Thursday, September 27, 2007

Jag vet inte, mamma, du kanske har haft lite tid att träna?

Min mor fick ikväll hjälpa mig att skriva en arbetsansökan. Jamen, ni hör ju själv hur det låter, hur hälsosamt är det att bo hemma i min ålder. Förutom mitt sinne som gått tillbaka till tidig trotsålder har min kropp segat ner sig till en fysisk ålder av110+. Hårväxten på mina ben börjar dra åt det gråa hållet.

I alla fall, imorgon måste min ansökan vara inne så varför inte hastskriva den kl 21.30 kvällen innan. I allafallså skrev jag den för att sedan kolla den med mor min om den dög. Efter ett antal "mamma kan jag skriva så här.../ mamma, lyssna på det här.." står min mor kvar en stund vid min sida och utbrister sedan, mest för sig själv.."jag är lite förundrad över att jag faktiskt är så bra på svenska.."När jag vänder mig om för att stirra på henne kommer hon på sig själv...det kanske inte var så konstigt ändå.

Tuesday, September 25, 2007

hugatjacka

Sådå.
Jag gick och köpte nya skor på gåochlöpkliniken. Nu ska det bli andra bullar, höör ni det era eccohilviten. Förklarade för expediten att jag var gråtfärdig på mina nuvarande som givit mig skavsår och seriösa muskelproblem i 6 månader. Hörde mig själv där i butiken och skämdes lite över att jag envisats på så länge. Sen så frågade jag efter skor som jag skulle kunna ha en tid framöver, som skulle klara vädret. Förstod senare att jag indirekt bad henne att garantera att snön inte skulle komma imorgon. Stackars henne.

I allafall är nu de nya skorna invigda och nu funderar jag på ett ordentligt eccobål ute på parkeringen. Möjligtvis ska det även ingå indiandans utförd av moi. I de gamla skorna. I elden, bara för att läramig själv att inte vara så förbannat envis jämt och ständigt.

Det är inte sant. Det är inte sant.

Det slog mig nyss att det är den 25:e idag. Jag är inte längre luspank! Jag har råd att gå och dricka kaffe någonstans. Och det kommer jag på nu!!När halva dagen har gått.

Fick även ett lovely brev från förmedlingen, måste söka jobb.

Monday, September 24, 2007

Hur man kommer undan uppsatser, arbetssökan och livsproblem.

Man skaffar sig facebook och funderar sig gråhårig över vilka favoritprogram man har på tv.

1 år precis

1 år sedan jag var på bokmässan och förlängde mina armar med några meter.

Friday, September 21, 2007

äppelpaj någon?

Det tog mig 4 timmar att städa bokhyllorna, att flytta om, prioritera och skuffa ihop. Och ingen ser någon skillnad, även när jag ställt dem framför hyllorna och pekat.

Fick ett akut behov av den varma magkänslan, det efter jag stått framför fönstret och beskådat de nya höstfärgerna i träden. Fick ett behov av värme och trygghet. Som att få lyssna på Allan Edwall när han läser Nalle Puh eller när Björn Gustafsson läser Alfons eller bara få höra Astrid Lindgren.

Har blivit lovad varm äppelpaj ikväll. Visar mig därför från den bästa sidan.

Den stora frågan: ska kvällen mysas med Gilmore Girls eller Svarte Orm?

Bokfemman v 38: Pageturners

Dags för ny bokfemma. Ämnet för denna gång mina pageturners, böcker jag inte kunnat släppa förrän de varit slut. Ett litet svårare ämne eftersom var och varannan bok är för mig en pageturner, ibland beror det inte på boken utan bara av rent behov av att koppla av och koppla bort. Men så listan över de böcker som fått mig fast.

  • Borta med vinden av Margaret Mitchell. Den bok som verkligen var grejen för mig, som öppnade bokvärlden på vid gavel. Jag var runt tio år när jag läste den, 16 år senare kan jag fortfarande känna i magen känslan av boken.
  • Skuggserien av Maria Gripe. Tonåren. Alldeles trollbunden.
  • Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna. Sommaren efter min tid i Florens bearbetade jag min tid genom att sträckläsa Pahlen.
  • Harry Potter. Sträckläste ofta den nyinköpta boken på jullovsnätter.
  • Marian Keyes. Alla hennes böcker har inneburit läskoma och förlorad tidsuppfattning.

