Sunday, May 31, 2009

två kilo choklad under den andra armen och folk kan dra sina slutsatser.

Jag hade en intensiv diskussion med en arbetskollega igår. Med en manlig arbetskollega om det inte skulle framgå när inlägget är slut. Vi diskuterade utifrån påståendet att det är fullt möjligt att genomföra en shoppingrunda (leta kläder till sommarens bröllop) med två flak sprit i släpet. Vi hade väldigt delade meningar om detta förfarande. Jag vann. Eftersom jag ganska demonstrativt sa nej och lade på.

Med tanke på att jag fick ett sms i sena nattetimmen med orden "hallå var är du?" har jag en känsla av att det faktiskt fanns någon som klarade av balansakten två flak sprit och shoppingväskor.

Ibland vill man inte se kugghjulen snurra.

Ut i solen med er!


Har fortfarande ingen aning om var man kan sitta och sola i fred i denna håla. Just nu sitter jag upptryckt mot balkongdörren. Men bakgården på jobbet kan vara ett alternativ. Läser bok om min barndomsidol karin larsson, skriven av lena rydin.

Saturday, May 30, 2009

streetsmart




när man kollar in nya ställen att äta på är det ett plus om man har röntgensyn och kan spana in deras kokbokshylla i köket. Dagens matställe hade en liten hylla, men den gick verkligen inte av för hackor.

festlig helg


Jag var hundvakt. Vi gick till vattnet i närheten och filosoferade på en bänk. Eller snarare jag dinglade med benen från bänken och hunden tog ett ordentligt skutt rakt ner i vattnet. när vi kom hem hade vi fästingbesök. Vi tog det bra. Jag passade på att stampa på fästingarna en extra gång för att ge igen för gammal ost.

En samvetsfråga är att fundera över vilken storlek på glaset de brukar hänvisa till när de pratar om ett glas vin om dagen. Nu löste det sig ju ganska bra efter som korken förtvinade till grus och försvann ner i flaskan. En tesil senare kunde jag njuta av surt vin till middagen.

När man går på stan och ska införskaffa viktiga saker är det bra om man inte är hungrig. Då kan man ju välja mellan mcdonkan eller en hel RAW Foodlunch med en supersallad, energiboll och en ordentlig smoothie.

Men hur bra lunch man än stoppar i sig behöver det inte betyda att huvudet är med. Bland annat kan man komma hem och inse att man främst har fokuserat på att införskaffa dubletter..Helen Hanff 84 charing cross road - en klassiker för boknörden i en alldeles för nysnygg utgåva, Alica Erian "towelhead" har visst kommit på svenska direkt i snyggpocket. Sisela Lindbloms bok lisa för själen var en ordentligt bra bok när jag läste den, så tänker jag varje gång jag ser den i en boklåda och så köper jag den...för tredje/femte gången.

vad sysslar ni med denna varma helg?

