Livet på en gata.

Ibland blir livet så skrämmande och kärt på samma gång. Att du kan gå på din sida gatan samtidigt som livet förändras en smula för en annan människa på andra sidan gatan.

Lite försenad, av gammal vana, kastade jag mig ut från trapphuset för att möta upp mina vänner. När jag sneddar över vår innergård hör jag en förskräcklig smäll, följt av en dovare smäll. När jag korsar huvudleden kommer ambulanserna på rad i hög hastighet, men jag följer dem aldrig med blicken utan koncentrerar mig på bilen som står och väntar på mig på andra sidan gatan. När jag så sätter mig i bilen och vi börjar rulla inser jag att något har hänt alldeles runt hörnet. När vi kör ut ser vi olyckan, bildelarna ligger längs körbanan som skräp någon slängt i farten. På den ena bilen saknas den främre delen, vi tror först den har kört rakt in i huset och studsat tillbaka, tills vi ser den bil som tryckts in mellan bilen och den sviktande tegelväggen. På den tilltryckta bilen försöker de förtvivlat få ut de som sitter i bilen.

Tysta far vi förbi den långa bilkö som redan bildats och vi spekulerar lite över det som måste ha hänt. Eftersom vi är på väg till de mörka skogarna ringer vi runt till människor med tillgång till internet och radio, men inte så många nyheter så nära inpå olyckan. Jag ringer även mina nära och kära som jag vet har anledning att vista sig på platsen för olyckan och blir lättad när jag får tag på dem. Sedan fortsätter vi vår dag och har trevligt och njuter av en lugn höstdag i fjällvärlden. Vattnet forsar, blåbären smakar blåbär där vi hukar oss över blomstrena i skogen, färgerna sprakar och luften är hög. Ett behövligt luftombyte och jag känner mig så otroligt harmonisk.

När jag kommer tillbaka till bilen och tar fram telefonen har jag ett missat samtal. När jag ringer upp, tror jag det handlar om planerna inför morgondagens båtfärd.

Men istället är det en förtvivlad människa i andra änden av telefonen. Som sitter i en bil som följer ambulansen till ett större norrländskt sjukhus. I ambulansen ligger den bästa kompisen.

Vi brukar prata om en sanning och en verklighet, men idag var min verklighet att jag gick över rätt övergångsställe och väntade vid rätt gatuhörn. Jag satt mig i rätt bil och upplevde en höstdag i fjällnatur. Bara på andra sidan gatan upplevde en vän en annan verklighet. En verklighet som plötsligt förändrade livsriktningen.

Jag ber för de människor som var inblandade i denna olycka, och jag ber även för de oroliga människor runt ikring. Jag hoppas verkligen att de klarar sig.