Eller så ska man inte säga så mycket

det här med kollegor är verkligen klurigt. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till dom. Ska man betrakta varandra som en enda stor och något avlägsen familj eller ska man försöka hålla skenet uppe om en mental superhälsa och stort intellekt (hålla dom på armars avstånd och själv hålla mun)? Jag har dumt nog en slags korsblandad syn på det hela. Särskilt om det är en trevlig karl...hello, biologisk klocka..Nya kollegor i min ålder är alltid trevligt att ta kontakt med. Om det är på ett förnuftigt och samlat plan. Inte det plan man befinner sig när excel just har tjongat sitt femte felmeddelande (%%%%&&/desktop&%/aidaho is not accessible!!) i ansiktet på en och man har skrikit högt/svurit/slagit näven i bordet så skärmen lyfte...Man hämtar ny, trevlig, intelligent och snäll kollega. Man pekar på skärm och säger JAG....VILL....KOPPLA...IHOP...SÅDANA...HÄR...SIDOR..PÅ ...NÄTET...MED...EXCEL...
Han är tyst en stund och frågar försynt: du menar länka?
Man kokar en stund över att han vågar spela besserwisser och än mer över att man i stundens galenskap inte kommer ihåg att det heter länka (jösses, jag är inte författare, jag är bara bloggare). Sedan förklarar jag felmeddelandet ("det säger att jag inte är tillgänglig!") och ser ett visst leende krusa sig i ena mungipan, då tänker man tyst att "det är tur att du är söt när du ler". Tror ni det kommer fram något felmeddelande när han sätter sig bredvid, som god pedagog? Tror ni det funkar när han provar? Tror ni man blir alldeles stum och glömmer tacka för hjälpen? Tror ni man väser tyst till excel "din lömske f**n, sluta håna mig, nästa gång är det bäst att det är ett reellt problem och ett rejält!"

Som den gode kontorsråtta jag är och snart gammal tant i gamet vet jag att man aldrig ska lämna sig kvar i ett problem. Nu ska vi problemgranska... en person som jag önskar skulle få ett bra intryck av mig har just sett en högst personlig och inte så fager sida hos mig. Problemlösning: jag måste nu satsa allt jag har på rätt kort, göra honom imponerad på det område jag just felat. kunskapsområdet...ordförrådet..intellektet. Metod: som ett barn av idag, googlar jag min nu till kunskap. Problemet är att jag inte riktigt kan bestämma mig för ett område. Ska jag satsa på de senaste tilläggen till SAOL? Eller hur vårt samhälle skulle må bättre av nymalthusianismen (uttal någon)? Om utgången av det böhmiska kvinnokriget? Eller gårdagens EUval, fast då är jag ute på tunn is när jag endast klarade 7 av 10 partibeteckningar i tidningen idag?

Hur som helst måste det vara ett ämne som är lätt att glida in på, han får inte märka att jag försöker imponera. Tänk vad mycket man skulle få gjort om man bara jobbade i ett arkiv, ensam.. Som min familj brukar förvanska Lasse åberg:
Gå fort och le mycket, så är det ingen som hör vad du säger...

Det är tufft att vara så otroligt självlärd, briljant och ödmjuk.

Å ja ba excela hela dan va!

Finurligt intrument det här excel, man blir så förbaskat rusig av lycka. Flytta från en cell till en annan, trycka en formel där, dra i en kolumn här. En massa färg där och där och där. Och jobba, jobba, jobba!!

Och när jag så slutligen skulle få fram det fina resultatet att visa upp på det fina kundmötet tryckte jag enter i formeln där och vips plingade resultatet upp i det länkade dokumentet.

Leveransprecision februari månad: 16 400 %

Chefen blev så imponerad att jag fick lov att hemlighålla dessa siffror och tona ner dom något. Så nu står det 100 procent. Bredvid den riktiga siffran så såg det nästan lite futtigt ut. Testpersonalen har nu lovat att hålla igen något så de andra avdelningarna skulle ha en chans att komma ifatt. Jag säger så här: aidaho till finanschef och vi skulle kunna låta de andra avdelningarna gå på semester ett tag..

Eller som skogshuggaren skrev i ett mail: "jaa..det kan ju inte vara att du gjort fel någonstans, det gör du ju så sällan att det inte är ett alternativ.."