Monday, May 25, 2009

nu ska ni få träffa någon


Det här kära vänner är min stora idol i livet. Min morfar. En person som jag älskar högt över himlavalvet och långt ner i mörkaste stenmyllan. En person som mången gång har fått stått tillbaka i den ganska kvinnodominerande släkten, men ändå en spelevink uti minsta tå. En morfar som har förlikat sig med att bli kallad pettson av hela byn efter att ha blivit adopterad av katten som flyttade in. Nu vankar de runt på ägorna och för djupa filosofiska diskussioner. Vintertid, som det oftast är här i de mörka skogarna, anser morfar att kattstackarn självklart ska få gå sina vanliga turer på gården och går därför före med skyffeln. Något som förbryllar mången granne, där morfar plöjer gångar till höger och vänster över gården. En morfar som har världens finaste hatt vid högtidstillfällen, det gör mormor vimmelkantig av ilska eftersom morfar mest liknar en föråldrad gudfader där han smyger omkring med käpp och kostym. När han sedan med en svepande rörelse avlägsnar hatten sticker den ordentliga kalufsen på huvudet rakt upp, en silverräv med tuppkam. En morfar som fortfarande tror att jag ska gifta mig med "ni-vet-den-här-robert-w-som-spelar-piano-och-slänger-med-sitt-hår" eftersom jag visst hade en crush på honom när jag var 4-5 år (gode gud vad jag är glad att bloggen är anonym). En morfar som vid 89 års ålder kommer på att flytta en lada från ena sidan gården till den andra, för egen hands kraft. Och i hällregn. Eller kommer på att han ska flytta lite på takbrickorna och blir hängandes i takräcket när stegen drar iväg. Men på något finurligt sätt lyckas fånga tillbaka stegen med hjälp av ena foten. En morfar som lät sig fotograferas bredvid de gamla hällmålningarna för att kunna skicka till tidningens "gissa ålder?"tävling. Och när byns journalist sparkade förbi en sen vinterkväll och såg morfars evigt skottande fick hon en idé. Och mycket riktigt. Nog ställde morfar upp. Det blev ett underbart porträtt av byns äldste och byns (nästan) yngste som gjorde snöänglar i snömassorna. Porträttet avslutas med en klassiker till kommentar, om man känner min morfar, "nu ska jag in och berätta för frugan vad jag har gjort!". Det står inte utskrivet men jag kan se den tydligt framför mig, morfars älskade glimt i ögat och pillemariska leende.

Morfar fyller 90 år senare i höst. Jag önskar av hela mitt hjärta få ett lika rikt och långt liv som hans. Må han berika mitt liv länge till.

Trapphuset del 1711


Antingen har målaren givit upp eller så är mysbelysning det nya. Hur som helst står det nog en adventsgran någonstans som saknar sitt pynt.

Sunday, May 24, 2009

ett konstant sockerrus.




Sommarens söta som jag införskaffade för ca 20 dagar sedan är vårens bästa köp. Och en ren mardröm för mina kläder. I systrarnas tack nämner de mannen som gick upp 8 kilo i testomgången av boken. Ha, säger jag bara. HA! 8 kilo är bara en fis i rymden.

Har ni införskaffat boken än? För ni gör väl som jag säger till er va?

Jag har hittills provat:
Casa Lunas kokos-och citruskakor
Världens godaste chokladknäcksnittar
The ultimate chocolate chip cookies
jordgubbs-och rabarberrutor

Ovan ser ni krämen av jordgubb och rabarber. Det blev tokmycket smet och deg och kräm i hela min lilla kokvrå. Men gott blev det. Och mycket blev det..ca 1,5 form plus det som rann över på bakplåten.

Nästa som ska provas är rabarberkräm med kardemummadipp.

Saturday, May 23, 2009

smak av stockholm

jag var till Stockholm igår. Här sammanfattas min dag. Som gick i matens tecken.

På hurryCurry äter man indisk glass. Det är inte ett alternativ, det är en order. Jisses vad god den var. Massa kryddor, lite krämig. Och så god!

I senaste Elle mat och Vin tipsades det om matdistriktet och det förstår jag till fullo. Där köper du tokgod mat på hekto samtidigt som du kan botanisera bland en massa roliga matvaror. Maten är värd den lilla extra biten man måste promenera.

På eftermiddagen så strosade jag runt gamla stan med regndränkta kläder och ramlade in på den lilla glassbaren med Ben&Jerryglass. Där man kan köpa en gigantisk bägare med 48 kulor...den kostar mycket pengar. Jag köpte bara två...gott var det.

Sen tar man med sig lite av lugnet när man ska iväg.

Att planera dagen.


Frukost ska avnjutas med minst en kokbok. Här två favoriter: under valnötsträdet och sommarens söta. Samtidigt vilar mina ögon på den nya sjalen från indiska. Bara fina saker till frukost gör hjärtat lugnt.

Thursday, May 21, 2009

när det inte blir som man tänkt sig.

