Våra glansdagar är åter.

På bibblan samlas de. Det är sant. Galningarna samlas på bibblan. Det är tokfrans efter tokfrans. Idag när jag kom spankulerande med min bokhög, på väg ut så såg jag tokfrans nummer 12. Med en papperslunta värdig reklamhögen under en månads tid, eller varför inte två. Och där stod han och klippte ut rad efter rad. Här pratar vi inte effektivisering, snarare en metod som påminde mest om den här äppelskalstävlingen som man aldrig vinner. När man ska skala äpplet utan att skalet går sönder.

Möjligtvis har jag just träffat Sveriges riksmästare i denna sport, som har börjat med ett ekotänkande. Nog för att det brister något, eftersom det går åt ganska mycket papper, men han kanske inte har kommit i lag med magen efter julen? Det blir ju en hel del äpplen som går åt annars vid träningen och han kan ju inte äta allt själv?

Möjligtvis kanske han just skrivit ihop sitt manus till utpressningsbrevet i flera olika versioner och nu tog fram det gottaste liksom.

Jag kunde bara inte bestämma mig om jag skulle fråga efter autograf? Eller bara skrapa ihop skräpet som låg runt hela bordet, som andra lägger ut hårtestar och sånt på Ebay. Vad skulle ni ge för lite skräp?

Well, nu vet ni ju vart ni hörde det först.

Det är inte utan jag beundrar bibliotekarierna. De lyckas samla alla tokfransar under ett och samma tak, och vad tokfransarna än har för idéer om sysselsättning så kan det genomföras här på biblioteket. Allt från att slicka på streckkodslapparna till att kissa i blomkrukorna.

Känner inte ni också att vi är en eko-konspiration på spåren? Det är kanske tokfransarna som kommer rätta till ekosystemet. Och basen kommer vara våra svenska bibliotek.