jag försökte förtvivlat förklara mitt nya span för en kompis i telefon. Det slutade med att jag sammanfattade honom som en fura. Det känns inte som hans fötter stoppar vid att gå på jorden, han känns snarare rotad i jorden. Och jag blir fladdrig som ett ett asplöv när jag är i hans närhet.
tur att jag kommer bo bredvid en park till hösten, för när jag nu flyttar ifrån min fura kommer jag i allafall kunna klappa en och annan björk. Om ni hör talas om trädkvinnan i ume, well you read her first..
No comments:
Post a Comment