jamie verkar som mer sympatisk för var gång.

ibland så tycker man att den svenska televisionen kunde snappa upp nyheter lite snabbare..särskilt sånt som jag har hittat och gillat. För gudarna ska veta, har jag hittat det...ja då har nog hela världen hunnit före så någon större nyhet kan det ju inte vara.

Roald dahl's barnbarn är inte bara modell och författare. hon är även tvkock. Varför kan inte svt köpa in hennes serie då? Jag läser på bloggar att hon dras illa med Nigella-oket. Men vad gör det? Leila gör ju detsamma och vi älskar ju henne ändå.

Jag gillar Sophie Dahls kokbok och nu vill jag faktiskt kunna kolla in Miss Dahl's delight på tvn. tills dess får det väl bli youtube.

En annan som gillar boken också.
en annan som också vill se Sophie på svt.

Sophie, som hon inte kommer synas i matprogrammet. Även om plura försökte starta någon slags trend med sin bara överkropp.

as it should be!

åååh, det här vill jag inte missa! Riktigt grabbig matlagning med nakenchock och hästsvansar. Utlovade gäster är bland annat Winnerbäck, Hellström och Moneybrother. Plura, min plura ska äntligen få visa hur man lagar mat. Förhoppningsvis kommer min mage anta samma fina rondör.

4 mars, tv8. Don't miss.

man gör olika.


syster ska vara hos sin kille ikväll för att se idol.
mamma ska vara hos sin kille för att se idol.
syster ska vara hos sin kille för att se idol.
brorsan ska vara hemma med sin tjej för att se idol.


jag ska se idol hemma hos mamma.

jag tror det kan räknas som ett genombrott.

en helt underbar tvkväll har just genomlidits. Möjligtvis så har alla spärrar släppt i huvudet så allt går på högvarv och pluggeriet kan nu överlämnas till en annan distans i huvudet. Eller så är det ett så kallat dödläge.

Jag skulle ha kunnat läsa någon av alla underbara böcker som ligger på hög och väntar. Istället har jag tittat på wrestling (karlar i läderkalsonger, stora - ibland så- "muskler" och en förfärlig teaterådra), poker (-"last time on poker in the night" - men alltså är inte ett parti poker detsamma varje gång så behövs verkligen en återblick?) och något slags surf/fallskärms/longboardprogram på franska.

Ssssh! Nu verkar det börja ett program om biljardens historia..

nu tar vi helg tycker jag!

fredag eftermiddag enligt tradition: lämna jobbet efter kl 16. Ta långa benet före ner till biblioteket för att sedan gå vidare till bokhandeln. På hemvägen införskaffa godis och sen hem till läsfotöljen.

Min läslusta har varit minimal på ett bra tag, men efter dagens fynd på bibblan hoppas jag att det vänder:

Lisa Jewell "the thruth about melody Browne" Jag drog hårt efter andan när jag såg den instucken i hyllorna, trodde jag såg i syne. Bredvid stod "a friend of the family", även det Lisa Jewell.
Camilla Thulin & Uluc Telmen "Meze Maritime" kokboksfrossa! Turkisk mat och turkiska vatten.
Hjalmar Söderberg "doktor Glas, Historietter". Jag är väldigt nyfiken på Kerstin Ekmans nya bok "dödens praktik" och ska läsa om Doktor Glas för att ha boken färsk i minnet.
Pocketversion av "kärlekens arkitekt" av Emilio Calderon och "nattfåk" av Johan Theorin. Två snygga böcker, vägde inget alls.
Ett wildcard i form av Brunonia Barry "månsystrar" från nyinkommet hyllan.


Veckan har varit mycket utmattande så uppkrupen i fotöljen med te och choklad tänker jag invänta natten. Tv visar Brokeback mountain och spotify spelar Tomas Andersson Wij.

