"men tänk att jag har då alltid tyckt att alla norrlänningar är så trevliga. Tills nu! Du måste ju vara den felande länken."


Man tackar och bockar, och tänker tillbaka till sin urmoder Ida som var ändå hur många miljoner år gammal som helst. Tänk att det ligger i namnet ändå.

Ännu ett kapitel i boken: mina tekniker är ett särskilt släkte.

tekniker: "Pms är ju bara ett påfund, jag brukar säga till gumman att det är bara att tänka bort det. Skärpa sig liksom."

saker jag tänker påminna dig om nästa gång du ringer och ber mig skynda på för att du håller på att frysa bort.

sånt där man funderar på om man är i min ålder.

Tänk att du har en väldigt trevlig kollega (karamellen kallad). Ni har väldigt mycket kontakt via telefon och sms, men aldrig träffats. Du har ett vagt minne av att ha gjort ett kontaktförsök via fejjan. Med lite för mycket vino innanför västen. Men inget svar.

Under ett telefonsamtal råkar du nämna att du ska skicka nåt till din andra kollega via msn, varpå karamellkollegan undrar om vi använder oss av jobbmsn och nästintill bokstaverar sin egen msnadress.

Hur skulle du tolka det? Skulle du tolka det som ett ok att leta reda på honom även via msn?
det finns ju även en viss risk för att du kommer framstå som väldigt desperat om du jagar honom även där.

Åh vad skönt det är med vuxenlivet. Så många frågor som inte längre känns relevanta kan släppas och förpassas.

minns ni?

Jo nu är det så här förstår ni:

13. Mattan på plats verkar inte funka så bra. Steg 13: bär ut alla möbler och administratörer och slit upp mattan. Bär ut elstolpar. Limma dit en ny matta.

14. Här sa ÄNTLIGEN flyttgubben ifrån, de gamla borden fraktas på tippen. Steg 14: Köp in nya möbler, invänta frakt.

rösten är det nya

Den senaste tiden i mitt liv har som sagt och bevittnat inte varit den bästa på kärleksfronten. Det har skitit sig från Newtons dagar, ungefär. Det har varit skogshuggaren som jag lämnade ute på söderns höjder och det var musikläraren som lämnade mig ute i norrlands mörkblåa kyla. Längre bort orkar jag inte ens fundera över. Jag har tänkt att en stor säckväv och ett rep i midjan vore en bra förbättring av mitt liv.

Det nya jobbet har inte varit mitt bästa val, men på en punkt har det verkligen varit bra för mig. Telefonkontakten med en drös människor i helt andra ändar av landet. Telefonkontakt med människor som man med stor sannolikhet aldrig kommer träffa. För plötsligt släpper en spärr hos mig. Det är som att nätflörta nästintill. Och när det gäller män där åldersskillnaden börjar på 10 år och ökar, där är jag som en expert.

Jag är en jäkel på att få bra kontakt med människor, när jag får tänka bort alla hinder som stoppar mig i ett faktiskt rum. Gubbarna mina är buffliga, tvära, trötta och allmänt svårtalade. Det är då desto roligare att försöka få dem att tina upp. Vi pratar om det ena och det andra och vi får varandra att skratta så vi kiknar.

Några speciella karlar har jag ändå närmast hjärtat: det är den som vill boka telefonsamtal varje morgon och eftermiddag för att vi ska muntra upp varandra, det är han som vill att jag kommer ner till honom för en båttur, det är han som absolut ville skicka en flaska skumpa och säger hej, gumman så tårna krullar sig.

Men utanför det så är jobbet skit och jag går hem till en tom lägenhet. Så någonstans vet jag att de där telefonsamtalen är ren egoboost. Tror jag. Ett klassiskt "se mig"-exempel. Får man göra så? någon gång måste man ju lära sig att umgås med folk på ett riktigt sätt.

Tills vidare ska jag fortsätta läsa i min nyinhandlade jamie oliver och clas karlsson.

när du tycker ditt jobb borde ha lite mer spänning.

