Idag lånade jag med mig en bultsax från jobbet. här skulle sprättas förrådslås.
Sen skulle jag hjälpa min kollega genom att ta hem hennes cykel. Och två handväskor.
Sen blev jag sen så genom staden rejsade jag på cykel, med en bultsax lutat mot styret. Håret på ända, handväska på varsin axel, ett fast grepp (?) om saxen med hjälp av två tummar och ett pekfinger på höger broms. Som för den delen skrek så fort jag svängde något. Med resultatet att jag plingade på medtrafikanter och bad de vänligt att ta sig "ur vägen!" och cyklade som någon annan tjuv.

Slutade med att dråsa in i cykelstället utanför hemmet lagom för att möta min granne. Samma granne som jag har haft en diskussion om cykelrummet i källaren, som jag inte använder "eftersom jag inte har någon cykel". Viftade glatt med bultsaxen och sprang sedan in.

Nästa gång vi sågs var när jag kom ut ur förråden med bultsaxen och klippta lås. Jag tänkte stoppa henne och säga att det inte var som det såg ut. Men hon hann låsa sin dörr innan jag hann.

Nu sitter jag i soffan och funderar på att jag skulle kunna ställa mig i trapphuset och ropa ner i hennes brevinkast: "jag är bibliotekarieutbildad!! Jag källsorterar!! Jag är en snäll människa!"