Diskussion om julbord med mor.

"ja, jag ska då absolut inte ha sallad på bordet, inte ett blad. Det tvingar ankan* oss att äta till förbannelse! Jag ska ha grisfötter, det ska jag ha!"

"men mamma, du gillar ju inte ens grisfötter!"

"och?"

Logik ligger i våra gener och underlättar alla diskussioner.

*syster och nyblivet hälsofreak

det kostar på min pedagogiska ådra

mortuta är inte överdrivet dataintresserad eller orienterad för den delen. I våras fick hon brev från hyresvärden att det nu var bestämt att det inte längre skulle vara ett comhemhus utan det var upp till var och en vad de ville ha. Roligt skulle kanske vissa säga, min mor fick totalt panik. Sen dess har hon tjatat sönder alla "datamänniskor" hon känner. Hon tycker inte om val när hon inte vet vad det gäller. Det som är ännu värre är ju att comhemmailen kommer försvinna. "men använd din gmail då, mamma, jag gjorde ju en åt dig förra året". Fast vi var lite oense vems ansvar det var att komma ihåg lösenord på sånt. Jag tycker att det räcker att jag försöker betala ica med min portkod och dra mitt passerkort från jobbet för att komma in i min eget trapphus, att hålla reda på mammas lösenord är lite utanför mitt ansvarsområde.

Jag var vänligheten själv och förklarade att hon skulle leta efter en lapp där det stod hennes namn snabela och gmail.com på. Då blev hon alldeles tokig, varför i hela friden hade jag fixat henne nåt som hon ändå inte kunde använda när comhem försvann? "Men mamma, .com står inte för comhem.."

När vi löste den frågan över telefon kom sedan hennes andra fråga: nästa gång jag kommer hem kanske jag kan visa hur man laddar ner sån här film från nätet?

Jag hoppas hon har glömt det tills det är dags..

årets komplimang är tagen.

idag har julhandeln varit extrem. 5 timmar affärer från alla möjliga hörn och riktningar tillsammans med min yngsta skruttsyster. Vi har slitit hårt för att bocka av någon slags lista, men det gick då inte så bra. Efter att ha hållt upp det tusensjuttifjärde föremålet för min syster tittade hon på mig och levererade efter en stund årets komplimang:
"alltså du har en väldigt annorlunda stil. Inte som alla andra....som ugly betty kanske ."


åh. tack. tror jag.

Galenskap är också en bokstavskombination. Det är även genetiskt.

Min mormor är en tvärhand hög kvinna i sina 83 år. Blyg, timid, hardcorestickande tant som låter all frustration gå ut över tunnbrödsdegen. Alltid njutit av hemmets lugna vrå och trivs bäst när hon kurar under en filt och läser hemmets och andra damtidningar. Pärlhalsband rasslar när hon lutar sig fram i tvsoffan för att riktigt studera Ingvar Oldsbergs släta panna. Jojo, skulle vi rota lite i gömmorna hemma så skulle förutom en tvättlapp från 1884, en brudklänning från 1752 och en och annan gammal torpare även ingvar oldsbergs discoplatta från tidigt 70tal titta fram.
Mormor gör inte så mycket väsen av sig förutom att han bär upp västernorrlands hela telefonnät när hon håller reda på släkt och vänner.

Därför var inte förvåningen stor när hon ringde för att berätta om senaste programmet hon sett på tv. Det spelar ingen roll om man har sett samma program, hon berättar i detalj och ibland även i realtid vad som försiggått.

Denna gång hade hon sett fråga doktorn. Inte ett program att rekommendera om man har tendens till hypokondri. Man kunde därför börja ana ugglor i mossen när mormor bad en sitta ner och sedan i detalj väsa fram vad som sagts på tv. Man ska inte tala högt om sjukdomar. I alla fall hade programmet innehållt en intervju med två kvinnor som i vuxen ålder blivit diagnostiserade med en bokstavskombination. Den ena förklarade det som att hon hade haft det svårt för slentrian i livet. Varit "flurig" och andra symptom på bokstavskombination nämndes. Men även att möblera om mycket för variation. Det var här jag riktigt ser hur mormor lutar sig fram i soffan och håller en hand över rasslet runt hennes hals. Jo, för var det något min mormor gillar så är det att möblera om. Fråga bara de fem grannkarlar som ringdes in för att flytta finskåpet (släktklenod, gammalt som gatan, tungt som detsamma) från en våning till en annan. Så.. (här pausade mormor lite i sin histora för att riktigt låta informationen sjunka in) nu ringde mormor släkten för att informera om att hon har ADHD.

