under tonåren lider man starkt av känslolivets bergochdalbana. Är man intresserad av en person är man nästintill maniskt besatt av de känslor som rör denna person. Det är tur man har vuxit upp och från detta h*****e. I lördags tyckte jag det var en utomordentlig idé att kontakta min arbetskollega via Fejjan..Behöver jag säga att detta var efter två glas vin och någon flaska cider? Sedan dess har jag haft en väldigt konkret ågren och bekant känsla av att sitta i en karusellvagn, utan bälte.
Han har svarat. Och det är enda anledningen till att jag kan sova i natt. Fejjan borde ha alkohollås. Och min idébank borde verkligen ha andra triggar än alkohol.
Och precis som i tonåren blir det väl aldrig som man tänkt sig. För i slutänden vaknar man upp och inser att man faktiskt har med en annan människa att göra. Dessutom en människa som också lämnat tonåren.
No comments:
Post a Comment