den svenska uppfostran en förbannelse.

svensk midsommar ska firas. Något annat är som att svära i kyrkan. För min del så känns midsommar lite överreklamerat. Vad ska man liksom göra? Det finns ju inte ens ett kalle att se kl 15. Och inga presenter eller pralinaskar. På sin höjd sill och potatis ("vad gör man med sillen, är det den som ska grillas?" sa min vietnamesiska kollega) och sprit. Jag hade vid ett tidigt stadium insett att jag skulle nog fira ensam i min lägenhet, så jag hade pallat upp med en flaska vin, egengjord jordgubbsglass och en drös filmer och böcker. På väg hem från affären sluter jag upp med min hundburne granne, tillika ej närstående arbetskollega. I ren artighet började vi småprata när vi slog följe hem. Om den gigantiska hund hon har, vädret, jobbet, min hemort, det otroligt konstiga samhälle vi bor på. Det sista vi säger till varandra innan vi skiljs åt är att vi kan alltid ringa på hos varandra om det skulle vara nåt.
Ser ni vad skickligt vi bockade av längs det svenska hyfsets förhållningslista, till och med replikerna går att följa i magdalena ribbings senaste följetong i valfri dagtidning. När jag så förbereder min mat plingar det på dörren. Vem kan det vara, tänker ni. Det gjorde jag i alla fall. Det var min nyfunne vän grannen som var mycket bestämd på en punkt. I Sverige firar man inte midsommar ensam. Inte en flicka i min ålder. Redan här borde jag höra varningsklockorna. En flicka som jag? Med vinöppnaren i ena handen och "brad pitts mest avklädda scener i fördelaktig slowmotion - 3 timmar 59 mindvd" i andra. Det gick som ingen nöd på mig. Nåja, jag följer med henne. Vi ska på midsommarfest. Inne hos min granne får jag ett vinglas i handen, tyvärr så blev det bara några droppar eftersom det var som redan urdrucket..
Sen drar vi vidare. Till nästa trapphus och in i en lägenhet. Till ett äldre par. Han presenterar sig som sjukpensionär. Det enda rörliga i lägenheten är hunden som går fullkomlig bärsärk över det nya fyndet. Min nyfunne vän försvinner med grillen och de äldre paret dukar enligt konstens alla regler. Jag försöker förtvivlat komma på samtalsämnen och förtränga den envisa känslan av att delta i en gevaliareklam gone bad. Samtidigt håller jag ett stadigt öga på grillmästaren som mest försöker rita en pollock-kopia med grilloljan. Exakt 23 min senare raglar kvinnan in med mat, som svar på mitt konstaterande att det luktar gott får jag en bamsekram och får höra "guu' vilken fin flicka jag hittade, vad jag gillar dig!!". Observera att kvinnan fortfarande höll i matbrickan och grilloljan. Sen trollade hon fram vitlökssmör och bredde ett 5cm tjockt lager på varje kotlett..jag kikade under luggen på henne och är ganska säker på att det inte var fettdoktorn Dahlkvist. Snarare en version av Floyd i köket.

När vi så sätter oss till bord har min bordsgranne och vän redan hivat i sig halva tallriken med paus för de tre gånger hon var tvungen att sträcka sig över bordet för att krama om/ pussa på värdinnan för den fenomenala janssons som bjöds. Den var god, det var den. När jag så hade ägghalvorna kvar så sprang kvinnan upp och rusade ut, "gå en sväng med hunden bara". Häpp. Här började mitt stora examensprov. Vi diskuterade norrland, vi diskuterade barn, barnbarn, hund. Allvarligt vet ni att det finns inte outtömliga saker att diskutera om vad gäller husdjur. Men jag ska ha heder för att lyckas hålla igång en längre diskussion om foder för artros. När klockan började närma sig 1,5timme från hennes utfart ursäktade jag mig att jag skulle hem och ringa "vi brukar höras så här på kvällen..ja, ni vet"..JAG VET INTE ENS! Vad jag antydde, en älskare? en överbeskyddande moder? hemvärnet? Min övervakare? Vad de trodde kan man ju bara gissa. Jag väntade inte ens det kaffe som skulle serveras när kvinnan kom tillbaka.

Idag stötte jag på min granne efter att ha duckat i tvättstuga, glott i dörrögat och genom brevinkastet för att undvika påträffande i trapphus. Helt enligt Hipp! Hipp!s alla regler för nysvenskar. Hon sa: "Men hej!!! Men tack för senast! Vad roligt det var, jag skulle ju bara sova 5 min..men jag vaknade först kl 5 på morgonen. Så jag missade ju allt. Men det var ju så roligt, det här måste vi göra om någon gång snart!!!"

Själv var jag alldeles förstummad och telefonburen, men min fråga som fortfarande hägrar är...."VAD VAR DET ROLIGA I DET HELA???" Vad är det vi ska göra om? Och är det min tur nu att dra hem henne till något äldre, okänt par här på orten och lämna henne där för egen överlevnad? Då ska jag i så fall komma ihåg att ta med egna lakan, det var viktigt eller hur? Eller är det något mer som jag försummat enligt Hipp Hipps lagbok?