älskade, älskade mormor.

Undrar var man köpa de här otroligt finurliga tshirtarna som har använt ACDCloggan och bytt ut det mot ADHD? Jag känner att julklappen är räddad.

men då stannar jag.

Jag har umgåtts med en småbarnsfamilj idag. Den treåriga tjejen var mycket skeptisk till en början men efter att ha byggt ett enormt kojberg över hela mitt vardagsrum var jag godkänd. Jag var flickan med de bra kuddarna. En replik som man oftast kan få höra på krogen 5 minuter innan stängningsdags. När jag sedan skulle städa inför sängdags insåg jag att det var inte så stor skillnad på stökighetsgraden: en vecka med "arbetslös" uppsatsskrivande singel eller en treåring med fria händer.

När jag så hade hjälpt till att packa in två supertrötta småtjejer och två ganska supertrötta föräldrar i bilen inser plötsligt treåringen något:
"men har inte tjejen någon pappa???"
varpå föräldrarna svarar "nä, tjejen har ingen kille..."
den lilla flickan samlar då ihop sina kassar och säger:
"ska hon sova där själv? Nä, jag kan stanna!"

Men efter att ha röjt fram mitt vardagsrum hittade jag minst tre av hennes nallar så helt ensam blir jag inte i natt.

min vän kanske har glömt dom när jag återlämnar nyckeln..

så jag är uppsatsskrivande igen. Om man nu kan påstå att jag var det första rundan för några år sedan. Sen har jag haft det hängande över mig i några år tills jag insåg att min arbetssituation höll på att barka åt skogen och jag behövde något att satsa på istället för. Så jag tog min uppsats i handen och begav mig norrut igen. Tillbaka till brottsplatsen i björkbyn. Det sammanföll med en väns utresa till ett varmare land så i några månader är jag även lägenhetsvakt. Min vän är mycket blomintresserad. Varje fönsterplan bågnar under blomkrukor. De har till och med namn, det är små lappar nerstuckna i jorden.

Jag är inte blomintresserad. Eller ja, jag tycker ju förstås de är fina när de lever men man kan väl likna det vid ett socialt handikapp i samspråk med växterna. Den mest tåliga varelse kroknar i min närhet. Genom åren har ju mitt ansvar varierat ifrågan. Hittills är det min mors blommor som har tynats ihjäl stilla men effektivt. Plantor har kroknat under ångande varmvatten, krukor har simmat bort, Sahara har uppstått i andra. vissa har stått i vinterstorm och andra har fått sola sig till murkel. Min mor har förfasat, tjatat och slutligen givit upp. Senaste semesterkommentaren säger väl allt "kan du kanske....eller ja bara låt dom döö". Andra blir visade runt i föräldrars hem för att kolla nya möbler eller gardiner, jag blir visad för blommor som jag ICKE får röra.

Detta är till bakgrund för att ni ska förstå mors kommentar när jag dryftade blommornas existens i mitt nya boende: "du kanske kan be din kusin vara blomvakt". I en lägenhet som jag ändå spenderar större tiden av dygnet i...

From Narnia and back

så jag kör listvarianten. För en van twitterläsare så hoppa till sista punkten.

1. Norrland är höst. Frost och ett ögonbedövande färgsprak. Krispig luft och snöklädda plogkanter längs vägarna.
2. 90årskalaset kom av sig, vi satt istället runt en sjukhussäng och försökte äta lite prinsesstårta som skänkts från köket. Men det är inte lätt att sjunga med oron dansande i magen.
3. Hela bohaget är nu i lådformat i mor tutas lilla källarförråd, när det började brista i huvudet var det bara att ta filten och lägga sig raklång på alla lådorna, köra igång mammas bordsgrill och invänta det nya hyreskontraktet.
4. Tyvärr så innebar även den marknivån i förrådet att när vinterkläderna skulle fram så kändes det mer troligt att hitta dörren till Narnia än att hitta den väska som jag så fint packat i våras. Nu hittade jag bara en väska med vinterkläder, mina från 1985, tur att 80talet är på modet igen..
5. Att fara från kärleken kändes mer som att lägga sig framför tåget än att sätta sig på. När man steg av på mammas gata var det ändå något lättare eftersom det inte var en plats vi delat. Två tonårssystrar hjälpte till att skingra tankarna. Att sen öppna mailen och se att skogshuggaren faktiskt tagit mitt kontaktförsök på allvar och knåpat ihop två mail - det kändes som någon vände upp och ner på mig och vred ur mig som en skurtrasa. Det är nu flera dagar sen och mitt hjärta letar sig längre och längre in, för att undvika att splittret ställer till med för stor skada.
6. Att läsa Jeanette Winterson när hjärtat är ömt är som att trycka i sig en pralinask utan illamåendet efteråt. "Fyrväktaren" räddade min sömnlösa tisdagsnatt, när jag läste de sista raderna vid soluppgången var jag tvungen att stryka bort tårarna flera gånger om.
7. Att återigen befinna sig bland människor som vill en väl är som att tinas upp. Det är bara att börja om, försöka sänka garden.
8. första kvällen i björkbyn innebar kärlek, vänner och en skön känsla i magen. Ett visst spritt även, kan det vara så att min gamla flamma är singel?
9. Prioritering är viktigt. Därför har jag nu två splitternya lånekort i plånboken och en hel hög böcker hemma. Men ett tomt skafferi..
10. jag mår faktiskt bra.

det är just det där borde som känns lite osäkert.

Ett kapitel i mitt liv: tåget hem från Göteborg.
Scenario: salongvagn med en massa bokmässefolk.

In kommer aidaho med väskor och värkande fotsulor. Rasar ner på utsedd plats, bökar in väskor och lyfter upp blicken och tittar rakt in i ett par ögon som hon mycket väl känner igen. Dyker därpå ner i väskorna med huvudet före, smusslar in mobilen och paniksms:ar.

aidaho, sms 19.35
"har jag någon gång berättat om den *** kock som är ungefär det sexigaste man kan ha i ett kök och den gång jag träffade honom och bokstavligt talat förklarade att vi skulle gifta oss? Och han missade det uns av skämt som låg i mitt uttalande(det kan ha något att göra med att jag uttryckte en önskan att han vore ett paket smör att smälta ner för att sedan rulla in sig i). Jag har bearbetat det hela genom att inse att vi ändå aldrig kommer ses igen. han sitter mitt emot mig i gången på tåget."

bror, sms 19.37
"HAHAHAHA ett läge att förklara allt...Du är en psykopatisk stalker!"

aidaho, sms 19.49
"jag är ganska säker på att det är precis vad han tänker också. Precis nu."

bror, sms 19.55
"eller så säger du till honom vad alla killar vill höra. U r sent from d future to save mankind from bad food and now u need his genitals"

aidaho, sms 19.57
"du sjuka sjuka människa!....Är det verkligen det varenda kille vill höra??"

bror, sms 20.01
"bjud han på en himla massa tågvin först. Inte alla killar tar det där med att ge bort sina heligaste. Men framtidsköret borde han köpa..."


Hur det slutade? Om ni hör talas om en kvinna som snubblade ut från tåget med handväskan nerdragen över huvudet..ja då vet ni var ni hörde det först. Dessutom innebar även detta att jag inte kunde kolla in mina nyförvärv i bokfloran. Att dra upp "alla får ligga" i det läget kändes lite magstarkt.

argumentation på hög nivå.

natten har inte varit god. På nåt sätt. Fick en förbenad värk i ena höften igårkväll och det har molt hela natten. Inte blev det bättre av att en av grannarna drabbades av akut tourettes och var tvungen att stå på balkongen och skrika könsord. Halv tre på morgonen.

Anledningen till att jag inte kunde ta några värktabletter igår var att jag hade korkat upp en födelsedagspresent och tagit ett glas vin till maten. Vilket blev det stora samtalsämnet i telefon med mor tuta. För det spelar ingen roll att du har bara något år kvar till ättestupan, dina alkoholvanor ska ändå diskuteras. Kontentan av mors argumentation var att lät jag bli vin skulle min kropp må bättre. Med en vinkonsumtion som inte ens skulle kunna stödja en vinranka känns det inte som det största problemet i min kalender.

Men hur ofta sätter sig baksmällan i höften? Endast? Och borde inte smärtan i så fall komma dagen efter?