Vad gör ni?

säg hej till publiken

jag for ju till stockholm i fredags och tog in på hotellrival på söder, hur coolt som helst. Jag såg en bra show på kvällen, drack vin i hotellbaren (fullt med söderkisar - 08or i all sin prakt helt enkelt) och kröp nöjd ner i alldeles tokhärliga sänglakan. Vaknade till strålande solmorgon och en frukostbuffe to die for, åt deras fruktsallad till allt - surdegsbröd, kaffe, äggröra, gröt, croissanter, ägg, fil, och glodde på allt folk. Tyckte nog de var fancy och väldigt sminkade, men jag var ju ändå i stockholm så jag var inte förvånad. Kanske lite över den höga musiken kanske. Det var först efter att ha ångat igen hela badrummet med en härlig dusch och sen checkat ut som jag såg plakaten om att de spelade in en musikvideo där på hotellet under hela dagen, så nu vette tusan...ser ni någon musikvideo med någon sömndrucken lite halvt bakis aidalookalike....det kan vara jag, i värsta fall..Kolla vad hon äter, är det fruktsallad och äggröra är det nog jag...

Jag undviker fällorna.

Program som jag inte kan se, av varierad traumatiserad grad

1. barnfödslar tex. barnmorskorna
2. snorungar som behöver uppfostran tex supernanny
3. var så glad att du nästintill talar i tungor tex. Extreme home makeover
4. jag är onormal därför sitter jag här tex ricki lake
5. jag är så normal så jag kan trycka det i ansiktet på dig tex. dr phil

och uppenbarligen växer listan alltmer

6. Familjen annorlunda Familjen har 10 barn. Ett 20sek klipp säger allt, när alla barn i varierade åldrar gråter får jag nästintill eksemutslag. Och samtidigt som jag beundrar beslutet att skaffa många barn ser jag ändå de klassiska familjefällorna som jag själv upplevt så mången gång. Att de äldre får ta tokmycket ansvar för sina yngre.

På torsdag börjar serien om Knutbysörjan. Då blir det ännu en punkt.

Det där doket måste vara behändigt i dessa regntider.

Trodde först att det var nåt på glasögonen, sen började jag tro att det var fel på tvn, sen insåg jag att petra mede var verkligen klädd till nunna.

Hon måste baskemig spela i en högre division än en annan, här har man snällt betalt de årliga medlemsbetalningar till ärkesingelklubben, utan några som helst förmåner, och så sopar hon golvet med klubbens medlemsdräkt. Tyvärr har vi bara ett exemplar av den så det är bäst att Petra är försiktig.

Baskemig är ett bra ord. Baskemig att Petra är bra nog snyggare än Luuk. Och har man sett Petra som den skogstokige plastikkirurgen i "Hjälp" vet man att kvinnan är ett humorunikum.

Märk väl att jag inte ens ids hitta på nåt att säga om de däringa låtarna som framfördes. Jag röstar på nunnedräkten.

Ett annat sätt att leva

på kanal två såg jag dokumentären om kvinnan som for till Panama för att leva hos en indianstam. Alldeles trollbunden blev jag varse om att det fortfarande görs tvprogram med innehåll, eller snarare att folk faktiskt gör vettiga saker av sitt liv. Helt otroligt att se hur människor utan några som helst trådar till varandra ändå kan ha och vilja ha förståelse för varandra.

Sen började melodifestivalen. Och allt var som vanligt igen...

En och annan prinsessa

Igår införskaffades ett litet reskit med träningskläder. Jag tröttnade helt enkelt på mitt eget gnäll och berättade strängt för mig själv vad jag kommit fram till. Bara för att man åker från sina träningskläder i norrland så är det ingen ursäkt. Så ett besök i grannstaden och en av de större sportkedjorna och jag är med träningsförutsättningar. Latmasken i mig är i uppror, men den har haft talan alltför länge.

Besöket innebar även några positiva överraskningar. Pressbyrån saluförde det nya jamie magazine, min man i blaska helt enkelt. Nästa inköp kräver nästan en trumvirvel. I hyllan för kokböcker så gömde Myrorna en ren svensk klassiker. För 30 kronor. Och då har jag varit nära att beställa den för 350 kronor via ett antikvariat. Idag ska jag sukta mig genom recepten som lins-, svartrot- och äppelsallad med honungsvinägrett, grönkålsfyllda smördegsknyten och dadel- och äppelpaj. Kokboken format är Malin Landqvists debut (?) i kokboksvärlden och starten på starka framtida insatser - hennes recept i gott och grönt (med lisa förare winbladh), en god jul, en god höst, en god sommar och slutligen en massa recept som återkommande inslag i tidningen VI. Kokboken för 30 kronor är mitt bästa fynd detta år, det var min tanke när jag sedan fick löpa gatlopp från myrorna till tåget för hemfärden.

