Wednesday, February 20, 2008

En positiv livssyn?

Min semester slutade på ett mindre bra sätt. Jag fick ett nedslående meddelande som gjorde mig grubblande. Ett lovande löfte om strukturerande av livssituation kom av sig, min dans i limbo fortsätter. Jag för höra mer än en gång att det är väl bara att göra det och göra nåt åt det, jag själv upprepar orden högt för att iaf göra någon nöjd. Men jag börjar fundera. För det är f-n inte så lätt. Jag menar, eftersom det inte händer måste min förmåga vara under all kritik. Och det är det som blir allt mer klart för mig. DEn berömda akassedepressionen börjar komma ikapp. För allt hänger ihop, det är som det berömda uppackandet av julgransbelysningen, det spelar ingen roll i vilket snöre som man drar. Det värsta är att känslorna kommer alltmer under huden. Jag känner inte igen mig själv. Jag låter saker verkligen bita mig. Är det för att man så många gånger blir utvald för att sedan förkastas? Att jag är fast i en situation som jag själv inte ser någon ände på? Jag hatar intervjusituationer, att stå till svars och hittills inte räcka till. Jag ger inte upp, det måste jag ha credit för. Men det blir tyngre att leva up till min egen gränsdragning.

Och....ja, det är vår och dags för den årliga årstidsdepressionen. Min kropp fattar inte det här att bli PIGG av det återkommande ljuset.

No comments: