ute i den mörka natten. Antagligen hårt drillad att inte följa med främmande människor. Slutligen fick bibliotekarien, iförd tjocka vantar, ett snabbt grepp på surtant och med bestämda steg närmade vi oss mål. Efter följde prästen, i panik springandes med vardagsrumsbord, mat och nycklar.

The queen of the drama

Thursday, November 6, 2008

Bert har fingertoppskänsla för trender.


När han så skulle skriva sin kokbok så skulle han ju självklart ha med bilder på sig själv. För det har ju nigella.

paket 1 på väg.

"Bästa kund

Vi har idag skickat följande varor med Schenker Privpak:

* 1 st Min äppelbok (9789100115296)
* 1 st Accidentally Dead (9780425221594)
* 1 st Succubus in the City (9780345495068)
* 1 st Se mig : om självkänsla och jakten på bekräfte... (9789155254094)
* 1 st Jag var självlockig, moderlös, gripande och et... (9789173893381)
* 1 st Alla dessa härliga grytor (9789153429432)
...."

Tack Bokus!!

Adlibris fortsätter behandla min beställning. Och här fortsätter jag kämpa med Marian Keyes. Jag hade ett svagt minne av att jag inte var så förtjust i hennes debut "vattenmelonen". Det har fortfarande inte ändrats, till min förvåning. Jag som har svalt hennes ord som gröt om morgonen, blir så tokig på den pladdrande berättarrösten så jag måste hålla för öronen när jag läser boken. vilket påminner mig om det klassiska avsnittet med Mr Bean där han förtvivlat försöker få läsro genom att stoppa fingrarna i öronen och bläddra blad med hjälp av armbågarna.

Jag vet att det är mycket glöggtjat nu men senaste ryktet säger: det kan vara sista året man kan köpa blossas årgångsglögg. Eftersom produktionen ska lägga ner. Betyder det att även blossa drabbats av finanskrisen? Går det verkligen att se en kris i glöggförsäljning?? Och varför skulle de lägga ner ett vinnande koncept? Det är ju helt galet. Det kan väl inte sitta i bristande smakkombinationer? Då kan de väl bara utlysa en (blogg)tävling. jag har ju redan ett förslag (snus). Kan säkert komma på något mer också. Har ni nåt vinnande förslag som kan rädda kvar blossa nåt år till?
Nu är frågan, ska man slå till på alla inköpta flaskor eller ska man snålhålla på dom?

Wednesday, November 5, 2008

En ren gissning, men jag är inte helt säker.


I grannhuset gillar man kristallkronor. Och man smyger aldrig ut i köket för ett glas vatten mitt i natten. Hedersord: det hänger till och med en mitt i dörren in till köket.

Läser tomten sms?

Sms 2008-11-05 07.53
"skit, glömde att föra över pengar igår. Sätter larm att göra det så fort jag kommer hem. Förlåt."

sms 2008-11-05 07.56
"jag drack upp all glögg så det är lugnt, det jämnar ut sig.."

Sms 2008-11-05 07.58
då säger jag så här: är du bakis och magsjuk av den obligatoriska pepparkaksförtäringen så får du faktiskt skylla dig själv.."


Den här veckan börjar ta rekord i att vara en skitvecka. Mången sådan har jag överlevt. Varför just en sketen sådan i början av november ska bli mitt fall övergår mitt förstånd. Om jag säger så här: till och med Marian Keyes retar gallfeber på mig. Då vet ni hur illa det är.

Tuesday, November 4, 2008

Glöggfesten är säkrad.

Sms 2008-11-03 19.17
"Käre bror, har missat världens grej idag. Klantigt av mig!! Kan du gå på systemet och köpa två flaskor av årets blossa glögg. Flaskan är typ blå..jag tror det ska vara blåbär i..:) Kan du det imorgon?"

Sms 2008-11-03 19.19
"aha okej..blå blossa glögg?"

Sms 2008-11-03 19.20
"Precis den heter blossa 08 :)"

Sms 2008-11-04 05.52
"förresten köp tre flaskor. :) jag för över pengar ikväll om det är ok. Lova att du hänger på låset idag."

Sms 2008-11-04 10.24
"måste jag hänga på låset tror du?.."

Sms 2008-11-04 10.25
"javisst!!"

Sms 2008-11-04 14.34
"Jag fick tag i tre flaskor. De 3 sista. Var riktig huggsexa där...Vad är det med sprit och galningar?"

Sms 2008-11-04 14.35
"Ja du är bäst iaf!! Sen är det ju glögg. Det som är trevligt med julen!"

Sms 2008-11-04 14.40
"Ja faktiskt. Det var många galna människor där, ingen skam i kroppen för vad kö betyder..."

Sms 2008-11-04 16.23
"Snygg flaska..."

Och det är det sista smset som gör mig lite nervös. Glöggfesten är för tillfället säkrad. Men frågan är om jag får vara med.

