Jag har snart rusat genom 1400 sidor Andres Lokko och jag är helt hänförd. Böckerna är full av hundöron med låttips som ska kollas upp på Spotify. Min kusin förfärades över att jag behandlade bibbloböcker på detta sätt, jag har ingen ursäkt förutom att jag lovar att släta ut dom sen. Jag vill bara att boken ska känna sig läst och älskad. Hundöron är tecken på att något har fastnat. För egen del skulle jag kunna gifta mig med böckerna för att bara få sätta dess namn bredvid mitt på dörren.

Ett dåligt kort, jag vet. Men kollar du mellan hustaken ser du nåt ljusgrönt skimmer. Det är björkarna. Björkarna! Äntligen!