Monday, April 26, 2010

helgen är förbi, det sa bara foooom!
jamie oliver bestämmer även denna vecka i mitt kök, vi kommer ganska bra överens förutom att jag lagar mat för ett helt kompani.
Och i björken utanför mitt fönster hänger en datormus i sin sladd.

Friday, April 23, 2010

Dagens hjälte!


En sån gubbe skulle jag vilja ha som låntagare i mitt bibliotek! Frågan han svarar på är: vad läser du nu?

Som jag har längtat.


Nu är han äntligen min!

Rabatt på posten. På löningsdagen.


Fortsättning följer..

Monday, April 19, 2010

Idag skulle jag sjösätta ett nytt litet projekt på bloggen, något för dig boknörd som tittar förbi emellanåt. Med flytten så kom äntligen stunden för mig att återigen ställa upp mina böcker på bokhyllorna, många böcker som fortfarande är olästa, obläddrade och oälskade. För att ge dem lite uppmärksamhet tänkte jag rota lite extra bland hyllorna och presentera dem för er.

Men...idag var allt måndag-grått och jag tyckte inte en enda bok var värd att lyfta ner och fram. En annan dag alltså.

Sunday, April 18, 2010

min vän är inte en van stockholmsbesökare. Några få men goda tips var det som önskades. Hedengrans i sturegallerian, sade jag.

Igår eftermiddag fick jag ett sms:
"de påstår att de ska stänga men de kan väl inte göra det förrän jag har bestämt mig vilken bok jag ska ha. Sitter i en fåtölj och försöker ta ett beslut, men funderar på att det är bättre att bara köpa hela bokaffären."

Inte mig emot, bara jag får hjälpa till att städa bland hyllorna.

Saturday, April 17, 2010

ibland så tycker man att den svenska televisionen kunde snappa upp nyheter lite snabbare..särskilt sånt som jag har hittat och gillat. För gudarna ska veta, har jag hittat det...ja då har nog hela världen hunnit före så någon större nyhet kan det ju inte vara.

Roald dahl's barnbarn är inte bara modell och författare. hon är även tvkock. Varför kan inte svt köpa in hennes serie då? Jag läser på bloggar att hon dras illa med Nigella-oket. Men vad gör det? Leila gör ju detsamma och vi älskar ju henne ändå.

Jag gillar Sophie Dahls kokbok och nu vill jag faktiskt kunna kolla in Miss Dahl's delight på tvn. tills dess får det väl bli youtube.

En annan som gillar boken också.
en annan som också vill se Sophie på svt.

Sophie, som hon inte kommer synas i matprogrammet. Även om plura försökte starta någon slags trend med sin bara överkropp.
jag har beställt en lyckatill-present till mina vänner som flyger på nya äventyr i höst. The Best Things to Do in New York 1001 Ideas av Caitlin Leffel och Jacob Lehman känns som en bra utmaning under 2 års tid i det stora äpplet. De får då inte komma hem innan några uppdrag är avbockade. Jag hoppas bara att det inte syns att jag spräckt bokryggen innan jag slår in boken. Jag vill ju bocka för de som inte får göras innan jag är på besök.

Jag är nog en amishjunkie.

jag är kär.



i Brooklyns kvarter finns en liten chokladfabrik som huseras av dessa två killar. Så, två killar med fantastiska ögon, skägg och tatuerade armar, som gör choklad! I New York! Det kallar jag jackpot och börjar redan nu packa min väska.

Deras hemsida bjuder på fler snygga bilder.
mycket konstigt! Jag släpade mig till folkets hus och storfesten för kvinnan (väldigt allergisk mot sånt egentligen) främst för jag hade läst i tidningen att Anneli Jordahl skulle vara där och prata om sin bok om Ellen Key. Den finaste bok jag läste förra året. På plats fick jag vada genom bord med luktagottkrämer, häxor och annat jox. Det var lite piffigare än bokfesten för nån helg sedan. Men ingen Anneli. Hon var som borttrollad från både program och lokal. Så då rymde jag fältet ganska omgående.

Nu ligger jag på soffan och läser spännande böcker. Tyvärr gör det mig väldigt motvillig till att gå ner till tvättstugan..

