min far är en fin pappa. Han funderar en hel del. Till frukost för någon dag sedan så spände han ögonen i mig och sade att vi borde prata. Han var som bekymrad över att jag inte drömde. Han ville veta vad jag ville och vad jag drömde om.

Tyvärr för min far så går jag på en medicin nu som ger mig PMS 12 dagar i månaden och jag hade inte tid för sånt drömmeritjafs.


Sanningen var att jag inte kunde svara på hans fråga och det gjorde mig rädd.
Vet du vad du vill? Om jag skulle väcka dig i natt skulle du kunna räkna upp tre längtor?

Men varför Kramfors?

Jag hann verkligen inte ens in i självaste IKEAbutiken innan jag föll handlöst. Bokstavligt. Vid ingången hade de ett litet vardagsrum med en schäslong i läder, fräsbrun som de kallade den. Den såg så lite inbjudande ut så jag tyckte synd om den och valde att slänga mig ner av ren sympati, empati eller bara ren dumhet. Det skulle jag aldrig ha gjort. Plötsligt förstod jag meningen med mitt, nu arbetslösa, liv. Allt i mina dagar hade givit väg för denna uppenbarelse. Jag ska i framtiden ligga på min fräsläderaktiga kramforsvän och läsa viktiga böcker och äta alltför viktiga praliner. Efter att ha tvingat mor tuta att backa halva IKEAövervåningen, till skrottens förtvivlan, och sedan tvingat ner henne raklång på kramforsen var vi av samma uppfattning. Här är min vän.




För övrigt var det ett rent klassiskt besök hos gubben Kamprad. Man blev handlöst kär i fel saker - se ovan, påse med värmeljus och handdukar inhandlades. Dessutom glömdes lunchen bort eftersom vi då hade fullt upp med köksluckor. Vid tre stod jag och dreglade över barstolen Bosse och förstod inte riktigt varför min hjärna var blank och att mitt inre ansåg att Bosse var räddningen på mina problem. Blev då dragen till IKEAS restaurang, hann på sträckan dit köra över en gammal tants fötter och fräsa åt stackaren att hon stoppade spurten, i matkön var jag så förvirrad att jag hörde mig själv beställa KÖTT med beasås och pommesfrites. Magen vänder sig av att jag skriver dessa ord. Just då var det det enda rätta, att gå ut på ängen och hämta hem köttet själv hade inte stoppat mig. För Skrott var det en nästintill traumatisk upplevelse, Efter ett och ett halvt varv på IKEAs övervåning kastade han sig ut och letade reda på Biltema och K-rauta. Han kom även att försöka demonstrera deras fördelar genom att släpa dit oss för att finna skruvar och muttrar och sådant. Gick halvbra eftersom jag tappade bort dem efter 10 minuter och fick uppsöka kundtjänst. De stod nerhukade vid tolettlamporna.

I alla fall har jag för även denna gång insett att det är billigt att bo hemma när man uppsöker IKEA. JAg skulle lätt ha ruinerat mig själv på denna dag. Om man nu inte kan hyra hos IKEA? Det vore ju världens grej. De försöker ju genom sina installationer visa upp ett vardagsliv genom deras möbler. Vad vore väl inte bättre än att placera vanliga människor däe för att verkligen demonstrationen ska slå genom. Det enda jag kan tänka mig kan bli jobbigt är det hära med toabesök och sånt.

Vad jag fortfarande ställer mig frågande till är, varför ska min vän heta Kramfors? Hur sexigt är det egentligen? Efter all möda ska jag fördriva mitt liv på Kramfors?

Schema för försvunna bloggare

Det känns som jag fladdrande håller fast i en liten trådstump här i bloggosfären. Jag saknar mina axlar luddet och blyger. Jag funderar på att införa ett stående schema med bloggtider vid denna dator. För att helt enkelt släpa hit mina älsklingar så de kan göra insatser för att rädda mänskligheten. Om nu inte den lilla bredbandskabeln smälter i stjärnglansen.

klick-klick-klick-klick!!!AHHHH!

Hör mitt ångestfyllda avgrundsvrål. Mina fingrar värker, mitt hjärta likaså, och jag avstår från att ta internetrundan via adlibris. Jag vill köpa böcker!! Många sådan. Jag vill få ett stort tungt bokpaket med posten. JAg måste hålla mig undan det. Har planer på att botanisera i de parisiska boklådorna, eller ja mer de engelska bokhandlarna i Paris, och då kan jag inte under några som helst omständigheter göra av med pengarna innan vi ens har hunnit dit.

För att citera luddet: Livet är hårt mot de hårda. Men det är sjutton inte lätt att vara vek heller.

Tack!! Äntligen

Den har visst äntligen kommit!! Jag måste snarast möjligt bege mig till närmsta bibliotek och fråga efter luntan. 500 sidor med höstens böcker. Jag hoppas jag kommer ihåg min dregelkopp.