För egen del skulle jag kunna föreslå att något år doftsätta med nyöppnad snusburk. Fortsätter min fine arbetskollega att öppna snusdosan i tid och otid, i närheten av mig, så kommer jag snart hångla upp honom mot en vägg. Vad är väl lite manlig svettlukt och testosteron mot en nyöppnad burk snus.

Monday, November 3, 2008

Visst är det som lite filosofiskt?


Är sidan tom? Vem bestämmer det? Tom på vad?

Hur tänkte de då?


Det här är mitt lilla bonusrum på hotellet. Där står kylskåpet. Och där är en klädhängare.

Dörren stängdes igen och Snusmumriken steg in i sin skog med hundra mil av tystnad framför sig.

har en oro i kroppen och tanken slog mig nu, det är ju november. Jag har missat den årliga omläsningen av "sent i november" av Tove Jansson. Jag måste genast se till att världsordningen kommer till sig.

Det kan vara förklaringen till att jag MISSADE dagens premiär av Blossa 08!! Jag har redan två glöggpartyn inbokade och på dessa ska det inte vara någon mesglögg som förtäres. Förra glöggpartyt som jag stod för hade min vän glasögon som KarlBertil och höll på att stupa i kastrullen av alkoholångorna. Det hjälptes inte av att glöggen förtärdes i min svägerskas efterrättsskålar. Två glas glögg var och flaskan var tom. Så jag har ju min plikt att uppfylla. Och det kan ju inte ske med vanlig icaglögg. Jag har redan satt min bror att införskaffa flaskor imorgon.

Jag kunde kanske ha satt min bror till att införskaffa månadens exemplar av tidningen café också. Men nej då. Där stod jag i konsumkön med en chokladbit och det senaste numret av "den moderne mannens bäste vän" med en åmande blondin på framsidan. Jag kände att jag kanske borde förklarat mig för den äldre herren i kassan, att "det är för påköpetfilmens skull". Nu såg det hellre ut som jag var på väg till dagens höjdpunkt. Jag, en chokladbit och en åmande blondin. Jag måste komma ihåg att gömma undan tidningen för hotellstädet. Mental notering: bara inte under sängkudden.

På bibblan lånades idag: två böcker av Marian Keyes. Jag har ett stort behov av att få läsa någon slags romantisk/lycklig/varm historia där jag vet slutet är någorlunda lyckligt. Jag måste få fylla romantik-kvoten. På nåt plan måste jag bli påmind om att folk faktiskt kan träffas och förstå varandra och tycka om varandra. Och kärleksutvecklingen får inte ens vara för komplicerad. Jag kanske helt enkelt ska låna några böcker om pettson och findus eller mamma mu och kråkan.

På jobbet försöker chefen sätta mig i jobb. Idag ville han skriva in mig på en tre dagars lödskola. Jag var intresserad tills jag såg det studiematerialet som var obligatoriskt. Första kapitlet bestod av en sida där en mening stod mitt på sidan "denna sida har medvetet lämnats tom." Hela andra kapitlet var innehållsförteckning. Jag fastnade redan i kapitel 1. Varför?? ville jag veta??? Och eftersom jag visste att det teoretiska provet krävde total inlärning av kapitel 1-3 så anade jag att kapitel 1 var en kuggis..men hur?? Denna fundering satte stopp på all utvecklad pluggning. Sen så förklarade chefen även att han inte kunde lova att jag fick färglägga bilderna med mina färgkritor. Inte ens diplomet som jag skulle få efter genomförd kurs, det kunde vara så illa att det var REDAN färglagt. Jises, tänk all vardagsglädje ska de ta ifrån en.

Sunday, November 2, 2008

tjolahopp.

det kan hända att jag just beställt böcker från både bokus och adlibris. Bara så där.

har just kommit på vad man göra på trista hotellkvällar.

detta unikum av originalitet.

På gymnasiet skulle vi ha boktipslektion en dag. Man skulle få ta med sig en bok och tipsa om den, prata sig varm helt enkelt. Minns inte alls vad jag tog med mig för bok, säkert någon som inte skulle säga alltför mycket om min ganska nördiga smak. I alla fall hade en av mina kära klasskamrater med sig en bok av Danielle Steel. Som den boksnobb jag ville utgöra mig för att vara så kom jag att kommentera hennes val och tyckte kanske ett och annat om Steels författarskap. inte så många ord om att jag själv läst hennes böcker frekvent bara några år tidigare. Det blev inte så populärt hos min lärare. Smaken är som baken ville väl hon framföra, dessutom var jag väl nog så fräck att racka ner på någon annans smak.

några år senare blev jag arbetskamrat med kvinnans svägerska. Har försökt nervöst tyda några som helst antydningar om att min gamla lärare fortfarande svär över den boksnobb som en gång i tiden gick i hennes klass.

