Tuesday, November 27, 2007

det är inte jag som bestämmer.skfdvjäiffvnmkv-sölc,s.

Så sitter jag där i soffan och försöker knåpa vidare på min uppsats när plötsligt en katt sakta men säkert smyger sig emellan för att slutligen ligga tvärsöver hela skrivbordet, plus mig. Har nu suttit en stund för att försöka reparera allt som trycktes in under denna stund. Demonstrativt behov av kärlek och prioritering med andra ord. Och kanske en viss maktdemonstration är på sin plats efter invaderingen för några timmar sedan. Eller så är datorn härligt varm att sova på. Nu ligger han lite halvt missnöjd med klorna ingrävda i min sida.

Tvn är igång och när jag plötsligt tittar upp är världens sexigaste engelsman på tvn. Han är 48 år gammal och spelar en haltande surgubbe till doktor. Han är sexigare än George Clooney på cityakuten, dr dreamy och dr steamy från greys anatomy. Tillsammans. Det måste vara nåt fel på mig. Eller är det bara så att jag är så tråkigt hetero att jag måste falla för gamla surgubbar med alkoholproblem? Måste det gå igen även i heterofantasier?

Sur men sexy.

ju mer vi är tillsammans.

Jag hade för mig att katter inte var så sällskapliga av sig. Där ser man. Kanske inte så sällskapliga, men så nyfikna. Just för tillfället ligger de i och för sig och sover på sängen antagligen för att spara krafter inför natten. Annars så är det väldigt intressant allt jag gör, jag blir själv imponerad över precis hur intressant jag är. När jag sitter i soffan med datorn i knät så kryper de in mellan mig och datorn med tassarna på skrivbordet och en svans som viftar framför mina glasögon, kokar jag mat i kastruller får jag föra vispen runt katthuvudet som sticker ner i mitten, duschar jag sticker två huvuden fram i glipan mellan golvet och draperiet, sitter jag på toa sitter de i handfatet (om jag har tur), läser jag ska de sitta mitt i boken, ska jag bädda ska de springa under täcket och var jag än går ska de gå ett halvt steg framför.

Det enda som inte funkar är våra sovtider, antagligen snurrar jag runt i sängen för mycket och det slutar med att de ramlar av min rygg, så då roar de sig med att klättra på möblerna.

För bara en liten stund sedan for familjen hem, de hade resolut stoppat bunken med pannkakssmet i en påse och tog bussen hit. Deras oro för min uttråkning är verkligen obefogad. Men vi fick i alla fall genomföra ett familjemästerskap i golf och bowling efter maten. Så efter att ha Wiiftat klart framför tv så är nu mor tuta obesegrad mästare i bowling, själv är man hemskt dålig på golf.

Sunday, November 25, 2007

det var så här det var. Jag hade glömt.

Jag har börjat min nya tid som ensamstående med katter och egen lägenhet. Och det är så otroligt så det är bortom ord. Genom de stora fönstrena har vi idag tittat på det lätta snöfallet som singlat ner över sjön och sen har vi även pratat lite om de fåglar som suttit i träden utanför. Vi? det är jag och katterna. Efter lite hopplockning efter broderns avresa i ett stort damm av stress och resfeber känner jag att jag och lägenheten nog kommer komma bra överens. Det enda som har varit lite problematiskt är vår sömntid som kom ur fas första natten. När så bror ringde igårkväll sade jag, inte lite mäkta stolt, att det var så lugnt för att de låg och sov båda två. Efter att ha blivit tillfälligt döv av min bros häpnad, fick jag förklarat att de brukar ta igen den missade tiden. Vilket jag märkt inatt när de återtagit makten över lägenheten. Emellanåt har de även klampat över mig, som att förvissa sig om att jag var kvar.

Annars är allt underbart. Jag gör som jag vill. Idag ska jag till exempel äta risotto med ädelost och spenat. Något som inte är gångbart på andra sidan bron. Och jag ska sitta och skriva på min uppsats helt ostört och hur länge jag vill. Jag måste väl även söka jobb. Någongång. DEt som är lite dumt bara är att igår fick jag besök. Besök som hade med sig ett kilo godis. Som inte tog slut. Och nu står i en skål som jag är mycket medveten om. Om den inte varit här hade jag antagligen inte ens masat mig till träningen.

Thursday, November 22, 2007

my eyes. my eyes.

Bror och Sambo:



Jag:

I kid you not.

Wednesday, November 21, 2007

Ursäkta, kan du ta det lite högre - jag vill också veta.