Thursday, April 15, 2010

Idag fick jag bevittna ett särdeles förtjusande bokbyte på bibblan: På barnavdelningen utbröt ett större slagsmål mellan flicka, 5 år, och pojke, samma årskull. Den bidragande orsaken var boken om Julia. Och det var inte så att bägge ville ha den. Orsaken till slagsmålet var att flickan älskade boken om Julia. Det var faktiskt den bästa bok hon visste. Därför tyckte hon att pojken skulle få uppleva samma läsupplevelse. Det var ren omtanke.

Så såg inte pojken på det hela. Han skulle då rakt inte läsa boken om julia. Det var i detta konflikten uppstod och eskalerade med ordentlig fart och ljudeffekt.

Jag tror jag just har sett en ny utvecklingsmöjlighet för bibliotekariens vardag. Stoppa all dålig läsning och hjälpa låntagare till varje pris.

Tuesday, April 13, 2010

men björkbyn blommar i maj, får vi hoppas.

under den kommande månaden kommer följande ske i min vänskapskrets:

M1: London
A&D: Rom
M2: Side
M3&M: Mallorca
K&D: Uppsala (utbildning för New York)
M4: Överraskningsresa från pojkvännen hemligt resmål

De har upprepade gånger bett mig om tips vad de ska hitta på, handla, äta och besöka. Jag kommer bli som den där författaren som skrev sina reseskildringar från sitt sovrum, eftersom han inte kunde lämna sängen. Jag minns bara inte om han var sjuk, fattig, lat eller bara smart? Har ni också hört talas om denne man? Eller är det bara en sägen?

Monday, April 12, 2010

ett andra intryck.

Aöex Schulman hade jag en ganska god bild av, trodde jag. Och i den bilden ingick inte att jag skulle sträckläsa hans skildring av pappan och gråta de sista 30 sidorna så jag hade svårt att se orden.

Ni andra har väl läst för länge sen, men jösses vad jag fick omvärdera karln.
Nu vill jag bara krama på min pappa.



Läs "skynda att älska"! -ta honom sedan på orden.

Sunday, April 11, 2010

ett sent bloggtips så här på söndagskvällen

fat girl trapped in a skinny body

Strawberry goat cheese pound cake
Chocolate chip cheesecake


och säkert nåt recept som inte innehåller ett kilo socker, men de kan man ju bläddra förbi.

jo så kan man se filmen Fur den fiktiva berättelsen om Diane Arbus liv. Nicole Kidman spelar Diane och Robert Downey Jr (ja, min man och ja, jag kan väl dela med mig ibland)spelar Lionel Sweeney, den man som Diane faller handlöst förälskad i.
Jag såg filmen med min migrändrabbade kusins man som sågade filmen rakt av. Själv var jag mer än förtjust. Det kändes som att se Diane Arbus bilder i flytande form, får jag göra min egna amatörmässiga tolkning så såg jag aldrig Robert Downey Jr som en person i filmen utan snarare en personifiering av de motiv som kom att fängsla Diane Arbus och få henne att bryta upp från sitt liv som hemmafru. I filmen dras Diane ohjälpligt mot Lionel likt en fotograf som dras mot motiv som kanske avskräcker betraktaren till en början.

Saturday, April 10, 2010

hear, hear, bokomaten..

vore jag i närheten av Malmö i sommar då vore ett besök på Moderna Museet och utställningen om Diane Arbus ett måste! Missa inte det!

Arbus var en amerikansk fotograf som nog är mest känd för sina porträtt av människor präglade av utanförskap. Hennes foton är aldrig fridfulla utan bär spår av något som pågår under ytan. Vissa säger även att hennes bilder i sig är av människor som är i sin miljö därför ganska trygga, det oroliga finns i betraktaren som kämpar med fördomar och förutsatta meningar.

trevligt!

byns reggaebussis har blivit erbjuden en filmroll.

Skönare person får man leta efter, synd jag bor ett kvarter från centrum annars hade jag gärna cirkulerat runt några varv i bussnätet med honom. Han lyckas alltid sprida en skön känsla i fordonen när han är i farten.


Fina Kerstin thorvall är död. Läs, läs, läs hennes böcker!