Nu kan det ju hända att världen kanske inte cirkulerar kring mig. Men helt säker är jag inte.

Nåväl, efter denna prolog. Danielle Steel är nu allt högaktuell då som nu. Nu har hon även börjat blogga. där får man reda på allt möjligt originellt om henne, om hennes barn och deras gemensamma humor. Jag väntar med inte så lite spänning på karaktärsbeskrivningarna:

"hon var modellhög med smal midja, långt kopparbrunt hår med stora lockar, hennes gröna kattögon gjorde honom alldeles matt i knäna. De knän som satt på de muskulösa benen med lagom stora fötter och vackert skapade tår. Hans stora blå ögon satt djupt mejslade i hans vackra ansikte med nordiska drag...."

you get the picture, hoppas jag. För det är ytan som är det viktigaste.

Saturday, November 1, 2008

gör man så här får man avslag på ansökan om fler dygnstimmar..

en mycket behaglig dag. Jag tog en välförtjänt sovmorgon, åt en stillsam frukost och kollade bloggar på morgonkvisten. Lyssnade även på P3 populär från i onsdags när Lisa, bokbloggaren på expressen gav litteraturhjälp till rådsökande. Jag måste lyssna på radion via datorn eftersom min kära, kära mobil endast får in de finska kanalerna här i katrineholm..de är fler än ni tror. Sen tog jag en behövlig promenad i solskenet, kan inte minnas senast jag såg solljuset så direkt. tog även med mig en bok för att kunna ta ren njutningskaffe i centrum, men det var som svårt eftersom det ändå var allhelgona, man stänger tidigt då!! Köpte med mig fil och flingor hem. Åt. Lade mig på sängen för att kolla tecknande flintstones från 50talet. Somnade. Vaknade nästintill 4 timmar senare...

Är alldeles groggy nu och vet egentligen inte vad jag ska hitta på. Har i min förvirring svept en kopp kaffe också. Jag lägger mig och läser.

vart kunde jag ansöka om fler timmar på dygnet?

What Kind of Reader Are You?
Your Result: Obsessive-Compulsive Bookworm
 

You're probably in the final stages of a Ph.D. or otherwise finding a way to make your living out of reading. You are one of the literati. Other people's grammatical mistakes make you insane.

Dedicated Reader
 
Literate Good Citizen
 
Book Snob
 
Fad Reader
 
Non-Reader
 
What Kind of Reader Are You?
Quiz Created on GoToQuiz

Thursday, October 30, 2008

-i brist på annat. Och i behov av värme.

Efter att ha satt min vapendragare på tåget och sedan blivit ensam kvar, tog jag en mycket rask promenad. den blev än mer rask när det stilla regnet övergick till skyfall/snöregn och graderna pendlade mellan någon minusgrad och någon plusgrad. När jag äntligen kom in blev det stora pölar iskallt vatten på golvet in till duschen. Nu torkar jag. Och i väntan på det fyller jag i denna lista jag fann på en bokblogg.

Senaste impulsköp:Ett par vantar på åhlens, mycket bra sådana, insåg jag nyss.
Bästa promenad: just nu min lilla promenad från hotellet, förbi fabriken och vidare ner till svarttjärn och genom några villaområden och sen tillbaka. Hemma är den bästa rundan helt klart upp till kyrkan på ön, via färjhamnen och sen tillbaka via campingen.
Favoritdryck: vatten, först och främst. Ilande kall mjölk.
Bästa förfestmusiken: får inte ta för mycket plats, får inte vara för konstig eller lugn. Löjligt enkel och något alla känner igen.
Reser helst till: städer där jag vet det finns bokaffärer. I plural.
En bra gå bort-present: Hembakade kakor i burk med recept bifogat..
Favoritlyxartikel: riktig tvål som luktar gott.
Tidning jag gillar: Vi, Filter, Allt om film, matlagningstidningar och månadsmagasin. Uttråkade situationer kan ge intresse till de flesta tidningar.
Favvosajt: Adlibris, bokus, Amazon.
Favoritförort: ingen aning.
Fikar gärna på: i stockholm hurry Curry, i katrineholm linas på hörnet, i ösd tolvan en kall vinterdag, i närheten av östersund byhuset på rödön, i jämtland kretsloppshuset i mörsil, i umeå rost.
Favoritaffär: Uppsala english bookshop, lundeQ, pocketshop. Åhlens brukar funka.
Bästa skönhetstips: se till att ge kroppen det den behöver i måttliga mängder. Sömn, vatten, nyttig mat, träning, frisk luft, andrum, tankeverkstad.
Bästa lunchställe:fabriksrestaurangen just nu..
Favoritgrönsak: paprika
Favoritfärg: Röd
Favoritdjur: katt och hund.
Snyggaste kvinna: jag gillar leila och nigella. Och cathrine zeta jones.
Snyggaste man: Viggo. george clooney. Daniel Craig.
Bil: inte då.
Världens bästa nu levande regissör: Tim Burton. Och han som gjorde Amelie från Montmartre.
Stjärna jag vill träffa: nej, skulle bara få ren ångest av att inte komma på ett enda vettigt ord att säga.
Favvoskor: skönast möjliga...alltså inte stålhätteskorna på jobbet.
Bästa diet: nutelladieten
Modeförebild: borde väl skaffa en sån kanske..
Mest överskattade affär: bik bok?
Bästa fyllekäket: salt
Dansar helst till: ett gott humör.
Senaste fyndet: klänningar på lindex.
Favoritprodukt på apoteket: reflexer är bra.
Favoritblogg: har flera men mina vänner besöker jag flera gånger om dagen, bokhora likaså.
I min dvd-spelare: Beror helt på, för det mesta något med brittisk humor.

