När livet började bli som Bridgets.

fredag: sol, värme och detsomvar hjärtat ringde för att säga trevlig helg. Det är signalen för att jag inte ska höra av mig under helgen. Jag sprang till knytiskalaset och drack alldeles för mycket vin. Det var jag och ett gäng människor i olika parkonstellationer. När jag kom hem på lördagmorgonen lyssnade jag på salem I'm so happy och funderade på hur det skulle ske.

Lördag: solen fortsatte och vi drack kaffe med fötterna dinglande från hamnkanten. Jag handlade kläder och vi åt knytisrester framför fotbollen. vi stod vid trottoarkanten och såg på de gamla bilarna som cruisade längs stora gatan. Det brändes däck, rann kylarvätska och vi såg den ena coolare rockabillybruden efter den andra. Inte förstår jag bilar men coolhet kan man ana ändå. Jag stod och stirrade på vinboxen men gav upp och pratade mig till sömns i telefon.

Söndag: Även om trötta bibliotekarier behöver sin sömn så levde staden om hela natten. Morgonen spenderades till att stirra i taket och lyssna på tjutande däck och polissirener. Någon gång mitt under dagen så fick jag ett sms från min karamellkollega som överlevt helgen i norrland. Jag funderade över varför jag inte föll för honom istället. Min ålder och lite lättare. Svarade på sms och fortsatte försöka strukturera mina tankar på detsomvar hjärtat. Åt glass på torget med småskruttar och drack kaffe vid hamnen. Försöka strukturera tankar till kvällen är redo att ges upp.

det är bra ändå.

sherlock holmes i form av Robert Downey Jr, kaka med massa rom och choklad, kaffe med konjak, snus, två fina vänner, stökig fotbollsmatch som fick mitt blod att koka. Hur jag överlever.

Ibland så är det lika bra att det blev som det blev. Jag kunde inte kontrollera situationen med rosa moln och någon som uppträdde som han var intresserad. Nu känns mitt liv igen och i igenkänningen finns möjligtvis lugnet. Jag behöver det just nu.

sockersöndag

Dagen till ära vaknade jag med ett dovt huvud som under de kommande timmarna kom att utveckla sig som jag befarade. Kroppen blir som sirap och huvudet som ett rejält stenblock, solitt, fyrkantigt och svingandes mot något hårt.
På eftermiddagen träffade jag småbarnsfamiljen från igår och idag var tonen en annan. Hela bunten var som kantstött, övertrött och skör. Till skillnad från mig så har dock föräldrarna ifråga ett tålamod som skulle göra mandela stolt. Själv gömde jag mig på toan emellanåt och lutade mitt huvud mot den svala keramiken (förhoppningsvis någorlunda städad).

Med ett huvud som detta kan matförtäringen slås ur spel och dagen har kryssat fram mellan metallsmakande kaffe, kakor på ett fik, ostbågar och cocacola och kiwimousse. Jag har nu försökt staga upp stigen med lins-och tomatsoppa. Det finns hopp om förbättring.

För er del kan jag bara säga: Modernistas utgåva av Andres Lokkos krönikor är helt ljuvligt fenomenala. Jag försöker komma förbi det något tråkiga omslag men gläds åt den genomtänkta formgivningen i kombination med Lokkos härligt flytande språk. 300 sidor har forsat fram och boken är redan full av hundöron, nostalgisk av alla musikreferenser från mina tonår så kommer snart en spotifylista (detta underbara verktyg) att sammanställas. Nu vill jag bara på nåt sätt komma undan mitt bokköpsstopp (ganska naturligt med en tom plånbok som fladdrar i den norrländska vinden) och införskaffa den fina boxen. Bookydarling gillar också.

