Jag gick hem med så tunga steg. Maten simmade i mina tårar, glasögonen immade igen och jag var så ledsen. Det kändes som världen var för stor. Jag funderade på att bädda ner mig för att inte kliva upp förrän nästa vecka någon gång.
Någon timma senare håller det på att vända. Jag vet fortfarande inte vad som är fel. Det gör bara ont överallt.
2 comments:
*krama*... ibland ÄR världen lite för stor, det är inte bara som det känns.
Tack!
Post a Comment