Wednesday, March 17, 2010

på väg hem från jobbet blev jag ompromenerad av en äldre kvinna med rullator, långt bort på cykelvägen såg jag henne sedan försvinna. För min egen del tog min vardagliga promenad till och från jobbet den dubbla tiden. Hur mycket jag än väser åt 105åringen i min kropp vill den inte försvinna. Så jag lägger mig på soffan med nya numret av Viläser och Elle Mat. Jag ska vänta ut gamlingen.

3 comments:

Bokomaten.. said...

Jag LÄÄÄNGTAR till pensionen. Vilket härligt liv det ska bli!;)

Hermia Says said...

En tant med rullator väste åt mig en dag när jag stället för att sitta på cykeln gick med den, "Är du rädd för att cykla?". Lät riktigt kuslig faktiskt.

Aidaho said...

hahaha undrar just om det låg någon fint livsvisdom i det väsandet? Typ, cykla så länge du kan ;)

Bokomaten, jag håller med! Jag har räknat ut att om jag betar av alla ålderskrämpor nu så kommer jag vara en ungdomlig pensionär som är pinsamt hurtig på friskis :D