Mina grannar har suttit på verandan hela kvällen. Med gitarr. Middagsbjudningen har urartat till trubadurkväll enligt lagboken kapitel ett. Hela kvarteret har fått "njuta" av gitarrversioner av följande hits:

*mördaranders cornelis - check
*midnight special creedence - check
*an englishman in new york sting - lite oväntat men check
*pärleporten frälsis - check
*amazing grace en annan psalmklassiker - check
*Tingeling melodifestivalen - check
*Butterfly opera - helt oväntat
*ack värmland du sköna visa - check
osv

Jag har rotat fram tomaterna ur komposten, jag vet att det kommer oundvikligen att spelas magnus uggla och tomas ledin. Tro mig, de kan inte finta bort mig med lite operaaria och stämsång. Jag vet att det kommer. -och när jag hör de första tonerna av sommaren är kort...DÅ är jag beredd. Ska bara vänta ut de två ledande divornas praktgräl som försiggår utanför mitt fönster just nu. Den ena kvinnan tog leadsing under operan och håller nu på att sättas på plats av den självutnämnda stjärnan. För att släta över de grova könsorden slår gitarristen förtvivlat över gitarrsträngarna.

Det här kommer bli en lång natt.

Wednesday, May 20, 2009

exakt huuur tänkte du att det gick till?

Mycket annorlunda känsla att vara på omslaget till varenda tidning i fikarummet. Och att få samma kommentar av princip varenda känt ansikte på bygget. Plus några okända.

Min nära kollega döpte snabbt om mig till "den gamla dinosaurien". Av någon anledning får jag känslan av att evolutionsteori inte var hans starkaste ämne i skolan.

Tuesday, May 19, 2009

Är det jag som ska sätta upp presskonferens eller ska jag börja leta efter papparazzis..tur man är hälften apa eftersom de brukar gömma sig i buskage

"Det här är Ida – ett 47 miljoner år gammalt apskelett med människodrag.
Nu sägs hon vara den saknade länken i människans evolution.
– Det här är det närmaste vi kan komma en förfader till människan, säger forskarteamets ledare Jørn Hurum." Aftonbladet idag.

Jag har alltid känt mig avsedd för något större. Lite snopet att jag liksom redan har genomfört det..

en angenäm dammlukt.

Idag var det en sådan dag att jag ansåg mig nödd och tvungen att shoppa. Loppisböcker var trösten.

*"Mor gifter sig" av Moa Martinson
*"Kyrkbröllop" av Moa Martinson
*"Kungens rosor" av Moa Martinson
Saknar nu bara "jag mötte en diktare" så har vi Moas självbiografiska serie komplett. Vad kan man väl vänta sig av en serie som citeras som följande "lita på en karl! man borde ha stryk!" Moa är bygdens författarinna och en gammal universitetsfavorit.

*"Häxringarna" av Kerstin Ekman
*"Änglahuset" av Kerstin Ekman
*"Mörker och blåbärsris" av Kerstin Ekman
Kerstin är ju från mina trakter och är alltid någon som jag letar efter i bokhyllorna. Saknar nu "springkällan" för en komplett kvinnor och stadenserie. Om jag förstår förordet rätt är staden ett samhälle väldigt aktuellt i min livssituation.

*"Min svenska historia berättad för folket" av Vilhelm Moberg, 2 delar
En annan svensk författarfavorit. Sveriges historia är dess allmoge, står det i förordet. Få se vad gamla Ville tyckte om vår historia.

*"Hjortronlandet" av Sara Lidman
*"Regnspiran" av Sara Lidman
Fantastiska titlar, snyggt slitna exemplar. Lämnade kvar delar av Jernbanan i hyllorna, önskar en dag kunna införskaffa denna serie obruten. Tills dess ska jag njuta av norrländsk artikulering.

"Sexus I & II" av Henry Miller
härligt 70talsomslag. Men är nog för pryd att öppna pärmarna.