En stor del i mitt nya jobbliv är telefonibaserat. Minst sagt. ibland så är det jourpass som tillfaller en och annan stackare. Den stackaren var jag idag, inte konstigt med tanke på att jag är ny och det var en klämdag i fråga. Förutom jourinställningar i arbetssystemet så måste man även underrätta växeln om vems anknytning som kommer vara aktuell för inkommande fall.
Därför ringde jag växeln. För första gången jag ringde fick jag prata med någon annan än växelemma. Detta var en karl.

"...jo hej, det är aidaho. Jag tänkte bara berätta att det är jag som är da2an idag. "
"...Men vad bra att vi har fått tag på varandra, det är jag som är Iron man2!" viskade han då. vad har vi för planer för dagen?"

jag bröt ihop av skratt så jag kunde inte säga just något mer.
När jag senare på dagen pratade med växelemma bekräftade hon min teori att vi har en ny kille i växeln. Han hade just blivit informerad om att da2an faktiskt var ett vedertaget begrepp och att jag inte var en helt galen människa.

Men det måste ju innebära att Robert D Jr jobbar på mitt jobb.

have we been here before?

så var det dags för en ny del i vår följetong en dag på jobbet:

Vår lilla avdelning för administration ska samlas ihop och flyttas in i ett eget rum för att göra plats för de andra dårarna och ge oss själva lite utrymme för tanke och reflektion. Vår lilla avdelning är en ringa skara på 10 personer. För att denna flytt ska genomföras så delas händelseförloppet upp i några väl valda händelseförlopp.

1. Vår lilla röda avdelning på cirka 20 personer fick plötsligt order att flytta ut från det innersta rummet för att göra plats för administration. Deras dokumentation och arkiv flyttades ut i korridoren/brandvägen. Sen fick de ett skrivbord med en dator att samsas om. Steg ett: flytta ut alla bokhyllor och skrivbord.

2. Flytta in de första administratörerna. Lite utspritt över rummet. Med andra ord där det inte låg en massa pärmar. Steg två: Bära in alla bokhyllor och dator som administratörerna behöver.

3. Införskaffa de gamla kontorsmöblerna från en annan site som blir 1,5 vecka försenad. Den administrativa avdelning är utspridda i konferensrum och lite här och var det finns plats. steg tre: skaffa fram rullvagnar till administratörerna för att kunna köra runt de mest frekventa materialet under dagens jakt på sittplats.

4. Möblerna anländer. Det visar sig vara gigantiska kontorsbord som ska fästas ihop fyra och fyra. steg fyra: bära in och montera ihop monstren.

5. när så detta är gjort och datorerna ska flyttas på plats inses att det saknas elstolpar, det finns nätverksuttag endast för två datorer i hela rummet. För att det ska fungera måste stolparna stå i bordens mitt. De ihopmonterade borden. Steg fem: montera isär borden, bär ut dem igen. Börja installera elstolpar.

6. När denna kombination börjar genomföras så inser man snart att borden är för stora för rummet, plötsligt finns bara plats för 8. Steg 6: snabbt informera den röda avdelningens chef om att han måste flytta från sitt kontor till konferensrummet. installera mer nätverksuttag och fixa nya skrivbord till chefsrummet.

7. Hjälpa chefen för den röda avdelningen att flytta till konferensrummet. steg 7: installera nätverksuttag, flytta arkiv, leta ett nytt konferensrum ute i förrådet.

8. Bära in möbler och montera ihop dem med de nya elstolparna. Steg 8: hålla den administrativa avdelning på halster från att snika sig åt de bästa platserna.

9. Krismöte eftersom några i den administrativa avdelningen känner att vissa försöker sno åt sig de bästa platserna. steg 9: krismöte som slutar i lottdragning. Lottdragare den nya killen som inte kan vara partisk. Han fick avstå sina sysslor i en halvtimme för att lösa våra problem. Lösning: jag hamnade i chefsrummet...som jag inte ville...

