Tuesday, September 30, 2008

otack.

Vi har allvarligt talat jobbat väldigt hårt idag. Mycket ansträngande. Vi har provsuttit alla stolar på avdelningen, kollat stunsen och marknivån. Sedan höjde jag det ett snäpp och provade arbetsborden. Det blev ett mycket kort projekt eftersom jag råkade sätta mig på det enda bord som hade endast tre ben så alla verktyg for i golvet. Städa slapp jag eftersom jag blev utslängd från arbetsytan. Sedan provade vi säkringarna, då small det och blev mörkt. Och då slutade vår dag, ansåg kollegorna.

Imorgon ska vi kanske prova en annan avdelning. det blir nog kul, såg att de hade stolar där också.

Monday, September 29, 2008

rent kom ihåg...

Det var det här du dreglade över när du satt i den ensamheten på hotellet.


Hannas ljusstakar och muggar.

filifjonkan och snusmumriken.


receptpärm från ordning&reda och väska till datorn där du letar recepten. Tillhörande väska att bära pärmen och datorn i. Behöver man en liten väska till det mobila bredbandet också kanske?

bilder från rörstrand, designonline och ordning och reda.

tre varv gör endast stegräknaren glad.

första dagen på nya fabriken är avklarad. Placerad i samma kontorsgrupp som chefen är jag mycket försynt, och TYST (tänk bänkplacering som på mellanstadiet, grupp om fyra). Idag fick vi förbarma oss över slitsysslor som stod väntandes, förhoppningsvis får de till de datasystem som vi behöver tills imorgon (excel anyone?) så vi får någon chans att sjunka ner i en kontorsstol emellanåt. Från att ha sprungit över flera fotbollsplaner i en plan fabriksbyggnad, skulle gothia cup behövas flytta i framtiden finns tomma ytor, blev det nu gatlopp i trapphus 1,2,3. 3 våningar plus källare, miljoner dörrar med kortdragare och alla möjliga vinklar och vrår. Och visste jag inte bättre skulle jag gissa på att fabriken snurrade motsols för varje fönster jag passerade. Jag vek inte från min vapendragares sida en enda gång, gick jag på toa fick hon stå utanför. För skulle jag behöva ringa helpdesk för hjälp med navigering skulle jag inte kunna återge ett enda kännetecken. Jag fick levnadstipset att man ska tänka som hundar i stressfulla situationer, går det inte leka med eller bita på ska man bara kissa på det och gå vidare. Har försökt anamma detta, dessa evinnerliga korridorer blev mycket stressfullt för mig, jag kissade in varje vägghörn för att sedan använda luktsinnet för att hitta utgången. Jag tycker det här med utrymningskartor är bara överskattat. Ett väl inkissat hörn och alla vet var nödutgången är...

Dagens lunch: lax med dillstuvad potatis. citronklyfta till.
så har även jag blivit med fabriksrestaurang. Hemma vid så firar nu restaurangen sina sista svindlande timmar, i ren glädjeyra har de hackat fram de sista infrysta rätterna från frysväggen. På veckomenyn fick det helt enkelt skriva överraskning, vad det infrysta var visste varken personal eller matgäster förrän det tinat fram i matdisken..."nämen, titta! det var grillspett!", sade de lyckligt och klappade varandra på axeln. Det var ju något som kunde stå både på husmanraden och på veggraden, för vem kunde säga om det var kött eller inte?

Mina lindexbekymmer kvarstår, någon som kan boka klänningen åt mig??

Sunday, September 28, 2008

Två ting. Det ena finns i katrineholm. Det andra inte.


Nu har jag studerat bild av lindexklänning väldigt grundligt. Likaså väggen på toa. Snygg klänning, väggen ful. Lindex finns inte här, jag får väl fortsätta glo på toaväggen.

dansande muffinsar.

Det liv som väntar en månad framåt är alltså hotelldöden i katrineholm, suktandes efter mat de tider som fabriksrestaurangen inte kan förse oss med sådan, pensionärsvandringar på söndagförmiddagar efter den tidiga hotellfrukosten och förhoppningsvis ett någorlunda bra jobb. Jag har försökt trycka undan känslan av nervositet, men här i min ensliga blloggosfär kan jag väl erkänna att nog är jag nervös. Tänk om de sätter skeppningspapprena i pannan på mig och skickar hem mig med första bästa fraktbil. Okapabel till arbete, mer oreda än reda.

