Sunday, September 20, 2009

jag har läst

ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv av Jan Guillou

"svårt att säga men det har antagligen med Jan Myrdal att göra."
"På hösten 1968 kände jag mig lika misslyckad som jag var dyster."
"Hade jag haft en trumpet så hade jag blåst en fanfar."
"Vilket jag vid några tillfällen då mina diplomatiska talanger tagit ledigt också sagt åt honom."
"Jag behövde också få lite perspektiv på mig själv, eftersom jag börjat visa upp en del egocentriska drag som låg farligt nära gränsen för intellektuell varmgång."
"För det borde jag få medalj. Och det fick jag också. Fast bara i Frankrike."

Jag har vissa fördomar om Janne. Det baseras på en uppväxt när magazinet och grabbarna på Fagerhult visades på tv, obligatorisk läsning av "ondskan" på gymnasiet, Jonas Gardells nedrankning av Janne i ett flertal sketcher. Jag har inte läst varken arn eller hamilton. Däremot satte jag gärna tänderna i denna redogörelse av det skrivna livet, mannen har ju onekligen varit med om en hel del. Mycket rättfärdigande blir det och jag portionerar upp boken för att inte drunkna i bilden av en man som äntligen köpt sin trumpet och nu spelar fanfar på repeat. För mannen är ju fullkomlig. Samtidigt har mannen faktiskt humor, se bara samlingen citat ovan.

Vad tror du, varför har vi så svårt för Jannes självförtroende?

2 comments:

Jessica (ord och inga visor) said...

Jag tror vi har svårt för Jannes självförtroende för att vi lever i jantelagslandet med stort J, och det är väldigt tråkigt. Jag har aldrig haft svårt för hans självförtroende, men däremot fått intrycket att han skrivit väldigt grabbigt och på ett sätt som inte passar mig. Men jag blev väldigt sugen på den här boken, som du såg!

Aidaho said...

jag tror du har alldeles rätt! Boken är verkligen värd att börja med i hans produktion. Mycket intressant och full av humor.