När jag blir vuxen ska jag bli Bodil.

I love Bodil malmsten.

Hon skriver på sin blogg att hon har för avsikt att bli en bättre människa. Därmed säger hon nej till allt som står ivägen för det.

Få se vad har Bodil?

Hon skriver böcker. Nej, skriver sura mail till människor jag aldrig mött.
Hon går på stranden och plockar snäckor. Nej....går runt i lägenheten och plockar tvätt.
Hon bor i Finistere. Nej...räknas samma begynnelsebokstav?
Hon verkar vara en klok, eftertänksam, smart och lugn kvinna. Brukar slå huvudet på spiken.
Hon jobbar på att älska sin familj och vänner bättre. Ok, där är vi två.

Nu ska jag ta en promenad i kvällssolen. Tjipp på er!

Är det lön snart?

Ett steg närmare till min transferering till att bli Leila.

Du är inte den enda, Blyger

från www.vovve.net

Jag är hopplöst kär.

De direkt påverkade i min omgivning skakar på huvudet och fnyser om vart annat. Men hej, var det någon som frågade mig när vi köpte de där förväxta håriga råttorna? Nej inte det. Och min förälskelse har ändå tagit en annan riktning, jag skulle inte vilja säga sund än. Förut var mina blickar inställda på en bullterrier.

tråkig vuxen

Igår stötte jag ihop med en gammal arbetskollega på stan. Hela begreppet liteväl stort för vi hade egentligen inte så mycket kontakt och vi jobbade inte så mycket med varandra. Men efteråt så har vi någonstans fått en en liten kontakt. första gångerna jag såg honom var han alldeles för söt för att min mun skulle kunna sätta samman regelrätta meningar, men på nåt sätt har han beslutat sig för att jag går att prata med. Konstigt det där med pojkar, så fort de träffar en tjej som de kan prata med utesluter det alla andra alternativ. Jag går inte in på den diskussionen.

I alla fall så är den här killen enormt social, utåtriktad, charmig och främst spännande. Företagsam är ordet jag söker. Det går oftast ett halvår mellan de gånger vi träffas och då har han alltid nya projekt på gång. Han är några år yngre än mig men när jag jämför våra liv känns det som den ålderskillnaden är omvänd. På den tid som jag känt honom har han varit utomlands flera gånger i upptäckande syfte, har han jobbat i nordligaste norge för att samla ihop pengar och nu skulle han dels till andra sidan jordklotet - igen - för att i sommar göra medelhavet. Sen skulle han börja plugga till hösten.

Jag är inte längre attraherad av honom på det vanliga sättet, nu ser jag upp till honom. För vad jag ser är en nulevande människa. Jag tänker mig honom som en person som inte låter saker vänta. Jag vet att livet inte alltid kan vara så, men jag kan tänka mig att han lättare kan se sakers ordning och möjligheter. JAg anar att ni tycker jag glorifierar honom, han är nog i största sannolikhet en vanlig människa som stöter på motigheter. Men just nu upplever jag sådan här tillfällen som rena ändsparkar. Jag borde använda detta möte som inspiration och motivation.

När han så hade gett mig en genomgång av sina planer, sade han i nästa andetag: - hur går det med uppsatsen?. Varför vet hela världen om mitt nederlag? Jag kände mig som en liten lort. Har sedan spenderat helgen i ren frustration. Vill ni veta the real deal med min uppsats? Nä det vill ni inte men här är den.
Den är aptråkig. Den är dålig. Jag kan inte komma på en anledning varför jag ska göra klar den (ja, jag vet examen - men vilken examen sen. Det är en tråkig sak bland alla andra tråkiga saker i min vardag som måste göras. Jag tror mig inte om att kunna skriva en godkänd uppsats.

Vad jag ville med detta inlägg förutom att sänka er in i söndagsdepressionen? Jag ser oss som ytterligheter som på nåt konstigt sätt har mötts. JAg är den tråkiga vuxna som kommer mögla framför tv som melodifestivalen och let's dance, som jag egentligen inte vill se.

Kompensation

Jag vet inte jag, men jag är då alldeles för trött, ledsen, frustrerad, ensam osv för att jag ska gå med på att vissa dagar ska vara gratis till förfogande. Man borde få kompensation för att man har klivit upp och på något sätt givit medgivande till dagen.

Efter nästan tolv timmars arbetsdag satt jag mig på bussen och då kom det som jag känt hela dagen varit på väg. Tårarna rann nerför mina kinder. Och trots min halvtimmes resa hem kunde jag inte sluta eller egentligen bry mig. Jag vet inte riktigt om jag kan säga vad som var fel eller vad som hände, jag orkade bara låta tårarna rinna. Börjar man kämpa mot så blir det bara hysterisk hulkochsnörvelgråt och det är väl att ta i bara för att det är torsdagskväll i februari och man är vid världens ände...

