det är tyst. Alldeles tomt känns det. I mitt huvud, jag kan inte ens bokstavera ihop något att säga. känner mig som gråsten. Tills vidare är jag därför tyst, låter tankarna försöka formulera sig. Det kanske vänder till våren eller till min 30årsdag.
VABB är något förekommande på jobbet, för egen del så börjar jag hoppas på vap = vård av psyke.
No comments:
Post a Comment