Den storsäljande Svarta Ballader är en dröm i skivspelaren. Jag fattar inte hur men på något sätt har milaröken smugit sig in i högtalarna. Man befinner sig på en fjälltopp eller i skogsdunge vid en pyrande eld, klockan är sen eller tidig och man ser ut över ett böljande skogslandskap med lukten av klar hög fjällsluft i näsan och hjärtat håller på att sprängas av tärande längtan och minnen.
Hur följer man upp det?
Sofia har gjort ett ärligt försök och jag anar att skivan Visor från vinden lär fastna efter ett tag. Men den magsparkskänslan av längtan och drömmar är inte lika brutal. Och urvalet kanske lite väl spretigt. Men Gud, vad flickan kan sjunga.
No comments:
Post a Comment