From Narnia and back

så jag kör listvarianten. För en van twitterläsare så hoppa till sista punkten.

1. Norrland är höst. Frost och ett ögonbedövande färgsprak. Krispig luft och snöklädda plogkanter längs vägarna.
2. 90årskalaset kom av sig, vi satt istället runt en sjukhussäng och försökte äta lite prinsesstårta som skänkts från köket. Men det är inte lätt att sjunga med oron dansande i magen.
3. Hela bohaget är nu i lådformat i mor tutas lilla källarförråd, när det började brista i huvudet var det bara att ta filten och lägga sig raklång på alla lådorna, köra igång mammas bordsgrill och invänta det nya hyreskontraktet.
4. Tyvärr så innebar även den marknivån i förrådet att när vinterkläderna skulle fram så kändes det mer troligt att hitta dörren till Narnia än att hitta den väska som jag så fint packat i våras. Nu hittade jag bara en väska med vinterkläder, mina från 1985, tur att 80talet är på modet igen..
5. Att fara från kärleken kändes mer som att lägga sig framför tåget än att sätta sig på. När man steg av på mammas gata var det ändå något lättare eftersom det inte var en plats vi delat. Två tonårssystrar hjälpte till att skingra tankarna. Att sen öppna mailen och se att skogshuggaren faktiskt tagit mitt kontaktförsök på allvar och knåpat ihop två mail - det kändes som någon vände upp och ner på mig och vred ur mig som en skurtrasa. Det är nu flera dagar sen och mitt hjärta letar sig längre och längre in, för att undvika att splittret ställer till med för stor skada.
6. Att läsa Jeanette Winterson när hjärtat är ömt är som att trycka i sig en pralinask utan illamåendet efteråt. "Fyrväktaren" räddade min sömnlösa tisdagsnatt, när jag läste de sista raderna vid soluppgången var jag tvungen att stryka bort tårarna flera gånger om.
7. Att återigen befinna sig bland människor som vill en väl är som att tinas upp. Det är bara att börja om, försöka sänka garden.
8. första kvällen i björkbyn innebar kärlek, vänner och en skön känsla i magen. Ett visst spritt även, kan det vara så att min gamla flamma är singel?
9. Prioritering är viktigt. Därför har jag nu två splitternya lånekort i plånboken och en hel hög böcker hemma. Men ett tomt skafferi..
10. jag mår faktiskt bra.

Hjärtat är fortfarande fullt. På frågan hur kärleken går kan jag bara svara 140km/h på en 50-väg. Vi har nu en månad till att umgås. Sen flyttar jag norrut. Han blir kvar, eller snarare fortsätter söka jobb någon annanstans. Det blir ingen fortsättning, hur mycket min vän har skärpa i tonen så är det sådana här slut som jag kan. Jag har väl inte läst flera ton dåliga kärleksromaner för att inte se ett sådant slut på flera mils avstånd.

Konstigt nog är det just denna stoppskylt i slutet av vägen som gör mig allt djärvare. Jag är hopplöst envis på att ta steg för steg närmare. Att han nu söker kontakt tillbaka, det är bara ytterligare en hastighetsskylt.

trädkramare

jag försökte förtvivlat förklara mitt nya span för en kompis i telefon. Det slutade med att jag sammanfattade honom som en fura. Det känns inte som hans fötter stoppar vid att gå på jorden, han känns snarare rotad i jorden. Och jag blir fladdrig som ett ett asplöv när jag är i hans närhet.

tur att jag kommer bo bredvid en park till hösten, för när jag nu flyttar ifrån min fura kommer jag i allafall kunna klappa en och annan björk. Om ni hör talas om trädkvinnan i ume, well you read her first..

När går man från butter till bitter?

Förbluffad inser jag att min arbetskollegas insatser på städfronten måste ha funkat. Eller så måste hon ha fått solsting. Eller så var alkohol inblandat. Eller så slog han på charmen, med tanke på vad han har snålat med den så lär den ha knockouteffekt. Eller så har han fått ett recensionsex av "Alla Får Ligga" (Henrik Fexeus kommande bok, som utlovar resultat).

Jag skulle just nu kunna ställa mig upp och köra en parafras på Roberts "jag är inte..." men jag har fullt upp att glädjas åt den stora nyhet som gjort största påverkan på mitt liv just nu: de har äntligen lagat hissen på jobbet.

jag bara lånar lite.

Min argumentslista några inlägg bort satt visst myror i huvudet på min omgivning. Jag är ju känd som granitnunnan, möjligtvis dynamitnunnan de bra dagarna. När jag väl nämner ett visst intresse för det motsatta könet, ja det är det motsatta som gäller för min del, sätter en del kaffet i fel strupe. Jag har helt enkelt varit singel för länge. Och faktum är, jag trivs med det eller snarare något annat skrämmer mig. Jag har fullt sjå med att försöka få min tillvaro pusslad som den är. Men. Jag är fortfarande mänsklig när det kommer till behovet av uppmuntran och bekräftelse, ibland mer än andra. Jag är riktigt gåpåig om jag känner att jag får ett gensvar i mitt flörtande/gnabbande. Jag tycker det är riktigt roligt om jag känner det klickar på humorfrekvensen. Det inspirerar mig och kickar igång min kreativa munhuggarsida. Ibland så folk hukar. Så länge inga djupare känslor blir involverade. För det här med kärlek är det svåraste jag vet. Då backar jag. Därför tror jag mig mer säker med "upptagna" människor, ringmärkta. Är människan/karln inte upptagen då blir mitt beteende väldigt komplicerat, på gränsen till knäppt.

