nu är det tamigtusiken 4 gången jag försöker återlämna mastodontklumpen om Ingmar Bergmans regi. en 7 kilos katalogklump med helt otympliga mått, ungefär som en bananlåda, har jag återigen släpat genom stan för att helt förtvivlat banka pannan mot bibliotekets låsta dörrar. Jag kanske ser i syne, men sista gången tyckte jag mig se en av bibliotekarierna stå och fnissa bakom gardinerna.

Senast tog jag snedvägen förbi affären och handlade, staplade alla varor på boken och travade hem. Sätter jag nacksnöre på boken kan jag börja använda det som fällbord på fjällvandringarna. Och läsa högt om sjunde inseglets alla inspelningsdagar för mina medvandrare.

jag ska inte tråka ut er med min elefantbal, den får mina vänner utstå via msn. Det hela påminner om en "he said, then i said"-dansen.

Men jag kan berätta att de här små rosa molnen skymmer hela administrationen. I ett obevakat ögonblick låste jag mig ute ur internet, andra gången kom jag att bli spärrad på ena biblioteket när jag glömde lämna i tid. Till mitt försvar så får man de tre varningarna med endast två dagars mellanrum.

Så idag släpa tillbaka alla böcker till bibblan och be om ursäkt. Möjligt att bibliotekarien vill höra om mina senaste sms.

Idag fick jag bevittna ett särdeles förtjusande bokbyte på bibblan: På barnavdelningen utbröt ett större slagsmål mellan flicka, 5 år, och pojke, samma årskull. Den bidragande orsaken var boken om Julia. Och det var inte så att bägge ville ha den. Orsaken till slagsmålet var att flickan älskade boken om Julia. Det var faktiskt den bästa bok hon visste. Därför tyckte hon att pojken skulle få uppleva samma läsupplevelse. Det var ren omtanke.

Så såg inte pojken på det hela. Han skulle då rakt inte läsa boken om julia. Det var i detta konflikten uppstod och eskalerade med ordentlig fart och ljudeffekt.

Jag tror jag just har sett en ny utvecklingsmöjlighet för bibliotekariens vardag. Stoppa all dålig läsning och hjälpa låntagare till varje pris.

big time, baby.

När jag kommer härifrån ikväll ska jag gå på bibblan och hämta
Anna Gavalda - Lyckan är en sällsam fågel
Joyce Carol Oates - Blonde (på engelska, ska kolla om den är briljant likväl)

Och köpa godis. Massa godis.

Men först få till datorsystemet inför nattkörningen => trycka på enterknappen i en halvtimme. Allt jag ser framför mig är böckerna och godis.

Människan är ett tröstsamt släkte.

Så. Vad göör du på kvällarna?

En bild från verkligheten. Hotellstäderskans mardröm.

Min kära arbetskollega hade nämnt mitt namn i farten för sin mamma hemma i norrland. Varpå modern utbrister: "jahaa, är det där hon är??!! Vi började undra vart hon hade tagit vägen."

Modern är bibliotekarie på stadsbiblioteket hemma.

my homies, my heart, my library. Konspirationernas högfäste.

Ibland så kan mitt humör verkligen inte med mitt egentliga kollegieklientel - bibliotekarierna. Idag hade jag som så äntligen fått in mina reserverade böcker - Oscar Waos förunderliga liv & Virginia Woolfs dagböcker - och lyckades med nöd och näppe att tjata till mig att få ta med böckerna hem. Trots att jag inte fått något reservationssms. Och under hela min tjatperiod såg jag böckerna ligga på bänken bakom disken. När så hon med sträng blick och nådig uppsyn skulle till att sträcka över böckerna till mig, den usle låntagaren med längsta lånelistan på den här sidan mälaren och med flest mil hem till boet, kom kollegan och informerade om en serveruppdatering som skulle ske mellan kvart över och halv. -och skulle det i så fall påverka alla ändringar som gjordes i katalogen? Som i slowmotion såg jag mina böcker försvinna ur mitt grepp. Sedan stod jag en kvart och slutligen dreglade över böckerna som var så nära och ändå så långt bort. Sedan skulle min fina bibliotekarie fråga råd hos varenda instans i hela huset om det var möjligt att göra utlån trots denna uppdatering. När så klockan var tio i....fick jag mina böcker. Efter att de skrivit upp böcker, mitt lånekort och kontaktadresser till mina 10 närmsta anhöriga plus kört den vanliga utlåningen i katalogen och granskat mig både uppifrån och ner fick min bibliotekarie ett sådant spontant förtroendeutbrott. Visst var det väl bra konstigt att de inte hade informerats om denna uppdatering, tyckte hon, det fanns ingen info varken på hemsidan eller i kafferummet eller i internposten..Man kunde nästan tro att den inte ägt rum. Jag undslapp mig att kommentera att jag hade roat min 35minuters väntetid med att intala mig samma sak.