Kvalar gör även Tolkiens böcker om ringen. Men det var till stor del med hjälp av filmscenerna som rullade i bakhuvudet.

uppdrag som anstår en riktigt arbetslös.

Vaknade med en stark längtan efter att städa mina bokhyllor. Vilket innebär att riva ur 7 bokhylleskåp, de flesta med dubbla rader/hylla. Men jag anar att min entusiasm kommer falna efter någon timme. Sitter därför framför mina kära bloggmedmänniskor och försöker stilla mitt begär. HAr någon slags tanek om att kanske kunna gallra böcker, när jag egentligen behöver gallra i min hjärna.

Thursday, September 20, 2007

Det är nog bara reklamen.

Så jag är tillbaka, till omvärldens lycka? Fågelboken hade jag inte så mkt nytta av. Tror i alla fall jag såg en sån här stor berguvssak på bussen hem. Kan även ha varit en vråk. Tycker alla fåglar ser ut som vråk, eller att de borde heta vråk. Vråk är ju inte ett så upphetsande ord. Och stora fåglar är verkligen inte heller det så det går på ett ut. Kunde ha haft nytta av stenbok eftersom jag gick och svor över dessa i timtal, vore bra att då ha dessa namn som gör ramsorna mer intressanta. Är redo att erkänna att jag verkligen inte är den fjällmänniska jag så stort önskade att jag kunde vara, nej. Kände mig ganska mör när jag gick i mål. Inte en bit till ville jag gå. Likaså var själen fylld av hagel, snö, blåst och regn, hade inte plats för de solstrålar som böljande över den motsatta dalen.
Nästa dag for vi upp till ett närliggande fall och plockade fram ett flak med chokladbollar. Är ganska säkler på att denna lilla tur har bara genererat fler kilo på vågen.

I tisdags var jag och min kusin på bio, vi såg Becoming Jane. En sann engelsk kostymfilm i Austens ära, i detta fall även till. Otillåten kärlek, gräl med så hög intellektuell nivå att man får stava vissa ord högt för att hänga med, passion, böljande kjolfållar och till viss del djupa dekolltage, Karlar i höga stövlar, kravatt och pollisar. Och den ekonomiska frågan djupt förankrade i alla äktenskapsfrågor. En riktig tjejfilm. Det var vi och 15 tanter i publiken. Plus 5 grabbar i 15-20 årsåldern. När så de första scenerna börjar visas på duken så sjunker jag och min kusin ner i stolarna och bara myser. Vilket inte killgänget gör, de börjar nu nervöst skruva på sig bakom oss. Och viska. De viskar alltmer desperat så det övergår i teaterviskningar. "Är det här Shrek?" "Det här är väl inte Shrek?"
En av killarna tar snabbt ledarpositionen, "nej, det är bara reklamen" (på duken är det ett regntungt England, en klocka tickar långsamt), men till slut halvskriker en av killarna "vi måste fråga i kassan!" "Jamen kan vi inte fråga någon härframme vad de ska titta på?" men då är redan en av killarna ute genom dörren och en liten stund senare så stormar han tillbaka och rycker upp de andra - "vi måste gå - det här är inte Shrek!!"
Aaaahhh, tänk vad lite vardagshumor kan göra...

Och filmen? Min kusin och jag satt längst kvar i salongen för att tårarna någongång skulle sluta rinna. Vilken film. Vilken film. Vi var alldeles tagna. En äkta kärleksfilm!!

Så hej på er! Jag har saknat er. Är lite fundersam sedan min återkomst på vissa saker. Jag känner att det är dags för mig att reda ut vissa huvudbryn som sitter i min själ. Vilket verkar vara något återkommande för oss alla.

Wednesday, September 12, 2007

Dagens I-landsproblem.I som i aIdaho.

Jag är hemma och vänder.Byt ut getskitiga kläder mot något som ska likna fjällvandrarproffskläder. Vilket inte finns att finna i detta hem. Känner mig så dum eftersom när mor Tuta äntligen kom hem stod jagförtvivlad på balkongen meden tomväska i handen och bara väntade på hennes hjälp. Hur gammal är jag - INTE? I alla fall hoppas jag nästan på snöbyar eftersom det är vad som det är packat för. I värsta fall är det samma väder som i denna gudsförgätna håla. 5 grader, blåst/orkan och regn i sidled.