Det är tredje gången i dag som jag har gått genom min blogglista och det som hänt är att jag är alldeles hopplöst hungrig och sitter med vattenkokspipen i mungipan, gnagandes på plasten. Jag har några påsar varma koppen i fönstret och en hög choklad som jag har gömt på ett ställe som jag inte skulle hitta. Bokhögen vinglar på sängbordet, längs upp ligger en bok om varulvar upp och ner, och längst ner i packningen ligger min uppsats. Hotellet har en skön 60talsoriginal/90talsrenovering över sig. Med härliga rosa/blå färger över sig och tavlor med svepande motiv från grekland.

Nu ska jag lägga mig att sova, räknandes muffins istället för får.

Thursday, September 25, 2008

stresskok.

imorgon är det min sista dag innanför fabriksväggarna, känns märkligt. något som skulle vara ett temporärt sommarjobb under studierna har blivit en stor del av mitt liv de senaste åren och att då se det plockas ihop och skickas iväg känns väldigt vemodigt och konstigt. Mest konstigt på grund av att jag trodde det skulle finnas mer tid, men som vanligt i verkligheten "båsas" det på och jag har knappt hunnit känna efter att jag ska sluta imorgon. Dessutom ska jag lösa mina sista fakturaproblem innan jag stänger datorn, skyfflar papprena över skrivbordet, släcker lampan, skjuter upp stolen och går hem. Kvällen ska fira arbetsgivarens jubileum. Och lördagen ska spenderas i färdkommunikationens tecken. När vi ses igen är jag på annan ort. Vad jag har för känsla i magen då, kan jag inte svara på. Just nu dansar elefanterna där, mest för jag är alldeles för stressad. Men det ordnar sig. Jag försökte bota lite av stressångesten idag med att besöka min affär och köpa med mig dvdn med första säsongen av Leila bakar. Kanske ska jag se ett avsnitt innan kvällningen. Måste bara packa först.

Nu håller vi tummarna.

Tuesday, September 23, 2008

Kreativitet A och O. Kanske längsta inlägget hittills.

hösten kan verkligen kännas som en pina, dagarna endast långdraget sömnlöshet som måste spenderas utanför lakanen. Det enda man vill är få möjligheten att sova en stund. Var som helst. Mot kollegans axel vid fikabordet, mot främlingen som var dum nog att sätta sig bredvid dig på bussen, mot lagerhyllans kalla stål ute på förrådet och, om du hinner bädda upp, mot kudden i din säng...värsta fall mot sängbenet på golvet. Huvudsaken är att du får sova. Sen att du dagligen dricker din vikt av selectaautomatens fejkkaffe...nä det spelar ingen roll. du ser ändå så förbaskat sliten och trött ut när ditt sommarspan seglar förbi dig. Men vad spelar det för roll, för spanet är då minst lika glåmig som du. och när du tänker efter, visst var det väl lika bra att det inte blev nåt. tänk dig att behöva avstå några timmars sömn för att ägna er åt sådana här parrelaterade aktiviteter. Eller bara behöva dela soffan med någon annan när du ser repriserna av gårdagens finska Uutiset, var tvdosan är har du ingen aning om (möjligtvis ligger du på den, det är ju nåt som skaver, om det inte är den där extra bilringen som du skaffat i rent isoleringssyfte).

Det är då sådana här saker kan pigga upp (följande tre fanns på min tisdagslista över positiva händelser, tretal är ju bra enligt mia törnblom):

1. akademibokhandelns höstreklamblad som följer trenden med kontaktannonser. första sidan är ett duktigt antal annonser, härligt klurande döljer mången författare. Kategorier som deppgökar och grubblare skiner extra. Under äventyrare finnes följande:
"skäggig gammal grek undrar om kvinnan för mig finns där ute. Har varit på odysee och seglat medelhavet runt men inte hittat dig. Intr. hjältedåd, trojanska kriget. Är blind. ingen cross-dresser, men bär tunika. Var är du? (Gr168987)"
Homeros, kanske?
bara ett till exempel som en liten blinkning till min vän blyger:
"jag drömmer om långsamhetens lov med dig, sköna, vackra, mjuka kvinna. Jag har ikonen i fickan och ber för dig. Nu går jag, präst och psykoterapeut, 60+, i Uppsala till längtans försvar och söker vemodet i en finsk tango med dig. Får jag lov? (Uppsala 166321)
resten ska jag ta med till jobbet och köra tävling mot min kollega.