10. Efter några dagars arbete i det nya rummet får den administrativa avdelningen nog och kräver att en matta läggs in för att fånga upp det studsande ljudet som gör vårt telefonjobb outhärdligt. steg 10: flytta ut administratörer, montera isär bord, flytta ut bord. Lägga in matta. Bära in möbler, montera ihop, flytta in administratörer.

11. Någon dag senare storknar den administrativa avdelningen och begär ny ventilation i rummet. steg 11: gör en administratörrokad, ring efter ventilationsgubben.

12. När jag skriver den administrativa avdelningen så kan jag förresten berätta att det är en viss klientel i avdelningen som kräver dessa insatser. Dessa människor har nu börjar kasta onda ögon på de "skräniga skrivarna som står i närheten". Jag har en känsla av att vi inom en snar framtid kommer få se en omflyttning av skrivarrummet. By god, jag hoppas de har en smidigare flyttplan.

För egen del hoppas jag snart få flytta in så jag och min nya kontorsborskumpan kan få ett varsitt bord. Just nu går vi på schema.

jag har bra tänder.

Som håller ihop framför tungan.

Även före frukost, en måndagmorgon.

När jag återkom från några dagars ledighet, utan en droppe kaffe i blodet och blodsockret i tårna, så fick jag dagens första chock. Förutom den när klockan ringer.
En vänlig kollega hade rafsat ihop sakern på mitt skrivbord i en fin hög på golvet, övertagit mitt skrivbord och min nya dataskärm. burken lät han flytta för den var så dålig. Så plötsligt så var jag utan skrivbord. Gapande stod jag och stirrade på förövaren som glad i hågen började förbereda sig för dagen.
när jag skulle till att brisera så kom han på att han var tvungen att visa ett fel som jag gjort, "ett helt hopplöst fel som vi kommer få mycket skit för". En kvart senare när han berättat i detalj hur svårt det var att rätta till mitt fel och att jag verkligen inte fick göra så igen så visade det sig att jag hade fått hjälp att göra fel. Ganska stor hjälp. Man kan säga att jag bara satt och gapade under hans genomgång mest för att jag inte för mitt liv kunde komma på att jag någonsin gjort sådär. Och det hade jag visst inte. Som avslutning sa han: "ja du ser hur det ställer till när du gör sånt fel, det tar en halv dag att reda ut." Det hade tagit 20 min mest för att han inte kunde släppa biten "skräm upp henne med konsekvenserna".

Sen sa han: nu måste du hitta någonstans att sitta, jag måste kunna arbeta.

Nu i efterhand när jag läser det så låter det ju som jag hittar på. Men. Det. Gör. Jag. Inte. Vid min gud, jag önskar att jag gjorde. Eftersom han och jag ska bilda ett arbetsteam om bara några veckor. Vi får se med spänning hur länge han kommer överleva.

(min chef? säger du. Jo hon placerade mig vid ett annat bord, den kollegan var hemma. Och imorgon skulle förövaren vara hemma, så då "kan du ju sitta där imorgon."
Sen på onsdag så får vi väl se...


Det gnistrar om mina hårtoppar..de är elektriska.
Det som räddade mig var att jag visste att ikväll ska jag hämta ut en hel hög reserverade böcker på bibblan och nyinköpta leila på posten.

att uttrycka sig bland gubbarna.

jag i samtal med en tekniker idag:

"ja, jag känner mig inte alls kry. Halsen är alldeles färdig. Med min otur så får jag väl ligga i helgen!!"

Min tekniker:
".....sker det bara när du har ont i halsen?"