känner ni för att ta upp pinnen - så gör det gärna..:)

Wednesday, October 29, 2008

för det rätta flåset

ett evinnerligt stånkande i de hemska fabrikstrapporna.

-....alltså...jag tror jag måste köra en sån här nutelladiet...det här funkar inte..
-....du...menar...en sån här nutrilettdiet..
-näää, den är ju så tråkig!!!


Word, sista!!

Så klantigt!!


Idag hade de förväxlat mitt horoskop och jungfruns. Tur jag märkte det.

Tuesday, October 28, 2008

dags för nästa fas.

Jag-har-mens-och-mensvärk-och-om-du-säger-ett-ord-till-så-kommer-jag-bita-dig-i-näsan-alternativt-skrika-rakt-ut.

harettfruktansvärthumöridagsåpassadig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Du har möjligtvis inte lite choklad som jag kan få?

Monday, October 27, 2008

not my proudest moment.

I tonåren led jag väldigt hårt av det stora abret mensvärk. Det tog kål på mig en gång i månaden. Jag var lite som den här fågeln i buren hos professor dumbledore i harry potter. Jag antändes och förkolnade och på tredje dagen uppstånden.(..var det verkligen i harry potter jag läste om det?? Mental notering, kolla upp tredje dagen.)

I alla fall, den värken lyckades jag övervinna i mina tidiga tjugo år..men nu är den vännen tillbaka. Värre än någonsin eller bara vad jag minns. Igår låg jag i fosterställning varvat med framstupa sidoläge. Över telefon körde blyger andningsövningar, vattnet kan vi väl säga hade redan gått. Knogarna körde jag med jämna mellanrum i väggen. Så mot kvällen stillnade värken och jag lallade omkring, lycklig med alvedon i kroppen.

klockan fem imorse vaknade jag av att värken var tillbaka, en härlig arbetsdag låg framför mig och jag bet i kudden. Hela förmiddagen stod jag uppallad mot en vagn, när jag inte stod inne på toa med pannan mot det svala handfatet. Att sitta på kontorsstolen var inte ett alternativ. Det enda jag hade för min inre syn var den stackars kvinna som spydde av mensvärk, i direktsänd tv. Plötsligt hade jag all förståelse för henne. Efter lunchen var det färdigthavt. Jag var nere för räkning och hade redan skrämt upp varenda karl på avdelningen. Skulle bara köpa lite ipren, sen skulle jag hem och ligga under täcket. Mödosamt, ungefär som ferdinands mamma på julafton, vankade jag till stan.

På apoteket hittar jag inte kontokortet. Inte någonstans. Var hade jag det sist? I fickan på jobbet. När jag skulle betala lunch.Vanka tillbaka till jobbet. Krypa på golvet på alla toaletter jag besökt under dagen, alla avdelningsgolv inklusive förrådet och skrämma upp alla karlar än en gång.

Vanka från jobbet, ringa banken för att spärra kortet. Plats 145 i kön. Efter 70 svordomsramsor svarar Micke. Micke lär ha haft en fin historia att berätta på eftermiddagskaffet. För en mycket stirrig kvinna med stora andningsproblem och små tjoande (för att släppa ut smärtan) ville få kortet spärrat.
-ja, nu när kortet är spärrat så behöver ju jag....ehhh...pengar....kan jag ta ut pengar på banken?
-...........ja, det är väl ungefär det du kan göra på en bank..., säger micke, .....om du har en legitimation förstås!
Tack ska du ha, micke, hur mycket du än ställer dig tvivlande till saken är jag faktiskt myndig och innehar leg.

På banken hade de visst Sveriges samlade PRO på besök. Där står jag som en saltstod och försöker andas mig genom smärtorna, när jag plötsligt inser att jag inte har den minsta aning om vad mitt kontonummer är. det är som ett enda stort mörkerhål i mitt huvud, hjärnan kan bara bokstavera till smärtlindring nu. När så det blir min tur att stapla fram till kassan tar jag tag i bänken ställer mig i 90 grader och börjar gråta, med pannan vid skyddsglaset. jag orkade inte mer. Jag lyckades skrämma upp den stackars bankkvinnan som hämtade beredskap, men till slut efter några telefonsamtal fick jag mina pengar. Jag kände mig så dum och skamsen, allt jag ville var att få krypa ner i hotellsängen, med virad fleece runt magen. Istället fick jag 3 timmar ofrivillig ångest. Och det hjälper inte ipren mot. Det står inte på paketet i alla fall.