*"Batseba" av Torgny Lindgren
Ska nog slussas vidare till min vän i studierna, men ska nog försöka läsa boken om människans förmåga att styra sitt eget öde.

*"Ett herrans liv" av Sam Lidman
pinsamt nog tog det flera timmar innan jag insåg att det faktiskt inte var Sara Lidmans memoarer..ehum. Men kan ju vara mycket intressant att läsa en barndomsskildring från pingströrelsen.

*"vårt hjärta dog i New York" av Erik Eriksson
ryssland, New York, emigranter, världskrig och svår fattigdom. En bok för mig.

*Vindens skugga" av Carlos ruiz Zafon
efter ängelns lek måste jag påminnas om att han fortfarande kan skriva.

*"det eviga kriget mot kvinnan" av Marilyn French
Nyss avliden författare som förtjänar att läsas.

*"Lindas samlade krönikor 1993-1995" av Linda norrman Skugge
från den tid då jag läste vartenda ord hon skrev. Har fortfarande inte införskaffat hennes senaste, är rädd att jag blir besviken på min gamla favorit.

*"Djur som inte..." av Beppe Wolgers
Har fortfarande en lite udda förälskelse i Beppe. Ungefär samma som jag hyser för Hans Rosenfeldt och Stephen Fry. ....nu har jag inga fler hemligheter för er..

*"Hopplös och hatad av alla" av Toby Young
dagsformen sammanfattad.

10 kronor styck. Jag har gjort världens affär idag. Nu ska vi bara komma på hur jag ska få hem allt det här.

Sunday, May 17, 2009

Kan man skriva av det som lufthål?


Har stirrat på de där sprickorna ett tag och funderat om en felanmälan vore på plats. Nu behöver man inte fundera så länge till.

Men den här gången var det faktiskt inte jag.


Målaren har förklarat rent krig mot oss blårockar. Han jagar oss med rollern när vi passerar.

Wednesday, May 13, 2009

första tipsen till min vän

Så några snabba tips till vännen med ambitioner.

1. kolla bibblans utbud av kokböcker med GItema, borde finnas någon. Kolla gärna efter Klara Desser och Cathrine Schuck. Krångla inte till det. Klaras GIblogg finns i min länklista.
2. Tänk tillbehör och färg. Börja i den änden när du ska planera måltid. Vilka grönsaker ska du mosa, hacka, gucka ihop..Uifrån det tänker du ut måltidens helhet.
3. Plocka inte bort, tillför något bättre. Något du kommer föredra.
4. Om du inser att blomkålsmos med kikärter är da skit kör på det i olika konstellationer, huvudsaken måltiden blir rolig. Du ska må bra.
5. Kolla gryn och frönfronten. Och nötter. Avokado! Gryn kan se tråkig ut, piffas med förddel av olja/vinägerbas och en massa hackade grönsaker. Och baljväxter.
6. Inte så mycket såser med grädde och mjöl, satsa på röror. Mixern är din vän. Mixa allt du når från eluttaget. Piffa sedan med omixade nötter, frön, baljväxter.

Vi börjar här. Snart ska vi diskutera recepten..

Är det för samhällets bästa är en godispåse helt ok på en tisdag.

Min fina vän har bestämt sig. För pulverdieten och sedan övergång till GI. En ren pangstart. Hon kör den klassiska stilen, förutom att bannlysa onyttig mat ska hon köra asketiskt även på andra områden. Det älskade hjärtat har hon skickat till en annan kontinent, kommunen har hon sanerat på godiset och stoppat i ett kuvert till mig. Godiset alltså, inte kommunen. Jag gör min plikt. Dessutom så går jag den lilla extra biten och köper upp godiset här på orten också.

Hördu vännen, om det blir alltför tungt vet att även här är det sanerat på hjärtan och godis. Så du vågar komma på besök om det är så..

Middag är klar.