Många är frågorna. Kanske ska jag knacka på hos grannen och höra om han också har ont i höften efter gårdagens strapatser?

nu ska ni få träffa någon

Det här kära vänner är min stora idol i livet. Min morfar. En person som jag älskar högt över himlavalvet och långt ner i mörkaste stenmyllan. En person som mången gång har fått stått tillbaka i den ganska kvinnodominerande släkten, men ändå en spelevink uti minsta tå. En morfar som har förlikat sig med att bli kallad pettson av hela byn efter att ha blivit adopterad av katten som flyttade in. Nu vankar de runt på ägorna och för djupa filosofiska diskussioner. Vintertid, som det oftast är här i de mörka skogarna, anser morfar att kattstackarn självklart ska få gå sina vanliga turer på gården och går därför före med skyffeln. Något som förbryllar mången granne, där morfar plöjer gångar till höger och vänster över gården. En morfar som har världens finaste hatt vid högtidstillfällen, det gör mormor vimmelkantig av ilska eftersom morfar mest liknar en föråldrad gudfader där han smyger omkring med käpp och kostym. När han sedan med en svepande rörelse avlägsnar hatten sticker den ordentliga kalufsen på huvudet rakt upp, en silverräv med tuppkam. En morfar som fortfarande tror att jag ska gifta mig med "ni-vet-den-här-robert-w-som-spelar-piano-och-slänger-med-sitt-hår" eftersom jag visst hade en crush på honom när jag var 4-5 år (gode gud vad jag är glad att bloggen är anonym). En morfar som vid 89 års ålder kommer på att flytta en lada från ena sidan gården till den andra, för egen hands kraft. Och i hällregn. Eller kommer på att han ska flytta lite på takbrickorna och blir hängandes i takräcket när stegen drar iväg. Men på något finurligt sätt lyckas fånga tillbaka stegen med hjälp av ena foten. En morfar som lät sig fotograferas bredvid de gamla hällmålningarna för att kunna skicka till tidningens "gissa ålder?"tävling. Och när byns journalist sparkade förbi en sen vinterkväll och såg morfars evigt skottande fick hon en idé. Och mycket riktigt. Nog ställde morfar upp. Det blev ett underbart porträtt av byns äldste och byns (nästan) yngste som gjorde snöänglar i snömassorna. Porträttet avslutas med en klassiker till kommentar, om man känner min morfar, "nu ska jag in och berätta för frugan vad jag har gjort!". Det står inte utskrivet men jag kan se den tydligt framför mig, morfars älskade glimt i ögat och pillemariska leende.

Morfar fyller 90 år senare i höst. Jag önskar av hela mitt hjärta få ett lika rikt och långt liv som hans. Må han berika mitt liv länge till.

samtal med min mor

"har du ont i ryggen?"
"JA!"
"svankryggen?"
"JA"
"Kan du knappt stå eller ligga?"
"Ingetdera!"
"sov du nåt i natt?"
"NEJ"
"känns det som världen har gett dig en käftsmäll och laddar för en till?"
"....eh,ja...(var lär sig mor alla sådana här uttryck?)"
"då är det ingen fara, det är bara lite pms, det går nog över om några dagar."

underskatta aldrig en vis kvinna som talar av erfarenhet.

När man väl planerar.

Man skulle kunna gissa att jag inte bryr mig om att det är snöstorm ute. Och det är väl nästan sant. Så går det om man planerar festkläder i augusti.

förresten, jag har märkt att man kan ta extra betalt av filmutgåvor med mycket extramaterial. Därför kan man i bakgrunden skymta ett vanligt svenssonbadrum. Se det som bonusmaterial. Och vet att jag kommer ta hutlöst betalt för den råa levnadskildring.

ständigt dessa hjälpmedel. Eller stjälpmedel.

-syrran, det är aldrig så att du tagit hjälp av översättningsprogram på internet? Eller har jag missuppfattat Barack Obamas politik?

"Som tack för att Iran flyttat alla amerikanska hantverksmän till Afghanistan ska de få en lös hand."



Det var längesen som engelska läxan var ett sådant glädjeämne.

Det är bara Don Carleonehakan som saknas.

Idag besökte jag mitt gamla jobb. De få som var kvar där då, förstås. Mycket omtumlande känsla. Krama på gamla chefer, snacka skit, dricka selectakaffe ur min gamla mugg (fortfarande odiskad...) och nysa så de ekade i de stora, tomma hallarna. Sedn skyndade jag vidare, på väg hem insåg jag att jag glömt att hälsa på min gamla vapendragare, ett skämmessamtal senare stod det fast att jag måste upp dit igen innan veckan är slut. Det första jag såg när jag gick genom dörrarna på jobbet var förresten ett gäng från södern, så jag tågade fram och slog bestämt fast att jag aldrig kom undan dom, de var väl av samma mening. Men de lovade att ta med lite snö tillbaka. Så något gott.