2. Singalong har jag hört har blivit en dundrande succé i biosalongerna. folk har klätt ut sig till nunnor och småbarn med läderhaussen för att sedan sjunga för glatta livet alla möjliga små verser i verket Sound of music. Vad jag har hört är det en film om alpernas medverkan i andra världskriget, så när någon har tid över kanske man kan förklara det hemliga krigskodspråk som ligger bakom dessa rader:
"Raindrops on roses and whiskers on kittens
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things"
I alla fall...så är det nu dags för nästa film att introduceras i denna galna trend och det är förtippsfavoriten....SCARFACE. Hårdingfilmen som har för evigt givit Al Pacino en rocknrollgloria bland tonårsskillar. nu kanske ni undrar vilken version av filmen du har sett eftersom du inte kommer just ihåg några sångtexter...I tell you, detta är ren aggressionsterapi. Du ska helt enkelt hem och lära dig ALLA svordomar som använts i filmen. Singalongen (swearalong)får en ny aspekt när kostymnissar i 30årsåldern samlas i mörkret och leker finsk skrikkör med hård tourettes.

3. Se den här reklamfilmen från bemanningsföretaget Adecco och om du inte börjar skratta...ja då ska du leta upp första bästa ide. Bemanningsföretag för dig som gillar utmaningar. Körkort är inget krav, men det är bra om du har taktkänsla och en förmåga att se människor.

Monday, September 22, 2008

Min modemedvetna vän sa att det ska vara violett och stickat i höst. Sen visade hon tatueringen.


Om jag byter färg och sätter den över celluliterna borde jag iaf få ett lätt våfflat utseende på den. Så. Så. Fin.

sent ska syndarn vakna.

Som medlem av b-laget inom bibliotekariernas egna beundranklubb har jag alltid satt värde i att hänga med i alla viktiga och omvälvande händelser. som MSN tex. Blev stolt medlem i förra veckan. Den stackare som behandlade min ansökan om medlemskap måste väl ha ramlat av stolen när mitt plingande meddelande kom. Han hade väl inte haft att göra på flera år. Nåväl. Denna funktion msn behöver jag kanske inte förklara för er. Själv sitter jag som ett lallande fån inför alla plingande och blinkande sidor och funktioner. Att jag kan visa upp mitt diplom i smileysar är väl det som gör att jag får vara med. hittills har jag haft följande intressanta konversationer...
1. syster
2. kollega
3. syster
4. kollega
ehhh...
5.blyger
Blygers kunskaper i att skicka bilder gjorde mig och mitt mobila bredband så stum av förundran att det äventyrade vår fortsatta karriär inom msn. När så syster började fråga om jag kunde skicka över några låtar...ja då var jag tvungen att logga ut för akut huvudvärk.

Denna dag gick i modets tecken när jag så stapplade in på Jula, alldeles ensam och med bestämd blick. eftersom jag har fått höra att man ska gå fort och le mycket för att förvilla folk körde jag den taktiken på alla kringirrande säljare inne på butiksytan. här skulle ingen kunna lura på mig en röjsåg för löjligt pris. En väska skulle jag ha. Till datorn. Det stod skrivet i pappret och i handen om jag skulle glömma. och allt hade gått så bra, om någon hade frågat mig om hur man sorterar saker när man inreder en affär. Datorväska ska visst av ren princip ligga bredvid fiskespöna..det vet ju varenda människa..eller ja jullahandlare.. Så jag var tvungen att krypa till korset och prata med en säljare. Trevlig sådan, mycket intressant att säga. Och jag måste väl ändå erkänna att skoterkälkens röda färg ändå matchar mina bruna tapeter i hallen.

Sunday, September 21, 2008

Sigrid och Isaac hade det inte lätt.


En lånefilm från bibblans gömmor blev söndagskvällens begivenhet. Dokumentären "Sigrid och Isaac" handlar om det svenska konstnärsparet Hjertén och Grünewalds liv under början av 1900talet. Och rata inte det här på en gång! För det är en mästerlig dokumentär målad med försiktig hand och när man började ana tragedin i levnadsbeskrivningen är det nästan svårt att hålla blicken fäst vid tvrutan. Man vill så gärna att det ska ordna sig och sluta lyckligt. När rösterna tystnar är jag alldeles gråtögd. Det är en historia om svek, världskrig, nazism, måleri, ensamhet, beckomberga på 1940talet och som en röd tråd genom hela berättelsen kärlek. Får ni möjligheten så se den här dokumentären.