Nu till mitt problem. Väskan är packad och jag är redo för sängen egentligen.Men. Jag har inte packat ner någon bok. För jag har bara tillåtit mig själv en bok, vilket är sanning med modifikation. Tänk alltid plus 1 eftersom man alltid måste ha backup. Och det måste vara pocket. För platsens skull. Och det måste vara breathtaking good. Inte alls svårt. Nej då. Har bara stirrat på bokhyllan i 40 minuter nu. Jag kan inte bestämma mig.

en 40årskris är snabbare avklarad.

Skrutt och jag står bakom gardinen och betraktar vår nya finniga tonårskille till granne. Han sitter i en kompis bil och antagligen för någon slags kommunikation. Vi är inte riktigt säker eftersom musiken gör oss plus hela kvarteret döva. BTW, så är det inte bara musiken i bilen som ska avlyssnas högt. Man ska visst sova i oväsen också.
Vi tittar på varandra varpå jag utbrister
-det borde vara förbjudet för killar att vara i den åldern!
Varpå skrutt nickar och suckar.

De har ju ändå 40årskrisen som en andra tonårstid, borde inte det räcka?


Vad jag känner mig pensionär idag.

Ooops.

Jag lider av skräck för att göra bort mig, jag bara hatar det. Eller rättare sagt, jag hatar detdär ögonblicket när man börjar inse åt vilket håll det barkar hän..Att veta att man vilken sekund som helst blir avslöjad. Den där sekunden när man förtvivlat letar i sin hjärna efter en lösning, en snabb sådan. Nå. Apropå detta.

Kom över ett klipp på youtube där Britney gör sin scencomeback på MTV VMA 2007. Hon ska framföra sin nya låt Gimme more. De vid nu välkända orden It's Britney bitch börjar själva framträdandet och sedan smäller allt igång. Och nu kunde jag bara inte se hela klippet, jag fick ont i magen. För hennes blick när hon så självsäkert snurrar runt för att möta publikens blickar...Aj aj aj. Plötsligt fick i alla fall jag lite perspektiv - vad är väl mina tabbar mot detta. För den insikt som plötsligt finns i hennes ögon och som sedan övergår i någonslags panik, den är precis den rädsla jag pratar om. Den insikten att nu har det barkat hän. Det är tio gånger värre än när man står vid mjölkdisken och sjunger högt med i mp3låten i öronen och plötsligt inser att någon står bredvid.

Var det så dags då att slås av insikten att "det här var kanske inte som jag hade tänkt mig"?

Tuesday, September 11, 2007

Bokfemman v 37: Kokböcker

Jag har tänkt en längre tid att jag borde ansluta mig lite mer aktivt till bokfemman. Och det är nog inget farligt, Blyger, så det ska nog gå bra utan att du behöver göra en polisiär utryckning..
I alla fall, denna veckas tema är kokböcker. Och ja, det gick liksom inte att stå emot längre. Det var bara det svåra att utse endast fem st.

Min topp 5 av kokböcker!


  • Den nakna kocken av Jamie Oliver. Det var han som lade grund för mitt matintresse, innan hans ansikte i rutan hade jag problem med att koka ägg. Så jag har nu alla hans böcker. Men ska jag plocka fram det tunga artilleriet, i dubbel bemärkelse, så är det hans första bok som gäller. Får jag truga i någon pralinsemifreddo är jag ganska oemotståndlig sedan. Sen är det kanske lite väl mycket grädde och smör emellanåt.
  • Klaras goda GI-dagar av Klara Desser. Bättrade på mitt förhållande till baljväxter. Nu häller jag i burkbönor i tid och otid istället. En bok att dra fram till vardagstryten.
  • Under valnötsträdet av Anna och Fanny Bergenström. Annas böcker är ju svenska klassiker och det är nästan tradition att från det Bergenströmska hemmet alltid bräcka det föregående. Vill man komplettera en måltid eller bara hitta på något gott och roligt så är detta den rätta boken. Gjorde hennes röda lasagne med rödbetor och linser varpå lillskrutt utbrast: kan du inte laga sån här god mat jämt?
  • Vegetariskt - Mat från trädgårdscafeet Slottsträdgården Ulriksdal av Katarina Nordgren och Tomas Södergran. Rolig, rolig bok och GOTT resultat. Mycket bra idéer och mycket inspirerande.
  • Två systrars söta av Lisa och Monica Eisenmann. Sidorna i mitt exemplar har tuggmärken.

