Monday, January 5, 2009

på kollo lär man sig en massa saker.

Brorsans katt är på kollo. Den gamle stören, katten alltså - inte bror, är plötsligt inte en inomhuskatt, utan har nu domäner som innefattar både getter, får, två vilda kaniner och en massa elstängsel. Och en ny livskollega. När gammelstören bodde tillsammans med bror fanns där även ett fruntimmer. Ett fruntimmer som var många år yngre än stören. Bland människor vore det ju det ypperligaste, en våtdröm, hos katter...njae. Stören försökte mången gång helt enkelt ta närmsta väg bort från detta löpande vilddjur, om det så innebar att klättra genom väggen. Eller gömma sig bakom dammmsugaren i städskåpet och då var ändå inte dammsugaren en favorit. Nu är denna paranta dam på några hekton placerad på annan ort och stören har äntligen vunnit sin frihet.

Vad gör man då när man, fortfarande i livet, kommer till paradiset?
Enligt stören så finns många alternativ.
Första dagen: Kolla genom kattluckan ut på de oändliga vidderna. Våga sig en meter utanför dörren. Bli lite mer kaxig efter några timmar. Få ett tokryck och springa runt runt runt....och in i elstängslet. Gömma sig under soffan resten av dagen.
Andra dagen: inse att det faktiskt finns en dam/matrona, hon väger ju ändå en hel del, på detta ställe också och hon är om möjligt än äldre. Och bestämd. Gömma sig under soffan.
Femte dagen: Bli godkänd av matronan. Får sitta bredvid och titta ut genom kattluckan.
Sjätte dagen: Av barmhärtighetskäl(?) får stören en död mus av matronan. Skolan ha helt enkelt börjat.
Sjunde dagen: vi tar ett steg upp på skalan. En halvdöd mus läggs fram av matronan. Stören blir helt panikrädd, möjligt mer än musen. Kan INTE gömma sig under soffan eftersom där gömmer sig musen. Står på pappas rygg när han, på alla fyra, försöker skrämma ut musen.

Nu har det gått några månader och då infaller som brukligt en kvalitetskontroll. Stören blev alldeles till sig när gamla kompisen från förr, hon som lagade kikärter i stekpannan och lämnade den osedd för en sekund - varmt om tassarna och inte var de så god heller, dök upp. Stören ville visa upp alla nya rutiner och sovplatser. Och självfallet kom det, det stora provet. Matronan som ändå ville visa vem som fortfarande bestämde släpade en mus, satte sig vid mina fötter och *knäck* så var den död. Snabb som man bara kan vara när man är stör var han framme och visade prov på ren jongleringskonst. Själv satt jag med fötterna på bordet och skrek varje gång musen fick åka ännu en flygtur i luften..5 gånger kastade vi ut musen, fem gånger hämtade stören den som en duktig apporthund. Samtidigt som matronan låg som en pascha på stolen bredvid mig. Allt under nyårsmiddagsfirandet.



Kattluckan...ja. Ett kapitel i sig. För mången år sedan sattes denna nymodighet på plats, av kvinnan i huset. Bredvid satt den då mycket ålderstigne kattmannen. Mången gång visades luckans finess, lika mången gång fnös kattmannen åt det hela. Vad skulle kvinnan i huset fylla för funktion om hon inte fick öppna dörren åt herren varje gång han behagade kalla på uppmärksamhet? Nåväl, en kulen och stormig natt ville det sig inte värre än att katten insåg att det inte fanns nåt annat alternativ än kattluckan.
Nästa morgon kom kvinnan ut i köket och fann dörren demolerad. Och under köksbordet, med blicken mot väggen, låg en förtrytad kattherre. Med kattluckan runt magen...

3 comments:

Anonymous said...

HAHAHAHA!!!!

Stackars katten som fick dörren runt magen!

Kul att se progression hos stören, va? :D

Anonymous said...

haha, vilken syn det måste ha varit!! =)

Aidaho said...

jo en syn är det allt när de är i farten :)