Hjärtat är fortfarande fullt. På frågan hur kärleken går kan jag bara svara 140km/h på en 50-väg. Vi har nu en månad till att umgås. Sen flyttar jag norrut. Han blir kvar, eller snarare fortsätter söka jobb någon annanstans. Det blir ingen fortsättning, hur mycket min vän har skärpa i tonen så är det sådana här slut som jag kan. Jag har väl inte läst flera ton dåliga kärleksromaner för att inte se ett sådant slut på flera mils avstånd.

Konstigt nog är det just denna stoppskylt i slutet av vägen som gör mig allt djärvare. Jag är hopplöst envis på att ta steg för steg närmare. Att han nu söker kontakt tillbaka, det är bara ytterligare en hastighetsskylt.