Jag skulle vilja sätta in Systrarna Voltaires böcker, men vi är inte överens alla gånger. Och sånt straffar sig. I min lilla värld i alla fall.

Saturday, September 8, 2007

Vad lär de sig på utbildningen nuförtiden?

Jag är nog en ganska mesig person, jag upplever mången gång att mina vänner mottar med foten bakom min rygg - mot min bakre del. Det sitter ofta långt inne, eller snarare baken sitter långt ner i skottkärran. Ändå vet jag sånär vad jag vill här i livet. Sånär, skrev jag ok? Jag vill bo ganska centralt, ha möjligheten att strosa på gator och sitta ner och titta på folk samtidigt som jag dricker kaffe, jag tycker om att gå in i bokhandlar och stryka fingrarna över nya omslag, jag tycker om att kalla dagar gå in på underklädesavdelningar och prova tjockleken på strumpor, jag tycker om att dra kappan om mig när snålblåsten tar i och jag tycker om att glädjas över när de grusar framför fötterna på trottoarerna. Det fyller mig med trygghet.

Därför känner jag mig lite orolig i själen när en mycket underbar person ringer mig för att dra upp framtida direktiv. I ett härbre, på en gård, utanför tjotahejti och tre mil till, posten kommer med bussen och byn har två invånare. Det blir total invasion och befolkningen ökar med 200 procent när vi dyker upp. Likaså antyds stora barnskaror och en massa djur, jag skulle visst ha hand om getfarmen, att personen ifråga inte gillar getost och jag själv är ganska rädd för getter, det spelar visst ingen roll för denna framtid.

Jag gillar inte mörklagda vägar som saknar gatuljus, jag gillar inte att släcka en lampa i ett fönster och mötas av totalmörker utanför, jag gillar inte att bussen går en gång om dagen. Och jag tycker att denna framtid andas väldigt lite bokomslag och varma cafefönster. Jag anar att man får grusa själv om man ska ta sig någonstans. Jag är rädd för getter och barnaskaror och mina planer på att bli den sura tanten i trapphuset är i fara

Denna person är alltså på väg att utbilda sig till ett mycket hedersvärt yrkesämbete. Det jag är orolig för är att denna utbildning har fått nya inslag. Håller de på att tuffa till sig? Har de tagit allvetandet och framtidsplaneringen till en högre nivå?

Det positiva är att denna by är på väg att bli en mer spännande skara människor. En allvetare, en modighetsminister, en telefontjusare och en besserwisser. Men vems är barnaskaran?

Thursday, September 6, 2007

snabbt gick det.

Igår kväll skulle jag leka jänta. På riktigt alltså. Jag skulle se till att getterna kom hem för kvällen. När jag närmade mig deras tillhåll i skogen så var mina steg små. Så stod vi där och stirrade på varandra. På varsin sida av staketet. Jag skulle skramla med deras småmatbitar i min hink och då skulle de komma springande. Vilket de gjorde. Varpå jag vände på klacken och sprang. Med den skramlande hinken högt upp i skyn.

Surrealistisk upplevelse att bli jagad av 58 getter i denna lugna hälsingeskogsglänta.

Tuesday, September 4, 2007

kom på en sak: Kalle moreaus - det är dalarna va? Så om det är någon som får kaffe på säng så är det luddet?
Och vad väljer luddet att hoppa ur av förvåning eller dra täcket över huvudet?

Horgalåten

nu sitter jag i Hälsninglands mörka skogar, älvdräkten låg lågt över sjöarna skogarna såg tröllskt mörka ut och ljuset, ljuset. Tystnar man för en minut skulle man kunna vänta sig skogsråets skri och trollens dova tramp. Jag sitter tjugo minuter ut i skogen från Söderhamn. Love it, love it. Dagens soundtrack: Horgalåten. Det är nästan att man kommer vakna imorgon med en önskan att klä sig i knätofsar och skinnväst och spela ukelele med närmsta fiol. Skulle Kalle moreaus väcka mig med kaffe och tunnbröd skulle jag väl inte hoppa ur sängen av förvåning.