Att få hänga en stund, äta glass på stortorget med solen i ryggen. En liten hand som skänker stor värme. Bästaste finaste.

att vara så däckad i influensa i flera veckor som denne blogginnehavare innebär att hela hemmet blivit eftersatt. När jag har släpat mig till sängs vid tidiga kvällstimman har jag lovat mig att så fort det börjar släppa (läs lördag förhoppningsvis) ska jag göra "det där" som måste göras.

Så förutom ta igen fler sovtimmar (hur det nu ska vara möjligt) så ska jag även
öppna veckans post
ringa skatteverket och fråga om deklarationsfrågor
omboka tid hos vårdcentral
betala räkningshög
sortera skor och bära upp resterande på vind
Bära upp en hylla till förråd
dammtorka
städa, dammsuga och våttorka golv
boka tvättstuga och förhoppningsvis tvätta
Göra matlådor
rensa ut vinterkläder
Sätta upp spegel
Ringa hyresvärd om takkontakter
hänga upp kökslampan
plantera om blommor
sopsortera

Samtidigt ska jag träffa en vän, besöka bokfesten i stan och slutligen en lunch på bibliotekscafeet.

När jag såg mig själv göra detta i min planering så var det ändå en glad person som gjorde allt grundligt och fridfullt. Med ett leende på läpparna.

det känns som en übermennisch behövs, hoppas hon har vett att låta bli ringklockan så tidigt på en lördagmorgon.

så här svårt ska det väl inte vara?

jag har varit på kollisionskurs med omvärlden under en period. Lägenhetstjafs, en hemkommen kombo, oväntade nyheter som satte mig ur spel och mensvärk. Igår kändes det helt hopplöst. Jag var redo att slänga in handduken.

Idag har jag samlat in goda saker för att orka, lämpligt dagen till ära.
*en liten pojke som kramade om sin pappa
*ett lurigt leende och soliga ögon från dalmasen
*fina ord i sms från pappa
*fina ord från mamma
*ett avslut i en lägenhetsfråga
*söndagsmiddag med nybakat bröd, soppa och hummus.
*semmelbak med kombo
*titta på min väns bröllopsbilder
*nygräddade bullar med mjölk till kvällsfika
*sophie zelmani på spotify
*en vän i telefonen

min lördag

Intressant betyg man kan få ibland. Min middagsgäst spydde upp maten efter fem minuter för att sedan somna på min soffa och vakna upp 4 timmar senare. Ingen sprit involverad. Bara en liten pyttes aning migrän.

Så istället för att diskutera senaste händelserna så satt jag uppkopplad på blocket för att kolla boende. Imorgon ska jag kolla på ett gårdshus på andra sidan vattnet. Håll tummarna, är ni snäll!

Grattis Björkbyn!!
Ni har idag förärats med en kvinna golvad i mensvärk och PMS. För ert eget bästa ge kvinnan som ligger på entregolvet på ICA och tjuter en stor chokladkaka. Håll er sedan undan!

jag trodde ett botemedel skulle vara att krypa ner i soffan med något varmt och bara läsa bort eländet. Det blir bara lite annorlunda med dessa humörsvängningar och det är kanske inte riktigt rättvist mot den stackars boken. Så där sitter jag i soffan med de största kläderna jag har på mig och en stor filt knuten runt magen, lite som piratJenny. Och pratar högt med boken
"men åååh, vaadå dementorer och ondskefulla lärare, Harry Potter? Buhuu!! Har du någonsing haft mensvärk, pöjk?? sluta klaga"

empati är inte min starka sida just nu.

varför jag hittar glitterslingor i håret.

Idag var jag på glöggkalas modell större. Mycket folk, både kända och okända. Min väldigt avlägset bekanta var där med sin man. Mannen i sin tur hade tagit med sin bror. Brodern och jag hamnade i soffan och körde ett lätt smalltalk typ yadayada.