Boken om diana fortsätter vara ett rent frosseri i brittisk misär. I bagaget har jag ändå mormors sparade damtidningar i kompletta årtionden från Diana-eran, här slängs inget, så helt novis är jag inte i ämnet. Tur nog är Tina Brown härligt bitsk, jag får härliga abfabvibbar när hon svingar sin bila.

Andra bra nyheter som bloggvärlden har delgivit, jamie och leila är snart tillbaka i tvrutan. Leila fortsätter sitt segertåg genom att ganska troget kopiera jamies karriärsdrag, nu blir det serien Leila på landet med en massa ekologiska frosseri. Följt av Leilas egna magasin i tidningsformat. Kommer ut ungefär samtidigt som Jamies nya kokbok. Jamie i sin tur fortsätter sitt segertåg i att göra storbritannien till ett mer kulinariskt land, nu ska devisen pass it on myntas i matlagningsvärlden. Undrar just vad han skulle säga om bambaspagettin?

För egen del ska jag sikta efter prinsessplatsen ikväll när jag och friskis ska stifta bekantskap. Min förhoppning är att jag ska få en liten krona att ha på huvudet, eller i alla fall en guldstjärna att ha på de nya skorna (jag kommer ha sådana skavsår). som ny medlem borde man få beröm över beslutet så fort man kommer in genom dörren, får jag inte det kommer jag envist göra alla övningar motsols och i otakt. En ren synd i friskisvärlden.

hur det blev som det blev. Bloggens existens helt enkelt.

På svt play/ go'kväll kan man se reprisen av onsdagen den 3 decembers avsnitt. Där gör de ett reportage från min lilla hemby. Så förutom en stor portion av dialekten så får ni även receptet på vår paradrätt där hemma. Om ni har problem att se programmet så får ni även receptet här:
Flötgröt
Beräknat för 6 portioner
1 liter grädde
1 dl vatten
Vetemjöl

Koka upp vattnet. Slå i en liter grädde och koka upp. Sikta i vetemjöl till lagom konsistens. Vispa till en slät gröt

Servera med kokt röding och salt

Häri ligger nog förklaringen till hela min brokighet i besticklådan.

på spåret lär mig allt jag behöver.

Först säger de att kiwibäret kom till nya zeeland, sen pratar de om frukten. Kan de bestämma sig? Frukt eller Bär?

Lustigt nog så benämner man dollarn på nya zeeland som kiwidollar..?...jag skulle vilja kalla det monopolpengar.

Kolla här bara.

Vi samlas och sover bort presidenten.

Vi är tidskriften. Jag har just tecknat prenumeration på både Elle mat och vin OCH LagaLätt i veckan. Igår var dagen efter min egen yra och jag hade behov av att ÖGNA. Så jag stegade iväg till stadens AK och inhandlade enpocketbok om musik nyaste numret av tidningen VI. Och när jag så armbågade mig in i stadens konditori och inhandlade dagens kaffe och kaka och började läsa första sidan insåg jag att jag hade hittat den. Under de följande timmarna var jag alldeles absorberad. Jag läste minsta bokstav. Jag hejdade mig inte ens vid reklamens blindskrift. Imorgon ska jag knata till bibblo och låna de senaste årgångarna. JAg vill ha mer, mer, mer. Och jag kan inte vänta till sista augusti. Antingen var jag väldigt svältfödd på substans eller så var VI så bra.

Inatt var den stora finalen på yran och återigen var det dags för presidenten att ta till orda. Och jag insåg ännu en sak. Att ligga på soffan och höra Pudelugglans basgång skallra i fönstrena är en sak, att försöka sova när presidentens årstal hålls något kvarter bort är något helt annat. När så fyrverkerierna vräktes ut över staden genljöd smällarna som pistolskott hoppandes mellan tegelstensväggarna på min gata. Det ska bli riktigt intressant att läsa hans tal i tidningen imorgon, så jag kan få någon ordning på det mummel jag försökte uttyda inatt.