Saturday, October 25, 2008

mitt glamourlösa singelleverne.

Idag har jag gjort storstan, huvudstaden till och med. Alarmerande mycket folk där. Och lät gjorde de också. Kände hur mitt humör sjönk nedanför knäskålarna, fotknölarna, liktorna och slutligen fungerade som cementklump rent allmänt. Men vad fint det är i stockholm!! Det fick jag verkligen bevisat där jag gick samma kvarter om och om igen (jag hittar inte så bra i stan, så jag kör på säkra kort). Man kan väl säga att jag har ritat min egna karta med bokhandlarna som nattfyrar i mörkret. Till det hör det snart traditionella besöket på Hurry Curry, Indiskas cafe, där man både fikar lunch och middag. Väl värt ett besök! Lunchen blev deras morotskaka med kaneldoftande philadelphia och ett berg av nötter. Middagen några timmar senare, samma tjej som tog betalt, blev deras blandtallrik med gult ris, kikärtsgryta och lite kryddig kyckling. Och riktigt gott bröd!!

När jag så återkom till den lilla byn, så slog tystanden mot mig. Det var behagligt skönt tyst. Tills jag kom på hotellet som jag i natt ska dela med ett gäng tonårselefanter som just i skrivande stund tränar längdhopp alternativt leker hela havet stormar (jag vet inte den exakta åldern på dom).

På mitt rum har vi gjort den dagliga bloggkollen samtidigt som webbradion spelar jubileumsprogrammet med Spanarna. Snart är det sängdags. klockan tio på en lördagkväll. Nog är man ett wonder of excitement.

Thursday, October 23, 2008

Ha ångest med stil i alla fall, om du nu måste.

för några helger sedan fick jag frågan av blyger om jag minns nått av mina latinlektioner. Jag kan ärligt säga att det gör jag inte, ärligt med en touch av ren ångest över tiden som går och utrymmet i hjärnan som fylls av...ja, vem vet. Det hade väl varit bättre att ha nått vettigt där, typ latin? Hittade i alla fall detta och jag säger så här, behöver man som människa idag kunna nåt mer latinskt utryck?


- Sum in merda profondissima.
- I'm in deep shit.

Wednesday, October 22, 2008

Som det gamla vårdbiträde du är: tänk när hon själv blir gammal och bor på äldreboende,vad kommer hon kräva för hjälp då?

Metodsal på undersköterkseutbildningen, Umeå

Lärare ~60 visar på en docka hur man tvättar en sängliggande person, underförstått äldre patient, i underlivet.
Kvinnlig student ~25: Asså, ska vi trimma dem också?!
Lärare ~60: Var då?
Kvinnlig student ~25:: Ja, men… könshåret!


lånad från tjyvlyssnatpunktse

Tuesday, October 21, 2008

man måste skaffa sig ett nytt perspektiv.

Idag var jag inte nådig. Idag var det endast min goda uppfostran som stoppade mig/smällde mig över käften. Tyst min mun så får du socker. Ut,ut,ut stormade jag ur grottan och ner på stan. När jag är förbannad måste jag gå, gå vart som helst bara ilskan får fortsätta ut genom benen och ner i marken. För varje steg. så där gick jag och tjurade och letade fel på allt och alla. Det är inte svårt att hitta när du väl har börjat leta.

Så gick jag in på Åhlens och hittade ännu en anledning att sura. Juldekorationer. De satte fram julsakerna i flera led när jag stormade in. Jag kände att jag blev än surare tant. För det var ju för tidigt (egentligen inte, va?). Men så hörde jag det lilla barnet i barnvagnen bakom mig:

- Mamma, mamma! Titta, dom ska ha KALAS!! Dom ska ha ett fint kalas!!

Nå, var inte det ett perspektiv att anamma, så säg?

Monday, October 20, 2008

Hösten när alla vettiga människor for på semester på annan ort och glömde informera mig.