Läs även det tänkvärda inlägget hos bokstävlarna som pekar på en annan sak som är riktigt sorglig, de råa kommentarer som Kerstin Thorvall kämpat mot i alla år FORTFARANDE används för att frånta henne värdighet och värde. Och vi skriver 2010! Sture Linner som dog för några veckor sedan, det var ju förstås en fin människa, men kommentarerna till den dödsrunan lyfte honom till skyarna. Något som tyvärr inte hände med Kerstin, nyheten om hennes död bemöttes bland annat av ”Äntligen, Nu slipper vi självskådande och självömkande klimakteriesvett.” Och så säger folk att det inte finns någon könsmaktsordning i samhället.

Bokfest i björkbyn.


Och jag har röstat fram yvonne hirdman som den coolaste damen i stan. Annars fullt med kulturkoftor. Hirdmans bokprat var helt förtrollande, det var vilt slagsmål vid bokbordet. Nu en diskussion om litteraturkritik med katarina mazetti, vis jenny morelli, ingalill mosander från tv och slutligen en kvinna från en bokblogg. Lite väntade puckar om bokbloggar, kritiska kritiker som inte läser och slutligen hur ska en recension se ut, vad ska den ta upp. Och i min väska ligger hirdmans bok.


snacka om att inte ha någon koll. Det var då inte jenny morelli. Men en annan vis kvinna var det..

Friday, April 9, 2010

att vara så däckad i influensa i flera veckor som denne blogginnehavare innebär att hela hemmet blivit eftersatt. När jag har släpat mig till sängs vid tidiga kvällstimman har jag lovat mig att så fort det börjar släppa (läs lördag förhoppningsvis) ska jag göra "det där" som måste göras.

Så förutom ta igen fler sovtimmar (hur det nu ska vara möjligt) så ska jag även
öppna veckans post
ringa skatteverket och fråga om deklarationsfrågor
omboka tid hos vårdcentral
betala räkningshög
sortera skor och bära upp resterande på vind
Bära upp en hylla till förråd
dammtorka
städa, dammsuga och våttorka golv
boka tvättstuga och förhoppningsvis tvätta
Göra matlådor
rensa ut vinterkläder
Sätta upp spegel
Ringa hyresvärd om takkontakter
hänga upp kökslampan
plantera om blommor
sopsortera

Samtidigt ska jag träffa en vän, besöka bokfesten i stan och slutligen en lunch på bibliotekscafeet.

När jag såg mig själv göra detta i min planering så var det ändå en glad person som gjorde allt grundligt och fridfullt. Med ett leende på läpparna.

det känns som en übermennisch behövs, hoppas hon har vett att låta bli ringklockan så tidigt på en lördagmorgon.

Wednesday, April 7, 2010

Att inte ta i så man brister.

som ny på arbetsplasten skriver jag ner nästan allt som sägs. All den uppsjö av förkortningar och ord som jag som inte fattar nåt av. Något måste ju fastna.

Idag fick jag sitta bredvid två killar i min ålder. Väldigt trevliga och villiga att försöka hjälpa mig. Jag skrev så pennan glödde. Efter en längre monolog som den ene mynnade ut i lutade den andre sig diskret mot min axel och sa:
"duu..du behöver nog inte skriva ner det här. Han har pratat om en bas som han ska köpa i säkert tre minuter."

Tuesday, April 6, 2010

min vän är diabetiker och har därför bunkrat upp med flera av Pauluns böcker i kokbokshyllan. De flesta recept däri gör hennes tillvaro lättare. För egen del så ser jag alltid fram mot vardagslyxen att få äta middag hemma hos henne.

Det vi har märkt med Paulun är att de verkar gilla kryddor. Kryddstarkt skulle man kunna säga.

Senast bjöd min vän på kokosmjölksfisk med röd currypasta i. Receptet sade en halv burk. Min vän var lite skeptisk men har ju litat på Paulun tidigare. Så i med en halv burk röd currypasta.

det var gott. Det var också det starkaste jag någonsin ätit. I hela mitt liv. Jag trodde ett tag att hon ville ha ihjäl mig.

Så mitt tips är, prova gärna receptet med pauluns kokosmjölksfisk. Men ta det lite lugnt med currypastan.