Målaren har lackat ur.



big time, baby.

När jag kommer härifrån ikväll ska jag gå på bibblan och hämta
Anna Gavalda - Lyckan är en sällsam fågel
Joyce Carol Oates - Blonde (på engelska, ska kolla om den är briljant likväl)

Och köpa godis. Massa godis.

Men först få till datorsystemet inför nattkörningen => trycka på enterknappen i en halvtimme. Allt jag ser framför mig är böckerna och godis.

Människan är ett tröstsamt släkte.

Tuesday, May 12, 2009

Det är här du med största sannolikhet ser män gråta av uppgivenhet och förtvivlan.

På jobbet måste vi ha skyddskläder på oss. Ordentliga rockar och rejäla stålskor. När fabriken börjar närma sig tropiskt klimat är det förstås ett aber för oss alla, missförstå mig rätt när jag säger att man drar sig för att byta in sin rock. Inte för att vi alla är ett gäng ingrodda tomtar som vadar i vår årsgamla smuts och svett. Nej, för vår största fiende på jobbet är, inte som många tror kaffeautomaten utan, den förbannade rockautomaten i källaren. Om vi alla tänker oss den klassiska familjefilmen "Ensam hemma" från 1990 med Macaulay Culkin och hans största skräck värmepannan i källaren så har vi gemensamma referensramar i min fortsatta berättelse. Att den som installerat denna automaten har ett starkt agg mot min arbetsgivare, det behöver man inte ha högskolepoäng för att räkna ut. Så var det min förtvivlade otur att byta rock idag. Detta gör man helst kvällstid när alla andra kollegor har gått hem. Går det åt fanders behöver ingen veta, lyckas du kan du skryta med dina nyvunna kunskaper och byta till dig cigaretter i valfritt fängelse.

Så om du nu vill byta din rock borde du ju rimligen dra ditt anställningskort för att legitimera dig och ut spottar maskinen din nya rock. Men så enkelt är det inte. För drar du anställningskortet berättar maskinen för dig att du har redan en rock på dig, om du nu missat det. Och då har du det maximala antalet redan uttaget, finttackhej. Att du kanske har en rock som du vill byta ut är inte ett alternativ. Det andra alternativet är att först lämna rocken och sedan be till någon högre makt. Lämna rocken i sig är ett projekt värdigt hinderbanan i armen, för inkastet (ett hål uppe vid taket, förvillande likt en lufttrumma) är i en gränsliggande korridor. Kasta in plagget, spring tresteg och hoppas inte möta någon när du rundar krönet, dra ditt kort och tryck på vilken knapp som helst. På så sätt registrerar automaten att du har gjort nåt som den inte bett om, vilken den berättar för dig. Dra kortet igen, tryck hårdare. Har du tur berättar automaten för dig att du har INGA rockar att hämta ut men att den just fått in en oregistrerad rock och det på något konstigt sätt berättigar dig till en ny. Beställ storlek. Tryck vad som helst för knapparna är felinställda. Har du tur får du medium eller large, har du otur så är det en storlek som börjar med x- i slumpad riktning. Eftersom detta är ett faktum är det alltid otursförföljt att skratta åt den storväxta bandymålvakten när han kommer i xsmall eller när utbytesjapanen har fått xxlarge, det är som att be om det. Var nu beredd, för nu kan rocken komma ut genom en liten springa i väggen, fastsurrad på en galge. Är du för långsam, far rocken tillbaka. Är du för hårdhänt i hanteringen av galgen (lätt hänt om du är i medellängd - galgen är placerad i takhöjd) går ett tjutande larm och när du håller för öronen försvinner galgen in igen. Så nu har du din nya rock. Kolla att det inte är en besöksrock, för det får du inte ha. Då måste du börja om. En gång glömde jag plocka ur mina nyinköpta matkuponger och dealcigaretter, det blev snabbt ett fabriksproblem. För denna rockautomat är inte bara ett ting med maktberusat missbruk, det är tillbommat panicroom utan nyckel. Enda mannen som har tillgång till automaten är smal som ett kuvert och passerar obehindrat genom galgevägen. Att den rock du nu fått med största sannolikhet inte är ren och luktar som två års ingrodd svett, ha överseende. Tänk dig själv att vara tvätterskan som måste genomföra denna procedur för ett hundratal rockar.