Vem ringer en minut över nio, en minut in i Leilas Jul? Jo, ingen annan än mor kära mor. Annars har jag fullt upp med att pendla mellan alla kanaler, vem har egentligen planerat onsdagskvällar på tv? Leila samtidigt som Grey's? Fullkomlig skandal.

Satt bakom en liten pojke på bussen idag, han tittade sig förundrat omkring innan han drog efter andan och vände sig mot sin far och..
- pappa, hur tvättar sig bussar egentligen?

Tuesday, November 20, 2007

Ma Donna.



Imorgon kl 21 på tv4 plus. För den rätta julkänslan - Leilas Jul!

Som den ambassadör jag är tänker jag hylla köksidolen genom att smälla ihop lussekatter under morgondagen. Saffransdoften kanske kan jaga bort novembergråa dimman.

Saturday, November 17, 2007

Myspulver eller var det nyspulver?

Jag hamnade framför barntv igår. Det finns en serie som brukar gå på fredagar som är himla rolig. Det är en elak häxa som har en affär och vill bara göra onda saker för sina kunder. Sen finns det ett stackars troll med potatisnäsa och skalligt huvud. Igår ville han köpa en blombukett till sin snälla mor, den dumma häxan ville då vara dum och hälla nyspulver över buketten. Men hon tog fel burk och när hon så skulle snusa lite på buketten för att kolla effekten blev hon inte nysig utan mysig. Hon ville bara krypa upp i sin mysiga soffa, äta mysig stor chokladkaka och lyssna på mysiga sagokasetter. Där har vi mig nu.

Igår var jag även på en arbetsintervju. Och när kvinnan frågade vilka områden jag skulle behöva jobba på så hör jag mig själv säga att jag kan vara lite blyg. Jag!! Blyg?! Det jag skulle behöva jobba på är att tänka innan jag talar. Och nu tror kvinnan jag är av hopplös natur. Kan man gå in och ändra på uttalanden i efterhand?

Idag har jag besökt stadens affär och hamnat i akut julkoma. Jag kom på mig själv att bråka på stadens bästa skivhandlare för att han inte plockat fram julskivorna. Sen stod jag och kramade glöggmuggarna på indiska. För att sedan dregla över ett pensionär-luciatåg i porslin. Ahh, jag blir odrägligt smaklös i juletid. Jag vill ha allt. Plötsligt blir det knallröda gardinerna med hoppande gubbar på ganska mysiga ändå. Jag borde låsa in mig själv i advent.

Fick skjuts hem och vi for upp på berget med utsikt över dalen med hemmanet och en rosaskimrande skymning i fljällen. Just då ville jag inte vara någon annanstans. Hade inte manrken varit moddrig med blötsnö och slask hade jag kunnat göra en ängel där som ett litet tack till Gud för den stunden.

Hos Blyger kan man nu läsa om Ronja som den stora Astridfavoriten. Hemma hos mig finns en sönderläst kajsa kavat som klarar sig själv på julmarknaden när mormor ligger hemma och är sjuk. Annars måste jag säga att den stora favoriten ändå är Astrid själv. Hennes levnadshistoria är så stark. Och inom sig bar hon alla dessa människor. De visade ett underbart klipp på tvn igår ifrån en gala där hon blev utsedd till "den främste svensken i världen" eller nåt liknande. Och Astrid, kära Astrid svarar finurligt på frågan hur det känns att hon hoppas verkligen att vi inser att vi valt en gammal, skraltig och halvgalen människa och att vi får hoppas att inte resten av världen inte får reda på det. Nå, det där var kanske inte precis som hon sade det. Jag kommer inte ihåg, men Astrid var bäst. När hon hade dött satt jag hemma och grät framför den tvsända begravningen. Det var så sorgligt att världen blivit fattigare.

Det blev kikärtsgryta med zucchini igår och det var bara jag som längtat efter det. Nu är det dags för ugnsbakade äpplen med glass. Och glögg. Ja, förfallet är här. Jag är faktiskt ägare till två av årets upplaga av blossa glögg med havtorn och kanel. Snygga flaskor by the way. Jag slet dem från en karl som stod och fyllde två kundkorgar med flaskor. Talade högt för mig själv om alla farliga ämnen som finns i glöggen och att det är farligt för hälsan att dricka för mycket. Jag tyckte att han fick hejda sig lite. Men SÅ kan man väl inte säga till främmande människor.

Glad november på er!

Thursday, November 15, 2007

When can I see you again?

