Tuesday, May 12, 2009

Det är här du med största sannolikhet ser män gråta av uppgivenhet och förtvivlan.

På jobbet måste vi ha skyddskläder på oss. Ordentliga rockar och rejäla stålskor. När fabriken börjar närma sig tropiskt klimat är det förstås ett aber för oss alla, missförstå mig rätt när jag säger att man drar sig för att byta in sin rock. Inte för att vi alla är ett gäng ingrodda tomtar som vadar i vår årsgamla smuts och svett. Nej, för vår största fiende på jobbet är, inte som många tror kaffeautomaten utan, den förbannade rockautomaten i källaren. Om vi alla tänker oss den klassiska familjefilmen "Ensam hemma" från 1990 med Macaulay Culkin och hans största skräck värmepannan i källaren så har vi gemensamma referensramar i min fortsatta berättelse. Att den som installerat denna automaten har ett starkt agg mot min arbetsgivare, det behöver man inte ha högskolepoäng för att räkna ut. Så var det min förtvivlade otur att byta rock idag. Detta gör man helst kvällstid när alla andra kollegor har gått hem. Går det åt fanders behöver ingen veta, lyckas du kan du skryta med dina nyvunna kunskaper och byta till dig cigaretter i valfritt fängelse.

Så om du nu vill byta din rock borde du ju rimligen dra ditt anställningskort för att legitimera dig och ut spottar maskinen din nya rock. Men så enkelt är det inte. För drar du anställningskortet berättar maskinen för dig att du har redan en rock på dig, om du nu missat det. Och då har du det maximala antalet redan uttaget, finttackhej. Att du kanske har en rock som du vill byta ut är inte ett alternativ. Det andra alternativet är att först lämna rocken och sedan be till någon högre makt. Lämna rocken i sig är ett projekt värdigt hinderbanan i armen, för inkastet (ett hål uppe vid taket, förvillande likt en lufttrumma) är i en gränsliggande korridor. Kasta in plagget, spring tresteg och hoppas inte möta någon när du rundar krönet, dra ditt kort och tryck på vilken knapp som helst. På så sätt registrerar automaten att du har gjort nåt som den inte bett om, vilken den berättar för dig. Dra kortet igen, tryck hårdare. Har du tur berättar automaten för dig att du har INGA rockar att hämta ut men att den just fått in en oregistrerad rock och det på något konstigt sätt berättigar dig till en ny. Beställ storlek. Tryck vad som helst för knapparna är felinställda. Har du tur får du medium eller large, har du otur så är det en storlek som börjar med x- i slumpad riktning. Eftersom detta är ett faktum är det alltid otursförföljt att skratta åt den storväxta bandymålvakten när han kommer i xsmall eller när utbytesjapanen har fått xxlarge, det är som att be om det. Var nu beredd, för nu kan rocken komma ut genom en liten springa i väggen, fastsurrad på en galge. Är du för långsam, far rocken tillbaka. Är du för hårdhänt i hanteringen av galgen (lätt hänt om du är i medellängd - galgen är placerad i takhöjd) går ett tjutande larm och när du håller för öronen försvinner galgen in igen. Så nu har du din nya rock. Kolla att det inte är en besöksrock, för det får du inte ha. Då måste du börja om. En gång glömde jag plocka ur mina nyinköpta matkuponger och dealcigaretter, det blev snabbt ett fabriksproblem. För denna rockautomat är inte bara ett ting med maktberusat missbruk, det är tillbommat panicroom utan nyckel. Enda mannen som har tillgång till automaten är smal som ett kuvert och passerar obehindrat genom galgevägen. Att den rock du nu fått med största sannolikhet inte är ren och luktar som två års ingrodd svett, ha överseende. Tänk dig själv att vara tvätterskan som måste genomföra denna procedur för ett hundratal rockar.

Samtidigt är det lite underbart att hela apparaten är på danska, ingen har än lyckats tyda manualen till att byta språk. Ännu en dag på ett högteknologiskt företag.

3 comments:

Bokomaten.. said...

OMG, kan man inte ha sin egen? Jag får lite Mission Impossible-vibbar.. (ledmotivet börjar ticka i bakhuvudet av någon anledning när jag läser...:)

blyger said...

GALET! OJOJOJOJ.... Stackare!

Aidaho said...

mission impossible är ett taget tema!:D

Ingen stackare, eller ja det skulle vara den försiktiga knackning man har hört därinifrån ;)