Samtidigt i min högra ögonvrå såg jag kopieringsmannen klippa sina remsor av dagens kopierade skörd. Efter att ha smugit på karln en kväll så jag vet de facto att mannen sitter och stryker över mening för mening med tuschpenna innan de klipps ut i remsor.

Skulle utomjordingarna komma skulle de vända med beskedet att jorden var redan gjord.

Våra glansdagar är åter.

På bibblan samlas de. Det är sant. Galningarna samlas på bibblan. Det är tokfrans efter tokfrans. Idag när jag kom spankulerande med min bokhög, på väg ut så såg jag tokfrans nummer 12. Med en papperslunta värdig reklamhögen under en månads tid, eller varför inte två. Och där stod han och klippte ut rad efter rad. Här pratar vi inte effektivisering, snarare en metod som påminde mest om den här äppelskalstävlingen som man aldrig vinner. När man ska skala äpplet utan att skalet går sönder.

Möjligtvis har jag just träffat Sveriges riksmästare i denna sport, som har börjat med ett ekotänkande. Nog för att det brister något, eftersom det går åt ganska mycket papper, men han kanske inte har kommit i lag med magen efter julen? Det blir ju en hel del äpplen som går åt annars vid träningen och han kan ju inte äta allt själv?

Möjligtvis kanske han just skrivit ihop sitt manus till utpressningsbrevet i flera olika versioner och nu tog fram det gottaste liksom.

Jag kunde bara inte bestämma mig om jag skulle fråga efter autograf? Eller bara skrapa ihop skräpet som låg runt hela bordet, som andra lägger ut hårtestar och sånt på Ebay. Vad skulle ni ge för lite skräp?

Well, nu vet ni ju vart ni hörde det först.

Det är inte utan jag beundrar bibliotekarierna. De lyckas samla alla tokfransar under ett och samma tak, och vad tokfransarna än har för idéer om sysselsättning så kan det genomföras här på biblioteket. Allt från att slicka på streckkodslapparna till att kissa i blomkrukorna.

Känner inte ni också att vi är en eko-konspiration på spåren? Det är kanske tokfransarna som kommer rätta till ekosystemet. Och basen kommer vara våra svenska bibliotek.

Come onnnn, you must give me some...

Tänk att bibliotekarier håller så krampaktigt i den stora katalogsluntan/bibeln "vårens böcker". Tjock härlig katalog, utgiven av Svensk bokhandel, med de större förlagens planerade utgivning inför kommande termin.

Finner mig varje gång stående i en budgivning som skulle kunna liknas vid knarkhandel. Sen får jag låna katalogen, i utbyte mot lånekort/skor/kläder eller nåt annat beroende på bibliotekariens storhetsvansinne. Eller hur nära en fikarast man dyker upp. Sen får jag bara sitta en halvmeter från patrullerande personal.

Men för den första sniffning av katalogsidorna är det klart värt det. Det gäller bara att inte bläddra för fort så man får en snefix av alla möjligheter.

Så fort man sedan är klar kan man ge sig tusan på att halva personalstyrkan står givakt, att ge din vardag lite mer spänning vore då att börja springa mot utgången med luntan under armen. Jag skulle kunna sätta pengar och min stora trollkarlshatt på att Börje, 63 och överbibliotekarie sedan förra sekelskiftet, skulle göra en touchdown på dig innan du nått till larmgången. Eventuellt använda låneautomaten "elefant" på hjul som bowlingklot och du som kägla.