Jag "såååå....vad gör du för nåt då?"
Han, lite typiskt norrländskt "jaaa...jag jobbar på radio."
Jag "jaha...som någon slags tekniker då?"
Han, märkbart besvärad "nej..jag är programledare."
Jag, slår till med allt som min fantasi räcker till "jaha, på p4 då?"
Han, nu beredd att klättra ur sin egna kostym för att komma undan denna galning: " nej. det finns ett program som heter *föräldrarnas aktuella partnersval* (you know it, dear reader). Det går på p3."

Japp, ena förolämpningen efter den andra ramlade ur min mun, men för vad mina kunskaper räcker till kunde jag ha gissat på melodikrysset likaväl.
Mina val blev enkla:
Första impuls slänga koppen glögg i mitt ansikte. för att dölja mina röda öron.
Andra impuls gömma mig på toaletten resten av kvällen.
Tredje impuls huka bakom den glesa julgranen i väntan på att tomten kommer och hjälper mig.

Tekniker på P4?? My god, jag kan verkligen sikta på deras ego.

är det möjligt att förhandla till sig några rocknrollpoäng?

Jag och två kompisar tog bilen till havet idag för att gå på barndop. Mycket trevligt, i en kyrka fullproppad med släktingar, familj och en massa barn. Det hela fortsatte sedan hemma hos familjen, med otroligt god smörgåstårta och sju sorters kakor. När kalaset började dra ihop sig delades resterna upp i lådor och vi tre packade in oss i bilen med matlådor för flera dagar framöver. Vi enades om att föräldrar är av ett fantastiskt segt virke som klarar föra en vanlig konversation med vuxna människor samtidigt som de har två till fyra barn klängandes runt halsen. Efter en stund i bilen tillbaka började vi fundera över att vi var de enda på kalaset som inte tillhörde familjen. Till slut konstaterade vi även att ingen av oss hade en inbjudan till smörgåstårtan.

Är det möjligt att vi just hade inbjudit oss själva till en dopfest? Och gått därifrån med tårtan? jag visste inte att jag hade så mycket rocknroll i mig..

Stort Liv.

jag tittar på Christine och läser Marian Keyes nya bok. Imorgon far vi till storstockholm. Det får liksom bli de stora ytterligheterna.

Storstockholm ska bjuda på kulturgärningar som Lars Winnerbäck och Soppteater.

allt för rubrikerna.

det händer inte ofta. Men imorse chockade jag världen och stoppade tvättstugan full med kläder INNAN strömmen ens gått igång. I väntan på ljuset så städade jag innergården. I smällkallt norrländskt mörker. I de enda rena kläder jag hade och tandkräm över halva ansiktet.

Nästa steg är att möjligtvis kasta de döda blommor som hopat sig på balkongen. När jag förklarade för min bästaste vän att jag försökte rädda blommorna på balkongen, så frågade hon försynt om jag försökte hindra dem från hoppa. Det är väl det närmsta sanningen vi kommer. Vill ju hålla mig väl med grannarna.

När jag så skrotade runt där på innergården så funderade jag en del på den nyhet som går att läsa på en nyhetssajt nära dig. Följer du tvunderhållningen på fredagar lär du nog vara medveten om det redan. Så vi svenskar tenderar att upphöja människor in absurdum. Som den här människan som började som gift med en bloggare. Bloggaren retade gallfeber på många. Sen blev han författare. Och väldigt älskad för att ha avslöjat sig som fin och kulturell. konstigt nog så har inte hans nu före detta fru gjort det. Hon blir gravid med en annan personlighet som är känd för att fota sådana där avklädda. Den gravida säger sedan att hon nog kommer ha den stränga rollen i föräldraskapet, utdelandes slag (sic!) och förbud för hon gillar ändå inte sådana där saker...