Den nämnda karln lever väldigt fridlyst vid min sida på jobbet nu, han kommer få göra det också. Jag lånar honom bara i mina tankar. Jag är inte kär, jag garvar bara så det gör ont när vi får sitta och munhuggas. Så länge han låter bli snusdosan, för när den åker fram gör min mage ett liten volt...det är då jag lever farligt.

nu är det slut på allvaret, nu återgår jag till min bok om en kvinna som är synsk och ser sin framtid med sin bästa kompis karl. Ni hör ju var jag får mina referensramar ifrån.

Dörren stängdes igen och Snusmumriken steg in i sin skog med hundra mil av tystnad framför sig.

har en oro i kroppen och tanken slog mig nu, det är ju november. Jag har missat den årliga omläsningen av "sent i november" av Tove Jansson. Jag måste genast se till att världsordningen kommer till sig.

Det kan vara förklaringen till att jag MISSADE dagens premiär av Blossa 08!! Jag har redan två glöggpartyn inbokade och på dessa ska det inte vara någon mesglögg som förtäres. Förra glöggpartyt som jag stod för hade min vän glasögon som KarlBertil och höll på att stupa i kastrullen av alkoholångorna. Det hjälptes inte av att glöggen förtärdes i min svägerskas efterrättsskålar. Två glas glögg var och flaskan var tom. Så jag har ju min plikt att uppfylla. Och det kan ju inte ske med vanlig icaglögg. Jag har redan satt min bror att införskaffa flaskor imorgon.

Jag kunde kanske ha satt min bror till att införskaffa månadens exemplar av tidningen café också. Men nej då. Där stod jag i konsumkön med en chokladbit och det senaste numret av "den moderne mannens bäste vän" med en åmande blondin på framsidan. Jag kände att jag kanske borde förklarat mig för den äldre herren i kassan, att "det är för påköpetfilmens skull". Nu såg det hellre ut som jag var på väg till dagens höjdpunkt. Jag, en chokladbit och en åmande blondin. Jag måste komma ihåg att gömma undan tidningen för hotellstädet. Mental notering: bara inte under sängkudden.

På bibblan lånades idag: två böcker av Marian Keyes. Jag har ett stort behov av att få läsa någon slags romantisk/lycklig/varm historia där jag vet slutet är någorlunda lyckligt. Jag måste få fylla romantik-kvoten. På nåt plan måste jag bli påmind om att folk faktiskt kan träffas och förstå varandra och tycka om varandra. Och kärleksutvecklingen får inte ens vara för komplicerad. Jag kanske helt enkelt ska låna några böcker om pettson och findus eller mamma mu och kråkan.

På jobbet försöker chefen sätta mig i jobb. Idag ville han skriva in mig på en tre dagars lödskola. Jag var intresserad tills jag såg det studiematerialet som var obligatoriskt. Första kapitlet bestod av en sida där en mening stod mitt på sidan "denna sida har medvetet lämnats tom." Hela andra kapitlet var innehållsförteckning. Jag fastnade redan i kapitel 1. Varför?? ville jag veta??? Och eftersom jag visste att det teoretiska provet krävde total inlärning av kapitel 1-3 så anade jag att kapitel 1 var en kuggis..men hur?? Denna fundering satte stopp på all utvecklad pluggning. Sen så förklarade chefen även att han inte kunde lova att jag fick färglägga bilderna med mina färgkritor. Inte ens diplomet som jag skulle få efter genomförd kurs, det kunde vara så illa att det var REDAN färglagt. Jises, tänk all vardagsglädje ska de ta ifrån en.

Nöjd nu?

Kontaktannonsen som jag skrev...eller kunde ha skrivit? Vem vet, inte ni..hahhahahaha.

UPPDAT.

Jag gick in på London review of books personal ad och fann denna kontaktannons.

" The complete list of my sexual conquests: 1994-95 – Anna; 1996 – Julia, Alison; 1997 – Italian girl at Karl’s party, Claire (Clare?), Jessica (fingered); 1998 – Anna again (big mistake), receptionist at my second temp job (possibly called Helena), Becky (I was in love but she went back to her boyfriend); 1999 – Jeremy’s girlfriend; 2000-01 – Karolina (deported); 2002 – woman at night club, woman at night club, woman at night club, woman at Stewart’s barbecue, Stewart (accidental coming together of groins, the three of us were naked and very, very drunk), woman at nightclub; 2003-06 – Evil Satanic Bitch Whore; 2007 – the internet. LRB-reading women to 35 – don’t pretend your relationships have been any less incongruous and unsatisfying. Write to probably the most normal guy you’ll ever see in a lonely heart advert and maybe we’ll end up friends or lovers or despising each other and wincing every time we remember our awful one-night stand or maybe we’ll get married or have children. Writing’s a good start though. Man, 29.box no. 04/01 "

Jag är kär och ni kan inte hindra mig, jag har redan skickat svar.