What it takes.

Hej vänner, jag är kvasibibliotekarie. Eller. Den senaste bokhajpen på bloggar runt om mig är en tegelsten 900 sidor. Om en australienare som bekostar sitt knark genom rån åker dit, rymmer, hamnar i Bombay, hamnar i den undre världen, öppnar sjukvårdsmottagning (!), jobbar åt maffian, smugglar vapen till afghanistan och hamnar i nytt fängelse. Du vet sånt där som grannen har för sig när du ligger på soffan och pillar på naveln för det småduggar illa ute.

Vad vill jag ha sagt med det då? Vad talar emot enligt mig? 900 fukin' sidor, myllrande uppskattningar är INTE min grej, tycker inte om när en text myllrar av färger, lukter osv. jag känner mig fånig och utestängd eftersom jag uppenbarligen saknar den fantasin. Suck. Men då är det ju bara att låta bli att läsa boken, mja...om det var så enkelt nu. För du förstår, jag läste någonstans att Johnny Depp ska spela huvudrollen i den här filmen. Och DÄR tändes mitt intresse. Suck, jag är en fjant. Och det är just det som gör att jag inte borde få kalla mig själv bibliotekarie, det får jag ju egentligen inte ändå...men När man sätter litteraturen högst ska inte triviala skvaller om bokfilmatiseringar med Johnny Depp få mig att dregla.

Anyway, hos Linda K hittade jag denna fantastiska leksak. Klä din bibliotekarie.

Jag vet vad du tänker luddet, vart är piskan? Men för egen del så faller valet självklart på kronan. Kan mycket väl se mig själv skrida längs hyllorna med den där på huvudet. Måste bara hitta jobb på ett bibliotek som är stort nog för denna briljans att de kan bortse från den förfallna personligheten.

Varför jag bara ÄLSKAR bloggar.

Då kan man ju få reda på var man beställer sitt lilla LibraryLoverspaket! Och rosa är det ju! Dessutom så skvallrades det om att det fanns även muggar på gång. Det går ju bra med mitt nya nyårslöfte, eller hur? Mindre bra med det där löftet att stoppa köpandet...*ehum*
Idag fick jag en liten minnesbild från mina tonår, när jag hade flyttat från min lilla uppväxthåla till den andra tonårshålan (innan gymnasielillstaden) och jag träffade på min gamla skolbibliotekarie som grabbade tag i mig och frågade mig när jag skulle flytta tillbaka eftersom deras statistik dramatiskt sjönk när jag flyttade...bibliotekshora snarare än bara lover? Och då redan i unga år...vojne, vojne.

Ett annat ställe som var himla bra är kalendarium på förläggarnas sida. där får man reda på att bokrean 2008 börjar 26 februari. Och katalogerna kommer tidigast 16 februari. Sen är det ju bara att välja ska jag åka på Book fair i bologna, London, Frankfurt eller Göteborg? :) På allihop om jag får välja själv.

Imorse fick vi våra första två lamm för i år. Små spinkiga svarta ulltussar vinglar nu runt inne i ladan. Och man kan ju krama ihjäl dem om man finge. Som små katter med för långa ben. De fick namnen Ditte och Jonas. Ditte hade lite problem att hålla benen i styr, hon stöp lätt när benen råkade viras ihop. Jonas den vildingen var så smal att han sprang fram och tillbaka genom spjälorna på matbordet.

Jag har gjort slut med Doris Lessing. Inatt efter 160 sidor slängde jag boken i väggen med frustrationens tårar. 160 sidor nobel i alla fall. Och då får jag väl återgå till mina pseudoharlequin, och förlikas med faktum att jag inte var den finkulturella som jag verkligen hade hoppats på. Lisa på bokbloggen menade på att boken hade varit av de bästa böcker hon någonsin läst. Så nu kan jag inte identifiera mig med Lisa heller då. Får väl gå till biblioteket och kolla antalet Hälgeböcker som finns inne för utlåning...

Favorit i repris

Plats: T-bana från Ropsten mot Norsborg. 2 män, 70 års åldern sitter och diskuterar en gemensam bekants dotter.