Samtidigt är det lite underbart att hela apparaten är på danska, ingen har än lyckats tyda manualen till att byta språk. Ännu en dag på ett högteknologiskt företag.

Saturday, May 9, 2009

you could be my friend.

www.boktipset.se aida ho
www.bok.nu aida

syns vi där kanske?

Friday, May 8, 2009

Sånt man inte har tid med.


Ett Fästingbett och en ordentlig penicillinallergi senare och här ligger jag på akutens observationsavdelning. Vi håller nu tummarna att en bloggare nära er slipper stanna flera nätter..främst för att väntan på akutläkaren innebar att nästan hela boken lästes ut. Jag brukar klaga på den enorma mängd min väska rymmer. Men ibland kan man finna en bortglömd bok på botten. Just när man behöver det som mest.

Wednesday, May 6, 2009

det här med att ha telefontid.

Min mor har väldigt hektiska dagar den senaste tiden. Man kunde ju tro att det har med den stundande konfirmationen för den ena skrotten. Men vi bloggläsare vet bättre. Sent igår fick hon utstå ett mycket argsint troll som hällde ut sitt pyrande missnöje. Imorse väcktes hon tidigt tidigt av ett hulkande sådant. Båda samtalen led av svår kommunikationsförbistring.

Så när jag för femte gången förklarade att "jag orkaaar inteee meer" och att jag ska gå till läkaren för att utslagen håller på att ta död på mig. Ryggen håller på att ta död på mig osv....då sade min mor så här:
"men du kanske ska ta och säga till läkaren att du tror det hela beror på penicillinet ?"
"jjaaahaa"
"Och att du har svåra ryggsmärtor"
"jjjaaaa"
"och att du har humörssvängningar"
"jaaaaa*snörvel*"

Så jag fick komma till läkaren. Nu går jag på cortison mot penicillin.

Tuesday, May 5, 2009

hur undgår man smällen?

handavtrycket på väggen är inte snackisen längre. Nu går den vilda jakten efter den person som råkade backa trucken in i pallen med de toalettstolar som skulle installeras på hela plan 3. Det finns splitter och sen finns det splitter.

Det är ju lite synd ändå, tycker jag, min kalkyl över framtida inkomster från PROs bussresor till "den mystiska handflatan - ett tecken i tiden eller från yttre rymden" måste göras om. Eller som luddet sa, något som kunde ses som ett årligt semestermål att beskåda. Luddet borde veta, som är en hejare på sånt här med husbilar och semester.

samtal med min mor

"har du ont i ryggen?"
"JA!"
"svankryggen?"
"JA"
"Kan du knappt stå eller ligga?"
"Ingetdera!"
"sov du nåt i natt?"
"NEJ"
"känns det som världen har gett dig en käftsmäll och laddar för en till?"
"....eh,ja...(var lär sig mor alla sådana här uttryck?)"
"då är det ingen fara, det är bara lite pms, det går nog över om några dagar."

underskatta aldrig en vis kvinna som talar av erfarenhet.

Monday, May 4, 2009

när man tar sin roll som kate winslet till nya dimensioner. Nu fattas bara Celine Dion "my heart will go on" som ledmotiv.

