jag är hemma hos kommandorskan och plåstrar om efter lite rejäla kärleksbekymmer. Det blir man visst aldrig för gammal för. Stackars liten. Kanske skulle ta efter sin dotter som snart kandiderar till svenska nunnewannabeklubben.
Helgens släktsammankomst avlöpte som väntat, nu är det bara att ta sig i kragen till nästa möte. Eventuellt lägga mig till med en alternativ levnadsstil för att riktigt förbrylla.
Jag har en mycket låg period för tillfället och räknar prickarna i taket till exakt 79 st några gånger om varje natt. Förbaskade verklighet. När ska saker och ting börja skärpa till sig. När ska jag ta mig i kragen...eller någon annans krage? Jag har inte något trevligt att skriva, jag biter ihop mest för att inte bita i något annat. Idag skickades jag ner till uppackningsavdelningen för att hjälpa till, det var ett ypperligt tillfälle att stoppa hörlurarna i öronen och kasta packmaterial omkring mig till vald aggressionsmusik. Något som borde vara var mans rättighet.
1 comment:
Ja, jag undrar just var du har tagit vägen...hoppas du inte råkar slänga iväg dig själv på på packavdelningen bara. Kan vi inte höras och se om vi hinner ses något innan jag åker? Skulle vara så roligt! Men jag förstår också om du vill vara ifred. Hoppas det känna bättre snart, kompis! Du vet var min brevlåda bor...KRAM!!!
Post a Comment