Nu ska jag fortsätta gapskratta åt min brors internationella körkort. Han ser ut att vara vipmedlem i den ryska maffian, alternativt norrlandsmaffian. Hur ska han någonsin få hyra en bil?

Lön för mödan

Imorgon är det äntligen den 25. Hör trumvirveln gå..Jag har redan beställt böcker för en ansenlig summa av lönen.

De senaste dagarna har averkats i den fjällnära byn. Nattetid har temperaturen smugit sig ner till bara någon plusgrad. Jag har sovit med fönstret öppet för att låta tystnaden invadera. En markant skillnad från mitt dagliga liv, att vakna av att det är fullkomligt och bedövande tyst. Däremot vaknade vi till under fredagsnatten av en dånande helikopter som cirklade över ladugårdens tak med strålkastare på. Den hade tagit fel på gård i mörkret. Som tur var för den person som var i nöd var helikoptern snabbt tillrätta.

Hade inte vår gård legat alldeles för nära mitt gamla liv och alldeles för långt bort från alla möjligheter att ta sig någonstans utan bil och körkort (jag skulle nog inte cykla allt för långt med tanke på det höga antal björnar som finns där). Då skulle jag flytta hem och ta över gården. Måla mina fingrar gröna och låta fötterna sjunka ner i daggvåta gräset. JAg skulle ta hand om mina morföräldrar och låta mina böckerfungera som isolering.

Igår firades även beach party nere vid bytjärn. Alla var påpassligt klädda i något som påminde om vinterkläder. Mössa, vantar och skaljackor med fleecetröja under. Sen dansades det på lövklätt dansgolv med dansband i tuppluva. Sjäv stod jag med leggings, klänning och ballerinaskor. Mina tänder dansade marraccas och fötterna stampade endast när lägerelden slickade benen. Jag har väl aldrig blivit så påmind om att jag har blivit stadsråtta.

bekymmer, bekymmer.

jag är hemma hos kommandorskan och plåstrar om efter lite rejäla kärleksbekymmer. Det blir man visst aldrig för gammal för. Stackars liten. Kanske skulle ta efter sin dotter som snart kandiderar till svenska nunnewannabeklubben.

Helgens släktsammankomst avlöpte som väntat, nu är det bara att ta sig i kragen till nästa möte. Eventuellt lägga mig till med en alternativ levnadsstil för att riktigt förbrylla.

Jag har en mycket låg period för tillfället och räknar prickarna i taket till exakt 79 st några gånger om varje natt. Förbaskade verklighet. När ska saker och ting börja skärpa till sig. När ska jag ta mig i kragen...eller någon annans krage? Jag har inte något trevligt att skriva, jag biter ihop mest för att inte bita i något annat. Idag skickades jag ner till uppackningsavdelningen för att hjälpa till, det var ett ypperligt tillfälle att stoppa hörlurarna i öronen och kasta packmaterial omkring mig till vald aggressionsmusik. Något som borde vara var mans rättighet.

x2000

"Hörru syrran, nu går ju tåget så fort att man skulle kunna lära känna någon om han stod vid vägbommen. Var han singel skulle du nog hinna fria också."

I familjens beskyddande famn.

På fredag ska vi ha firmafest. Idag inhandlades lite olika pryttlar...helt emot min nya minimalistiska läggning..bland annat kläder och sprit. När jag så visade upp mina nya kläder hemma följde denna konversation.

(jag kommer in i rummet.)
- Så här blir det!! Vad tror ni, blir det bra?`
-...oj, du ser ut som en från sagan om ringen, säger skrutt1, en sån där...
- orch, sade skrutt2.

Tur jag har köpt sprit. Det kan bli en hård kväll.

Det hade jag glömt.

Jag skulle ju bli minimalist. Inte ha en massa rat.

Det kom jag ihåg nu. När jag släpar runt på lådor med alldeles för mycket papper och böcker och sånt.

Flytta är verkligen inte en rolig syssla.

Det här med vardagssysslor går framåt.

Hur man vet att man gör framsteg med att integrera tonåringarna i hushållsarbetets mystiska värld.

Efter att ha bäddat sängen för egen hand ska sedan sängkläderna bytas ut mot nya fräscha...Smutstvätten paraderar förbi i köket ihopknöckat på väg mot tvättkorgen.

"...ehm, du skruttan, du vet att det där är gardiner va?"