Och varför går jag och funderar på det här, kan man ju undra. Jag undrar med. Jag gillar ingen av de inblandade och försöker undvika minsta rubrik med dessa. Men det kan ha att göra med de vänner som just förlorat sitt planerade barn. Som längtade ihjäl sig, som är världens bästa föräldrar och verkligen ville få äran att ta hand om ett liv till. Och så blev det inte. Jag önskade att jag kunde gå hem, stryka med svart tusch över denna artikel så de ska slippa läsa den till deras frukostkaffe.

varför jag inte gillar långa helgdagar.

jag har en fruktansvärt hurtig och enveten person i mitt huvud som skriker ut hejaramsor och order om aktiviteter "jobba!" "Läs!" "Laga mat!" "Städa!" "Ta en promenad!" Själv känner jag mig som en krokig säck potatis som letar lite glamour i köksluckorna.

den svenska uppfostran en förbannelse.

svensk midsommar ska firas. Något annat är som att svära i kyrkan. För min del så känns midsommar lite överreklamerat. Vad ska man liksom göra? Det finns ju inte ens ett kalle att se kl 15. Och inga presenter eller pralinaskar. På sin höjd sill och potatis ("vad gör man med sillen, är det den som ska grillas?" sa min vietnamesiska kollega) och sprit. Jag hade vid ett tidigt stadium insett att jag skulle nog fira ensam i min lägenhet, så jag hade pallat upp med en flaska vin, egengjord jordgubbsglass och en drös filmer och böcker. På väg hem från affären sluter jag upp med min hundburne granne, tillika ej närstående arbetskollega. I ren artighet började vi småprata när vi slog följe hem. Om den gigantiska hund hon har, vädret, jobbet, min hemort, det otroligt konstiga samhälle vi bor på. Det sista vi säger till varandra innan vi skiljs åt är att vi kan alltid ringa på hos varandra om det skulle vara nåt.
Ser ni vad skickligt vi bockade av längs det svenska hyfsets förhållningslista, till och med replikerna går att följa i magdalena ribbings senaste följetong i valfri dagtidning. När jag så förbereder min mat plingar det på dörren. Vem kan det vara, tänker ni. Det gjorde jag i alla fall. Det var min nyfunne vän grannen som var mycket bestämd på en punkt. I Sverige firar man inte midsommar ensam. Inte en flicka i min ålder. Redan här borde jag höra varningsklockorna. En flicka som jag? Med vinöppnaren i ena handen och "brad pitts mest avklädda scener i fördelaktig slowmotion - 3 timmar 59 mindvd" i andra. Det gick som ingen nöd på mig. Nåja, jag följer med henne. Vi ska på midsommarfest. Inne hos min granne får jag ett vinglas i handen, tyvärr så blev det bara några droppar eftersom det var som redan urdrucket..
Sen drar vi vidare. Till nästa trapphus och in i en lägenhet. Till ett äldre par. Han presenterar sig som sjukpensionär. Det enda rörliga i lägenheten är hunden som går fullkomlig bärsärk över det nya fyndet. Min nyfunne vän försvinner med grillen och de äldre paret dukar enligt konstens alla regler. Jag försöker förtvivlat komma på samtalsämnen och förtränga den envisa känslan av att delta i en gevaliareklam gone bad. Samtidigt håller jag ett stadigt öga på grillmästaren som mest försöker rita en pollock-kopia med grilloljan. Exakt 23 min senare raglar kvinnan in med mat, som svar på mitt konstaterande att det luktar gott får jag en bamsekram och får höra "guu' vilken fin flicka jag hittade, vad jag gillar dig!!". Observera att kvinnan fortfarande höll i matbrickan och grilloljan. Sen trollade hon fram vitlökssmör och bredde ett 5cm tjockt lager på varje kotlett..jag kikade under luggen på henne och är ganska säker på att det inte var fettdoktorn Dahlkvist. Snarare en version av Floyd i köket.