Nästa helg ska släkten träffas. Jag har redan listat mina ursäkter i både kategori, slagfärdighet och relevans. Det ska bli så roligt.

Nu ska mamma och jag se Leila bakar, sen ska jag sno med mig största påsen med rabarber.

jag vet att hon ser mig.

Efter en mycket lugn dag på jobbet, jag fattar inte vart det kom ifrån - gick jag fel imorse, släpade min kollega mig runt centrum i jakt på kläder. Till firmafesten. I slutet av maj! Hungrig och trött svamlade vi runt i stadens klädaffärer. Och precis som hon önskade lyckades vi hitta de kläder som hon sökte. Jag har en bra känsla för kläder. Andras kläder, det vill säga. Till mig själv hittar jag aldrig något, kanske för jag själv är så färglös. En till randig tröja och jag kan börja sy nummertaggar på tröjorna och byta adress till Kumla. Fast det kanske vore en idé, Lucky Luke har ju alltid varit en manlig stjärna i mitt liv.

JAg har tryckt i mig maten och ligger nu ganska apatisk framför tvn och den nakna kocken, och när jag blir alltmer förvissad om att jag aldrig någonsin kommer kunna ta mig ur soffan. DÅ...ringer mamma. Skalman har mat-och sovklocka. Mamma har tagit min och ser det som sin uppgift att motverka all dess påverkan på mig.

Imorgon drar jag vidare, vilket innebär att jag borde verkligen leta en väska, leta saker att stoppa i väskan och inte glömma nåt för att sedan stoppa mig i sängen. Tidigt. Ha. Det kommer aldrig gå. Klockan är ju halva natta och jag har fortfarande inte tagit mig ur soffan. Jag kommer sitta på intervjun i nattlinne och stövlar.

Jag kan inte andas.

Jag ligger på golvet under skrivbordet och kippar efter luft.

Säsongsfinal av Sjukhuset på TISDAG!!!!!

Vad ska jag göra sen då? VA? Var det någon soom tänkte på det kanske?

Vem är det jag har retat?

Så nu era små puddingar ska ni lyssna på mig. JAg vet att jag har svårt att övertala er till att följa den superba serien "sjukhuset". Säkra källor berättar även att det BLIR en säsong till. Nu radas de goda tingen upp sig. Vad händer då? JOOOO, ni förstår, nu börjar en halvtimmes program varje dag med NIGELLA, vår egen lilla köksgudinna ska lära oss matlagning express - INTE bara banan och mjölk, blyger. Så du måste kolla...Och när kan man då njuta av denna kreation? Jo på 4an kl halv 8 på kvällarna. Vänta nu...På 3an kl halv 8 är det ju...Sjukhuset. RAVGNI!!! som vänner till mig skulle säga. Vad göra, vad göra? Vem är det som har planerat att göra mig gråtfärdig?

På bussen hem från jobbet idag hamnade jag bredvid barnvagnen eftersom jag måste åka när hälften av stans invånare ska åka från ena sidan stan till den andra. I barnvagen satt en snorig, dreglande unge som var väldigt upptagen med att nysa sig själv i handen. Tills jag kom och satt mig med min reflex dinglande från jackan, plötsligt såg jag en knubbig, slemmig barnhand greppa tag om min reflex och stoppade den i munnen. Några nanosekunder funderade jag på att göra upp ett illvrål, men då skulle jag väl ha väckt den stackars slitna modern ur sin dvala. Allvarligt, hon såg så sliten ut så jag var rädd att jag hade satt mig bredvid ett förklätt monster. Därför valde jag den plågade främlingsminen av ett påtvingat leende som egentligen döljer paniken. Sedan när ungf*n var så snäll att sluta suga på min reflex så greppade ungen tag i mitt byxben. Jag tror han ville torka av handen...Jag älskar barn. Men idag var det verkligen mina barn, dina ungj***lar.