Jag fortsätter läsa Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Det är så obehagligt, jag kan nog inte uttrycka det på något annat sätt. Inatt släckte jag lampan, lade ifrån mig boken när jag så insåg att jag var tvungen att lägga fram passerkortet inför morgondagen. Jag kunde inte kliva upp ur sängen. Och ju mer jag intalade mig skarpt att jag var löjlig desto mer drog jag täcket över huvudet. Som straff var jag tvungen att kliva upp utan att tända lampan. Idag lånade jag en ny bok på bibblan, drottningen vänder blad av Alan Bennett. Det är sagan om den brittiska drottningen som av ren artighet och god uppfostran lånar en bok av den stackars bibliotekarie som blivit skrämd av drottningens illbattingar till hundar. Sakta men säkert öppnas en ny värld för den annars mycket illitterata drottningen. Men denna förändring ses inte som positiv av alla när drottningen börjar tycka och tänka alltmer. Visst låter det lite som en saga som skulle ha kunnat skrivits av H.C. Andersen? Den här boken ska nu få ligga uppepå Människohamn när jag släcker lampan om natten.
Att se filmatiseringen av "låt den rätte komma in", John Ajvides debutskräll, om vampyrer i Blackeberg, känns för tillfället lite för vågat. Jag kanske ska satsa på någon barnmatiné.

På jobbet blev jag idag inkallad till chefen och satt i jobb. Jag förstod att rävan skulle ta poängen, ändå surt när det händer. Jag är nere på minuter i min nedräkning till hemfärd.

Saturday, October 18, 2008

Nu måste vi tala allvar, hörni.

Nästa gång du besöker en bokhandel så ta dig en funderare, visst är det mysigt, alla dessa blad samlade inom pärmar, alla tankar nedskrivna på en hel drös olika sätt, olika känslor ska framkallas. Ströva mot pockethyllan, se hur de trängs de små oskyldiga bladen och de mjuka pärmarna. De får knappt plats och får trängas med grannar och andra tankar helt utifrån bokstavsordning. Högt och lågt om vartannat. Det är kärlek i alla dess former, smärta, roliga saker, konstiga saker, hemska saker, påhittat, sant. Helt utan rankning. Det borde ta udden av det hela, göra det ganska menlöst och ofarligt. Jamen, det finns ju så mycket annat att göra, läsa gör ju bara gamla tanter och farbröder. En och annan bilderbok kan man ju ge bort i någon doppresent till något barn, när fantasin tryter.

Och ändå, vilket vapen boken är. Med sina oskyldiga sidor med bokstäver.

En liten bok som denna, i tunna böjbara pärmar, oansenlig. Står inte på någon hylla långt upp, för sig själv, utan kan nås av alla. På pockethyllan. Och du får köpa den, om du vill, ingen kan tvinga dig till det, ingen kan tvinga dig att låta bli. Det kostar dig några stycken tior att bära hem boken.


Denna lilla bok, Gomorra-resa i Camorraland skriven av roberto Saviano, har jag inte läst än. Jag kan inte uttala mig om språket, stilen, upplägget, handlingen. JAg vet inte om jag kan ta den till mig, om det är den viktigaste bok jag kommer läsa. Inga av dessa funderingar kan jag svara på än. Det är en bok. Jag har inte läst den än. Men det är fritt för mig att gå och skaffa den...så fort någon butik öppnar.

Och faktum är att vi borde införskaffa den och läsa den. Både du och jag.

För denna lilla oansenliga papperssamling inom pärmar innebär just nu, idag, att Roberto Saviano inte är en fri människa. Han måste hålla sig gömd undan det mordhot som den italienska maffian har uttalat. Han ska vara död innan jul, har de sagt. för att han har skrivit om deras historia och deras inverkan idag.

Att berätta något i en bok är fortfarande ett vapen och maffian har valt att hota med det vapen de känner till.

Ta strid för de mänskliga rättigheterna och fundera över det vapen som gömmer sig inom de mjuka bokpärmarna.

Man måste se nya saker.

Idag har vi besökt fina Norrköping, jag och sambon. eftersom det var första gången jag var i denna stad måste jag säga att vi klarade oss bra. Vilken mysig stad. Först besökte vi Arbetets museum i strykjärnet, en sevärdhet i sig. Solen tittade fram när vi strövade i fabriksområdet och det blänkte vackert i vattnet.



bild från www.ifbrfn.se

Sen besökte vi den lilla kvartersoasen Knäppingsborg som var helt otroligt mysigt. där ramlade vi in på teochkaffecompaniet och drabbades av akut adventslängtan. Jag kan tänka mig att det slår alla mysfaktorer att sitta där och kura med levande ljus och stora tekoppar. en annan tokmysig butik var Mimmis visthus med hyllrader av olika varor från saltå kvarn och andra spännande ekologiska, närproducerade varor. Jag blev alldeles lyrisk. Hade någon givit mig en grytlapp och en spisplatta hade jag ställt mig rätt upp och ner på plats och rört i grytor. Arrggh, vad jag saknar mitt kök.



bild från picasaweb.google.com

Resterande tid av dagen kom att spenderas i stadens labyrinter av shoppinggallerior, för i norrköping är det mesta samlat i dessa tre, eller var det fler, gallerior. Vi gick och gick, åt alla möjliga vädersträck. Ibland gick vi genom någon dörr och hamnade i friska luften. Ett steg till och man var plötsligt inne i en ny galleria. Slutligen hamnade vi i en mycket bra galleria tyckte vi, lämpligt stor och hanterbar. Det visade sig vara biohuset i centrum.