Nästan att jag glömt vad det var jag var här för..getost och uppsats.

note to myself

9.00 står fortfarande i duschen
9.30 rejsar genom ICA med kundvagn, prejar en och annan med rullator.
9.45 springer hem med två fulla kassar
10.30 Väntar på AF..basinfo..
10.45 Väntar fortfarande
10.52 tjugo minuter sen och inte en ursäkt, drar info på tjugo minuter. AF står för flera tjänster, primärt att vi ska söka arbete. Aktivt och självständigt. Vad är det för tjänst från deras sida?
12.00 Note to myself..kolla på rätt dag i träningsschemat i framtiden.
12.30 Brorsans katt tar sats från andra sidan rummet och flyger upp för mitt ben när jag dyker upp. Den andra lurpassar tills jag satt mig i soffan och ställer sig nos mot näsa. HÄR är jag!
14.00 Skivhörnan. Nina Ramsby sjunger jazz på svenska. JAg ska plugga i en vecka, behöver stimulans.
15.00 Tittar lite på opackad väska, hur gjorde man nu igen?
15.15 Plockat i 6 böcker i väskan. Det är det enda. Och då ska jag skriva uppsats också.
15.46 Borde inte blogga ska bara kolla lite...

Kan man ta mjölkpaketen i morgonrocksficka?

Tisdag för min del.
9.00 ICA handla mat och saker till tåget
10.30 AF Basinfo...vad det nu är?
12.00 Body Pump
13.30 Packa
17.00 Tåg
20.00 Leta reda på pappa
21.00 Äta middag?

Vilket innebär att jag NU måste springa till ICA i morgonrock, oborstade tänder och stripigt hår.

Igår blev jag i alla fall påmind om tidiga morgnar och sena eftermiddagar i väntan på skolbussen. Den eviga snålblåsten i denna stad. Försvinner egentligen inte förrän isen har lagt sig på sjön. Igår försökte jag ta mig från ena änden av gågatan till den andra änden. Gav upp efter halva. Fy sjutton vad kallt det blåste. Långt innanför strumplästen.

Sunday, September 2, 2007

som musspår i vit snö

Jag borde verkligen inte skriva något mer idag. Men har märkt ett intressant fenomen, för er stackare som följer detta ting kallad aidas blogg kanske ni minns ett intetsägande inlägg om stora bokstäver på internet? Att min dator förstorade all text till en storlek värdig Optikernas gluttatavla. Well, nu har felsökningen nått fram. Nu har storleken krympt. Nu ser det mest ut som världens minsta myra vandrar över insnöad öken. Åter tillbaka till att mest se på bloggarnas bilder, eller leka sherlock med förstoringsglas.

Passerade nyss köket där min kära skrutt skulle baka kaka. Söthjärtat hade utifrån receptet "150 grader, 40 minuter." ställt köksuret och startat ugnen. Bara det att hon utgick ifrån att de där 40 minuterna var nedräkning till när hon fick börja med smeten. Som en lång startsträcka. Och till det hade hon ställt köksuret. Ibland är man hjälplöst opedagogisk och helt genom skadeglad storasyster. Gud, vad jag inte kunde sluta skratta.

Varför man inte ska vänta med saker till sista minuten. Vart är alla mina betygshandlingar? Varför har jag inga papper på att jag har sommarjobbat i storkök?

Hörni älsklingar, ni har ringt mig under veckan. Och jag varit nästintill ohövlig. Inte långt ifrån. JAg ber så hemskt mycket om ursäkt. Ena dagen hade vi inbördeskrig, den andra dagen var det flytthjälp och lite andra grejor. Har känt mig ordentligt disträ. Ber om ursäkt!

Är det oexotiskt?

