dansande muffinsar.

Det liv som väntar en månad framåt är alltså hotelldöden i katrineholm, suktandes efter mat de tider som fabriksrestaurangen inte kan förse oss med sådan, pensionärsvandringar på söndagförmiddagar efter den tidiga hotellfrukosten och förhoppningsvis ett någorlunda bra jobb. Jag har försökt trycka undan känslan av nervositet, men här i min ensliga blloggosfär kan jag väl erkänna att nog är jag nervös. Tänk om de sätter skeppningspapprena i pannan på mig och skickar hem mig med första bästa fraktbil. Okapabel till arbete, mer oreda än reda.

Det är tredje gången i dag som jag har gått genom min blogglista och det som hänt är att jag är alldeles hopplöst hungrig och sitter med vattenkokspipen i mungipan, gnagandes på plasten. Jag har några påsar varma koppen i fönstret och en hög choklad som jag har gömt på ett ställe som jag inte skulle hitta. Bokhögen vinglar på sängbordet, längs upp ligger en bok om varulvar upp och ner, och längst ner i packningen ligger min uppsats. Hotellet har en skön 60talsoriginal/90talsrenovering över sig. Med härliga rosa/blå färger över sig och tavlor med svepande motiv från grekland.

Nu ska jag lägga mig att sova, räknandes muffins istället för får.