Jag är en sån mes när jag ska ringa och skälla. Ju mer len på rösten desto mer kan man ana kallsvettningarna och de kokande tinningarna. Idag var det min hyresvärd som skulle få veta hut. En halv minut över nio började jag ringa. Och ringa. Och ringa. När jag äntligen kom fram förklarade de i växeln att de hade problem med att koppla samtal. Men jag förklarade mitt dilemma och fick koden till det nybyggda sopförrådet på gården. När vi skulle sluta samtal frågade jag lite försynt när denna information hade delats ut, eftersom jag antagligen hade slängt den lappen (först senare insåg jag det motsägelsefulla i detta). Men...nä...de hade ju inte skickat ut någon info om detta, det kanske de borde göra. Jo, det vore nog bra, sa jag och tackade och lade på. Flexade ut från jobbet, sprang hem, slet ut alla sopor, hoppade över gården och började slå in koden. Inget händer. INGET. HÄNDER. Jag exploderar. Sopsorteringen exploderar. Jag ringer. Samma visa igen. jag ringer. och ringer. Jag hinner tillbaka till lägenheten, lämna soporna, springa tillbaka till jobbet och in i trapphuset. En krånglande rygg och allmänt disträ greppar jag ledstången och hiver mig uppför trapporna. Jag svär högt över krånglande ryggar, ynkryggar till karlar, ynkryggar till hyresvärdar, fästingbett, illaluktande soppåsar i en liten etta och alkoholbehov. Ingen svarar. Jag fastnar med handen i den halvt nymålade ledstången. Men dra ända in i **** skriker jag samtidigt som de svarar i andra änden av luren. Jag snurrar ett halvt varv för att kontrollera att ingen har sett mig. Samtidigt som jag försöker ställa om till min lena röst. Samtidigt som jag försöker undvika att belasta min svankrygg. I det allmänna kaoset som kallas jag inser jag plötsligt att jag faktiskt står och försöker torka av färgkletet mot väggen. Jag står och torkar mörkgrått färgklet på den nymålade benvita väggen. Det blir som en gigantisk handflata på den vita väggen. Jag börjar gråta. Kvinnan i luren kopplar mig till en lugn kollega som snabbt ger mig den nya koden. Jag får slänga mina sopor.

färgen är kvar. Jag skrev dit mina initialer för att de en dag ska kunna vittna om det helvete som kallas måndag för en norrlänning i exil.

Sunday, May 3, 2009

choklad och socker gör allt bättre.

JA-menvisst! NU äntligen är det snart ny vecka och vi får skutta överlyckliga till jobbet! Jag älskar verkligen måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, alla veckans dagar som jag kan spendera på jobbet. Fördriva min tid att få utbrott på datasystem, kollegor och en och annan idioti. Dricka brunt vatten som ska visst kallas kaffe, kröka min rygg tills den liknar ett u framför datorn, stirra på mina kollegor på andra sidan fikabordet och bara känna ett härligt leende omfamna hela världen. Så kom kära vecka, kom och mangla över mig med trucken.


Jag har bakat ikväll. Två sorters kakor ur sommarens söta av systrarna eisenmann. Det blev gott. Och jag kan vara något sockerhög för tillfället.

bamseplåster går över åldersgränser.

att smygslänga soporna i majbrasan misslyckades totalt eftersom jag glömde soporna på tåget. Men lika glad är jag för det. Man kan säga att jag gjorde en mycket illa planerad men ändå genomförd manifestation. Sopsorterat och klart, jag känner att mitt avlämnade skräp kommer verkligen sitta som klacken i foten på den där maffian.

Jag har hängt med en liten tvååring. Vi har klättrat på fåtöljer, skrikit oss genom nätterna, ätit riskakor med kidneybönor, druckit salladsdressing, spelat på pianon, ätit kaffe med tesked, klättrat på klätterställning, somnat i gungan, somnat under kyldisken på ica, kastat leksaker på grannarna på nedervåningen, flörtat med gubbar på bussen och i fikakön, provat nya kläder, hällt vinäger på nya kläder, pussats, druckit välling,ramlat på rullgruset och skrikit oss blå av ilska, jagat pojken som lekte med leksakerna som vi skulle ha. Man kan inte tro det skiljer 25 år mellan oss.