Jag har lite problem. Den Joni mitchell-låt som är av högsta prio i mitt huvud för tillfället, jag hittar den inte i mina samlingar. Jag VET att jag har skivan någonstans, men jag vet inte vart det där någonstans är. Jag kan tänka mig att köpa skivan igen, men så kan man bara inte göra. Inte än. Får se hur länge det där någonstans är utom räckhåll.
På Söndag är det repris av grey's anatomy och nu funderar jag på att även se reprisen, bara för att se den söta killen som var med. Jag börjar bli patetisk. Ska man kanske spela in avsnittet?

Har cravings för kikärts- och zucchinigryta. Men det är nog bara jag, det.

Wednesday, November 14, 2007

Dramatiken har äntligen kommit in i mitt liv.

Mina ögon vilar nu på veckans avsnitt av grey's anatomy. Jag har beslutat mig för att följa denna serie för den uppfyller mina kriterier; kvinnor som anser sig missbehandlade av världen och står med tårfyllda ögon och betraktar världen från ett fönster, görsnygga killar som uppenbarligen finns i deras omgivning..Ja, också bra musik. Det är allt som behövs. Dessutom minimum av blod. Det där med killar är viktigt, det spär på min tankeom att något måste vara fel här, jag börjar tro mig själv att leva i en manslös civilisation. Vart tusan finns de? Min vän knåpade ihop sina tankar i en bloggkontaktannons, en anonym blogg. Och vad händer? Hon har för tillfället fullt upp med att hålla handen med en sund person. Way to go.
Annars försöker jag låta bli att tänka på att de inte ringer. DE ringer inte. Och än en gång ska jag låta bli att ge upp på en gång. Jag vill ha ett jobb.

Idag har jag besökt min gamla skola, jag skulle dit och kolla utgallring av bibbloböcker. Nu har de fått ett nytt hem, lite lugnare lite mindre. Och nu ska jag berätta, de fruktansvärda ungdomarna de är precis så hemska som jag alltid sagt. folk brukar göra sig lustig över min förfäran. Men. Det absolut första som hände var att jag mötte ett gäng och en av dem gjorde ett utfall mot mig. I en vänlig ton som möttes av gapskratt. Vad är det med ungdomar och mig, de klinchar aldrig. Den vänliga människan som hjälpte mig med dörrarna på väg ut - jag bar på ett ton tidningar - antar jag vara en mycket ung lärarpraktikant.

Ja, jag drog med mig en hel hög tidningar och även en hel del böcker. Gamla modetidningar kan vara ett nöje att läsa, eftersom man är så trög av sig kan man intala sig själv att man följer modet eftersom man i vissa fall har de kläder på sig som var moderna för tre år sedan. Annars fick jag äntligen tag i en svensk utgåva av Jane Austens Emma. Kunde jag bara finna mansfield park på svenska vore samlingen komplett. Och lyckan stor.

I hjärtat sjunger jag Joni Mitchell, det hör månaden till.

Tuesday, November 13, 2007

men den ska du inte få.

Har nu gått förbi fönstret flera gånger om och glott snett på stjärnan. Förnuftigt nog så har mor inte satt i kontakten än, eller så är det synd eftersom jag är i behov av att få vildsint slita kontakter ur väggen. Provade på platttången men det var inte samma sak. Jag har i alla fall gömt glöggen under sängen. Där viker jag mig inte.

Är nu grymt nervös och har intervjuat mig själv medans jag slitit ut alla kläder från garderoben, min planerade inköpsrunda för ett nytt, självsäkert jag misslyckades. Dessutom tyckte luddet att det var bäst att vara mig själv. Är inte längre lika säker på det luddet. DEt är friluftsmänniskor vi har att göra med här, jag är ganska säker på att larmet kommer gå så fort jag försöker öppna entredörren. Intervjun av mig själv, bah. Jag skulle då inte anställa ett sånt mjäk.

Monday, November 12, 2007

men varför lyssnar ingen?

Skruttarna ser på Ensam hemma - ni vet julfilmen - och mor har satt upp adventsstjärnan. Ja, vi är då först på denna gård. Och ingen lyssnar på mig! DEt är ju inte ens senare delen av november. Jag blir tokig. För jag kan ju inte vara så himla smart eftersom ingen lyssnar. Varför kan man inte hålla på traditionerna något i alla fall?

Saturday, November 10, 2007

Vad sysslar du med?

jag har varit på världens konstigaste dop. Jag trodde jag var lite öppensinnad vad gällde innanför de 4 kyrkliga väggarna. Var fel. Idag kände jag verkligne hur hela mitt inre bara skrek FEL, FEL, FEL. Jag var där för att välkomna ett barn. Och vad som hände. Well, I will tell you about it. soon. När jag har smält dagen.

