Jag bär ditt hjärta med mig.

det är visst kärleksdiktfredag så här blir det E.E. Cummings för hela slanten. I carry your heart. Fast på svenska

Jag bär ditt hjärta med mig
Jag bär det i mitt hjärta
Jag är aldrig utan det
Överallt jag går, går du, min kära
Och det enda som jag har gjort själv
är det du gör, min älskling
Jag är inte rädd för tillit
Du är min tillit, min älskling
Jag vill inte ha någon värld, vacker
För du är min värld, min sanna
Här är den djupaste hemligheten
ingen känner till
Här är rötternas rot
Knopparnas knopp
Himlens himmel
Det som vi kallar livet
Som växer sig högre än någon kan hoppas
Något vårt sinne kan gömma
Det är ett under som håller stjärnornas isär
Jag bär ditt hjärta
Jag bär det i mitt hjärta



engelsk version här.

gyllene hjärta

Med mina två liv
Jag vandrar i stillhet
över tidens ängar
Och skarfrusen snö
En söker i djupen
En svävar i vinden
För att alltid mötas
I hopp om ett hjärta av guld
En lever det som är
En söker det som borde
Jag ser dom le
åt varandras tafatthet
Men dom skulle ge livet
Om dom bara kunde
För att finna
Detta hjärta av guld
Regna regn regna
Skölj mej ren
En himmelens kyss
På mina ögon
Och jag ser
Lyckan i att begära
Det jag vill
Men inget mer
Med mina två liv
Ska jag vandra i stillhet
Som två spegelskepp
På spegelsjö
Och söka för att finna
Detta gyllene hjärta
Och leva av kärlek
Och vishet
I ro

Eva Dahlgren

Frid

"Du blir aldrig färdig, och det är som det skall"



För denna mening köpte jag en hel bok med Tomas Tranströmers samlade dikter. Anser det fortfarande vara värt varenda krona.

E.E. Cummings

Jag bär ditt hjärta med mig (Jag bär det i mitt hjärta)
jag går aldrig utan det (Varthelst jag går går du, min kära, och
vadhelst som görs av bara mig är gjort av dig, min vän)
mig skrämmer
inget öde (för du är mitt öde, kära du) mig fattas
ingen värld (för du är min värld, min sanna)
och du är allt en måne evigt önskat
och allt en sol ska evigt sjunga att du är.

här är den djupa hemlighet som ingen vet
(här är rotens rot och knoppens knopp
och himlens himmel av livets träd som växer
högre än en själ kan våga eller sinnet dölja)
och detta är det under som skiljer stjärnor åt.

jag bär ditt hjärta (jag bär det i mitt hjärta)

Kompensation

Jag vet inte jag, men jag är då alldeles för trött, ledsen, frustrerad, ensam osv för att jag ska gå med på att vissa dagar ska vara gratis till förfogande. Man borde få kompensation för att man har klivit upp och på något sätt givit medgivande till dagen.

Efter nästan tolv timmars arbetsdag satt jag mig på bussen och då kom det som jag känt hela dagen varit på väg. Tårarna rann nerför mina kinder. Och trots min halvtimmes resa hem kunde jag inte sluta eller egentligen bry mig. Jag vet inte riktigt om jag kan säga vad som var fel eller vad som hände, jag orkade bara låta tårarna rinna. Börjar man kämpa mot så blir det bara hysterisk hulkochsnörvelgråt och det är väl att ta i bara för att det är torsdagskväll i februari och man är vid världens ände...

Som tur var hade jag Tomas Andersson Wij som tröstare och när jag kört hans låt på repeat några gånger så kunde jag ändå skrapa ihop mig själv och gå hem.




Res dig upp och gå
Nu när stjärnorna solen och månen
packats ner och gjort natten helt blind
nu när hela havet tömts
medan Gud har hängt i det blå
och sett på
res dig upp och gå

Nu när lakanen vridit sig och svettats
över en morgondag du inte vet nåt om
nu när det inte finns nåt annat än en billig tröst att få
ändå
res dig upp och gå


res dig upp och gå
du har gjort vad du kan
sluta tro på dom som säger att det måste va en kamp
Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå
hela himlen sjunger
res dig upp och gå


Nu när fiaskot har ställts sig vid din sängkant
och hans tjänare har tagit dina mått
nu när du visat vem du är
och bara vädjar om ridå
det är då
du ska resa dig upp och gå


Nu när till och med de närmaste tvivlar
och förgiftar dig med sina goda råd
nu när vägen som är din
är för smal för att stå
två på
Res dig upp och gå



Tomas Andersson Wij

Ur Syner

Vit är hennes väg av solen
över bergen genom blommor,
genom ris på ljungröd hed.
Hett går hennes bröst av längtan,
gamla vilda vilsna visor
stiga vekt därur när solen
bakom Mattnas kam går ned.

Dan Andersson