När vi så sätter oss till bord har min bordsgranne och vän redan hivat i sig halva tallriken med paus för de tre gånger hon var tvungen att sträcka sig över bordet för att krama om/ pussa på värdinnan för den fenomenala janssons som bjöds. Den var god, det var den. När jag så hade ägghalvorna kvar så sprang kvinnan upp och rusade ut, "gå en sväng med hunden bara". Häpp. Här började mitt stora examensprov. Vi diskuterade norrland, vi diskuterade barn, barnbarn, hund. Allvarligt vet ni att det finns inte outtömliga saker att diskutera om vad gäller husdjur. Men jag ska ha heder för att lyckas hålla igång en längre diskussion om foder för artros. När klockan började närma sig 1,5timme från hennes utfart ursäktade jag mig att jag skulle hem och ringa "vi brukar höras så här på kvällen..ja, ni vet"..JAG VET INTE ENS! Vad jag antydde, en älskare? en överbeskyddande moder? hemvärnet? Min övervakare? Vad de trodde kan man ju bara gissa. Jag väntade inte ens det kaffe som skulle serveras när kvinnan kom tillbaka.

Idag stötte jag på min granne efter att ha duckat i tvättstuga, glott i dörrögat och genom brevinkastet för att undvika påträffande i trapphus. Helt enligt Hipp! Hipp!s alla regler för nysvenskar. Hon sa: "Men hej!!! Men tack för senast! Vad roligt det var, jag skulle ju bara sova 5 min..men jag vaknade först kl 5 på morgonen. Så jag missade ju allt. Men det var ju så roligt, det här måste vi göra om någon gång snart!!!"

Själv var jag alldeles förstummad och telefonburen, men min fråga som fortfarande hägrar är...."VAD VAR DET ROLIGA I DET HELA???" Vad är det vi ska göra om? Och är det min tur nu att dra hem henne till något äldre, okänt par här på orten och lämna henne där för egen överlevnad? Då ska jag i så fall komma ihåg att ta med egna lakan, det var viktigt eller hur? Eller är det något mer som jag försummat enligt Hipp Hipps lagbok?

festlig helg

Jag var hundvakt. Vi gick till vattnet i närheten och filosoferade på en bänk. Eller snarare jag dinglade med benen från bänken och hunden tog ett ordentligt skutt rakt ner i vattnet. när vi kom hem hade vi fästingbesök. Vi tog det bra. Jag passade på att stampa på fästingarna en extra gång för att ge igen för gammal ost.

En samvetsfråga är att fundera över vilken storlek på glaset de brukar hänvisa till när de pratar om ett glas vin om dagen. Nu löste det sig ju ganska bra efter som korken förtvinade till grus och försvann ner i flaskan. En tesil senare kunde jag njuta av surt vin till middagen.

När man går på stan och ska införskaffa viktiga saker är det bra om man inte är hungrig. Då kan man ju välja mellan mcdonkan eller en hel RAW Foodlunch med en supersallad, energiboll och en ordentlig smoothie.

Men hur bra lunch man än stoppar i sig behöver det inte betyda att huvudet är med. Bland annat kan man komma hem och inse att man främst har fokuserat på att införskaffa dubletter..Helen Hanff 84 charing cross road - en klassiker för boknörden i en alldeles för nysnygg utgåva, Alica Erian "towelhead" har visst kommit på svenska direkt i snyggpocket. Sisela Lindbloms bok lisa för själen var en ordentligt bra bok när jag läste den, så tänker jag varje gång jag ser den i en boklåda och så köper jag den...för tredje/femte gången.

vad sysslar ni med denna varma helg?

bamseplåster går över åldersgränser.

att smygslänga soporna i majbrasan misslyckades totalt eftersom jag glömde soporna på tåget. Men lika glad är jag för det. Man kan säga att jag gjorde en mycket illa planerad men ändå genomförd manifestation. Sopsorterat och klart, jag känner att mitt avlämnade skräp kommer verkligen sitta som klacken i foten på den där maffian.

