she's a young american.

Dogville
"Den vackra Grace, som är på flykt undan några gangsters, anländer till den lilla staden Dogville som ligger isolerad bland bergen. Stadens självutnämnde talesman Tom, som drömmer om att bli författare, vädjar till invånarna att ta sig an Grace. I gengäld lovar hon att hjälpa till med diverse arbetsuppgifter. Men ingen i Dogville anar att Grace bär på en ödesdiger hemlighet."
ett högt betyg för en film som jag var alldeles uppslukad i, men som jag lovar mig själv att aldrig mer se igen. Scenografin (det måste ha gått åt en hel del krita) stör inte mer än de första sekunderna. Handlingen däremot tar ett ordentligt tag om en först efter någon timme, sen går det knappt att blunda. Grymhet, lyckas alltid att fängsla i en historia. Tyvärr tror jag inte att det kan sägas vara överdrivet. Att visa sårbarhet kan trigga grymhet. Att grymhet finns hos varje människa synliggörs i slutscenerna, särskilt i kombinationen att plötsligt inte vara ensam och utsatt plus att triggas av en hämndtanke. När så slutmusiken "she's a young american" dundrar igång är det nära att man bara sitter och gapar. Funderar fortfarande över det låtvalet. Valet av skådespelare är lysande.

Önskar att jag inte hade sett filmen själv för filmens beröringspunkter skulle behöva diskuteras.