Monday, April 5, 2010

Audrey Niffenegger - Her fearful symmetry


Audrey Niffenegger har hittills kommit ut med en bok på svenska, den finns även att hyra som film i en butik nära dig, en något tillskruvad kärlekshistoria om en bibliotekarie i Chicago och hans strävan att få leva sitt liv med sin älskade. Problemet, det lilla, är att han drabbas av tidsresor.
Niffeneggers nästa bok kommer nu i sommar och är en översättning av "Her fearful symmetry" som jag har läst i påsk. Även denna bok har sina oanade vinklingar av historien som jag gör mitt bästa för att svälja. Historien utspelar sig i London, eller främst runt Highgate Cemetery. Det handlar om familjehemligheter, familjeband, syskonskap, kärlek och döden. Och att hantera livet i allt detta.

En kvinna dör i cancer och lämnar sin lägenhet i London till sina syskonbarn. Två tjejer i tjugoårsåldern som lämnar sina föräldrar i Amerika och bosätter sig i London, främman från allt som de känner till. Snart lär de känna London, sina grannar och kvinnan som lämnade lägenheten till dem.

Författaren har till hjälp markörer som London, historia, kärlek, udda personligheter och litteratur. Som Calliope skriver: Vilken anglofil biliofil med viktorianska, historiska böjelser kan låta bli att älska det? Jag kan till viss del hålla med henne, efter att ha till stor del sträckläst boken. Dessa personer är så lätt att ta till hjärtat efter bara några sidor. De friseras inte till det bästa, oavsett de mindre attraktiva sidorna så vill jag att det ska gå dem väl. Men författaren lyckas verkligen att tänja gränserna för vad jag kan gå med på. För historien tar lite oväntade stigar och jag vill verkligen säga att jag kan ta allt, men ibland hoppar jag över några sidor i känslan "nej, det här vill jag inte ha med".

Men i slutänden kan jag säga att det var en bra bok, det ska bli kul att läsa den på svenska och se om översättningen kan behålla magin. Fina bokomaten har också läst och gillar.

För egen del skulle jag vilja besöka Highgate Cemetery nästa gång jag är i London. Inte helt otippat.

Friday, April 2, 2010

Bokomaten och jag har en exceptionellt bra smak i böcker. Bland annat gillar vi Hofbergs italienkokbok, oavsett skandal eller inte.

Till påskmiddag blev det efter ett visst bläddrande en potatispizza med fårost. Fantastiskt gott. Men nu ska ni få slå era kloka ihop och fundera över en receptfråga.

I receptet ska man först koka potatis mjuk, pressa den i potatispress för att sedan blanda den med mjöl och lite mjölk. I nästa steg ska du göra en grop i smetens mitt där du häller en blandning av jäst, socker och ljummen mjölk. Över detta pudrar du lite mjöl och sen ställer det för första jäsning i 30 min.

Här kommer min fråga.

Varför knådas inte jästblandningen ihop med potatismjölet inför jäsningen? Blir inte den jäsningen ganska onödig annars?

Detta funderade vi över under tiden vi åt efterrätten i form av en nötlikörsmousse med hackade hasselnötter från "två systrars söta". Otroligt gott, otroligt mäktigt, otroligt mycket rester.


The ugly thruth
efter att ha genomlidit "dumpa honom" utan minsta antydan att dra på munnen så var det ganska befriande att se en film som ändå gjorts med lite värme. Katherine Heigl är ju slätstruken som överjäst deg men får draghjälp av Gerard Butler som verkar avslappnad i rollen. Heigl sliter hela filmen för att lyckas få någon färg till den roll hon tilldelats, inte helt lätt antar jag. Eller är hon så dålig på att agera? Butler höjer filmen genom att vara mansgris med glimten i ögat. Det är inte originellt men det ändå gjort med värme. Helt klart en trevlig förströelse.

Och i slutänden så förstår jag Jennifer Aniston..
Frågar du mig så har ju inte honskatbenjolie dragit det längsta strået i frågan om män.

Thursday, April 1, 2010

Ska ni se film i helgen, se inte "he's just not that in to you!" Jag skär tänder över detta vanvett. Hade jag inte haft så lite godis kvar hade jag slängt det på tvn.

konstigt med en så kallad "tjejfilm" som ägnar 120 min till att göra ner tjejer totalt. Tjejer som framställs totalt neurotiska, griniga och äckligt könstypiska. En chickflick borde framkalla någon som helst känsla av gemenskap och igenkänning. Den här visar bara "hur jävla dumt ni tjejer tänker". För killarna i filmen får visst bete sig hur som helst.. Och konstigt nog så är det bara en kille som kan sammanfatta spelreglerna, ädelt nog i lättfattat format så Gigi ska förstå.

den här filmen är inte undantaget som bekräftar regeln, den är regeln. Om regeln säger att en tjejfilm gjord på 2009 ska inte bygga stereotyper från 1800talet.