Jag har hängt med en liten tvååring. Vi har klättrat på fåtöljer, skrikit oss genom nätterna, ätit riskakor med kidneybönor, druckit salladsdressing, spelat på pianon, ätit kaffe med tesked, klättrat på klätterställning, somnat i gungan, somnat under kyldisken på ica, kastat leksaker på grannarna på nedervåningen, flörtat med gubbar på bussen och i fikakön, provat nya kläder, hällt vinäger på nya kläder, pussats, druckit välling,ramlat på rullgruset och skrikit oss blå av ilska, jagat pojken som lekte med leksakerna som vi skulle ha. Man kan inte tro det skiljer 25 år mellan oss.

när man har haft för roligt.

paltkoma är när man storknar efter maten och går in i ett meditativt ögonrullande.

semesterkoma är när man ramlat in genom lägenhetsdörren, slängt kläderna i tvättkorgen och sen stirrat på klockan i en timme för att begrunda sin osedvanliga otur att imorgon är det måndag - osemesterns första dag.

Moneybrothers nya skiva hjälper något, men helst skulle jag vilja vara professor balthasar med sin psykadeliska introvideo. Någonstans upplever jag ett stort behov av en tömd målarburk över hela kommande vecka.


Välkommen till verkligheten, varför trodde du att just du skulle komma undan?

säg hej till publiken

jag for ju till stockholm i fredags och tog in på hotellrival på söder, hur coolt som helst. Jag såg en bra show på kvällen, drack vin i hotellbaren (fullt med söderkisar - 08or i all sin prakt helt enkelt) och kröp nöjd ner i alldeles tokhärliga sänglakan. Vaknade till strålande solmorgon och en frukostbuffe to die for, åt deras fruktsallad till allt - surdegsbröd, kaffe, äggröra, gröt, croissanter, ägg, fil, och glodde på allt folk. Tyckte nog de var fancy och väldigt sminkade, men jag var ju ändå i stockholm så jag var inte förvånad. Kanske lite över den höga musiken kanske. Det var först efter att ha ångat igen hela badrummet med en härlig dusch och sen checkat ut som jag såg plakaten om att de spelade in en musikvideo där på hotellet under hela dagen, så nu vette tusan...ser ni någon musikvideo med någon sömndrucken lite halvt bakis aidalookalike....det kan vara jag, i värsta fall..Kolla vad hon äter, är det fruktsallad och äggröra är det nog jag...

starstrucked

jag har sett calle norlen och Ebba Witt-Brattström i helgen. Inte tillsammans dock. I Stockholm sken solen, det serverades god mat på vegetarisk restaurang och åts en himmelsk frukostbuffé på rivalen. Sisela Kyle fick mig att ligga dubbelvikt i stolen och gråta av skratt. Stockholms bokhandlar fick mina axlar att krokna, ecco fick mina fötter att spritta, rivalens hotellsäng fick mig att sucka av lycka.

"vi har bokat in dig på ett economic room." Jo just, jag undrar just hur de skulle definiera det hotellrum som varit min hemvist i ett halvår.

Anna och jag.

Här sitter jag på jobbet och fulbloggar i mörkret. Klockan är sedan länge helg men jag har lite kvar att göra. Som att skälla multikulti på svengelska. Förbenade leverantörer som sitter i tre olika länder, men ändå är av samma skrot och korn.

Tack vare Anna Ternheim går det ändå att få någon rätsida på mig. Det känns nästan lite obstinat att sitta här med mobilhögtalaren och låta ljudet dåna, så hör folk inte heller att man pratar med sig själv. Eller lite mer snällt, pratar med datorn. Har man headsetet ständigt i öronen, ser det ut som jag i alla fall skäller på någon stackare i telefonen.

Kvällen bjuder på choklad, te, på spåret och ett sprucket hotelltak. Eventuellt intag av vin, lösaktiga män och sång kommer absolut redovisas. Möjligtvis kommer ni märka det på att kråkorna flyger upp och ner.