Jag har nu funderat sedan mitt förra inlägg. Vad är det som är bristande exotiskt? Jag eller Kramfors? Är Kramfors för exotiskt för att passa mig? Annars en högst vanlig söndag. Förutom en gigantisk åsk- och blixtskur innehållande hagel och regn. Som slog ut min dator. Så nu är det då dags för nästa besökande hos farbor datadoktor. Den går inte ens att starta om i felsäkert läge, vilket låter på min bror som att det är nästintill katastrof. Ja, vad annars - det handlar om oss och elektroniska saker. Har annars haft en mindre bra vecka. Skolstarten har genererat att vi alla ska försöka komma på hurdet var man gjorde för att samsas på 97 kvadrat..samtidigt. Inte det enklaste. Likaså är tankar kring rutiner och vardag kopplat till det sociala nätverket vi medborgare är en del av som bortblåsta och vi får ta allt från början igen. Nej, man måste gå och lägga sig på kvällen för att komma upp på morgonen. Nej, om du äter upp den där orkar du ingen middag och du kommer definitivt reta gallfeber på din syster. För att det är hennes. Osv in absurdum. Tanken slog mig igår att jag nu är den morsa som jag själv alltid trott jag inte skulle bli. Och det till två ungar som inte ens är mina. Jag kan rent av säga att mitt inlägg om gulliga bebisar känns astronomiskt långt borta. Därför bebisar växer upp och blir jobbiga tonåringar. Och sen blir det 25 år och arbetslös och gnällig. I fredags var jag även flytthjälp åt min bror och hans sambo. Gick ganska bra och jag fick kela med deras två katter vilket gjorde det värt det. Igår passade jag på att ta dit skruttarna så de fick se den nya lägenheten. Hittade då de två katterna inlåsta på toa för att de inte skulle smita och samtidigt inte vara ivägen. Vi fick släppa ut dem. Den ena var väldigt nyfiken och försökte förtvivlat klättra upp på köksskåpen, den andra kröp upp i i både brors och ena skruttens famn i tron att den sista stunden var kommen. Det är verkligen inte lätt att vara liten.

Imorgon är det dags för besök hos handläggare hos arbetsförmedlingen. Vad trött jag blir. Måste leta reda på mina betyg.

Saturday, September 1, 2007

Men varför Kramfors?

Jag hann verkligen inte ens in i självaste IKEAbutiken innan jag föll handlöst. Bokstavligt. Vid ingången hade de ett litet vardagsrum med en schäslong i läder, fräsbrun som de kallade den. Den såg så lite inbjudande ut så jag tyckte synd om den och valde att slänga mig ner av ren sympati, empati eller bara ren dumhet. Det skulle jag aldrig ha gjort. Plötsligt förstod jag meningen med mitt, nu arbetslösa, liv. Allt i mina dagar hade givit väg för denna uppenbarelse. Jag ska i framtiden ligga på min fräsläderaktiga kramforsvän och läsa viktiga böcker och äta alltför viktiga praliner. Efter att ha tvingat mor tuta att backa halva IKEAövervåningen, till skrottens förtvivlan, och sedan tvingat ner henne raklång på kramforsen var vi av samma uppfattning. Här är min vän.




För övrigt var det ett rent klassiskt besök hos gubben Kamprad. Man blev handlöst kär i fel saker - se ovan, påse med värmeljus och handdukar inhandlades. Dessutom glömdes lunchen bort eftersom vi då hade fullt upp med köksluckor. Vid tre stod jag och dreglade över barstolen Bosse och förstod inte riktigt varför min hjärna var blank och att mitt inre ansåg att Bosse var räddningen på mina problem. Blev då dragen till IKEAS restaurang, hann på sträckan dit köra över en gammal tants fötter och fräsa åt stackaren att hon stoppade spurten, i matkön var jag så förvirrad att jag hörde mig själv beställa KÖTT med beasås och pommesfrites. Magen vänder sig av att jag skriver dessa ord. Just då var det det enda rätta, att gå ut på ängen och hämta hem köttet själv hade inte stoppat mig. För Skrott var det en nästintill traumatisk upplevelse, Efter ett och ett halvt varv på IKEAs övervåning kastade han sig ut och letade reda på Biltema och K-rauta. Han kom även att försöka demonstrera deras fördelar genom att släpa dit oss för att finna skruvar och muttrar och sådant. Gick halvbra eftersom jag tappade bort dem efter 10 minuter och fick uppsöka kundtjänst. De stod nerhukade vid tolettlamporna.

I alla fall har jag för även denna gång insett att det är billigt att bo hemma när man uppsöker IKEA. JAg skulle lätt ha ruinerat mig själv på denna dag. Om man nu inte kan hyra hos IKEA? Det vore ju världens grej. De försöker ju genom sina installationer visa upp ett vardagsliv genom deras möbler. Vad vore väl inte bättre än att placera vanliga människor däe för att verkligen demonstrationen ska slå genom. Det enda jag kan tänka mig kan bli jobbigt är det hära med toabesök och sånt.

Vad jag fortfarande ställer mig frågande till är, varför ska min vän heta Kramfors? Hur sexigt är det egentligen? Efter all möda ska jag fördriva mitt liv på Kramfors?