I alla fall hittade vi många nyttiga saker, sambon "hittade" ett par riktigt snygga stövlar (det var egentligen jag som ville ha dom, men ska inte köpa nya skor nu), själv införskaffade jag myskläder till hotellet och en mössa.

Bästa fyndet var den tesort som min vän sökt med ljus och lykta på annan ort i sverige, ska överlämnas vid nästa träff. Rättvis handelbutiken är da shit.

Matfrossan för dagen blev besöket på pappa grappa, italienskt med vedugnsbakad pizza (fårost, skinka, mozzarella, parmesan, rucola osv) med ett glas vitt vin till, världens minsta espresso (två teskedar hett vatten över tjugo kaffebönor) och RIKTIG italiensk tiramisuglass...

Mathållning här på söder är värt ett eget inlägg någon dag, just nu är den under all kritik. Hamburgare och pizza om vart annat, chokladen där emellan och på jobbet alldeles för mycket maskinkaffe.

Norrköping blir det definitivt igen. Jag måste kolla mer!! Även prova restaurangen på stadsmuseet.

Thursday, October 16, 2008

Att skrämväcka harar som läst skräckböcker till sömns, hotellservicens få glädjeämnen.

Jag har hamnat i mitt återkommande spänning/deckarkoma igen. Eftersom det brukar gå en lång tid mellan djupdykningarna lär jag mig aldrig:

Jag är den lättskrämdaste hare.

Läser nu John Ajvide Lindqvists bok Människohamn. -nedkrupen under hotelltäcket fick jag en nästintill klaustrofobisk upplevelse så jag sökte mig till ett kvällsöppet café. Väldigt smart, agatha.Sen när jag skulle gå hem var det ju mörkt.

Hujedamig, vad fort det gick. Högt för mig själv reciterade jag den blomstertid nu kommer.

Som tur var läser jag även Bodil Malmstens senaste "sista boken från finistere". Den läser jag innan jag släcker lampan. Vad kan trösta knyttet om inte riktigt, redigt vemod, snudd på gnäll och självömkan, från jämtländska fjällvärlden.

Wednesday, October 15, 2008

Jag är spion på arbetsträning.

Idag var det lite lättare än mördartisdagen som var igår. Ett samtal som jag inte kände mig så trygg inför gick någorlunda smärtfritt, det kändes inte lika hopplöst idag. Efter jobbet tog jag min dagliga sightseeing av samhället till fots. När jag så gick där i fabriksområdet och hoppade i diket för var och varannan långtradare så slog mig tanken: det är ju faktiskt jul snart!! jul betyder böcker att kunna önska av andra.

Jag avslutade min promenad på bokia, där jag dreglade över hyllorna. Men jag tycker faktiskt man kan förnya det här list-tänket. Jag travade böckerna i olika högar,utifrån genre förstås, och fotade dem med mobilen. Lite diskret förstås.

När jag så står där med kokböckerna vinglandes i två olika högar och mobilen lite lätt framstucken ur fickan, som den coole amatörfotograf man är, tittar jag i förbifarten upp och ser två butiksbiträden som tittar tillbaka. Med en obeskrivbar min.

Vad säger man då?

själv fick jag bara fram en mycket suspekt harkling.

Jag är ganska säker på att de har extrainsatt säkerhetsmöte ikväll.

Monday, October 13, 2008

kan man ha tourettes i huvudet?

Började mitt sunda liv idag efter alltför mycket sängpotatisande. Gick rakt ut i den mörka skogen utanför fabriksdörren.

Vad man inte vill ska slå en som en insikt, när man är vilse i skogen kring en mörk och dyig tjärn och kommer ut på en stor åker när man hade väntat sig fabriken eller iaf bebyggelse..:

"är det inte i södra Sverige de har vildsvin i skogen? och hur skrämmer man iväg sådana? Är det samma principer som med björnar, fast de här har stora betar? Och skulle jag kunna hålla undan grisen om jag tar fast i betarna/tänderna om det blir ett chickenrace? Eller kan jag klättra upp i ett träd...kan svin klättra? Kan JAG klättra? "

Saturday, October 11, 2008

Nyanser i tillvaron.


På annan ort fanns höstfärgerna sprakande. Och mitt i bilden finns en god vän. Vad allt blev bättre.

Tuesday, October 7, 2008

saker du aldrig lär dig.

1. skvallra inte, låt bara bli.