Annars har mitt arbete inneburit att jag läser igen på bussen, det är väldigt skönt att sitta i den arla morgonen och njuta av en bok. Om man nu kan påstå att man njuter av "en sorts kärlek" av Ray Kluun. Av andra bloggar har jag förstått att det är en väldigt sorglig bok, den sanna skildringen av en mans hantering av fruns bröstcancer. Men än så länge känner jag bara hur blodet kokar på mig, han är FÖR ärlig (paradoxalt..) Jag vägrar skriva en ÄKTA mans hantering..Jag förstår inte hans värderingar av ett öppet förhållande (för sin egen del då, eftersom frun har fullt upp med att ta bort bröst och bli skallig för att kunna göra detsamma på sitt håll), jag förstår inte hur FAN han kan välja att bli avsugen av en okänd kvinna i en hiss i Miami när hans fru ligger i Amsterdam och försöker få ihop sin krackelerade värld och samtidigt ta hand om deras 1åriga dotter. Till hösten ska det visst komma en fortsättning, ett efter fruns bortgång och hans nya äktenskap - hur går man vidare?, för han träffade ju en ny när hans fru höll på att dö...JAg kommer inte ta i den boken med tång, jag har fullt upp med att inte kasta boken i huvudet på de karlstackare som kliver på bussen på morgnarna. Ska den här boken få mig att gråta så är det av frustration.

Jag kan jobba över, men jag MÅSTE vara hemma före halv 8.

Vad som är bra med att jobba: dagens tråktimmar går lite fortare och TV3, 19.30 "Sjukhuset" känns plötsligt lite närmare. Jag harnågot att göra i väntan på dagens höjdpunkt.

Vad som är mindre bra med att jobba: jag måste kliva upp så okristligt tidigt om jag ska fortsätta med mina frukostvanor. Att hinna se 4 avsnitt av gamla sjukhuset via TV3s hemsida innan bussen som går kl 6. Blir lite jobbigt....

Med risk för att förstöra stämningen.

Vad ni än säger, det är denna kvinna jag ser när jag tittar mig i spegeln. Men jag är ganska cool med det.

Varför repriseras inte Sally, denna kvinna, denna unikum?

kulturkvinnan i mig på diet.

En närstående föreslog att vi skulle skippa let's dance för att se K special om en fotografkvinna. Jag fick kallsvettningar och andnöd. Jag är kulturtant, jag ska inte välja populistiskt skit framför högklassig dokumentär som säkert är svartvit mer än hälften av tiden. Men det gör jag. Det är inte sant. Fördärvet är här. Med det här arbetslediga livet har jag nu fyllt med tvserier upp till öronen. Det är gilmore girls och Will & Grace och Grey's Anatomy och Christine och Sjukhuset och Womens murder club och Men in Trees och Private practise och Vänner och Seinfeld och CSI Miami och CSI crime investigation och Jay Leno och Oprah och Rachel Ray och Ally Mcbeal. Det enda stället jag drar gränsen är vid Keno, jag tror det är på grund av det svåra språket. Det är helt absurt, jag får inget gjort. Men ge mig en serie med människor som har sex och som sårar varandra till höger och vänster och jag är alldeles fast. Hmm, det är kanske därför Keno inte passar in, de har ju inte ett så vilt rykte om sig den däringa gotlänningarna. Sjukhuset från Uppsala är väl den som sticker ut på den fronten men den har ju allt annat.

På radion nuförtiden får man så mycket nya insikter och lärdomar, idag berättade de om den brasilianska djurkliniken där man kan lämna in lilla Pluto eller Fido eller vad det kära hundbarnet heter och få Botoxsprutad hund tillbaka. Äntligen så får Botoxen visa vad den går för, jag menar hur skrynkliga pannor är det väl inte på hundar nuförtiden? Sen när hunden kom tillbaka hem så ska väl en viss konvalescenstid infinnas och vad är väl då inte bättre än att placera hunden framför tvn där man kan visa den nya dogmovien med vackra vyer över katter, andra hundar och brevbärare med lugnande musik. Till det får hunden dricka den nyutkomna hundölen Long Tail ale med biffsmak. Självklart alkoholfri, för annars vore det ju knasigt. Eller? Allt detta jag nu har berättat är bara vad jag lärde mig på radio idag. Och ni tycker det är konstigt om man gräver ner sig i sjukhusserier där det stora problemet är att hålla koll på de två som inte har legat med varandra.