Sen när han gått runt hörnet och ut från rummet skrek jag efter honom
"jag menar ligga i förkylning!! Hörru Stig, i förkylning!!!"

idag sprang jag från min mobil hemma i hallen. När jag kom hem hade jag ett antal missade samtal från nära och kära plus ett alldeles nytt nummer. Jag ringde upp för att kolla:

växel: hejduharkommittill**l**omdupratarmedemmahurkanjaghjälpadeej?
jag: ...öh, hej. Det här aidaho, jag tror någon har ringt mig.
Sen började en minst sagt bisarr konversation där en mycket hjälpsam tjej försökte hjälpa en mycket trött person som inte riktigt visste vad hon höll på med. Hon i växeln försökte verkligen komma på vem som kunde ha sökt mig, särskilt med tanke på att det var så tidigt också. Inte alla på kontoret hade ju börjat då. Kan jag ha beställt någon service och kanske blivit uppringd av någon av säljare eller tekniker?
Väldigt slut på energi och mat satt jag som ett vresigt barn i andra änden och ville bara veta VEM hade sökt mig och varför? Var det någon reklam, så var jag inte intresserad.

Till slut körde receptionisten fast och vi enades om att personen säkert skulle höra av sig utifall den ville nåt. Just innan vi lade på så sa hon i växeln att ändå kände igen mitt namn så något borde det vara. Kanske hon fick dåligt samvete och ville trösta mig. Själv blev jag alldeles iskall...
Jag: ursäkta, men vart hade jag kommit sa du egentligen?
Hon i växeln: **l**om
Jag: okdåvetjagtackskaduhatackhej!

herrejössesherrejösses. Det var ju min växeltelefonist! Jag hade ju ringt upp mitt eget jobb. Det där tidiga obesvarade numret var ju jag själv som försökt spåra min mobil från arbetstelefon.

Ny regel i mitt hushåll: först mat, sen telefon.

Vi har upplevt en smått klaustrofobisk dag på jobbet. Detta var mitt fönster vid lunchtid.

lämpligt nog har jag jobbat endast tre dagar denna vecka, huvudet snurrar och jag har lyckats att dra på mig min andra dunderförkylning detta år.

Annars, en bokrea att rapportera, en flytt att rapportera och vissa inslag i livet. Men jag måste vakna till ur febern först. Så vi höres!

allt på en gång.

Jag ska skriva på anställningspapper kl 15. Bostadskontraktet ska också signeras, även det kl 15 fast i en annan del av stan. Jag börjar se en viss tidskonflikt i det hela.


Jag har rivit fram alla klädesplagg som ser ut att hålla värmen bra. Ska jag börja morgonen med en promenad i 35 graders kyla, då ska jag vara påpälsad.

Jag har förstått på nyheterna att det är som snökaos i landet. Flera av mina gamla arbetskollegor har fastnat i trafiken och upplever stora problem med att ta sig till och från jobbet. Jag hoppas det snart går över och att folk kan få ta sig hem. Jag nämner inte ett ord om SJ, märk väl. Jag låter bli.
Jag tänker inte heller göra detta till ett inlägg som anspelar på skillnaden mellan den norrländske vikingen och den svage sörlänningen. Jag tror inte på det. Vi har olika förutsättningar för att hantera snömängden. Denna gång har vi i norrland kommit lindrigt undan.

Själv är jag av det enkla björkvirket som knäpper i kylan. Jag vet att jag gnällde förra vintern över snöbrist och slask. Men nu tycker jag att vi gör en deal, på onsdag börjar jag jobba. Då vill jag ha ett mer hanterligt vinterväder. Mest för att mitt nya jobb ligger en bit utanför både centrum och det lokala bussnätet, varje morgon och kväll kommer nu innebära en promenad på ca 50 min. Det vore tacksamt om det inte inkluderade polarkyla och järnlungor.

kaffe och jag är er kissekatt.

idag har jag varit på arbetsintervju. Då är det viktigt att visa intresse för det tänkta nyanställningen. Jag svarade på alla dess möjliga frågor, om jag var bäst, om det var nåt jag ville jobba på, om det fanns några utmaningar som jag tyckte triggade min inspiration osv. Min fråga till dem var: har ni någon selectaautomat?

