Jag har börjat gå den stackars tysken på nerverna, han är nästintill gråtfärdig över den idioti som jag besitter. Så det är lika bra ni bekantar er med Tysken, min nya kontorsråtta. Idag skickade jag ett mail och bad om ursäkt för min existens och förklarade att det var onödigt för honom att ta ut all ilska på en gång, det vore bättre för hans hjärta om han pytsade ut ilskan lite smått varje dag. Jag menar jag har ju bara jobbat tre veckor på avdelningen, tänk vilken rota jag kan ställa till med till sommaren när min arbetskollega har semester och jag ska vara ensam på posten. Då kan vi diskutera skadereducering. Så upp med hakan, tysken. Och sluta gnäll. DEt är lika bra att du börjar älska mig. Med mailet skickade jag min autograf på ett morgonkort av mig själv (se nedan). Det måste bli svårare att skälla på mig om han sätter upp min bild vid kontorsbordet.
Förresten heter stackarn finger i efternamn, mailet fick rubriken TALK TO THE HAND. Snälla nån, Blyger, finns det någon förlåtelse för en sådan som jag?
(vad jag har förstått så är Perrellis nya läppar det nya bloggämnet, att hon gjort det för att få än mer röster på något sjukt sätt. Jag ser det mer som en säkerhetsförsäkring, jag tror helt enkelt det är hennes försäkringsbolag som har tvingat henne till något slags skydd. Hennes diet har gjort henne till en festivalfara, för stark fläkt och hon kommer flyga iväg, förhoppningsvis landar hon på läpparna.)