Man 1: Jo hon var ju så trevlig när hon var yngre, vet du vad som har blivit av henne nu?
Man 2 (Har uppenbarligen inte hört vad man 1 sagt, halvskriker) Är hon sjuk!?
Man 1 (hojtar tillbaka): Nej, hon jobbar som bibliotikarie!
Man 2: Oj då, ja du ser. Vissa människor är inte riktigt kloka.

Nej, vi är inte kloka.


Förresten, så har jag verkligen andvändning för den nya datormodellen med alkolås på facebook och bloggen. Har öppnat vinflaskan för studiehjälp med uppsatsen och vad gör jag? Jag bloggar. Efter 1,5 glas. Dessutom lyssnar jag på ren blödarcountry så snart börjar jag väl gråta också. Hmm, jag firar visst alla nya år på samma sätt oavsett om det är kyrkans eller Älgens eller bara vi andra som inte kunde räkna rätt. Ok, nu slutar jag för att simma ur bild.

Dramatiken har äntligen kommit in i mitt liv.

Mina ögon vilar nu på veckans avsnitt av grey's anatomy. Jag har beslutat mig för att följa denna serie för den uppfyller mina kriterier; kvinnor som anser sig missbehandlade av världen och står med tårfyllda ögon och betraktar världen från ett fönster, görsnygga killar som uppenbarligen finns i deras omgivning..Ja, också bra musik. Det är allt som behövs. Dessutom minimum av blod. Det där med killar är viktigt, det spär på min tankeom att något måste vara fel här, jag börjar tro mig själv att leva i en manslös civilisation. Vart tusan finns de? Min vän knåpade ihop sina tankar i en bloggkontaktannons, en anonym blogg. Och vad händer? Hon har för tillfället fullt upp med att hålla handen med en sund person. Way to go.
Annars försöker jag låta bli att tänka på att de inte ringer. DE ringer inte. Och än en gång ska jag låta bli att ge upp på en gång. Jag vill ha ett jobb.

Idag har jag besökt min gamla skola, jag skulle dit och kolla utgallring av bibbloböcker. Nu har de fått ett nytt hem, lite lugnare lite mindre. Och nu ska jag berätta, de fruktansvärda ungdomarna de är precis så hemska som jag alltid sagt. folk brukar göra sig lustig över min förfäran. Men. Det absolut första som hände var att jag mötte ett gäng och en av dem gjorde ett utfall mot mig. I en vänlig ton som möttes av gapskratt. Vad är det med ungdomar och mig, de klinchar aldrig. Den vänliga människan som hjälpte mig med dörrarna på väg ut - jag bar på ett ton tidningar - antar jag vara en mycket ung lärarpraktikant.

Ja, jag drog med mig en hel hög tidningar och även en hel del böcker. Gamla modetidningar kan vara ett nöje att läsa, eftersom man är så trög av sig kan man intala sig själv att man följer modet eftersom man i vissa fall har de kläder på sig som var moderna för tre år sedan. Annars fick jag äntligen tag i en svensk utgåva av Jane Austens Emma. Kunde jag bara finna mansfield park på svenska vore samlingen komplett. Och lyckan stor.

I hjärtat sjunger jag Joni Mitchell, det hör månaden till.

Tack!! Äntligen

Den har visst äntligen kommit!! Jag måste snarast möjligt bege mig till närmsta bibliotek och fråga efter luntan. 500 sidor med höstens böcker. Jag hoppas jag kommer ihåg min dregelkopp.

Kärlek

Jag besökte stadsbiblioteket igår för en boksoppa om kärlek. Lagomt för att få koncentrera sig på något annat och kanske få ett boktips eller två.

Tyvärr så uppfylldes inte mina förväntningar. Eller ja, det kanske kunde ha gjort det om jag inte hade fullt upp med att fundera över mitt yrkesval. Är det där verkligen det jag vill? För det finns en yrkeskategori som jag verkligen har fördomar om och de uppfylls mer ofta än jag önskar...

Var finns de där bibliotekarierna som slår hål på både fördomar och hjärta?
Nej, jag kan då inte svara.

Ska nu grotta ner mig i bokreakatalogerna för att återkomma med rapport...vilken dag som helst.