Så efter 120 minuter tjejfilm kan jag inte annat säga att jag har lust att knocka närmsta syster. Och det kan inte vara meningen?

Det är i sociala sammanhang du känner dig ensam.

jag är immun för det aber att laga mat och äta ENSAM. För mig är det inget jobbigt i det. Jag tycker det är avkopplande att rota i grytor, hacka och sno ihop. Själva ätandet kan ju vara skoj tillsammans med andra, men jag klarar det även på egen hand. Likaså är jag inte brydd att gå ut för att äta/fika ute ensam. Jag gör det gärna med en bok så jag har nåt att hitta på under tiden man sörplar det där kaffet.

Men ibland kan jag slås av tanken att jag är ensam. Det hände alldeles nyss. Efter att ha klurat en stund på om jag var hungrig, om det var värt att vara hungrig och i så fall vad som var mest skonsamt att äta så kom jag fram till att jag absolut ville ha smörgåstårta. Inte bara lite önskan, utan stort begär. Jag gick på affären. Letade mig till disken och plockade enportionslådan med smörgåstårta.

Vi kanske var högst 10 personer inne på affären. Inte någon i par. Inte någon av oss såg ut att ha så bråttom någonstans utan flanerade runt bland hyllorna med vår lilla korg. Jag törs säga att nog ingen av oss hade planer för kvällen.

När jag skulle betala min lilla portionslåda skämdes jag, jag funderade på om jag skulle plocka något annat från hyllan så kassörskan skulle tänka "det är nog bara en i familjen som vill ha smörgåstårta.." men jag insåg att det skulle vara alltför genomskinligt.

På väg hem slogs jag av tanken, tänk om jag skulle ha frågat någon i affären om vi skulle hitta på nåt? Fika eller laga mat tillsammans? "I och för sig har jag varit hemma i flera dagar på grund av magsjuka, men jag är säkert på bättringsvägen nu"
varför inte läsa om världens bästa bok "blonde" tillsammans med bokcirkeln i P1 i vår? Jag ser fram mot att lyssna på dessa diskussioner eftersom de lyckats samla riktigt intressanta personer: Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Jan Guillou. Nu väntar jag mig osande diskussioner om denna bok, Joyce Carol Oates kan om någon väcka känslor. Det fick jag själv uppleva efter en het diskussion gällande "älskade syster".

Under tiden som vi väntar på första avsnittet kan ni lyssna på tidigare avsnitt i podden, bland annat kan ni höra leif gw persson diskutera Alberteserien (Cora Sandel) tillsammans med Agneta Klingspor.
såg ni våffeljärnet Leila hade i gårdagens program? I min feberyra framstod den större än min stekpanna. När jag kollar upp den på nätet idag så hade jag kanske inte så fel ändå. Men oj, vilket habegär som slog mig. Jag vill också kunna göra monstruösa våfflor med choklad och jordgubbar i.
Till den runda summan av 3775 kr...



Undrar om dessa kan finnas till ett mer fördelaktigt pris i New York?
Visst ser det nästan ut som att mittenpartiet är de en sån där springform man har satt en anknäbb på?
Jag har kommit fram till jag ska sluta kolla upp priser på det Leila använder i sitt kök.
my stubborn as försökte släpa mig till jobbet imorse men jag fick vända halvvägs med frukosten åkandes sjukhushiss. Sen dess har jag legat förankrad i sängen. Ihärdig magsjuka som gått över i allmänt illamående, feber, yrsel och mensvärk. Varför inte allt på en gång liksom?

Jag började läsa Dennis Lehane "mörker, ta min hand" imorse och har nu läst halva. Lättläst och jag fastnade snabbt i handlingen. Jag ställer mig mycket frågande till författarens skrivsätt, men han ska ju vara en bästsäljare så det är väl bara att svälja förtreten. Vissa meningar måste läsas flera gånger innan jag greppar vad det står. Samtidigt är ju handlingen fängslande och vad jag minns av "Patient 67" så kan Lehane twista till handlingen innan det är klart.

Nu ska jag försöka övertyga de dörrplingande påsktanterna att lämna godis istället för att kräva det av mig.