Idag gjorde jag bort mig. Inte på ett hahalustigt-sätt, utan slå pannan hårt i toaväggen-sätt. Och jag vet inte om de två drabbade insåg vad som hände/jag hade gjort. Att jag mailledes skvallrade och sedan hade mailet uppe på skärmen samtidigt som de stod bredvid, är rent sagt klantigt. Hur jag än ser tillbaka på situationen finns den gnagande oron kvar. För det var inte värt det! Det var rent skitsnack nedskrivet i stundens leda, inte något som jag är beredd att stå till svars för. något som kanske är sant, men ändå inte borde få ligga dem till last. Sen kan jag faktiskt inte fortfarande förstå om de såg vad som stod, berodde deras dagshumör på mitt slarviga handlande?

Och vad som händer med mig efteråt? Jag har mer ågren över "om de kom på mig" än för vad jag faktiskt hade gjort. När jag nu läser genom detta inser jag att det verkar gräma mig mest att bli påkommen och så hemskt är det väl. Det är sant att man inte ska skvallra och det enda jag kan säga är att jag var tvungen att häva över lite av allt det inombords på en annan människas bord för ett tag. En människa jag visste klarade av mitt förtroende. Tyvärr verkar inte jag själv förtjäna ett sådant.

Den människa som just nu går mig närmast dagligen förtjänade inte sådant beteende från min sida.

Just nu orkar jag inte skriva nåt lustigt försök till fyndighet, jag försöker bara orka med mig själv.

Sunday, October 5, 2008

Häcken är död, utbrast hon förfärat.


Men jag tycker den ser ut att ha överlevt.

alla dessa bra idéer.

när man jobbar som vi gör nu, kan det bli väldigt lugna kvällar. Vi somnar runt kl 9 efter att ha kämpat i timmar med ögonlocken. Att då komma på att man ska ha en afterwork kan ju verkligen räknas till de bättre idéerna. Om sedan den sker på annan ort är det ännu bättre. Igår var det egentligen en officiell utgång för oss nordbor i den andra staden, men nehh, dit skulle inte vi gamlingar. Nej vi skulle äta kina och gå hem och titta på tv. MMmmmm.

Först och främst, att säga att vi skulle ut och göra den lilla orten osäker var att ta i. Det var snarare den andra vägen om. När den stora avdelningen ska göra social träning på de interna så släpps de av bussen här på lördagkvällar, första paret ut: två äldre män med ungt kvinnligt sällskap. Männen hade fullt upp med att sjunga melodifestivalklassiker som la dolce vita och den där senaste låten med etype, när de inte skällde på kvinnan att hon inte skulle gnälla. Tyvärr blev även kyparen förlöjligad när han inte förstod spritbeställningen. Med tanke på att den inte innehöll några konsonanter så sympatiserade vi med kyparen.

Andra mannen ut: vid bardisken satt en medelålders karl med byxorna bekvämt på halva baken. Han körde en minivariant av jeopardy och han var sin egen alldeles kära Magnus, skrikandes ut: "Vad är huvudstaden i kroatien?" osv.Sen hyssjade han alla eventuella fridsstörande element. Jag var ett sådant.

Tredje mannen ut: han satt bordet bredvid. han tappade en butterflykniv i golvet.

Fjärde kvinnan: efter knivincidenten kände vi att det var dags att byta ställe. Då gick vi till stadshotellet, och det var då det började bli väldigt colin nutley-surrealistiskt. Tomt dansgolv, om inte för några tuffa tjejer som står i ring och dansar. Killar som sitter på stolar runt om och tittade på. Vita, kala väggar, lite discorök och hög musik. Sedan började ett visst tjejgäng utmärka sig. De anspelade ganska hårt på att de var väldigt lesbiska för kvällen. En var nog mest intresserad av sin egen bakdel. Den andra var intresserad av allt, stoppade inte ens för golvpelarna runt dansgolvet. Den tredje försökte intensivt att ragga på en kvinna som var ute med sin man.

femte killgänget: försökte förtvivlat att få med oss in på en annan pub där kvällens begivenhet var tre blonda iförda badkläder storlek minimal.

Så här fortsatte kvällen. När så mitt sällskap lallade hem längs gågatan, spridande lovord över den mycket duktige kock av världsklass som försett dem med pommes och bea, var de mest förundrade över att de inte blivit så hemskt runda under fötterna. (red.anm. tro inte ett ord). Att den grillägaren var villig att förse dom med sån häxblandning, jag fick en gratis dricka för min insats som ledare, och att det inte snöade. Det gjorde den lilla orten till sveriges underbaraste stad. (red.anm. tro fortfarande inte ord.)

Vid tre hade jag äntligen fått lägga mig i min säng, efter att ha dragit min samboende kollektivare ur hotellets trädgårdshäck där hon helt enkelt följde den tomma pommesasken i slowmotion (red.anm. hon glömde släppa). Jag lovar härmed att nästa afterwork ska jag ta med mig arbetarrocken ut, när man knäpper ihop armarna på den får man vara ifred. Ska bara set till att hålla mig undan när bussarna kommer tillbaka runt nattkröken för att hämta åter sina boende, ser de mig vingla runt i fångströja är man ju avslöjad.