Annars for jag igår från 2-3 dm snö och jag halkade ner till tågstationen iförd broddar. Idag har jag gått med sommarskor på barmark, men det blåste om mina stackars ben. Jag var iförd dessa nymodigheter kallad overknee-strumpor. De har fått utstå ett antal svordomar och är härifrån förbannade för all framtid. Jag hade verkligen ett mycket bra hot på lager för dem när de började kava nerför benen under ceremonin.

Annars ligger min stackars svägerska i sorkfeber ? ensam kvar hemma. Min bror går snart upp i limningen, vi har försökt övertala sj att sätta in ett extra tåg - gissa hur det gick - vi har försökt övertala hertz att hyra ut en bil till struntsumma - gissa hur det gick - nu sitter vi här och hoppas att klockan ska gå fort..Och att svägerskan ska klara sig ensam...

Tuesday, November 6, 2007

Ally Mcbeal är the skit.

Har en ny vän, en daglig sådan som är mycket intressant. Det bästa är att det mesta hon gör och säger kräver ingen större inverkan från min sida. Jag ger min uppmärksamhet, dricker lite te, äter lite mat och låter min leva, gråta, skratta, toka sig osv. Tyvärr var dagens pass utan min uppmärksamhet. Det är det värsta med saker i realtid, jag kan inte kontrollera allt.

Annars total träningsvärk efter gårdagens pass i tvspel, förlåt, bodycombat. Kul men man känner sig förvånadsvärt fånig när man står där och viftar med ben och armar. Hur kan ledare uppbåda sådan utstrålning och attityd att folk inte börjar skratta åt dem? Själv består nog stor del av träningsvärken av att man försökte hålla sig för skratt igår.

Monday, November 5, 2007

Du fuskar. Hördu.

Skrutt 2 är i behov av stimulans. Hon vill spela schack. Skrutten är inte dum, hon har äntligen funnit ett spel där hon sopar banan med oss andra. Ungen spelade schackmatt två gånger inom loppet av 30 minuter. Mot mig. Den störste dåliga förloraren som finns. Idag har jag lånat hem "min första schackbok" som jag ska läsa under täcket när skrutt har somnat in. Hämnden är snart här. Jag är för egen del helt säker på att hon fuskar. I både ett och annat fall. Och det ska jag bevisa med denna bok, om inte annat kan jag slå henne lite lätt i huvudet med den när hon retas.

Sitter för närvarande och listar mina jobbrelaterade svagheter, för att nå en högre insikt om mig själv och även vara beredd i vissa jobbrelaterade intervjusituationer. Vi börjar med 5 st.
1, dåligt morgonhumör.
2, kombinerad med pms 3 veckor i månaden - fjärde veckan är bara living hell.
3, sjukt behov av kaffe dagligen.
4, bloggar och läser bloggar. Och innehar facebookkonto.
5, kan inte arbeta med kollegor, tenderar att bli för långa fikapauser.
Struket från listan enligt censurprincip: undviker telefonkontakt med andra människor, har sjukligt behov av att ha rätt, dålig förlorare, snuskig humor.
Så, redo att möta omvärlden.

Sunday, November 4, 2007

Novemberskrälle.

Hört talas om höstdepression? Jo jag tackar jag. Vad är då novemberhålet för nåt? Höstdepression är nåt förnamn på sin höjd tills november kommer och slår en över bakhuvudet med hela handen. Jisses, att hålla upp blicken är över ens förmåga. Man skulle kunna säga att man kurar skymning om det inte var för att man befinner sig i mörker 23 timmar om dygnet. Hjärnan känns simma i soya. Slötittade på en repris av packat och klart, jisses what a depress, och förundrades över skidåkande ungdomar i charmonix, vadan denna energi? I november? Måste man alltså bli en såndär? De såg då ut att ha himla skoj. Jag fick stor lust att göra något annat, jag saknade förmågan att säga vad som skulle göra mig lycklig. Imorgon ska jag vara äldrevakt hela dagen, skulle vara ok om det vore möjligt att få upp skyddet något, jag är så trött och snäsig. Inte en bra kombo. Någonstans lever en annan person, snarlik mig, som är fullt upptagen med att reda upp sitt liv. Och som har några drömmar klara och kvar. Jag ska nog kontakta denna människa. Bara november kunde ta slut någongång.

I slutet av månaden ska jag vara lägenhetsvakt i en vecka. Det ska bli mig ett sant nöje. Ett överlevnadsnöje, skulle man kunna säga. Jag räknar ner.