Jag misstänks vara sponsrad, men allt jag kan säga är: Jag koncentrerar mig på det viktiga här i livet.

du ska kalla mig HERR gris!!!

min snart före detta chef hade skickat ett svar på mitt mail idag. Jag skickade ett igår för att ge honom min adress för arbetsintyg.

Mailet från min chef började med
"Hej Anette!"


well, that's not my name..

Nu ser vi fram mot arbetsintyget för att se vem han anser att jag är.


Som tur var så har jag blivit anlitad som husmor för ett julbord nästa vecka. Med namnskylt.

jag och min kollega begrundade min matlåda idag. Vi kom fram till att vissa idéer är bättre på pappret.

du vet att...

det blir en tuff vecka: när du frenetiskt står och drar ditt passerkort från jobbet för att öppna ytterdörren till lägenheten. Särskilt om du står och väntar på att titthålet ska börja lysa grönt så du får gå in.

hur man hottar upp en måndag.

Jag har suttit i ett löjligt långt möte idag. Missade till och med mitt stående eftermiddagsfika med "maken".

Hur man ändå håller humöret uppe?
Levererar oneliners enligt Mogis ordbok. Sökbart på youtube.

JAg lovar, du kan kollra bort vilken fråga som helst när du försöker få italienarna att förstå schnertyey!

Datorvana kan vara att känna igen vissa tangenter.

Jag brukar vara väldigt tålmodig. Humöret kan smälla till men går lika fort över, den mentala andningstekniken är aldrig långt borta. Men ibland måste den tillämpas väldigt frekvent och ihärdigt. I mitt arbetslag finns en person med datavana. Stor sådan, enligt sig själv. Det som räddar personen ifråga mången gång är hjärtat hos personen, det är påtagligt än hos någon annan av mina kollegor. Idag fick vi en ganska stor och genomarbetad pdf-fil i mejllådan, det presenterades nya funktioner i ett av våra arbetssystem, till exempel kortkommandon.

Plötsligt hörs mitt namn skrikas över hela kontorslandskapet, en viss skärpa i rösten var påtaglig. "Det har försvunnit, Aidaho, Det har försvunnit!! Kom hit omedelbart!!" Min praktikant fick något fladdrande i blicken och höll på att ramla av stolen, själv har man ju nu vant sig. Så jag avslutade ett telefonsamtal och skyndade mig över samtidigt som min pedagogiska ådra kopplades in.

Personen viftade mot dataskärmen. "Här!! Fixa tillbaka!!"
Då har man ungefär 5 sekunders feldiagnos att göra. Verktygsfältet är dolt. Förklarar fint, "du har nog tryckt här". Verktygsfältet syns igen. Går tillbaka till det egna kontorsbordet. Hinner sitta i exakt 10 sekunder.
"Men vaaa fasiken, nu är det borta igen!!! Kom hit!!!" (observera gärna att jag just visat var tangenten satt som återställde allt). Gå tillbaka och tryck på samma tangent.

Gå tillbaka till skrivbord. Sitta i 10 sekunder. "MEN VARFÖÖR HÄNDER DET HÄR?"
Tar till min lätt desperata och mordiska men samtidigt pedagogiska ton: "varför trycker du på den tangenten för? Det är därför verktygsfältet försvinner." Personen i fråga: "jaamen, det står ju här att jag kan trycka på den för att få fram ordrarna. Hurkandevarasådumattskrivautettsåntkommandoomdetintefunkarr!!!"
Jag får syn på min bordsgranne som hukar över sitt egna tangentbord och försiktigt stryker bort sina tårar av skratt, samtidigt som jag förklarar försiktigt "men du, du är ju inte i [arbetssystemet] du läser ju bara en pdf-fil om det.."

Det här är inte ett inlägg för att visa vad förträffligt bra jag är på dator. För det är jag inte, inte på långa vägar. I så fall skulle jag även kunnat berätta om dagens samtal med systemteknikern om ett problem i excel, det bevisar motsatsen. Men det tar vi en annan dag..Nu vill jag bara berätta om vad jag gör på jobbet.