konstigt vissa saker liksom. Som det här med kärlek...eller bara kär lek. Något har ju pågått i några månader. Spännande så det har sprakat, vissa dagar har magkänslan varit det enda som gällt. Och den har skrikit njut, ge av dig och se till att spraka. Och det var så lätt, jag kunde! Jag kunde verkligen få intresset att bestå. Nyfikenheten fanns där.
Med hösten i antågande så är det svårare att spraka. Och likt de senaste årens magplask har känslan av att tråka ut infunnit sig. En fin linje att balansera på oavsett om det är måndag morgon eller fredag natt, att sköta sig. Att inte falla för frestelsen att tjata. Att vara den starka. Att visa vem som förlorar (och det är inte jag..).
Är det så att årstiderna har börjat följa mitt kärleksliv, att den ena kräver den andra?
No comments:
Post a Comment