jo och polisen tog honom, på den sista långa färden.

Tänk vad fantastiskt det är med lokaltidningen ändå. Och särskilt i kombination med människor som har bestämt sig för att dryfta sina åsikter.

Som när någon lite mer påverkad människa bestämmer sig för att ta tag i sitt liv och kanske satsa lite mer på sin musikaliska ådra. en gitarr, tänker han där han sitter. Så han knatar till musikaffären. Springer in, rycker åt sig en gitarr och tar sikte på ytterdörren. Tyvärr gick det sådär. Han tar några varv runt kvarteret och funderar på att sådana små petitesser ska inte stoppa honom. Så han stormar butiken än en gång, den här gången tänker han att något är bättre än inget och tar det första bästa. En banjo! Sen springer han.

tänk dig den signalementrapporten på polisradion.

denna lilla händelse renderade ungefär 150 kommentarer från olika läsare av lokaltidningens hemsida. Endera uttråkad lokalbo tävlade i dåliga ordvitsar.

ändå gillade jag denna bäst.

"Det här var, strängt taget, ingen bra idé. Två gånger på en och samma dag. Jobbade han på ackord kanske? Han flydde visst hals över huvud för att senare tappa stämningen helt vid gripandet."

exakt huuur tänkte du att det gick till?

Mycket annorlunda känsla att vara på omslaget till varenda tidning i fikarummet. Och att få samma kommentar av princip varenda känt ansikte på bygget. Plus några okända.

Min nära kollega döpte snabbt om mig till "den gamla dinosaurien". Av någon anledning får jag känslan av att evolutionsteori inte var hans starkaste ämne i skolan.