Som tur var hade jag Tomas Andersson Wij som tröstare och när jag kört hans låt på repeat några gånger så kunde jag ändå skrapa ihop mig själv och gå hem.




Res dig upp och gå
Nu när stjärnorna solen och månen
packats ner och gjort natten helt blind
nu när hela havet tömts
medan Gud har hängt i det blå
och sett på
res dig upp och gå

Nu när lakanen vridit sig och svettats
över en morgondag du inte vet nåt om
nu när det inte finns nåt annat än en billig tröst att få
ändå
res dig upp och gå


res dig upp och gå
du har gjort vad du kan
sluta tro på dom som säger att det måste va en kamp
Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå
hela himlen sjunger
res dig upp och gå


Nu när fiaskot har ställts sig vid din sängkant
och hans tjänare har tagit dina mått
nu när du visat vem du är
och bara vädjar om ridå
det är då
du ska resa dig upp och gå


Nu när till och med de närmaste tvivlar
och förgiftar dig med sina goda råd
nu när vägen som är din
är för smal för att stå
två på
Res dig upp och gå



Tomas Andersson Wij

Anledning att vänta vid brevinkastet lördag 04.30

I år har Bokia bestämt sig för att låta bokreakatalogen bladas in i lokaltidningen, så antingen imorgon eller på måndag anländer den väntade! Det bästa är om den kommer imorgon när det finns tid för långfrukost.

Har redan inköpt gul överstrykningspenna och även en ny bläckpenna som gör fina bockar och utropstecken. Jag kommer sitta på bänken vid brevinkastet imorgon bitti för att vänta in tidningen.

Nåt lånat, nåt blått, något vackert

Mina ögon är i stort behov av att se något vackert, min själ luddas inte längre. Februari väger tungt i hjärtat. Jag är inte ute efter något vackert, inte i form av köpbart. Jag vill se något större än så. Jag vill tappa andan. Det vackra måste fylla mig med ljus och värme.

Nej, jag vill inte se en vacker karl. Inte utseendemässigt. inget sånt banalt. Det är ok om det vackra kommer av personlighet eller handling. Bara det ger mig hopp.

Den här veckan kommer

Ola Laurtizson och Ulrika Davidson - GI in the city

Jag känner det kliar i fingrarna. Nu är det länge sedan jag köpte en kokbok. Ehum, relativt länge sedan kan vi säga i alla fall. Funderar även på att göra en beställning via Cdon. Kan jag göra en adlibris samma månad? Det är ju egentligen inte samma månad om man beställer och betalar med olika månadslöner...eller?

Be still my heart

Fördelen med att vara över 25 år. Jag kan säga att jag tycker om Amy Diamonds nya låt. Anledningen till att jag kan säga det är att ingen här vet vem jag är. Plus att att jag försöker glömma bort att det är Amy som sjunger. Det jag gillar är den enkla textraden. Den gick rakt in.

Be still my heart - it can only get better.

Jag brukar stå vid busshållplatsen och viska dessa ord till mig själv.

Vårens böcker

Om jag hade haft möjlighet att smyga in på min gamla arbetsplats. insupa lukten av böcker och heja på mina gamla kollegor. Då skulle jag nog hålla utkik efter denna eftertraktade ädelsten. Den brukar ligga på fikabordet, med trasiga pärmar efter bara några veckor.

Vårens böcker. Undrar om man vågar gå in på stadsbiblioteket och fråga om man kan få låna den i en halvtimme.

Den går i och för sig att beställa på Svenska Bokhandels hemsida. 90 kronor plus porto.

Saknad idé

I mitt kokboksdreglande letande på Amazon.com ramlade jag över detta. Och häpnade över dess självklarhet. Men min fråga är när kommer detta till Sverige? Med tanke på den utgivning av kokböckler som råder...Jag har hört någonstans att det publiceras i snitt en kokbok per dag i Sverige.

Detta är alltså Food & Wine Magazine som varje år publicerar i sitt tycke utdrag ur"the best of the best" i kokboksgenren. Med möjlighet för de nämnda kockar att bidra med något bonusrecept.

Ovan är årgångarna 2004 och 2005.

Perfekt sätt att bekanta sig med de amerikanska kokböckerna?

Bonnier svarar fortfarande inte på min fråga när denna bok tänker dimpa ner på våra diskar. Jamie Olivers stjärna håller väl inte på att falna?

Börjar nästan misströsta. Ska jag helt enkelt köpa den på engelska? CDON hade den för överkomliga 249 kronor.

UPPDAT

Våren 2008!!!!

Längtan

Vad gör du nu för tiden, Tomas Andersson Wij?

Kom tillbaka och stilla min längtan.