Själv ska jag stoppa händerna i diskvattnet och återkomma till min egna verklighet.

Thursday, September 18, 2008

Bloggskola lektion nummer 1

Ha något att säga. Har du inte det, vänta in något. Det kan dyka upp. När som helst. Annars går du in på någon annan blogg och kopierar senaste inlägg. För att inte bli påkommen försök att kombinera två inlägg från två olika bloggar. Ju större kontrast desto bättre.

Förslag på källkombinationer
gudrun schyman/ alf svensson ämne: sent ska synden vakna...?
barack obama/ birgit friggebo ämne:utrymme, möjligtvis sångtexter.
amerikanska börsen/ wasamuseet ämne: djupdykningar eller förvaring.
ehh...
linda rosing/ pamela andersson ämne: kunskap väger tungt, bröst tyngre.

inlägg sponsrat av lovely mobilt bredband, hur det andra bredbandet fungerar ska en tekniker ringa mig för instruktioner. Enligt manual ska detta telefonsamtal ske den 17 september. Något säger mig att jag inte ska hålla andan.

Tuesday, September 9, 2008

Saturday, September 6, 2008

Det är inte ett val.


Det blev fel, ordet jag sökte var inte "den rätta" utan "en annan". En annan bil, ett annat gatuhörn, en annan sida gatan. Små saker och det skiljer ett liv.

Livet på en gata.

Ibland blir livet så skrämmande och kärt på samma gång. Att du kan gå på din sida gatan samtidigt som livet förändras en smula för en annan människa på andra sidan gatan.

Lite försenad, av gammal vana, kastade jag mig ut från trapphuset för att möta upp mina vänner. När jag sneddar över vår innergård hör jag en förskräcklig smäll, följt av en dovare smäll. När jag korsar huvudleden kommer ambulanserna på rad i hög hastighet, men jag följer dem aldrig med blicken utan koncentrerar mig på bilen som står och väntar på mig på andra sidan gatan. När jag så sätter mig i bilen och vi börjar rulla inser jag att något har hänt alldeles runt hörnet. När vi kör ut ser vi olyckan, bildelarna ligger längs körbanan som skräp någon slängt i farten. På den ena bilen saknas den främre delen, vi tror först den har kört rakt in i huset och studsat tillbaka, tills vi ser den bil som tryckts in mellan bilen och den sviktande tegelväggen. På den tilltryckta bilen försöker de förtvivlat få ut de som sitter i bilen.

Tysta far vi förbi den långa bilkö som redan bildats och vi spekulerar lite över det som måste ha hänt. Eftersom vi är på väg till de mörka skogarna ringer vi runt till människor med tillgång till internet och radio, men inte så många nyheter så nära inpå olyckan. Jag ringer även mina nära och kära som jag vet har anledning att vista sig på platsen för olyckan och blir lättad när jag får tag på dem. Sedan fortsätter vi vår dag och har trevligt och njuter av en lugn höstdag i fjällvärlden. Vattnet forsar, blåbären smakar blåbär där vi hukar oss över blomstrena i skogen, färgerna sprakar och luften är hög. Ett behövligt luftombyte och jag känner mig så otroligt harmonisk.

När jag kommer tillbaka till bilen och tar fram telefonen har jag ett missat samtal. När jag ringer upp, tror jag det handlar om planerna inför morgondagens båtfärd.

Men istället är det en förtvivlad människa i andra änden av telefonen. Som sitter i en bil som följer ambulansen till ett större norrländskt sjukhus. I ambulansen ligger den bästa kompisen.

Vi brukar prata om en sanning och en verklighet, men idag var min verklighet att jag gick över rätt övergångsställe och väntade vid rätt gatuhörn. Jag satt mig i rätt bil och upplevde en höstdag i fjällnatur. Bara på andra sidan gatan upplevde en vän en annan verklighet. En verklighet som plötsligt förändrade livsriktningen.

Jag ber för de människor som var inblandade i denna olycka, och jag ber även för de oroliga människor runt ikring. Jag hoppas verkligen att de klarar sig.

Tuesday, September 2, 2008

Man ska behandla alla lika.


Eller varför vår fabriksrestaurang går omkull i slutet av månaden..